Skillnad mellan versioner av "Serge, Victor: Åren utan nåd"

Nuvarande version från 10 januari 2012 kl. 21.44

Boken börjar som en berättelse om Sovjetiska agenter i Paris under 30-talet. Sasja, en gammal revolutionär som ägnat sitt liv åt saken och kampen klarar inte längre av att blunda för Sovjetstatens övergrepp. Han bestämmer sig för att hoppa av, projektet som han kämpat för sen 1917 är inte längre projektet värt att kämpa för. I avhoppets kölvatten följer rädsla, paranoia och flykt. Samtidigt som han sporadiskt minns och funderar.

Berättelsen förflyttas sedan fram till Andra Världskriget. Darja - en annan agent och före detta revolutionär som blivit bestulen på saken och kvarlämnad i statens tjänst befinner sig först i Kaukasus för att senare hamna i något som liknar belägringens Leningrad. Rädsla, död (mord!) lydnad och svält är krigets vardag. Män tvingas som dödsdömda till fronten, i staden svälter människor ihjäl.

Bokens fjärde del utspelar sig i Alstadt, Nazityskland. Vardagen är rädsla, död (mord!), lydnad och svält. Krig och diktatur precis som i Sovjetunionen. Vi följer människor i den här miljön. Kritiker mot kriget, underground-rörelsen, sjuksköterskan, krigsinvaliden, krigsfångarna och magistern. Berättelser om död och elende. När amerikanerna intar staden binds också de tre olika historierna och deras huvudpersoner samman.

Sista delen av boken utspelar sig i Mexiko. Darja hoppar av och flyr till Sasja i Mexiko. En oerhörd tomhet infinner sig när huvudpersonerna tvingas inse att deras revolution, den de så länge kämpat för och som så många offrats under, för länge sedan lidit skeppsbrott. Revolutionärerna från 1917 tvingas se att de tillhör den skjutna generationen.

Boken får till viss del anses bygga på författarens egna liksom dennes bekantas känslor och upplevelser.

Utdrag ur boken

"Det gnagde i mig av tviel. måste man inte medan man producerar små läkemedelsförpackningar och masugnar också tänka på människan, på dagens stackare, den verklige stackare som inte kan nöja sig med att slita under oket i väntan på morgondagens läkemedel och järnvägsrälsar? Vilket bedrägaeri, detta att ändamålet helgar medlen Man kan endast uppnå ett mål om medlet avpassats därefter. Om vi krossar människan i nuet, kan vi då åstadkomma något av värde för morgondagens människa? Och vad skall vi göra med oss själva?" s62.

"-Det finns tusen och en knep, sade Mitrofanov. Proletariatet kan. Om proletariatet inte haft några knep hade det strukit med för länge sen, ja vet ta mig tusan inte vad som funnits kvar av oss idag... Nej, nu har jag bara sjuttio minuter kvar att sova. Godnatt, medborgarinna.".. s146 i en diskussion om möjligheterna att överleva kriget och arbetet".

"-Jag basar för mina peones, som jag betalar bra, och som besjäl mig duktigt i retur, o vetskap om att jag vet, men ovetande om att jag anser att de har rätt." - Sasja om han tvivelaktiga position som ägare av ett plantage i sin exil i Mexiko.