Ryd, Lilian: Vi åt aldrig lunch

Vi ät aldrig lunch är Lilian Ryds självbiografisk skildring av sin klassresa från ett skogsarbetarhem i Norbotten till berest journalist. Boken är inte nån kronologisk berättelse utan liljan tar upp olika teman (Om pengar, religion, syd) där hon som arbetarunge konfronterats och tvingas anpassa sig efter med medelklassens normer, kulur, beteendemönster och materiella förutsättningar. Där det står kulturella klassmotsättningar skulle man kunna säga. Hon studerar och beskriver det som annars knappt beskrivs eller tas för givet utifrån. I en rolig passage kapar hon all sociologi/antropologi/entologi/annat liknande trams vid fotknölarna samtidigt som hon vänder deras metoder mot dem själva (deltagande observation).

Hon går riktigt hårt åt kristendomen och statskyrkan också fast utan att döma ut vanligt folk och deras tro. Hennes morsa var själv fd pingstvän som uteslöts när församlingsstyrelsen försökte ha åsikter om att hon förälskat sig i en syndikalist (Lilians far). För det första så gick många med i rörelsen för att det var ett uppror mot den stela statskyrkan och för det andra så böjde de sig inte för vad som helst. Frikyrkorna var dessutom inte alls lika patriarkala som statskyrkan vilket passade befolkningen i Norrbotten bra. Lilian försöker visa hur bilden av ett likformigt strängt patriarkalt kristet Sverige inte alls passar in på hennes hemtrakter. Hon pekar dessutom på att kristendomen långt ifrån fått fullt grepp om folks tänkande trots att alla gamla riter och synliga manifestationer har kvästs. Bilden av samhället är förstås delvis sann men också en ideologisk produkt av generationer av präster, ämbetsmän, forskare och journalister.

I hela boken trycker hon på den dolda/förtigna kvinnohistorien och då framför allt arbetar/jordbrukar/nomadkvinnornas historia.

Det är roligt och rappt skrivet och nästan helt utan hämningar. Lilian lägger inte fingrarna i mellan. Nån gång ibland blir det lite förvirrat med hur kapitalismen och politiken fungerar. Men jämför man med vad de flesta andra journalister och akademiker skriver är hon ju knivskarp. Man förstår också hur det kommer sig att kvinnor i väglöst land är en så jävla bra bok.

Ibland kan de bli lite motsägelsefullt detta med klassresenären som är så jävla arg på den nya värld hon tagit sig in men ändå sitter där och kan ta del av privilegierna. Men i Lilians fall så ska hon ha att hon inte bara gnäller på att det är så orättvist att just hon blir dåligt behandlad av de nya klasskamraterna utan tar sig ute med systemet som sådant. Medelklassen och dess del i överheten.

"De kristna riterna var, liksom hos andra religioner som uppstått i ojämliga samhällen, inriktade på livet efter detta och själens salighet, dvs. slavarna och underklassen skall hållas lugn med visionen att det blir drägligare efter döden."

"Än idag har kvinnosakens och den så kallade genusforskningens medelklassursprung ett så starkt grepp om sina företrädare att de uppriktigt anser sig tala för alla kvinnor, och istadigt blundar för sin förmånliga ställning."

"Till en början trodde jag också att de som klarade att läsa på universitetet var särskilt intelligenta och begåvade. Det tog många år att inse att den dära högre utbildningsvärlden, som verkade så ouppnåelig för mig och hela min släkte, inte var "högre" på det sätt vi trott. Vördnaden var helt onödig. Lärdomspalatsen befolkades av medelmåttiga människor med mycket lagoma förståndsgåvor."

Lilian har en bror (Benny) som brukar hjälpa till med språkgranskning som hon rådfrågor om hon borde använda Bourdieu i sin bok:

"om du blandar i Bourdiue

då säger jag adjö"

"ett adjö från Benny kunde jag verkligen inte riskera, så därför fortsätter nu framställningen utan stöd av Bourdieu, eller för den delen andra sociologer."