Perlman, Fredy: Against His-story, Against Leviathan

Från Polkagriswiki
Version från den 30 juni 2009 kl. 21.48 av Linnea (Diskussion | bidrag) (Ny sida: Fredy Perlman tar avstamp i de första civilisationerna och rör sig fram till dagens samhälle i ett försök att beskriva världshistorien. Han drömmer om "state of nature", edens lu...)

(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök

Fredy Perlman tar avstamp i de första civilisationerna och rör sig fram till dagens samhälle i ett försök att beskriva världshistorien. Han drömmer om "state of nature", edens lustgård, där människan lever i fria gemenskaper med mat och husrum i överflöd. Han ser en urhistoria (som på sina håll sträcker sig in i modern tid) av människor i harmoni med varandra och naturen (befolkningstillväxten reglerar människorna själva så nån brist blir det aldrig tal om!). Dock uppstår Leviathan, odjuret, automaten, maskinen som är död men lever på mänsklig aktivitet. Leviathan står utanför och över människorna, krossar gemenskaper, är ledare och ledda, arbetsdelning, krig, tristess, mord och förstörelse. Leviathan är civilisationen och världshistorien är historien om underkuvade människors kamp mot Leviathan och för den fria gemenskapen. Boken är i stort uppräkningar av Leviathaner (baserade på krig eller handel), deras uppgång, undergång, inbördes strider men också människors kamp mot dem eller flykt från dem. Han beskriver hur kamper mot Leviathan förvandlar gemenskaper till nya Leviathaner (tex genom att det motståndsrörelsenblir en armé). Arbetare, trälar, slavar, utsugna bönder, zeks i bokens vokabulär står i motsättning till civilisationen. Människan vill liv, civilisationen är död. Samtidigt förvandlas människorna i civilisationen, de får en rustning, tappar kontakten med sin natur men återvinner då och då livsgnistan. Uppror förgör Leviathan och människor dansar tillsammans igen.

Det här är ingen höjdarbok. Flera intressanta exempel varvas av mer eller mindre poänglösa uppräkningar. En historisk edens lustgård, "state of nature" och schamaner som dansar bidrar till en hokuspokusstämning. Perlman har poänger samtidigt som han är tokig. Åt helvete med Leviathan! Åt helvete med "state of nature"! No gods, no masters...