Proletariat

Från Polkagriswiki
Version från den 15 juni 2007 kl. 10.57 av Raven (Diskussion | bidrag)

Hoppa till: navigering, sök

Proletariat (av latin proles, ’barn’). I motsats till assidui, det vill säga de besuttna, som skattade för fastighet, kallade romarna de medborgare, vilkas förmögenhet understeg det för 5:e klassen i centurieförfattningen bestämda minimum (enligt den vanliga uppgiften 12 500 eller 10 000 as, för proletarii, emedan dessa ansågs ha sin egentliga betydelse för staten därutinnan, att de avlade barn (proles).

Proletariat har under modern tid kommit i bruk för att beteckna den egendomslösa samhällsklass, som visserligen genom eget avlönat arbete förtjänar sitt livsuppehälle och sålunda ej faller fattigvården till last, men icke kan förvärva sig något över en knapp nödtorft eller avlägga mer än den ringaste besparing för framtiden. De "utan reserver".

I den marxistiska teoribildningen används proletariat för att beskriva medlemmar av den samhällsklass som utgörs av produktions- och underhållsarbetare som är egendomslösa (i den bemärkelsen att de inte äger någon egendom förutom sin arbetskraft).

I samma grad som bourgeoisin, d.v.s. kapitalet, utvecklas, i samma grad utvecklas proletariatet, de moderna arbetarnas klass, som blott lever så länge som de finner arbete och som blott finner arbete så länge som deras arbete ökar kapitalet. Dessa arbetare, som styckevis måste sälja sig själva, är en vara som varje annan handelsartikel och därför på samma sätt utsatta för alla konkurrensens växlingar, alla marknadens förändringar.

Proletärens arbete har genom maskineriets utveckling och arbetets delning förlorat all självständig karaktär och därmed all lockelse för arbetaren. Han blir blott ett tillbehör till maskinen, och man begär blott de enklaste, enformigaste och lättlärdaste handgrepp av honom. De kostnader, som arbetaren förorsakar, inskränker sig därför nästan blott till de livsmedel, som han behöver för sitt underhåll och sin ras fortplantning. Men en varas pris, alltså även arbetets, är lika med dess produktionskostnader. I samma grad som arbetets motbjudande karaktär tilltager, i samma grad sjunker därför lönen. Än mer, i samma grad som maskinanvändningen och arbetsdelningen tilltar, i samma grad ökas också arbetets mängd, vare sig det sker genom arbetstidens förlängning eller genom utökning av det på en viss tid krävda arbetet eller genom maskinernas uppdrivna fart o.s.v.

- Det kommunistiska manifestet