Skillnad mellan versioner av "Kritiken av aktivism 2001-2002"

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Rad 5: Rad 5:
 
Det fanns även en kritik mot den roll som aktivister tar på sig som experter på samhällsomvandling, att de drar på sig "en aktivistmentalitet". Att "folk tänker på sig själva i huvudsak som aktivister och tillhörande en vidare aktivistgemenskap" (från ''Ge upp aktivismen''). Ett svar på detta i tidningen ''The Bad Days Will End!'' säger att aktivistrollen inte är något man kan tänka bort, att det är en ''social roll'' som uppstår genom "komplicerade samhälleliga processer". ''The Bad Days Will End!'' skriver:
 
Det fanns även en kritik mot den roll som aktivister tar på sig som experter på samhällsomvandling, att de drar på sig "en aktivistmentalitet". Att "folk tänker på sig själva i huvudsak som aktivister och tillhörande en vidare aktivistgemenskap" (från ''Ge upp aktivismen''). Ett svar på detta i tidningen ''The Bad Days Will End!'' säger att aktivistrollen inte är något man kan tänka bort, att det är en ''social roll'' som uppstår genom "komplicerade samhälleliga processer". ''The Bad Days Will End!'' skriver:
  
<blockquote>Faktum är att även människorna i de olika grupperna som försöker utveckla ett "anti-aktivistiskt" och "anti-politiskt" förhållningssätt till den antikapitalistiska revolutionen – från KK/Collectivities i Faridabad i Indien till Insubordinate Collective i Baltimore – är ''på en och samma gång'' arbetare och "icke-arbetare", arbetare och "aktivister", till och med arbetare och – bevare mig väl! – ''intellektuella''. Och det mest farliga för människor i den positionen är att förlora synen på sin fundamentalt ''kluvna'' natur, sin "dubbla" samhälleliga existens, och låtsas att man "bara" är arbetare. För då kommer de verkligen inte att ha några sätt att hålla koll på sin "andra" sida och dess inneboende elitistiska potential. Och då skulle de skapa ett nytt lager av sociala eliter – den här gången under rubriken "anti-aktivistisk", "autentisk", "icke-alienerad", de "riktiga" proletärerna. Och all den gamla skiten kommer att flöda tillbaka igen. (från ''Anti-aktivismens nödvändighet och omöjlighet'')</blockquote>
+
<blockquote>Faktum är att även människorna i de olika grupperna som försöker utveckla ett "anti-aktivistiskt" och "anti-politiskt" förhållningssätt till den antikapitalistiska revolutionen – från [kamunist kranti|KK/Collectivities] i Faridabad i Indien till Insubordinate Collective i Baltimore – är ''på en och samma gång'' arbetare och "icke-arbetare", arbetare och "aktivister", till och med arbetare och – bevare mig väl! – ''intellektuella''. Och det mest farliga för människor i den positionen är att förlora synen på sin fundamentalt ''kluvna'' natur, sin "dubbla" samhälleliga existens, och låtsas att man "bara" är arbetare. För då kommer de verkligen inte att ha några sätt att hålla koll på sin "andra" sida och dess inneboende elitistiska potential. Och då skulle de skapa ett nytt lager av sociala eliter – den här gången under rubriken "anti-aktivistisk", "autentisk", "icke-alienerad", de "riktiga" proletärerna. Och all den gamla skiten kommer att flöda tillbaka igen. (från ''Anti-aktivismens nödvändighet och omöjlighet'')</blockquote>
  
 
I Sverige så översattes ''Ge upp aktivismen'' av ''Stockholms Autonoma Marxister'' och gavs ut som fotokopierat häfte 2001 tillsammans med dess postscript - ''Bortom aktivismen'' - samt en text från Tyskland vid namn ''Vi är inga kampanjnissar''. Häftet provocerade fram en diskussion i tidningen Arbetaren mellan anarkafeministen Sonia Hedstrand och ''Stockholms Autonoma Marxister'' 2001-2002.
 
I Sverige så översattes ''Ge upp aktivismen'' av ''Stockholms Autonoma Marxister'' och gavs ut som fotokopierat häfte 2001 tillsammans med dess postscript - ''Bortom aktivismen'' - samt en text från Tyskland vid namn ''Vi är inga kampanjnissar''. Häftet provocerade fram en diskussion i tidningen Arbetaren mellan anarkafeministen Sonia Hedstrand och ''Stockholms Autonoma Marxister'' 2001-2002.

Versionen från 23 februari 2007 kl. 13.08

Den 18 juni 1999 så organiserade Reclaim the Streets och Earth First! en "global aktionsdag mot kapitalismen", som kallades för J18. I hundratals städer jorden över genomfördes aktioner mot ländernas finanscentra. I London ockuperade tiotusentals aktivister city och stängde ner börserna och bankerna för en dag. I efterdyningarna av aktionsdagen så producerade några londonaktivister en pamflett vid namn Reflections on June 18th, i den fanns en text som hette Ge upp aktivismen. Den startade en diskussion i den utomparlamentariska aktiviströrelse som växt fram under 90-talet i Storbritannien (och även i Sverige).

Diskussionen handlade i korta drag om att det inte räcker att göra aktioner och landsätta kampanjer för att störta något så komplext som kapitalismen. Aktivister kan skada enskilda företag genom aktioner, men det går inte att konfrontera kapitalismen på samma sätt. Kapitalismen handlar inte bara om banker och storbolag, utan är en social relation som löper genom hela samhället.

Det fanns även en kritik mot den roll som aktivister tar på sig som experter på samhällsomvandling, att de drar på sig "en aktivistmentalitet". Att "folk tänker på sig själva i huvudsak som aktivister och tillhörande en vidare aktivistgemenskap" (från Ge upp aktivismen). Ett svar på detta i tidningen The Bad Days Will End! säger att aktivistrollen inte är något man kan tänka bort, att det är en social roll som uppstår genom "komplicerade samhälleliga processer". The Bad Days Will End! skriver:

Faktum är att även människorna i de olika grupperna som försöker utveckla ett "anti-aktivistiskt" och "anti-politiskt" förhållningssätt till den antikapitalistiska revolutionen – från [kamunist kranti|KK/Collectivities] i Faridabad i Indien till Insubordinate Collective i Baltimore – är på en och samma gång arbetare och "icke-arbetare", arbetare och "aktivister", till och med arbetare och – bevare mig väl! – intellektuella. Och det mest farliga för människor i den positionen är att förlora synen på sin fundamentalt kluvna natur, sin "dubbla" samhälleliga existens, och låtsas att man "bara" är arbetare. För då kommer de verkligen inte att ha några sätt att hålla koll på sin "andra" sida och dess inneboende elitistiska potential. Och då skulle de skapa ett nytt lager av sociala eliter – den här gången under rubriken "anti-aktivistisk", "autentisk", "icke-alienerad", de "riktiga" proletärerna. Och all den gamla skiten kommer att flöda tillbaka igen. (från Anti-aktivismens nödvändighet och omöjlighet)

I Sverige så översattes Ge upp aktivismen av Stockholms Autonoma Marxister och gavs ut som fotokopierat häfte 2001 tillsammans med dess postscript - Bortom aktivismen - samt en text från Tyskland vid namn Vi är inga kampanjnissar. Häftet provocerade fram en diskussion i tidningen Arbetaren mellan anarkafeministen Sonia Hedstrand och Stockholms Autonoma Marxister 2001-2002.

Texterna i diskussionen