Skillnad mellan versioner av "Nisse Lätt"

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
 
Rad 14: Rad 14:
  
 
[[Kategori:Svenska anarkister|Lätt, Nisse]]
 
[[Kategori:Svenska anarkister|Lätt, Nisse]]
[[Kategori:Anton Nilsson Personer]]
+
[[Kategori:Anton Nilsson Personer|Lätt, Nisse]]
 
[[Kategori:Författare|Lätt, Nisse]]
 
[[Kategori:Författare|Lätt, Nisse]]
[[Kategori:Göteborgsförfattare]]
+
[[Kategori:Göteborgsförfattare|Lätt, Nisse]]

Nuvarande version från 24 november 2018 kl. 22.51

Anarkismen är den enda okorrumperade läran.

Nisse Lätt, född 1907, död 1988, anarkist och agitator som föddes och växte upp på en gård i Södermanland och gick till sjöss vid 15 års ålder. I Baskien träffade han spanska anarkister och esperantister och anslöt sig till det syndikalistiska fackförbundet SAC i Sverige. I och med Francos uppror i Spanien 1936 begav sig Lätt dit som frivillig. Han anslöt sig till den legendariska Durruti-kolonnen, men fick snart sitt ena öga förstört av granatsplitter. Resten av kriget deltog han i arbetet på ett jordbrukskollektiv i de spanska bergsbyarna. Direkta erfarenheter av kommunisternas svinerier gjorde honom med all rätta till en kompromisslös antikommunist.

Efter hemkomsten till Sverige summerade han sina erfarenheter från Spanien i broschyren Som milisman och kollektivbonde i Spanien (Federativs 1938). Ett citat därifrån är värt att återges, om episoden när han miste sitt ena öga skriver Lätt: "Ehuru något yr i mössan, letade jag mig tillbaka till våra linjer." Han skrev också en annan broschyr Havets arbetare (utan förlagsangivelse, Göteborg 1945).

Lätt var länge redaktör och ansvarig utgivare för den anarkistiska tidningen Brand samtidigt som han intill pensioneringen 1972 var verksam som byggnads- och anläggningsarbetare i Göteborg. Han stred ständigt för att åter göra SAC till en kamporganisation och driva ut pamparna. Vid sin död efterlämnade Lätt ett ofullbordat manus till sin självbiografi. Efter redigering utkom den 1993 i bokform med titeln En svensk anarkist berättar (Nisse Lätts minnesfond).

På ett kommunistvänligt föredrag som Nisse Lätt bevistade ska han i vredesmod kastat sitt glasöga på talaren. Han har också offentligt skällt ut kommunistiska spanienfrivillig (namn?) för att vara en jävla snut. En annan haveriannekdot, som förekommer i hans självbiografi, utspelar sig när han blev sårad och tuppade av under spanska inbördeskriget. Han såg ett ljus, var rädd att det var livet efter döden och svor inom sig över att svartrockarna hade haft rätt.

Skrivet