Skillnad mellan versioner av "Seskarö-upproret"

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Rad 1: Rad 1:
 
[[Bild:Seskaro-upproret.jpg|frame|right|Sågverksarbetare i hamnen under upproret.]]
 
[[Bild:Seskaro-upproret.jpg|frame|right|Sågverksarbetare i hamnen under upproret.]]
I maj 1917 samlades Seskarös arbetare i folkets hus. Försörjningsläget var kritiskt och man gick hungrig. Sågverksarbetarna på ön menade att två bagare hade betydande brödlager från tiden före ransoneringen, och menade att bagarna brukade sälja delar av lagret på Haparandas svartabörsmarknad. Efter mötet begav sig ett hundratal av mötesdeltagarna till dom två bagerierna för att tvångsköpa mat och kunna dela den broderligt sinsemellan. Detta var ett brott emot dom rådande ransoneringslagarna trots att betalningen varit helt i sin ordning och att en stor del utav den mat som ransonerats ut till Seskarö hade varit rutten då den anlänt.  
+
I maj 1917 samlades Seskarös arbetare i folkets hus. Försörjningsläget var kritiskt och man gick hungrig. Sågverksarbetarna på ön menade att två bagare hade betydande brödlager från tiden före ransoneringen, och menade att bagarna brukade sälja delar av lagret på Haparandas svartabörsmarknad. Efter mötet begav sig ett hundratal av mötesdeltagarna till de två bagerierna för att tvångsköpa mat och kunna dela den broderligt sinsemellan. Detta var ett brott emot dom rådande ransoneringslagarna trots att betalningen varit helt i sin ordning och att en stor del utav den mat som ransonerats ut till Seskarö hade varit rutten då den anlänt.  
  
När polisen i Haparanda fick reda på att arbetarna hade börjat ta tag i sina egna liv fick dom eld i baken. Länsman spärrade in några arbetare i ett brädgårdskontor. De fritogs utav sina kamrater som menade på att tvångsköpen hade varit en kollektiv handling och inga enskilda personer skulle straffas för det. Två dagar senare (den 27 maj) anlände en 50 man militär till Seskarö. Vid det här laget hade Arbetarna bildat en kommitté och administrerade själv ön. När militären anlänt krävde polisen att få förhöra några arbetare och hämtade den till ett bostadshus. Utanför huset samlades snart en folkmassa på omkring tusen personer som fodrade att arbetarna genast skulle släppas. Kronofogden läste högt upprorslagen för massan och befallde den att skingras. När arbetarna inte lydde gjorde militären chock med fällda bajonetter. Soldaterna avväpnades dock snabbt utav arbetarna varav två skadades utav pistolskott, den ena i benet den andra i armen. Det hade varit en officer som skjutit , dem flesta meniga lämnade frivilligt ifrån sig vapnen. Korta diskussioner om att eventuellt straffa officeren avslutades med ett beslut att lämna våldet åt sidan.  
+
När polisen i Haparanda fick reda på att arbetarna hade börjat ta tag i sina egna liv fick de eld i baken. Länsman spärrade in några arbetare i ett brädgårdskontor. De fritogs av sina kamrater som menade på att tvångsköpen hade varit en kollektiv handling och inga enskilda personer skulle straffas för det. Två dagar senare (den 27 maj) anlände en 50 man militär till Seskarö. Vid det här laget hade arbetarna bildat en kommitté och administrerade själv ön. När militären anlänt krävde polisen att få förhöra några arbetare och hämtade den till ett bostadshus. Utanför huset samlades snart en folkmassa på omkring tusen personer som ville att arbetarna genast skulle släppas. Kronofogden läste högt upprorslagen för massan och befallde den att skingras. När arbetarna inte lydde gjorde militären chock med fällda bajonetter. Soldaterna avväpnades snabbt av arbetarna varav två skadades av pistolskott, den ena i benet den andra i armen. Det hade varit en officer som skjutit, dem flesta meniga lämnade frivilligt från sig vapnen. Korta diskussioner om att eventuellt straffa officeren avslutades med ett beslut att lämna våldet åt sidan.  
  
 
Dagen därpå ockuperades ön utav en 500 man stark militär styrka med kanoner och kulsprutor. Efter ännu några dagar anlände landshövdingen Murray (storsvensk borgare) från Luleå med ett skeppslast mat. Nio arbetare dömdes till straffarbete och en fick böter.  
 
Dagen därpå ockuperades ön utav en 500 man stark militär styrka med kanoner och kulsprutor. Efter ännu några dagar anlände landshövdingen Murray (storsvensk borgare) från Luleå med ett skeppslast mat. Nio arbetare dömdes till straffarbete och en fick böter.  
  
Upproret på Seskarö kom att ha stor betydelse för arbetarrörelsen i Norrbotten. Klassmotsättning kom tydligt i dagen, polis och militär som dem härskandes maktmedel blev klarlagda och i hela Norrbotten svetsades man samman i solidaritet för Seskarös arbetare.  
+
Upproret på Seskarö kom att ha stor betydelse för arbetarrörelsen i Norrbotten. Klassmotsättning kom tydligt i dagen, polis och militär som dem härskandes maktmedel blev klarlagda och i hela [[Norrbotten]] svetsades arbetarklassen samman i solidaritet för Seskarös arbetare.  
  
 
Händelsen omsjungs i [[Euskefeurats]] låt [[Euskefeurats: Seskarövisan|Seskarövisan]] från albumet Ägge borte katta.
 
Händelsen omsjungs i [[Euskefeurats]] låt [[Euskefeurats: Seskarövisan|Seskarövisan]] från albumet Ägge borte katta.
Rad 20: Rad 20:
 
[[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]
 
[[Kategori:Arbetare i rörelse - Sverige]]
 
[[Kategori:Seskarö]]
 
[[Kategori:Seskarö]]
 +
[[Kategori:Norrbotten]]

Versionen från 4 mars 2015 kl. 11.21

Sågverksarbetare i hamnen under upproret.

I maj 1917 samlades Seskarös arbetare i folkets hus. Försörjningsläget var kritiskt och man gick hungrig. Sågverksarbetarna på ön menade att två bagare hade betydande brödlager från tiden före ransoneringen, och menade att bagarna brukade sälja delar av lagret på Haparandas svartabörsmarknad. Efter mötet begav sig ett hundratal av mötesdeltagarna till de två bagerierna för att tvångsköpa mat och kunna dela den broderligt sinsemellan. Detta var ett brott emot dom rådande ransoneringslagarna trots att betalningen varit helt i sin ordning och att en stor del utav den mat som ransonerats ut till Seskarö hade varit rutten då den anlänt.

När polisen i Haparanda fick reda på att arbetarna hade börjat ta tag i sina egna liv fick de eld i baken. Länsman spärrade in några arbetare i ett brädgårdskontor. De fritogs av sina kamrater som menade på att tvångsköpen hade varit en kollektiv handling och inga enskilda personer skulle straffas för det. Två dagar senare (den 27 maj) anlände en 50 man militär till Seskarö. Vid det här laget hade arbetarna bildat en kommitté och administrerade själv ön. När militären anlänt krävde polisen att få förhöra några arbetare och hämtade den till ett bostadshus. Utanför huset samlades snart en folkmassa på omkring tusen personer som ville att arbetarna genast skulle släppas. Kronofogden läste högt upprorslagen för massan och befallde den att skingras. När arbetarna inte lydde gjorde militären chock med fällda bajonetter. Soldaterna avväpnades snabbt av arbetarna varav två skadades av pistolskott, den ena i benet den andra i armen. Det hade varit en officer som skjutit, dem flesta meniga lämnade frivilligt från sig vapnen. Korta diskussioner om att eventuellt straffa officeren avslutades med ett beslut att lämna våldet åt sidan.

Dagen därpå ockuperades ön utav en 500 man stark militär styrka med kanoner och kulsprutor. Efter ännu några dagar anlände landshövdingen Murray (storsvensk borgare) från Luleå med ett skeppslast mat. Nio arbetare dömdes till straffarbete och en fick böter.

Upproret på Seskarö kom att ha stor betydelse för arbetarrörelsen i Norrbotten. Klassmotsättning kom tydligt i dagen, polis och militär som dem härskandes maktmedel blev klarlagda och i hela Norrbotten svetsades arbetarklassen samman i solidaritet för Seskarös arbetare.

Händelsen omsjungs i Euskefeurats låt Seskarövisan från albumet Ägge borte katta.

Läs mer