Skillnad mellan versioner av "Lidman, Sara: Gruva"

Nuvarande version från 18 oktober 2018 kl. 13.43

Gruva är en intervjubok som är resultatet av en resa Sara Lidman gjorde under 1967. Hon reste just då runt och höll föredrag i övre Norrland i FNL´s regi. Hon kontaktades av en okänd fotograf som tagit bilder av gruvarbetarnas vardag i LKAB´s gruvor i Malmfälten. Han hade lovats att få dem utgivna som bok om Sara, eller någon annan, skrev text till. Efter föredragsserien antar hon erbjudandet och reser upp till Kiruna och Svappavaara. Hon följer med gruvarbetarna i arbetet och lever hemma hos dem. Hela tiden med bandaren i högsta hugg.

Boken är sammansatt av en mängd olika gruvarbetares berättelser om sin vardag. De berättar om stressen, hetsen och pressen i arbetet. Om hur arbetet sliter ner deras kroppar. Silkosen, hörselskadorna och kärlkramp är några av de vanligaste menen en gruvarbetare drar på sig under åren. Livet är hårt. Arbetaren talar också om drömmar och hopp. Hur de vill att världen borde se ut. Hur facket är tandlöst eller motståndare. Arbetarnas splittring och isolering. Att folk sitter hemma på fritiden och glor på tv. En del berättar om sina livs historia. Hur de kom till gruvan och sedan fastna där... I boken framträder en arbetarklass som osynliggjorts i samförståndets namn. På ytan ser allt bra ut. Lyckliga hemmafruar stoltserande med skinande nya hushållsapparater. Arbetarfamiljer i sprillans nya Volvobilar. Socialdemokratiska fackföreningsledare och företagsrepresentanter som leende skakar hand och gläds över de ständigt ökade värden som skapas. Men under ytan växer vreden. Mot det ständigt stegrande tempot och ökade utsugningen. Mot utslitningen och nedbrytningen av den klass som skapade de ökade värdena.

Det är grymt intressant att läsa sådana här intervjuer. En kommer människorna mycket närmare. Självklart så är Sara en vänsterist-sociolog av stora mått och vi får inte räkna med att de pratar helt fritt ur sina hjärtan. Sara försöker ofta styra in samtalet på Vietnamfrågan märker en. Men det får aldrig någon större plats i boken.

De människor som intervjuats är samma arbetare som något år senare går ut i en av de mest uppmärksammade vilda strejker som skakat Sverige. Strejken spred sig som ringar på vattnet och ingick i den vilda strejkvågen under 1970-talet. Intressanta böcker som tar upp de här händelserna är till exempel. Sven O Andersson´s Vilda strejker: en undersökning inom Svenska metallindustriarbetareförbundet och antologin Strejken redigerad av Anders Thunberg.

Citat från boken

I vårt system kan vi aldrig få det bättre än vi nu har det OCH VI HAR DET INTE BRA! Då får dom skryta inför utlandet så mycket dom vill om den svenska välfärden! Min våning är toppen och jag har badrum, vc och kylskåp. MEN DET ÄR INTE DET. [---] Det är det att jag, att vi, alla mina kompisar, varenda jobbare i hela Sverige är utestängd från samhället. Vi är ofria. Okunniga. Maktlösa" (s. 39)

Sen får man ju inte glömma att det trots allt finns två grupper i vårt samhälle som lever på var sitt håll. Det är dom vanliga människorna och så dom som är finare. Det är den sistnämnda gruppen som utdelar orderna

Sagt om boken

"Sara Lidmans bok hade knappast någon del i strejkens utbrott, men blev en väldig betydelse för solidaritetsrörelsen. Allt vad hon skrev var riktigt. Vi gruvarbetare kände igen oss i boken. Det är riktigt. Men till grund för strejken låg årtionden av de missförhållanden hon skildrat. Den kunde lika gärna ha brutit ut långt innan Sara besökte gruvorna. När gnistan väl slog ut tände den därför bokstavligt talat en skogsbrand."

- Elof Luspa aktiv i strejkkommittén.

"Jag tvekar inte att säga att Sara Lidmans Gruva är alls icke representativ förhållandena oppe i LKAB... När jag säger... Att jag vet det, så är det därför att jag haft möjlighet att personligen tala med folk, kommunalfolk och direktanställda, på de här platserna och de har varit ganska indignerade över den presentation av sin arbetsplats som här alldeles oförhappandes har ramlat över dem."

- Finansminister Gunnar Sträng på Arosmässan 8.11.69.

"Ett par tusen arbetare deltog i mötet och när klubban efter två timmars diskussion föll, så hadde man bestämt sig dör att strejken skulle bli total. --- Spontana applåder gav man författarinnan Sara Lidman som för TV 2:s räkning hadde åkt upp till Kiruna. Vi är skyldiga Sara Lidman mycken tack, förklarar ordföranden vid mötet Harry Holmlund. Både Gunnar Sträng och Sara Lidman företräder arbetarna, men medan Sträng talar till arbetarna, så talar Sara Lidman med arbetarna..."

- Kvällseko 11.12.69.

Finns att ladda ner som ljudbok här.