Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna (revolutionärerna)

En förvuxen Emil i Lönneberga med vapen i hand på KFML(r)´s valaffisch år 1973. (En andra finns här)

Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna (revolutionärerna) (KFML(r)) var sveriges galnaste och gormigaste vänstersekt under 70-talet. De uppstod 1970 som en utbrytning ur det Mao-stalinistiska KFML. Med bas i göteborgstrakterna förberedda man sig för den förestående revolutionen. Ja, för de trodde att revolutionen stod för dörren och att de bara behövde ställa sig i ledningen för arbetarmassorna. Man såg på sossarna som den största fienden i kampen för att göra arbetarna revolutionära. De var "Socialfascister". Fackföreningarna var bara organ för bolagen och sossebyråkratin. Ställde man fackföreningarna åt sidan så skulle man nå direkt ner i arbetarleden. Vid den här tiden revs Sverige sönder av en vild strejkvåg som angrep sossar och fack lika mycket som bolagen. Det var därför som varvstalinisterna i KMFL(r) satte den vilda arbetarkampen utanför fackföreningarna i centrum. Detta var dessutom en av anledningarna till att man splittrats inom moderförbundet KFML där många ville fortsätta arbeta i fackföreningarna.

De var alltså vid den här tiden klarsyntare än sina forna partikamrater. De hade fortfarande samma mål, att häva sig upp i statsmakten och inrätta en kommandostyrd ekonomi med en ny röd härskarklass (en massa byråkrater), men olika taktik för att samla arbetarna bakom sig. De skrek ”Ställ facket åt sidan! Leve de vilda strejkerna” och hoppades omvandla arbetarnas "spontana kamp" till något för partiet produktivt. Spontant är för kommunisterna alla uppror som inte lyfter partiet till makten. Samma gamla hedar som söker efter sin förlorade fåraflock alltså.

Ideologiskt så hade man Stalin och Mao som ledstjärnor. Man tyckte Sovjet var mycket bättre förr när "lille far" satt vid rodret. Kina var landet där socialismen idag praktiserades i sin rätta form. Man tyckte även att kommunistiska Albanien var ett gött ställe för arbetarna. Så skulle det vara. Så skulle det bli även här i sverige. Mycket av jargongen och terminologin var ett hoppkok av Stalins dumheter, Maos svamlande och lite egna påhitt. Förbundet var känt för att inte vara den skarpaste kniven i lådan vad det gällde tänkande och teori. De vettigaste de hade att komma med var för det första att de satte den självständiga arbetarkampen i fokus. För det andra så såg de ganska nyktert på vad sossarna och fackföreningarna var. Dvs en samling byråkrater o tillika härskare i det svenska tjyvsamhället. Fackföreningarna som ett kontrollorgan, a la DDR, i byråkraternas händer för bolagen o statens bästa, mot arbetarna. Den fastaste och mest utarbetade devisen var dock att aldrig tycka samma som moderförbundet KFML.

Vad det gällde att tänka o tycka o förbundet så var det riktigt lågt i tak. När någon medlem avvek från den fastslagna partilinjen så rensades han/hon ut som en "högeravvikelse" efter lite hederlig högstadiemobbing. Folk i förbundet som hade en för "oproletär" bakgrund kunde även de köras på porten. Man påstod sig nämligen vara en "riktig" arbetarorganisation. Annat folk på extremvänsterkanten som konkurrerade om KFML(r)´s proselyter kunde åka på spö av adrenalinstinna r:are när de sprang på varandra på stan.

Medlemmarna registrerades och förföljdes av SÄPO men ansågs inte utgöra något nämnvärt hot under 70-talet pga av dess sekterism. De hade inget säkerhetstänk och var lätta att hålla koll på. Det var framförallt deras våldsromantik som drog SÄPO´s blickar till sig. Läs här

Bytte 1977 namn till först Kommunistiska Partiet Marxist-Leninsterna (KPML(r)), för att understryka att man var ett parti, och 2005 till det något mindre skitnödiga Kommunistiska Partiet. Medlemmarna kallas i folkmun för r:are eller r:or (än idag). Kunde ofta ses utanför systembolaget där de försökte krängapå sprittörstande arbetare sina tidningar.

När medlemmarna själva talar om sitt parti säger man bara "partiet". Det enda och det rätta.

Partiorkestern är det i efterhand kultförklarade Knutna Nävar. Partiorganet finns än idag och heter Proletären. Deras förlag hette Proletärkultur och finns även det kvar idag fast drivs under andra former. Interntidningen gick under namnet Klasskampen.

Splittringen var en bra sak

KFML(r) bildades alltså genom en splittring med moderförbundet KFML. För att förstå det rafflande ;) händelseförloppet måste vi ta en titt på historien. Sätt på säkerhetsbältena och ta ett djupt andetag, för nu bär det av ner i den dy som är den svenska kommunistpartihistorien. (Får du allergiska reaktioner av långa bokstavskombinationer och fantasilösa organisationsnamn så rekommenderar vi att du slutar läsa här)

KFML, dvs Kommunistiska Förbundet marxist-leninisterna, uppstod 1967 som en utbrytning ur det samma år ombildade Vänsterpartiet kommunisterna. Utbrytarna tyckte att partiet på senare tid kompromissat allt mer med Marxism-leninsimen och hade blivit ett "sosse-parti". De såg sovjet vid tiden för Stalin värsta framfart på 20-30-tal som förbilden. Det var många av de unga färska medlemmarna som var frustrerade med partiets stiltje o "gubbighet". De ville ha lite mer action helt enkelt (ingen tråkig "fredlig övergång till socialismen" eller kohandel med sossarna).

Kina och Maoismen var vid den här tiden hetta grejor i bland de unga och radikala i partiet. Dels hade de tagit ställning för Kina i dess käbbel med Sovjet. Dels så lät sig många i deras led inspireras av Mao´s pampiga kulturrevolution (1966) där betongarslen och grå byråkrater rensades ut för att ge utrymme till nya friska krafter. Iaf på pappret. Vart ju egentligen Mao som kände sin makt kringskuren av de andra partipamparna och beväpnade radikala ungdomar i städerna och med deras hjälp röjde ut sina motståndare. .

Ett nytt förbund
Motsättningarna inom partiet ställs på sin spets under partikongressen (21:a i ordningen) i maj 1967 när utbrytarfalangen reserverar sig mot partiets namnbyte från SKP till vänsterpartiet kommunisterna. Bara någon månad senare utropar en ledande klick i oppositionen KFML. Det nya förbundet får med sig en hel del medlemmar och börjar bygga upp ett nytt parti. För att allt skall flyta smidigt så fixar man ett skönt sektupplägg som man kallar "demokratisk centralism". Mysigt värre. Alla får vara med o bestämma lite, typ, fast man har en järnhård styrelse med absolut kontroll på varje enskild medlem och sektion. Partiet som skall leda arbetarklassen till seger står alltså klart för start. Bara att tuta och köra! eller inte. Helt plötsligt rasar stora delar av förbundet sönder.

Den sekttiga stämningen i förbundet slår nämligen över i en skenande turbomaoism. Många av akademikerna och skolungdomarna tycker inte att saker o ting är sekttiga nog. De känner inte de fått vara med och bestämma upplägget på sektandet i förbundet. Med "Mao´s lilla röda" i högsta hugg och kulturrevolutionen i sinnet ger de sig på ledningen och övriga medlemmar. Rebellrörelsen är född, Sveriges genom tiderna galnaste vänstersekt. "Krossa KFML!" ljuder parollen. Efter en massa bråk så tågar rebellerna ut ur förbundet och bildar inåtvända celler där man ägnar all tid att bryta ner varandra psykiskt. Kvar efter stormen står ett stympat KFML. Hela Malmö-avdelningen har förlorats och på andra platser har upp till mer än 50% av medlemmarna försvunnit. Kvar finns en 500 medlemmar spridda över hela landet. Rebellrörelsen upplöses i kaos under 1968.

Splittring
Men skam den som ger sig. Massorna behöver sitt parti och verksamheten fortsätter. Det dröjer dock inte länge förns bråken åter tar fart. Det är i samma veva som den vilda strejkvågen blossar upp runt om i landet. I december 1969 så går gruvarbetarna vid LKAB i Kiruna ut i den största vilda strejk Sverige skådat. Det här vidgar sprickan inom förbundet mellan den bröliga falangen baserad i Göteborg och akademikerna i Stockholm. Göteborgarna som hade något fler arbetare i sina led och la fokus på arbetsplatskampen tycket att facket skall ställas åt sidan. Arbetarnas "spontana" kamp måste tas om hand och ledas. Den andra falangen är tveksamma och tycker man skall fortsätta försöka göra facket till en kamporganisation. På detta så bråkas det dessutom lite runt olika marxistiska hårklyverier hur förbundet agerade i riksdagsvalet 1970. Tillslut blir det så ledset i ögat att göteborgarna bestämmer sig för att starta eget. Att kuppa styrelsen och byråkratin vart det inte tal om. Den dominerade stockholmarna. På sensommaren 70 föds KFML(r) med ett skrik.

Lär av historien
I det nya förbundet råder nytänd kamplusta men även förbittring över allt bråk och splittring. Men hur förbannade man än är så är man först och främst göteborgare. Med partiorkestern Knutna Nävar i täten så sätts en revy om partihaveriet upp, fylld av spot och spe mot de forna partikamraterna. Spektaklet döps till "Lär av historien".

För att slippa framtida splittringar av det nya förbundet så bedriver man en "kamp mot högeravvikelser". Vilket helt enkelt betyder att man rensar ut folk som avviker för mycket mot partilinjen. Dessutom försöker man proletarisera medlemmarna genom att skicka förbundets akademiker och studenter ut i produktionen. Man har nämligen klurat ut att det är bristen på riktiga proletärer som skapat all oredan. Brända av allt holabalo så isolerade man sig mot övriga extremvänstern. Att utdefiniera sig mot de andra tokarna blir en av förbundets huvudsysslor tills dess att 70-tals vänstern dött ut. Allt det här illustreras tydligt av "en man med ett skägg":

I sin tidning Proletären delade dom ut ”månadens ishacka” till diverse högeravvikare, givetvis döpt efter det mordvapen Stalin använde mot Trotskij. Och vid Båstadskravallerna som kom av sig (1975) (när Sverige hade den goda smaken att spela tennis mot Chile) kunde Håkan Lagher på plats uppleva skillnaderna mellan en göteborgsk varvsstalinism och en stockholmsk universitetsmaoism:

"När KFML(r):s stormtrupper ställde upp för avmarsch var det lätt att tro att revolutionen verkligen stod för dörren. Frank Baude och ytterligare ett gäng kraftkarlar ställde upp på raka led iklädda skinnjackor, några bar hjälmar, andra hade med sig olika typer av knölpåkar och tillhyggen.

När stockholmsbussarna anlände dansade Per Janse och andra kulturaktivister ut ur dem och översvämmade Båstads gator sjungande glada kampsånger, klädda i randiga velourbyxor från Mah-Jong. Det fanns så att säga en viss skillnad i attityd."

Stoppa bögandet!

"Homosexualitet är onaturligt och ett uttryck för sedligt förfall. Tycker någon så idag? Ja, det gör biskopar, pingstvänner – och KFMLr-are!" Så här skriver Fia i Rådsmakt Nr 2, dec 1973 i artikeln "Sex, auktoritet – och KFMLr". Hon gör en träffande sammanfattning av Partiets ståndpunkter (som de uttrycks av Frank Baude i en "Klasskampen" artikel):

"Homosexualiteten kan aldrig "betraktas som likvärdig heterosexualiteten". Och varför inte? Jo, den är "onaturlig" ty den syftar inte till att reproducera människosläktet! Det vore kanske för fräckt och skamlöst att fråga Frank Baude om det är mot naturen att använda preventivmedel, men hur är det; får man lov att älska under "säkra perioder"? Då syftar man visserligen inte till att få barn, men chansen är ändå relativt stor... (Att abort är "naturvidrigt" upplystes vi om redan i våras då KFMLr, i Göteborg, höll ett offentligt möte om – eller rättare sagt mot – kvinnorörelsen). Därefter följer en så kallad historisk analys. Den går ut på att homosexualiteten var okänd i det klasslösa, urkommunistiska samhället. Homosexualiteten beskrivs som ett resultat av klassamhället och kvinnoförtrycket, men "för att homosexualitet skall kunna breda ut sig räcker det inte med att kvinnan är förtryckt. Det är i samhällen som är dömda till sin undergång som sådana onaturliga laster som homosexualitet kan bli en utbredd företeelse." Artikelförfattaren erkänner att homosexualitet förekommer inom alla samhällsklasser, men den sägs vara mest utbredd bland den vällevande och övermätta överklassen. Typisk homosexualitet illustreras med exemplen Nero (här ges tillfälle att frossa i gammalromersk sadism) och Gustav V, båda representanter för härskande klasser på fallrepet. I kontrast till dem står Martin Luther som anses uttrycka en ung och uppåtstigande klass’ sunda ideal när han talar om att det är "djupt inplanterat i människans natur att avla barn", vilket är helt irrelevant för en diskussion om homosexualitet. (Errarna gör för övrigt ingen som helst distinktion mellan den "rena" homosexualiteten och den oerhört mycket vanligare bisexualiteten). På samma sätt sägs det uppåtstigande proletariatet med förakt avvisa den degenererade borgarklassens onaturliga sexualliv. Enligt KFMLr kommer homosexualiteten att försvinna med klassamhället, men till skillnad från idolen Stalin hävdar de att de homosexuella, som det socialistiska samhället "ärver" från det kapitalistiska, inte skall bestraffas så länge de inte kränker andra medborgare (en sådan enastående tolerans och generositet!)."

Mer eller mindre kända personer med anknytning till partiet

Sven Wollter är den kändaste partimedlem, Claes Malmberg, Anders Lönnbro medlem i Knutna nävar, Dan Berglund var partiets största affischnamn och mest begåvade musiker under 70-talet, Totta Näslund, Fred Åkerström gick med i samma veva som han bildade YTF, Sven Wernström som skrivit en hel del i proletären, författaren Thomas Nydahl, Maja Ekelöf, Peter Birro mfl.