Strömquist, Liv: Uppgång och fall

Från Polkagriswiki
Version från den 26 januari 2017 kl. 13.15 av Kurtake (Diskussion | bidrag)

Hoppa till: navigering, sök
Stromquist liv-uppgang o fall.gif

Liv Strömquists Uppgång och fall skulle handla om "kapitalism, klass och pengar" sas det. Och eftersom hennes tidigare alster har hållt mycket hög kvalle med mycket humor, djärva grepp och klarsynta förklaringar så var förväntningarna högt uppskruvade. Tyvärr vart det platt fall. Kapitalismens mekanismer och själva klassamhällets grunder berörs mest ytligt och i förbigående. Det är snarare någon typ av självterapi/kritik för och av medelklassvänstern det handlar om. Liv är själv tydlig med att hon är en del av den kulturella medelklassvänstern men lyckas inte ta sig bortom den. Så tillhör du hennes privilegierade grupp så finns det la kanske en del poänger att ta till sig. Typ sluta sitta o gnälla på sociala media och gör nåt vettigt istället.

Sen tycker hon att "folk i vänstern" borde fixa sig en stabilare ideologisk grund och pekar lite bakåt i historien. Bland annat tar hon upp spanien 1936 där anarkister och anarkosyndikalister gick i spetsen för den sociala revolutionen och kampen mot fascismen. Där va det go känsla inom vänstern tycker hon. Fast hur var det nu igen? Slogs inte en del av "vänstern" (kommunistpartiet och annat pack) mer mot de revolutionära arbetarna än fascisterna? O apropå Rosa Luxemburg så mördades väl hon på order av sossarna? Bra jobbat vänstern! Hon har också nån jävla statsvetarproffessor som minsann ägnat hela sitt liv åt att analysera varför andra vänstermänniskor och organisationer är så jävla kraftlösa. Vilket proffesorn inte har ett jävla hum om utom på en ytlig psykologisk nivå då förstås. Hon förstår inte att "vänstern" var stark för att folk (arbetare och bönder) var i rörelse. Vänstern bars fram av, parasiterade på och/eller gjorde sig stark i den mån de kunde lägga grimman i käften på eller krossa denna rörelse. Idag finns ingen stor rörelse att försöka topprida och då känner man sig så klart allmänt vilsen och handlingsförlamad.

Humorn är inte alls lika slående och alla de här experterna från sin egen samhällsgrupp som hon lyfter in irriterar rejält. Och visst det är kul och intressant att titta in i borgarklassens/kapitalisternas psyke (partiet om Ayn Rand var ju fascinerande) men att psykologisera så här mycket och fokusera på individer gör ju att man missar var det riktiga problemet ligger. Visst är det äckligt med extrem rikedom och nya frihandelsavtal men de är ju inte pudelns kärna...

Boken verkar iaf spot on för vissa. Typ alla "mediahuvven" i dagspressen och fackföreningspressen.

Intresserad av hur det funkar med "kapitalism, klass och pengar" på riktigt?