Skillnad mellan versioner av "Lindqvist, Mats: klasskamrater"

Nuvarande version från 24 september 2011 kl. 14.47

Klasskamrater är en avhandling om arbetarna i Svedala med fokus på de stormiga åren 1880 - 1920 då den svenska arbetarrörelsen växte fram. Mats Lindqvist är etnolog men lyckas ändå anlägga ett någorlunda vettigt perspektiv och arbetssätt. Han trollar mycket med olika kulturmarxistiska begreppsapparater men verkar hålla fötterna kvar i materialismen någorlunda.

Mats börjar med att teckna Svedalas ekonomisk-politiska historia. Det handlar så klart främst om fabriken som smeden Åbjörn Andersson bygger upp 1882. Den expanderar snabbt och dominerar snart Svedala totalt. Den är under den här tiden en av de större i Sverige. En viktig del i den svenska industrialiseringen. Som inte skedde framförallt i städerna utan snarare var ett landsbyggdsfenomen. även ett stort sockerbruk i trakten figurerar i periferin.

Till fabriken flockas en massa olika arbetare och yrkesgrupper. Mats har granskat de stolta gjutarna, järnarbetarna och grovarbetarna. Hur de olika grupperna organiserar sig, tänker och handlar olika beroende på deras plats i klasssamhället och produktionen.

Gjutarna som yrkesstolta, med skråtänkande och en tydlig gemensam identitet. Alla var i princip tvungna att vara med i fackföreningen som till stor del fungerade som social mötesplats. Eftersom man var så svårersättliga togs inte många öppna konflikter. Dessutom har gjutarna mer klassamarbetestänk än övriga grupper. Man ser sig också som lite förmer och kör med mycket protektionistiska strategier.

Järnarbetarna vid fabrikens mekaniska verkstad var inte alls lika yrkesstolta eller symboliskt bundna vid järnhantverket. Iaf inte medparten. Man var snarare industriarbetare än hantverkare, om än yrkeskunniga sådana. Deras fackliga verksamhet är mer fokuserad på lönekamp och mindre på socialt umgänge och gemensam kultur. De intar någon form av mellanställning till grjutare och grovarbetare.

Grovarbetarna var inte yrkesstolta at all. Fabriken/jobbet var fienden, man levde ofta långa perioder arbetslös och fattigdom. Man var inte alls i lika stor omfattning involverade i formellt fackligt arbete men stod för hårdare öppna strider med arbetsköparna. Tex den stora strejken i vid svedalas sockerbruk 1898 som bland annat ledde till de största kravallerna i det närliggande lunds historia. Det handlade om strejkbrytande studenter som for till Svedala från lund och som sedermera åkte på spö av arga lundabor. Under detta år bryter 162 större strejker ut och Åkarpslagen tillkommer i deras kölvatten

Mats ser arbetarklassen som drivande, inte som en passivt reagerande grupp. Han ger flera exempel på detta och hur en mot makt - en "arbetaroffentlighet" - växer fram och bryter borgerskapets totala dominans över livet.

Boken är läsvärd och refferar till en massa bra litteratur. Den kom ut 1987, samtidigt med Bunny Ragnerstams andra bok om arbetare i rörelse. Klasskamrater och Mats hade antagligen mått bra att läsa bunnys böcker och ta till sig dennes angreppsätt. För trots att Mats försöker undvika enkla svar och sammanklumpningar faller han i marxistfällan nummer uno: att i mångt och mycket se arbetarrörelsen som en sammanhållen rörelse som är uttrycket för klasskampen.