Lars Ahlin

Från Polkagriswiki
Version från den 23 maj 2007 kl. 11.26 av Raven (Diskussion | bidrag)

Hoppa till: navigering, sök

Lars Ahlin föddes i Sundsvall 1915 och avled 1997. Fadern var handelsresande. Han gick i folkhögskola 1933-35 och prövade ett tiotal yrken. Han belönades med SvD:s litteraturpris 1944, De Nios pris 1960, Litteraturfrämjandets stora romanpris 1962, Litteraturfrämjandets stora pris 1966, Kellgrenpriset 1982 (tillsammans med Gunnel Ahlin) och Augustpriset 1990. Han blev fil. hedersdr. i Umeå 1969.

Lars Ahlin utvecklade från sin debut 1943 en "förbönens estetik" som utgår från andra människors språkliga situation och kombinerar episk experimentlusta med mångstämmighet. Hans människor är särpräglade naturer, undantagstyper, i konflikt med sin ofta norrländska omgivning. Sitt mörka patos förenar Lars Ahlin med med drastisk folklig humor.

Ur Litteraturhandboken, Forum.


Utgivning

  • Tåbb med manifestet (1943), roman
  • Inga ögon väntar mig (1944), noveller
  • Min död är min (1945), roman
  • Om (1946), roman
  • Fångnas glädje (1947), noveller
  • Jungfrun i det gröna (1947), roman
  • Egen spis (1948), roman
  • Huset har ingen filial (1949), noveller
  • Fromma mord (1952), roman
  • Kanelbiten (1953), roman
  • Stora glömskan (1954), roman
  • Kvinna, kvinna (1955), roman
  • Natt i marknadstältet (1957), roman
  • Gilla gång (1958), roman
  • Bark och löv (1961), roman
  • Hannibal Segraren (1982), roman tillsammans med makan Gunnel Ahlin.
  • Sjätte munnen (1985), roman
  • Vaktpojkens eld (1986), noveller
  • Din livsfrukt (1987), roman
  • Fyra pjäser (1990)
  • De sotarna! De sotarna! (1990), roman
  • Det florentinska vildsvinet (1991), roman
  • Estetiska essayer (1994)
  • Sjung för de dömda! (1995), essayer
  • Breviarium (1996), brev