Skillnad mellan versioner av "Sovjetimperialismen i Östeuropa"

Nuvarande version från 24 mars 2010 kl. 00.44

Sovjetimperialismen i Östeuropa var ett direkt resultat av andra världskrigets utgång. Genom Röda Arméns tillbakaträngande av Wehrmacht till Elbes stränder hade en halv kontinent, ett område som sträckte sig från Östersjön i norr till Balkanhalvön i söder, kommit under sovjetrysk kontroll. På Jaltakonferensen i februari 1945 beslöts att de delar av Europa som "befriats" av Röda Armén skulle förbli inom den ryska inflytelsesfären.

De länder Röda Armén intagit omvandlades under loppet av några år till ryska satellitstater. Den ryska byråkratin använde de enskilda kommunistpartierna som verktyg för att förverkliga sina intressen. Redan på ett tidigt stadium tog dessa partier kontroll över inrikesministerierna genom vilka de fick ett fast grepp om hela statsförvaltningen. Någon yttrande-, förenings-, tryck- eller informationsfrihet tilläts inte. Med hjälp av säkerhetspolisen undertrycktes all opposition. Informations- och propagandamedlen koncentrerades i händerna på en allsmäktig elit, den centrala politiska byråkratin.

Dessa stalinistiska regimers målsättning blev att via en centraliserad ekonomi på kortast möjliga tid utveckla industrins och transportväsendets kapacitet. Produktionsmedlen nationaliserades liksom transport- och bankväsendet. De privata jordbruken tvångskollektiviserades och statsjordbruk upprättades.

Eftersom det ekonomiska överskottet var obetydligt kunde man inte offra resurser på att bättre utnyttja industrikapaciteten genom tekniska framsteg (intensiv industrialisering), utan man måste genom att använda de enorma arbetskraftsreserverna snabbt bygga upp produktivkrafterna (extensiv industrialisering). En så stor del som möjligt av samhällets ekonomiska överskott investerades och återinvesterades i den tunga industrin medan alla resurser som avsattes för konsumtionsvaruproduktion, för förvaltning och för olika sociala ändamål därmed blev till ett avdrag från samhällets knappa investeringsbara resurser i den tunga industrin. Således måste alla former av konsumtion hållas på lägsta möjliga nivå.

Detta ekonomiska system tjänade den ryska byråkratins intressen. Härskarna i Kreml såg till att satellitstaternas export till Sovjetunionen kom att ligga under världsmarknadspriserna och att Sovjetunionens export till dessa länder låg över världsmarknadspriserna. Satellitstaternas råvaror och billiga fabriksvaror utnyttjades för återuppbyggandet av Sovjetunionen.

Levnadsstandarden för arbetarna (liksom för bönderna, de lägre teknikerna och de intellektuella) i satellitstaterna förblev mycket låg. I fabrikerna infördes arbetsnormer och "socialistisk tävlan". Arbetarna hade ingen möjlighet att påverka och kontrollera fördelningen av resultatet av sitt arbete. De fråntogs alla medel till självförsvar. Strejker var förbjudna. Fackföreningarna blev ett verktyg för statens politiska och ekonomiska makt och hade främst till uppgift att upprätthålla arbetsdisciplinen och se till att produktiviteten ökade.

I början på 1950-talet gick det stalinistiska systemet allt sämre. För att få fart på ekonomin och upprätthålla lugnet var reformer av nöden. Efter Stalins död i mars 1953 inleddes en maktkamp inom det ryska kommunistpartiets toppskikt. Frågan om en omläggning av den ekonomiska politiken, det vill säga en starkare inriktning på konsumtionsvaruproduktionen, och de därmed sammanhängande internationella avspänningssträvandena, ledde till att den byråkratiska ledningens uniformitet bröts sönder och till en fördjupad kris för hela systemet.

De folkliga upproren stod som spön i backen under 50-talet. För att upprätthålla sitt herravälde över regionen och det kapitalistiska systemet som sådant tvingades Kreml skicka Sovjetarmén fram och tillbaks över hela regionen. I spåren av dessa uppror tvingas man ge flera av satelliterna mer självständighet och utrymme att satsa på viss välfärd.

Centraleuropa inlemmas i Imperiet

Bulgarien, Rumänien och Ungern hade stått på Tysklands sida i kriget. Mot slutet av kriget kollapsade deras krigsmaskineri när soldaterna bildade soldatråd, hissade röda fanor, avsatte sina officerare och avskaffade alla militära hälsningar. Detta tyckte inte Sovjet alls om. Moskva beordrade Bulgarien att slå ner upproret. De skickade även Röda Armén för säkerhetsskull. Armén användes sedan för att återföra de gamla härskarna som suttit vid makten under kriget(!). Det viktiga för Sovjet var så klart att statsmaskineriet funkade så att produktionsapparaten kunde kontrolleras. Inte ville man ha något 1917. Disciplinen återförs stegvis och soldatråden krossas. Under Sovjets beskydd upprättas "folkfronter" mellan kommunistpartierna och de gamla fascistiska kuppmakarna som massakrerat arbetare och bönder i tusental.

Samma visa i Rumänien. Där massansluter sig gamla fascister till kommunistpartiet. Industrikapitalister får immunitet för brott begångna under kriget.

Dessa länder under Sovjets beskydd och med kommunister i ledningen nationaliserade i princip ingenting av industrin. Bara några enstaka gruvor och så.

Firmorna i Östtyskland var privatägda 1946.

Krigsskadestånd, plundring och "investeringar"

En östtysk fabrik monteras ner för bortskeppning till Sovjet

Under mellankrigstiden då västmakterna plundrade Tyskland genom enorma krigsskadestånd agiterade Sovjet mot dessa "övergrepp". När de själva stod som segrare efter andra världskriget var det annat ljud i skällan. Direkt efter krigets avslut 1945 krävde de själva enorma skadestånd av Östtyskland. Man tar stålars, monterar ner stora delar av industrin och skeppar över den till Ryssland fram till 1946. 1/3 av industrin, hela den tunga industrin, alla bilar, hela flottan och handelsflottan, oljeindustrin med mera. Sedan upprättar de istället speciella ryska firmor (SAG´s) som kolonier inne i den ryska zonen. Dessa firmors profiter pumpades rakt ut ifrån Tyskland till Sovjet. Under en period förs 80% av landets samlade produktion över till Sovjet.

De andra länderna som stred på Tysklands sida plundras även de. I Ungern går till exempel 90% av stålindustrins produktion till Sovjet. Men även de andra länderna plundras mer eller mindre efter kriget.

Krigets förstörelse tillsammans med alla dessa krigsskadestånd kastar befolkningarna ner i svält och extrem fattigdom.

1945-1954: Skadestånd, SAG´s och "saminvesteringar". Den här sista formen var företag som ryssarna bildade tillsammans med lokala kapitalister eller myndigheter. Användes för att pumpa profiter till moderlandet. I Teorin skulle det vara 50-50 investeringar o uttag av vinster. I realiteten investerade ryssarna mycket midre eller inget all och tog mer än 50% av profiterna. (Kan vara en del i att juggarna bryter sig loss från samrabtet med sovjet) På vissa platser tog ryssarna helt enkelt över de tyska bolagen som byggts upp under den nazistiska ockupationsmaktens beskydd.

Skadestånden kunde höjas om någon av skadeståndsstaternas politiker inte lydde eller gav KP rätt utrymme (innan och under staliniseringen). Nationaliseringarna genomdrevs sist i dessa länder. Vart ju snyggare om man tog från privata firmor istället för "folkets egna bolag"

Handel

Östeuropeiska varor köptes billigt (under världsmarknadspris eller tom under produktionspris). Efter 1948 när de lokala stalinisterna tagit makten sköt handeln mellan sovjet och sateliterna i höjden. Formella handelsavtal slöts. Sovjet dominerade handeln med alla de andra staterna. 40% eller mer av ländernas handel skedde med sovjet. Bara runt 30% av handeln mellan lydstaterna. Sovjet stred ständigt mot en ekonomisk integration mellan länderna där inte sovjet stod i centrum för det ekonomiska livet och kunde diktera villkoren.

Sovjet ville inte att dess lydstater handlade med väst eftersom man då kunde tappa greppet om dem. Sovjet självt handlade dock friskt med väst och övriga världen när tillfälle gavs.

Dessutom tvingade man länderna producera det som passade sovjets ekonomi. Rumäninen fick order om att inte utveckla sin industri. Nej de skulle producera billiga råvaror åt sovjet.

• Revolutions hotet efter 1953 tvingade sovjet att tänka om.

Kommunistpartierna, instrument i Sovjets händer

De centraleuropeiska kommunistpartierna rensades med stöd från Sovjet på kritiker och självständigt tänkande under och efter kriget.

Röda Armén, kommunistpartierna och de gamla härskarna samarbetar för att återställa ordningen, återupprätta statsmaskineriet och krossa uppror efter kriget. Sovjet ser till att säkerhetstjänsten i de flesta länder hamnar hos kommunisterna. Snutar och agenter ansluts till partiet. Stalin återupprättar det gamla statsmaskineriet och gör det till pålitliga kommunistsammanslutningar. Med repressionsapparaten i sina händer börjar de sakta rensa ut alla motståndare i statsapparaten och i övriga samhället. I bakgrunden stod ständigt Moskva och den Röda Armén beredda att ingripa om utrensningarna stötte på patrull. Fackföreningar och partier krossas eller "renas".

Polska Socialistiska Partiet var svåra att knäcka. Ett parti med massbas och beväpnade miliser vana vid att strida är inget man kväser i en handvändning. Det sovjetkontrollerade kommunistpartiet försökte tvinga på partiet en ny struktur och inlemma det i sin egen organisation. Efter segdragna strider tvångsansluts partiet 1947 samtidigt som 82 000 medlemmar rensas ut.

I Östtyskland förföljs sossarna eftersom de har mer folkligt stöd än kommunisterna. Sossar slängs i fängelse samtidigt som en hel del nazister sätts på frifot.

Med hot, våld och sockrade erbjudanden till nyckelpersoner om att få platser i den ständigt växande byråkratin krossas de folkliga massrörelserna en efter en.

För att kontrollera befolkningen och binda upp den till den nya byråkratin i Sovjets nya lydstater bildas masspartier efter sovjetisk modell. Medlemskap ger förmåner och karriärmöjligheter (en möjlighet att slippa ifrån löneslaveriet). Medlemsboken öppnar nya möjligheter och underlättar livet avsevärt jämfört med de som inte har någon. Tillgång till varor och ärenden hos byråkratin går snabbare med mera. Partiet ger byråkratin en större social kontroll och nånstans att rekrytera nya byråkrater. Partiet skapade en social mobilitet. Möjligheter för många att göra en klassresa. Från arbetarklassen till byråkratklassen.

För att skapa ordning och reda i Tjeckoslovakien körde kommunisterna på nationalist/rasist-kortet. Tjeckoslovakiska arbetares missnöje skulle riktas mot ungrare och tyskar som utgjorde en stor del av befolkningen (61% av arbetarklassen). Extra hårda var man mot tyskarna. Deras egendom konfiskerades, de fick mindre matransoner och gavs vita armbindlar (!). En del sattes i tvångsarbete. Kommunistpartiet var självklart instrumentellt för dessa etniska rensningar och splittringsaktioner där man uppmuntrade och gav fritt utrymme för de förtryckta att sparka neråt. Kommunistpartiet administrerade fördelandet av den beslagtagna egendomen till tjeckoslovaker.

Tysk jord till bönderna. Tyska arbetares jobb till arbetarna.

Fackföreningarna förvandlas till rena arbetsförmedlingar och hjälpmedel i produktionen.

Även i Polen körs det samma smutsiga race.

47-48 togs makten. Pre 48 rensades främst ickekommunistiska politiker och övriga härskarklasser bort. efter 48 blir det rättning i Partiet. Offentliga rättegångar och avrättningar, Hemliga avrättningar, tio tusentals kastas i fängelse utan åtal, folk som vågar kritisera kickas ur partiet och byråkratin. Folk med rötter i övriga samhället, utanför byråkratin och partiet, kickas ut. Ofta folk som aktivt kämpat mot nazismen och de forna förtryckarna innan dem. De som suttit i moskva och häckat under kriget skeppades hem och fick makten. Lydiga lojala marionetter till USSR.

För att hålla oönskade element bort från partiet på nåt håll får arbetare bara gå med i partiet om de lyckats bräcka arbetsnormen 3 månader i följd.

Tito var den ende som tog makten utan ryskt stöd.

Ekonomin nationaliseras

1947 har kommunistpartierna i Bulgarien, Ungern och Rumänien vuxit sig tillräckligt starka för att nationalisera kapitalet. Det hela gick lugnt till utan större motstånd från någon. Året efter följer Tjeckoslovakien i deras fotspår. Där blir det dock mer stökigt. De gamla borgarna och deras ministrar sätter sig på tvären. Det hela börjar med att de försöker stoppa kommunisternas utrensningar av illojala inom polisväsendet. Kommunisterna tvingas manövrera lite i parlamentet och byråkratin. Dessutom aktiverar man kommunistpartiets kader i att dra ihop en tam generalstrejk, arbetarråd och en "arbetarmilis" (organiserad av den kommunistiska säkerhetspolisen). Hela konkarongen i kommunistledarnas koppel. Borgarna är dessutom rädda för att Röda armén som gjort stora truppsammandragningar vid gränsen ska gripa in och viker därmed ner sig. Spektaklet skrivs in i historieböckerna som "Pragkuppen". 80% av industrin nationaliseras. Inga större förändringar av livet för arbetarna dock. Skall dock ha varit arbetaroroligheter i landet innan kuppen.

Produktionen stöps om efter sovjetisk modell.

Uppbyggandet av den tunga industrin genom angrepp på arbetarklassen

efter 48 sänks levnadsstandarden för arbetarna och alla resuser pumpas in i uppbyggandet av den tunga och militära industrin. I Tjeckoslovakien halverades den 5 veckor långa semestern och 5 dagars veckan togs bort.

Gick inte som tänkt. Produktiviteten ökades inte som planerat. Arbetarna gjorde massivt passivt motstånd. Maskade helt enkelt. I Tjeckoslovakien sköt frånvarotalen i höjden. Frånvaro timmarna ökade tom mer än timmarna man ökat arbetstiden med. I Ungern klagade Rakosi över att frånvaron var 2-3 gånger högre än innan kriget. På detta så ökade slarvet och slöseriet. Sämre kvalitet på produkterna, större åtgång av produktionsmedel, mer trasiga maskiner och verktyg. Myndigheterna i alla staterna svarade med hårdare straff och ökad övervakning. Hot om minskad lön, om arbetslöshet och minskad semester.

Produktiviteten ökades istället genom att få fler i arbete. Bönder och statstjänstemän "övertygades" att bli industriarbetare. De få som blev kvar i jordbruket skulle producera mer. Genom kollektiviseringar proletariseras och industrialiseras landsbyggden. Genom ekonomiskt tryck, övertalning och hot utökades kollektivens arealer. Jordkoncentrationen sköt i höjden. Jorden hamnade i byråkraternas händer istället för i godsägarnas. Kollektiviseringarna ökade dock inte produktionen av jordbruksvaror. De la snarare produktionen i statens händer och därmed dess vinster + att det frigjorde en massa arbetskraft.

Ett mönster framträder i hela området.

• Alla gammelkommunister och fritänkare drivs ut
• Sänkt levnadsstandard för arbetarna (mindre andel av deras värdeskapande arbete)
• Kollektivisering av jordbruket

= Industrialisering och nationell ackumulation efter ryska intressen. Varje land skulle individuellt utveckla tung "nyckelindustri" efter Kremls krav. Detta genomdrivs med:

• Rädsla terror, spioneri och angiveri på arbetsplatser o övriga samhället.
• Skapandet av en lydig byråkratklass som göttar sig åt sin förmåner.

Det knakar i fogarna

Den uppspeedade industrialiseringen, krigsskadestånden, förtrycket och fattigdomen skapade en jäsning både i Sovjet självt och dess sateliter. Efter Stalins död så dessutom skapades interna motsättningar och maktstrider inom härskarklasserna. Denna splittring spred sig även till sateliterna. (I DDR sätter en regelrätt maktkamp igång inom partiets ledarskap. Ryssarna skickar ett ombud från Moskva som beodrar regimen att införa refomer och lätta på trycket. Sakta ner industrialiseringen och ge bönder, småborgare och medelklass några av sina krav. Tvärt imot Ulbrichts linje). Från olika tidningar kommer olika budskap om vad det är som gäller beroende på vem som kontrollerar dem. Snuten vet inte hur den ska agera. Om de skall slå ner missnöjesyttringar från arbetarna eller låta dem hållas. Statens framtoning som allsmäktig och hård svajar. Minimalt stöd till Ulbricht från Moskva. Inte heller alla småbyråkrater viste viken sida de skulle ta eller hur de skulle agera.

• Upproret i Plzeň (1953)
• Tobaksupplopp i södra Bulgarien 1953
• Upproret i Östtyskland 1953
• Resning i Vorkutas slavarbetsläger http://libcom.org/library/1953-gulag-uprising-vorkuta

Ungerska ledarna, som lyckats allra bäst av sateliterna med stalins program för industrialisering, flygs in till moskva där några arresteras för "titoism". De andra skickas hem med order om att reformera ekonomin omdelbart om de inte ville bli avsatta (Nagy var en av dessa - En kappvändare som suttiti i Moskva under kriget o prisat stalin som "mänksligheterns store ledare"). I samm aveva börjar bönderna röra på sig... Nagy passade Moskva eftersom han alltid lytt dem blint. En effektiv hantlangare i staliniseringen.

De galnaste superprojekten läggs på is. reformer för högre levnadsstandard ska lugna ner stämningarna. Mindre polisaktivitet. Bönder tillåts träda ur kollektiven. Ökade investeringar i konsumtionsvaruindustrin. Söndagsarbetet för industriarbetarna tas bort och de enorma mängderna övertid förbjuds. Fånglägren stängs ner och fångar släpps fria.

Alla de byråkrater som fått sina positioner under den gamla regimen maskar nu med implementeringen av reformerna och väntar på möjlighet att vända utvecklingen.

1954 föll reformvännen Malenkov (tog över som överstegalt efter Stalin dog) och hans anhang. Utmanövrerad av Nikita Chrusjtjov som 1955 återupptog den hårda industrialiseringslinjen. Nagy körs på porten. Nu var det piskan som återigen skulle driva utvecklingen efter morotens korta mellanspel. Nagys och Rakosis byråkrater slåss om makten.

20:e kongressen så krossar Nikita stalinmyten och ger sig därmed på hela den gamla byråkratin som blivigt ett hinder för hans anspåk på makten och Sovjetunionens ekonomiska utveckling. Draken behöver ömsa skinn.

Polen och ungern de två sateliter där detta ger störst stridigheter o inre motsättningar.

Polsk vår i Oktober

Polen 56 - staliniereingen har gått åt helvete. Misslyckade kollektiviseringar (6% av bönderna). Sämre produktion i jordbruket vilket gav dyrare matvaror och därmed lägre levnadsstandard. Lönerna har även pressats ner som extra grädde påmoset. Denojämna och dåligt planerade utvecklingen leder till att industrin ofta står still pga råvarubrist. Dessutom finns en stark socialistisk motståndsrörelse till staliniseringen. Regimen hotas av missnöjet. I industrin faller produktivitetn per arbetare rejält. Ekonomin i ständig kris. Partiets kader har dessutom nästan helt rensats på folk med arbetarbakgrund. Bara tjänstemän. 1954 genomförs reformer. Säkerhetspolisen rensas ut, "deomkratisering" och "liberalisering". Polismakten fungerar allt sämre. Snutarna vågar många gånger inte välja sida. Utan befogenheter till total terror känner de sig inte tyrgga. Journalister och intellektuella utnytjar den nya friheten och de lösare tyglarna. De börjar frågasätta lite. Det börjar skrivas om vardagen, missförhållanden och byråkraternas privilegier. Staten går in med lite eftergifter. Bla höjs de lägsta lönerna. Missnöjet växer trots detta och sprids över hela landet. 15% ökning av gruvarbetarlönerna. Det strejkas i Gdansk.

28 juni 1956 smäller det i Poznan. En strejk utvecklar sig till fullskaligt uppror som slås ner av armen efter flera dagars strider. Det strejkas i solidaritet på flera platser i övriga landet men regimen lyckas isolera och kväsa branden. Byråkraterna är nu skit rädda och investerar akut i mat och konsumtinsvaruproduktionen. Man ger lite mer frihet till egenföretagare och bönder. Man lagstiftar om "arbetarnas deltagande i produktionen.

Grupper av byråkrater som varit mest involverade inom polisväsendet och den tunga industrin gör motstånd. Ryssarna backar dessa eftersom även de ser sina intressen hotas av den nya poltiken. reformisterna bygger upp sina egna väpnadfe styrkor (de militära stuyrkor som slog ner upproret i Poznan tex) för att kunna försvara sig. Man börjar röja ut stalinisterna i byråkratin och partiet. Natolin-fraktionen som de konservativa kallas agerar tillsammans med ryssarna. Röda armen gör truppsammandragningar vid gränsen. Trupper under deras kontroll rör sig mot Warzawa. 700 namn på personer som skall arresteras. reformisternas styrkor besätter nyckelpostiioner i huvudstaden och de bildar nätverk för stöd till sig ute på arbetsplatserna. Journalister och intellektuella håller igång och sprider dem. Vapen skickas ut till arbetsplatserna men delas inte ut. Reformisterna hotar med folkligt uppror om gammelstalinisterna och ryssarna inte backar ner. ryssarna skickar över politbyrån för att tvinga bort Gomulka o reformisterna. reformisterna agiterar försiktigt om vad som håller på att hände ute på arbetsplasterna. demonstrationer hålls men reformisterna klarar inte av att kontrollera dem fullt ut. Kravaller och strejker bryter ut. Ryssarna tvingas backa ner o de konservativa besegras. Gomulka o sitt anhang skapar en viss självständighet gentemot sovjet.

Vid makten (gomulka mfl var med på 40 talet o drev staliniseringen frammåt) ger sig reformatorerna genast på det folkliga uppror de piskat upp. Folk skall tillbaks i arbete omedelbums. Ingen arbetarmakt här inte. Lyda byråkratin är då som nu det viktigaste. Den kolapsade staten byggs upp. Gomulka får stöd ifrån tekkokrater, intellektuella, lägre byråkrater och tjänstemän som lever under lite bättre förhållanden. Medelklassen. Desstuom får de stöd av kyrkan. Samtidigt som upproret i Ungern brann som starkast manar byråkrater, medelklassen och kyrkan till lugn i kör. Radio free Europe stödde reformisterna... trots detta så demonstrerades o kravallades det i solidaritet med ungrarna på flera ställen. Under striderna i Oktober hade flera av de uppifrån bildade råden tagits över av arbetarna och demokratiserats. Arbetarna hade även bildat självständiga råd (ganska passiva dock). Dessa infiltreras, oskadliggörs och sugs upp i facket och byråkratin. 1957 beodras snutarna ta i med hårdhandskarna mot kengarna efter att en spårvagnsstrejk gått över till kravall. 1958 förbjuds strejker.

Ungern 56

Överindustrialisering. Brist på råvaror, el och kol till produktionen. Sjunkande matproduktion. 15% för lite bröd. Allmänt missnöje. 20:e kongressen och den nya ordningen i sovjet gav dock nytt liv åt den liberala delen av byråkratin. Nagy och hans kumpaner gick på offensiven. Samtidigt bildas självständiga petofi-cirklar av unga kommunister. De vill ha nyordning. Centralkommittén tappar kontrollen över partiapparaten= Priviligerade medelklassens uppror (missnöjda byrpkrater med lite att säja till om men med materilla förmåner). I mitten av juni, precis efter upproret i Poznan, flyger ryska byråkrater in för att styra upp situationen. Hjälper inte. Jäser vidare på industrierna. Folk ifrågasätter lönessytemet och på flera platser diskuteras upproret i Poznan.

Eftergifter görs åt de liberala (?) från regimens sida. Nagy får träda in i partiet mm. Jäsningen sprider sig över hela landet och på några platser tar studenter kontakt med arbetarna. De gamla ledarna biter sig fast.

22 okt kallar författarförbundet/studenterna till massdemonstrationer "i solidaritet med våra polska bröder". regimen ger först tillåtelse men ändrar sig i sista stund. Marschen går av stapeln ändå. Nagys anhängare och vänstern med banderoller och porträtt. 100,000 på gatorna. Till josef Benn statyn där det hölls lite tal. Demon drar vidare och allt mer folks hakar på. Stämingen blir allt aggresivare och folk börjar vråla om att ryssarna ska ut och död åt Rákosi. Gero håller ett föraktfullt radiotal vilket leder till att en massa folk drar sig ner till radiostationen för att föra ut sin egen sanning. Andra ger sig iväg till statsparken och hugger in på Stalin statyn. AVH ger sig på de som samlats vid radion. Efter lite gruff så börjar de skjuta rakt in i folkmassan. Folk svarar med sten, molotovs och pistol. Många soldater är på upprorsmakarnas sida.

Folk rusar till fabriker och baracker för att berätta vad som händer. Folk beväpnar sig. Strider under natten. Barrikader. Ryska bokhandlar bränns. Dagstidningarna anfalls. AVH´s lokaler lokaliseras och belägras. Ryssarna försöker återställa ordningen. Stor del av snutar och soldater lämnar sina vapen till revoltörerna. Stora delar av armen ställer sig neutral. Regimen backar ner och Nagy blir premiärminister. Nya liberala regering beodrar genast ryssarna att slå ner revolten som inte slutar bara för att Nagy med anhang fått makten. Undantagstillstånd införs. På fabrikerna strejkar arbetarna och marscherar in till stadskärnan för att delta i striderna. Revolutionen sprider sig över landet.

Folk börjar fratinisera med de ryska soldaterna. AVH skjuter in i folkmassorna för att förhindra detta. Nagy manar till lugn. Dög inte för de som tagit makten över sina egna liv. En vapenfabrik tas över av revoltörerna. Allt fler soldater ansluter sig till revolten.

Arbetarråd växer fram över hela landet. Revolutionära råd som samordnar råden. Radiostationerna tas över. Råden styr upp samhällslivet och skapar ordning. Hela städer styrs av råden. Generalstreejk utom inom hälsa, livsmedel och transport. den nya regimen försöker desperat återta kontrollen. Byter ut ministrar med för smutsigt förflutet och försöker indiliterar och styra råden.. De erkänner råden samtidigt som de försöker bilda egna tama råd som mest ska syssla med medbestämmande. Arbetarråden skickar deligationer till regimen för att driva igenom sina krav.

Nagy väljer att be röda armen att backa ner o lämna landet. Går med på många av kraven. De som inte skulle krossa staten. Flerparisystem införs. efter några dagar lugnar det ner sig och folk försvinenr från gatorna. Kommunistpartierna i väst lipar på om fascistisk resning (även i kina o hela östblocket ljugs det på samma sätt). 80-90% av de skadade var arbetarungdomar. Bara några få studenter. Vänstern/oppositionen jobbar röven av sig för att tygla revolutionen och binda upp den mot Nagy.

Råden fortsätter sin aktivitet och kräver arbetarstyre, ryska truppernas bortdragande och att inga gamla fabriksägare skulle återfå sin industri/tillgångar. Det litades inte på Nagy och diskussionerna gick heta på fabrikerna. Striddsgrupperna var på ytan lite mer liberala. En del illusioner om väst. En mängd nya o gamla partier. Råden fientliga till dem. Staten brakar samma helt o hållet. Råden det som stagar upp samhällslivet. Många litade till en början på Nagy..

Råden samordnar sig allt mer. Regimen godkänns inte. Ställer ytterligare krav. Tankar om ett stort nationellt råd cirkulerar. Att parlamentet skall upplösas och ett revolutionärt råd inrättas i dess ställe. Samtidigt bygger regimen åter upp sin våldsapparat i Budapest. Nagy försöker köpa sig tid gentemot ryssarna men tålamodet hos Kreml rinner ut och den 4:e nov strömamr nya trupper in i landet och går till anfall (kom in i landet tidigare ?). Kafar hade nämligen åkt iväg o fjäskat in sig i kreml redan den 1 nov. Han fick nu uppdraget att återställa ordningen och Nagy förs bort o avrättas. Arbetarna går ut i generalstrejk och många gör väpnat motstånd.

De röda styrkornas herrar hade lärt sig av de tidigare sriderna och lät inte trupperna gå i närstrid med revoltörerna. Farligt när det finsn möjlighet att prata med varandra. Strider med tanks o artilleri. minst 20.000 där under striderna. Hela områden jämnas med marken. I arbetarkvarteren rasade striderna i mer än en vecka efter anfallet. Flyg och tanks. Ända in i december fördes det gerillakrig på landsbygden och vid gruvorna. Västländerna och FN kom med lite lama proterster för formens skull. Samtidigt skickade man försäkringar om att de inte hade något med upproret att göra eller tänkte ingripa på något sätt.

2:a period av dubbelmakt.. Ryssen tar kontroll över gator, torg och landsbygden men inte befolkningen. Generalstrejken fortsatte utan störningar. En av de stabilaste strejker genom historien. 12:e nov möts budapest arbetarråd. Sluter sig samman och planerar att upprätta ett centralt råd. Råden distribuerar fortfarande mat, medicin, hjälper hemlösa och löser konflikter mellan människor. Förhandlar med kader o ryssarna. Regimen tvingas i princip legalisera råden. Försöker samtidigt åter byråkratisera och inlemma dem. En konferans dit alal landets råd är bjudna avtalas men bryts upp av röda armen. Ett hemligt illegalt råd bildas. Budapest slutar strejka medans övriga landet fortsätter. Splittring och frågetecken.

Landet ockuperas av 3000 tanks och 200,000 soldater. Brist på mat och värme mm. Råden tvingas förhandla. Kader bygger sakta upp statsmakten. Kadar proklamerar enorma löneökningar. 22% högre lön över hela linejen. Han låtsas förhandla med råden. "fria" fackföreningar dyker upp på fabrikerna och värvar medlemmar. Påstår att det är de som ligger bakom råden. Gamla politruker i praktiken. Allt fler arresteras eller försvinner. Råden blir allt kraftlösare allt eftersom staten växer sig starkare. Alla råd över fabriksnivå och annan samordning förbjuds. Centrala rådets medlemamr arresteras i dec. Generalstrejk följer och flera arresterade strejkledare skjuts fria. 15:e dec införs dödsstraff för uppvigling till strejk. Eldstrider. Lönerna höjs mer, arbetsnormerna sänks och utlandsresor tillåts i större utsträckning.

6 januari upplöser sig det centrala rådet i Budapest. Många andra råd följer. De vill inte bli instrument i statens händer. Fighten fortsätter dock ett bra tag med strejker (ibland beväpnade sådana). 1957 25:e nov förbjuds slutligen de sista råden. Massvis männsikor avrättas och mördas, många deporteras till sovjet och dess sateliter, andra flyr till väst. Efter upprorets krossande så blir dock landet aldrig så jävligt att leva i igen. Ett av de mindre jävligare ställena i östeuropa jämte Polen.

Problem på hemmaplan

• Novocherkassk (1962)

Splittring i socialistblocket

Sovjet jiddrar med juggarna som inte vill underordna sig. Motsättningarna med Kina ökar. Albanien och Rumänien gör sig allt självständigare utan att sovjet pallar sätta in röda armen. Krustchev ger sig på Stalin kulten och det gamla gardet av byråkrater i en andra runda.

Pragvåren

"Under capitalism man exploits man. Under socialism it is the other way round."

Källor

• http://en.wikipedia.org/wiki/Eastern_Bloc_economies