Osäkra anställningar och arbetslöshet

Från Polkagriswiki
Version från den 21 januari 2009 kl. 12.02 av Kurtake (Diskussion | bidrag)

(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök

Arbetslöshet och osäkra anställningar
Text som sammanfattar delar av föredraget som hölls i Göteborg 2005-04-08. Ledde fram till biladet av nätverket AKO.

Situationen idag
Hur hög arbetslösheten är idag verkar ingen kunna ge några säkra siffror på. Ams hävdar att 5.5 % av Sveriges arbetsföra befolkning är öppet arbetslösa. I Ams siffror är bara öppet arbetslösa inräknade. De har medvetet utestängt stora grupper arbetslösa för att snygga till siffrorna. Nyligen rapporterades det i radioprogram Front på P3, att arbetsförmedlingen har fixat fram korta anställningar till arbetslösa innan rapport om antal arbetslösa skall presenteras. Återigen för att snygga till siffrorna. Vissa kritiska källor hävdar att arbetslösheten kan vara så hög som 16-20%.

Men att mörklägga den egentliga arbetslöshetssiffran är bara en av många metoder som arbetsförmedlingen använder sig av för att osynliggöra, splittra, tysta och psykiskt misshandla arbetslösa. Men varför ser det ut så här och vad är egentligen Arbetsförmedlingens roll i allt detta? Och varför kallar vi den för arbetsförnedringen?

Riksdagen och företagens syn på arbetslöshet
Det finns ett begrepp som kallas ”jämviktsarbetslöshet” eller Nairu på ekonomispråk. De som förspråkar jämviktsarbetslöshet vill inte att alla ska kunna få ett jobb, de vill ha arbetslöshet. Med jämviktsarbetslöshet menar de att alla arbetslösa i Sverige har en viktig uppgift. De ska hålla inflationen låg. Det uppnås genom att många slåss om jobben. Då kan arbetsgivarna sänka lönerna vilket ger högre vinster och i teorin lägre priser (dvs lägre inflation). I teorin blir alltså svenska exportvaror billigare och statens exportinkomster ökar. Staten och företagen tjänar pengar på arbetslösa, och så ser det ut i dagens Sverige.

I genomsnitt finns det 21 sökande per varje ledig tjänst som ligger på Ams platsbank.

Sossarna vill inte öppet erkänna att de tillämpar jämviktsarbetslöshet. De försöker oftast plocka politiska poäng på att säga att de ska sänka arbetslösheten. Men i praktiken är det så det ser ut och arbetslösheten verkar inte minska. De ljuger oss rakt upp i ansiktet när de säger att Arbetsförmedlingens pengar går till att skapa arbetstillfällen. Arbetsförmedlingens roll är inte att hjälpa folk in i arbete utan snarare trycka ner arbetslösa. Arbetsförmedling kan inte trolla fram jobb.

Företagens organisation, Svenskt näringsliv, har sagt att svenska företag inte har några planer att nyanställa personal så jobben kommer inte heller att komma. Trots detta läggs skulden på arbetslösa som pressas allt hårdare och kallas lata. Trots att inga jobb finns tvingas man hela tiden söka.

Vem tjänar på arbetslösheten?
Företagen är nöjda, de kan välja och vraka bland sökande. Företagen kan inte bara pressa ner lönerna utan även, under hot om uppsägning, ställa högre krav på dem som faktiskt har jobb. Allt fler blir arbetslösa medan allt färre får utföra mer jobb. Arbetslösa sitter i åtgärdsprogram medan arbetare sliter ut sig på arbetsplatser. Företagens vinster ökar på arbetare och arbetares bekostnad. De rikare blir rikare och vi sliter hårdare.

Orsakerna till arbetslösheten?
Högern och socialdemokraterna hävdar att det finns en koppling mellan arbetslöshet och inflationen. Det finns en koppling men det är ingen naturlag, och det ger definitivt ingen förklaring till varför arbetslösheten ständigt ökar. Det är ungefär som att säga att det blir blött när det regnar och utifrån det förklara varför människor drunknar i badkar.

En bättre förklaring är att vi lever i ett ekonomiskt system där de fås vinst sätts före de mångas välstånd.

Företag och offentlig sektor har som vi nog alla vet rationaliserat. Med rationalisering menas att folk får sparken och de kvarvarande får jobba hårdare man skall spara-spara-spara och i företagens fall tjäna-tjäna-tjäna på vårt slit. Självklart leder detta till arbetslöshet och eftersom alla företag och offentliga arbetsplatser följer samma trend, blir de nya arbetstillfällena få och hårda. Denna rationalisering är inte till för oss, vi tjänar inte på dem. Ett fåtal rika är det som tjänar på denna utveckling. Flertalet, vi, är förlorarna med sämre löner, osäkrare anställningar, arbetslöshet, tillfälliga anställningar, sjukskrivningar och försämrad välfärd. Lista kan göras lång.

En annan orsak till arbetslösheten är att arbetstillfällen försvinner till låglöneländer. Det senare leder också till att arbetare tvingas gå ner i lön under hot om att jobben annars flyttar. Gränserna har öppnat sig för företagen medan människor får allt svårare att komma in i Sverige. Detta används för att spela ut arbetare i olika länder mot varandra. GM:s utspel mot Saab i Trollhättan och Opel-fabriken i Rüsselsheim är ett tydligt exempel på hur företagen spelar ut arbetare i olika länder mot varandra.

Makthavarna försöker lura oss att se oss som svenskar i stället för att se oss som arbetare och arbetslösa. Arbetare och arbetslösa i Sverige har, vad de än försöker lura i oss, samma intressen som arbetare och arbetslösa i Tyskland, Polen, Kina eller vilket land som helst. Vi vill alla ha högre löner, kortare arbetstid och trevligare arbetsförhållande. Mot oss står företagsägarna. Vi får aldrig glömma detta. Även i Sverige används samma taktik för att splittra oss. Människor med invandrarbakgrund diskrimineras systematiskt i arbetslivet och får överlag svårare att få jobb och när de väl får det är det oftast ett sämre jobb. Staten och företag utnyttjar på detta sätt vissa grupper extra hårt. För att lyckas med detta drar man sig inte för att med rasistiska utspel försöka splittra våra gemensamma intressen. Nationalitet påförs oss för att göra fortsatt utsugning möjlig. Solidaritet över och inom gränser är enda sättet för oss att göra motstånd.

Osäkra anställningar - En effekt av arbetslöshet
Men som vi innan nämnt är det inte bara arbetslösa som drabbas av den ”nya” situationen med en redan hög men fortfarande stigande arbetslöshet. Vissa arbetare tvingas till att jobba övertid medan andra bara får en underbetald halvtidstjänst. Vissa sliter ut sig medan andra inte kan leva på sin lön. Situationen har blivit ännu allvarigare eftersom människor idag tvingas till något som kan liknas med slavarbete. Praktik via Arbetsförmedlingen betyder inte att man hjälper människor att få jobb utan snarare att man hjälper företagen att slippa betala löner och slippa anställa. Man gör det helt enkelt svårare för människor att få jobb.

Alla arbetsköpare utnyttjar denna situation. Även de som försöker framställa sig som seriösa. Volvo har nästan fördubblat arbetstempot utan att nyanställa personal. Posten skapar sin egen vikariepool genom att stora skaror visstids- och deltidsarbetare tvingas jaga extra timmar för att överhuvudtaget kunna leva på sin lön.

”När folk frågar mig vad jag arbetar med brukar jag svara ’lite av varje’. Under några få år på arbetsmarknaden har jag arbetat som tidningsbud, reklamutdelare, varit anställd på ett antal butiker, jobbat som Bingovärd och kombinerat detta med komvuxstudier. Min ekonomi har varit regelbundet dålig.” - Robert Halvarsson

I denna nya tid är det knappt möjligt att få en fast anställning vilket betyder att många hoppar mellan olika jobb och korta osäkra anställningar. Vill man ha jobb gäller det att lyda företagen minsta nyck. Utvecklingen gör det allt lättare för företagen att utnyttja och trycka ner arbetare.

Trots att vi producerar mer och företagens vinster är högre än de någonsin får vi allt mindre del av kakan. Vi får idag lika stor del av vinsten som arbetarna i början 1900-talet fick: Detta betyder att de rika blir snuskigt mycket rikare på vårt slit.

Arbetsförmedlingen idag
”När du blir arbetslös, klassas du som andra klassens medborgare. Alla dina mänskliga rattigheter tas i från dig. Du blir behandlad med förakt och misstänksamhet” skriver Rita Laukka.

Arbetsförmedlingens riktiga uppgift är inte att hjälpa in arbetslösa i arbete och definitivt inte att bekämpa arbetslöshet. Styrelsen för Arbetsförmedlingen har idag erkänt att de ställer sig bakom den jämviktsarbetslöshet eller Nairu som jag tidigare nämn. Arbetsförmedlingen hävdar alltså att de vill ha arbetslöshet. Arbetsförmedlingen agerar idag nästan helt och hållet på företagens uppdrag. Detta uppdrag kallar Arbetsförmedlingen för arbetslinjen. Med arbetslinjen ska de se till att arbetslösa fyller företagarnas krav. Företagen vill ha desperata, tacksamma, nedtryckta och rädda arbetare, arbetare som accepterar vilket skitjobb som helst, och detta skall arbetsförmedlingen förse dem med. Till sin hjälp för att skrämma arbetslösa till lydnad använder arbetsförmedlingen en mängd metoder.

Den mest kända är kanske att förnedra arbetslösa. Arbetslösa målas upp som arbetsskygga och lata. I media sprids det lögner om arbetslösa som lever i överflöd på bidrag och arbetare som sjukskriver sig trots att de är friska. Detta är inget annat än en förtalskampanj riktad mot arbetslösa och arbetare. De vill få oss att må dåligt och skämmas för vår situation. De förnedrande utbildningarna som Arbetsförmedlingen anordnar fyller samma funktion. Men arbetslösheten är inte de arbetslösas fel.

En annan metod Arbetsförmedlingen använder sig av är att splittra arbetslösa. På Arbetsförmedlingarna sitter arbetslösa en och en tysta och bevakade av förmedlarna. Denna tystnad är till för att se till att Arbetsförmedlingen inte ska bli den knytpunkt som förenar arbetslösa. Arbetsförmedlingen är rädd för vad skulle hända om arbetslösa börja diskutera sina upplevelser på Arbetsförmedlingen. Förr ordnades caféer och andra mötesplatser för arbetslösa, dessa stängdes med hjälp av Aktivitetsgarantin (AGA:s i folkmun).

Det starkaste vapnet Arbetsförmedlingen har till sitt förfogande är hot om indragen ersättning. Genom detta maktmedel kan Arbetsförmedlingen straffa arbetslösa som är för kritiska. Ett färskt exempel är en 52-åring i Malmö som blev avstängd från sin ersättning eftersom han varit ”missbelåten”.

Arbetsförmedlingens skriver också om verkligheten. Människor som inte släpps in på arbetsmarknaden på grund av bland annat etniskbakgrund eller handikapp kallas ”icke anställningsbara”. På detta sätt lägger man skulden på den arbetslösa individen och inte de diskriminerande och rasistiska företagen som inte anställer.

Arbetsförmedlingen imorgon
Idag befinner vi oss i en något absurd situation. Företagens vinster är allt högre och arbetare och arbetslösa får det allt hårdare. Men det behöver inte vara så. Om vi inte accepterar deras skitjobb kan de inte använda arbetslösheten emot oss. Företagen är beroende av en Arbetsförnedring eller en Kontrollenhet eller vad man nu väljer att kalla denna myndighet. Företagen, staten och Arbetsförmedlingen är rädda för arbetare och arbetslösa som inte vill finna sig i den här situationen. Deras rädsla är befogad. Men vi måste organisera oss för att kunna kämpa till oss ett bättre samhälle. Tillsammans är vi starka och dörren till framtiden står öppen.