Skillnad mellan versioner av "Knutna Nävar"
Kurtake (Diskussion | bidrag) |
Kurtake (Diskussion | bidrag) m (→Några bandmedlemmar vi känner till) |
||
| (8 mellanliggande versioner av 2 användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | [[Bild:Knutna_navar1.gif|frame|right|"Arbetarbröder, vi måste skapa ett kommunistiskt parti!"]]'''Knutna Nävar | + | [[Bild:Knutna_navar1.gif|frame|right|"Arbetarbröder, vi måste skapa ett kommunistiskt parti!"]] |
| + | '''Knutna Nävar''' bildades ur Göteborgsupplagan av [[Freedom Singers]] efter brytningen inom [[KFML]] som ledde fram till bildandet av [[KFML(r)]]. Splittringen omsjungs för övrigt i deras "[[Knutna nävar: Lär av historien|Lär av historien]]" som hycklar de forna partikamraterna. Bandet blev i alla fall ett slags partiorkester på samma vis som man har partiledare och partiorgan. Deras uppdrag var att medelst musik ge arbetarna stöd i den förestående revolutionen. Deras uppdrag var absolut inte att sjunga sånger som kunde tänkas spegla någon annan sida av mänskligheten än just revolutionslustan (det vill säga häva en bunt röda byråkrater upp i statsapparaten). | ||
| − | Själva grundtonen i Knutna nävars hållning till världen | + | Själva grundtonen i Knutna nävars hållning till världen var att dom har rätt och att det bara är en tidsfråga innan vi andra ska förstå det. Dom älskar att beskriva seg – det vill säga kommunisterna i allmänhet och (r) i synnerhet – som hatade, fruktade, svärtade och bespottade. Dom gläds som busungar över att hamna på svarta listor på olika Göteborgsvarv och –fabriker, dom beskriver gång på gång dom som hatar dom som darrande rädda. |
| − | Det är den här ohämmade tonen som gör Nävarna så roliga att lyssna på. De sjunger som om revolutionen stod för dörren och att det är de som ska leda den. Bland allt det galna vurmandet av misäriga partidiktaturer och massmördare så finns några pärlor som är bra rakt igenom. Det är de sångerna som inte befinner sig | + | Det är den här ohämmade tonen som gör Nävarna så roliga att lyssna på. De sjunger som om revolutionen stod för dörren och att det är de som ska leda den. Bland allt det galna vurmandet av misäriga partidiktaturer och massmördare så finns några pärlor som är bra rakt igenom. Det är de sångerna som inte befinner sig bland molnen utan istället beskriver vardagsmisären på arbetsplatser och i hyreslängor. För de kan man känna igen sig i. För den som är ute efter något mer än svettiga [[r:are]] att skratta åt rekommenderar vi: "[[Det är något konstigt med friheten]]" som handlar om den svenska demokratin och "[[Knutna Nävar: Greppet hårdnar|Greppet hårdnar]]" en sorgesång om ett bortslösat liv. |
| − | Men åter till deras verksamhet. | + | ==Musiken== |
| + | [[Bild:Knutna_navar-internationale.gif|frame|left]] | ||
| + | Men åter till deras verksamhet. 1971 dök deras första skiva upp, utgiven på KFML(r)s egna skivbolag [[Proletärkultur]]. Titeln [[Internationalen & Andra Revolutionära Arbetarsånger]] avslöjar att det här är klassiska arbetarsånger som tolkats på eget vis. Förutom klassiska melodier som "[[Knutna Nävar: Internationalen|Internationalen]]", "[[Knutna Nävar: Röda Fanor|Banderia Rossa]]" och "[[Knutna Nävar: Kampsång (Warschawjanka)|Warsawjanka]]" finns även den populära [[Joe Hill]]-låten "[[Knutna Nävar: Om jag någonsin skall strida|Should I Ever Be A Soldier]]" med. Skivans två sista låtar är rena hyllningar till partiet KFML(r) och partiets veckotidning [[Proletären]]. | ||
| − | + | 1973 ger de ut sin andra, och sista, fullängdare "[[De svarta listornas folk]]". Där finns bland annat den berömda berättelsen om sossarnas svek under [[strejken på Arendal]]. Avslutningsspåret "[[Arbetarbröder]]" är nog det mest propagandistiska som skrivits i svensk musikhistoria. Den klassiska refrängen "Arbetarbröder, vi måste skapa ett kommunistiskt parti" har nog de flesta hört någon gång. Tydligen brukar militärmakten under vissa övningar i en del förband plåga de värnpliktiga med låten för att skapa psykisk stress. | |
| − | Bandets sista alster spelades vid en återförening under | + | Bandets sista alster spelades vid en återförening under ''valborgsmässoafton 1979''. Konserten spelades naturligtvis in och låten "Mortelslagen ekar i bambubyn" kan hittas på samlingen "10 års kultur i partiets tjänst". |
| − | De flesta av Nävarns låtar bygger på klassiska arbetarsånger. Låten "Arbetarbröder" bygger på den tyska protestlåten "Der Heimliche Aufmarsch" av Ernst Busch. Ett annat exempel är låten "[[Strejken på Arendal]]" där melodin kommer från den traditionella amerikanska folksången "John Hardy" som även är sjungen av Woody Guthrie men då med egen text kallad "Tom Joad" och som även tolkats av Billy Bragg i låten "Joe Hill". | + | De flesta av Nävarns låtar bygger på klassiska arbetarsånger. Låten "Arbetarbröder" bygger på den tyska protestlåten "Der Heimliche Aufmarsch" av Ernst Busch. Ett annat exempel är låten "[[Strejken på Arendal]]" där melodin kommer från den traditionella amerikanska folksången "John Hardy" som även är sjungen av [[Woody Guthrie]] men då med egen text kallad "Tom Joad" och som även tolkats av Billy Bragg i låten "Joe Hill". |
| − | En av bandets medlemmar, Maria Ahlström, har suttit i Lysekils kommunfullmäktige för Kommunistiska Partiet. En annan av medlemmarna var skådespelaren [[Anders Lönnbro]], känd från bland annat SVT-serierna [[Birro, Peter: Upp till kamp!|Upp till kamp!]] och Hammarkullen (kan ses toköverspela i den urusla rullen "Lyftet | + | ==Några bandmedlemmar vi känner till== |
| − | + | En av bandets medlemmar, Maria Ahlström, har suttit i Lysekils kommunfullmäktige för [[Kommunistiska Partiet]]. En annan av medlemmarna var skådespelaren [[Anders Lönnbro]], känd från bland annat SVT-serierna [[Birro, Peter: Upp till kamp!|Upp till kamp!]] och Hammarkullen (kan ses toköverspela i den urusla rullen "[[Lyftet (1978)|Lyftet]]" från 1978). | |
| − | + | ||
| + | ==Knutna Nävar idag== | ||
| + | Det är idag mycket svårt att få tag på deras plattor och man får ge ett par hundralappar om man väl hittar dem. Som tur är finns allt på mp3 och går att hitta i de större fildelningsnätverken. Söker man på "kampen mot högeravvikelser" så brukar en samling med alla bandets låtar dyka upp. Gruppen är idag mer populär än någonsin trots/på grund av sina texter om [[kommunism]], hyllningar till [[Stalin]] och sossehäcklande. Deras båda LP trycktes på sin tid i kanske tusen exemplar, deras singlar ("[[Hallå där bonde]]", "[[Richard Dollarhjärta]]" med flera) ännu färre. Intresset idag är alltså inte proportionerligt mot intresset då. | ||
== Skivor == | == Skivor == | ||
| Rad 23: | Rad 27: | ||
* 1972 - [[De ljuger (singel)|De ljuger]] (singel) | * 1972 - [[De ljuger (singel)|De ljuger]] (singel) | ||
* 1973 - [[De svarta listornas folk]] (album) | * 1973 - [[De svarta listornas folk]] (album) | ||
| − | |||
== Källor som artikeln saxats ihop från == | == Källor som artikeln saxats ihop från == | ||
| − | * http://www.progg.se/band.asp?ID=19 | + | * [http://www.progg.se/band.asp?ID=19 Progg.se] |
| − | * http://kulturarbete.blogspot.com/2007/10/knutna-nvar-del-1.html | + | * [http://kulturarbete.blogspot.com/2007/10/knutna-nvar-del-1.html Kulturarbete - the blogg] |
| − | * http://www.lars-daniel.se/knutna_navar/index.htm | + | * [http://www.lars-daniel.se/knutna_navar/index.htm Lars Daniel] |
| − | + | ||
[[Kategori:Band]] | [[Kategori:Band]] | ||
[[Kategori:KFML(r)]] | [[Kategori:KFML(r)]] | ||
| − | [[Kategori: | + | [[Kategori:1970-talet]] |
Nuvarande version från 6 november 2010 kl. 19.01
Knutna Nävar bildades ur Göteborgsupplagan av Freedom Singers efter brytningen inom KFML som ledde fram till bildandet av KFML(r). Splittringen omsjungs för övrigt i deras "Lär av historien" som hycklar de forna partikamraterna. Bandet blev i alla fall ett slags partiorkester på samma vis som man har partiledare och partiorgan. Deras uppdrag var att medelst musik ge arbetarna stöd i den förestående revolutionen. Deras uppdrag var absolut inte att sjunga sånger som kunde tänkas spegla någon annan sida av mänskligheten än just revolutionslustan (det vill säga häva en bunt röda byråkrater upp i statsapparaten).
Själva grundtonen i Knutna nävars hållning till världen var att dom har rätt och att det bara är en tidsfråga innan vi andra ska förstå det. Dom älskar att beskriva seg – det vill säga kommunisterna i allmänhet och (r) i synnerhet – som hatade, fruktade, svärtade och bespottade. Dom gläds som busungar över att hamna på svarta listor på olika Göteborgsvarv och –fabriker, dom beskriver gång på gång dom som hatar dom som darrande rädda.
Det är den här ohämmade tonen som gör Nävarna så roliga att lyssna på. De sjunger som om revolutionen stod för dörren och att det är de som ska leda den. Bland allt det galna vurmandet av misäriga partidiktaturer och massmördare så finns några pärlor som är bra rakt igenom. Det är de sångerna som inte befinner sig bland molnen utan istället beskriver vardagsmisären på arbetsplatser och i hyreslängor. För de kan man känna igen sig i. För den som är ute efter något mer än svettiga r:are att skratta åt rekommenderar vi: "Det är något konstigt med friheten" som handlar om den svenska demokratin och "Greppet hårdnar" en sorgesång om ett bortslösat liv.
Innehåll
Musiken
Men åter till deras verksamhet. 1971 dök deras första skiva upp, utgiven på KFML(r)s egna skivbolag Proletärkultur. Titeln Internationalen & Andra Revolutionära Arbetarsånger avslöjar att det här är klassiska arbetarsånger som tolkats på eget vis. Förutom klassiska melodier som "Internationalen", "Banderia Rossa" och "Warsawjanka" finns även den populära Joe Hill-låten "Should I Ever Be A Soldier" med. Skivans två sista låtar är rena hyllningar till partiet KFML(r) och partiets veckotidning Proletären.
1973 ger de ut sin andra, och sista, fullängdare "De svarta listornas folk". Där finns bland annat den berömda berättelsen om sossarnas svek under strejken på Arendal. Avslutningsspåret "Arbetarbröder" är nog det mest propagandistiska som skrivits i svensk musikhistoria. Den klassiska refrängen "Arbetarbröder, vi måste skapa ett kommunistiskt parti" har nog de flesta hört någon gång. Tydligen brukar militärmakten under vissa övningar i en del förband plåga de värnpliktiga med låten för att skapa psykisk stress.
Bandets sista alster spelades vid en återförening under valborgsmässoafton 1979. Konserten spelades naturligtvis in och låten "Mortelslagen ekar i bambubyn" kan hittas på samlingen "10 års kultur i partiets tjänst".
De flesta av Nävarns låtar bygger på klassiska arbetarsånger. Låten "Arbetarbröder" bygger på den tyska protestlåten "Der Heimliche Aufmarsch" av Ernst Busch. Ett annat exempel är låten "Strejken på Arendal" där melodin kommer från den traditionella amerikanska folksången "John Hardy" som även är sjungen av Woody Guthrie men då med egen text kallad "Tom Joad" och som även tolkats av Billy Bragg i låten "Joe Hill".
Några bandmedlemmar vi känner till
En av bandets medlemmar, Maria Ahlström, har suttit i Lysekils kommunfullmäktige för Kommunistiska Partiet. En annan av medlemmarna var skådespelaren Anders Lönnbro, känd från bland annat SVT-serierna Upp till kamp! och Hammarkullen (kan ses toköverspela i den urusla rullen "Lyftet" från 1978).
Knutna Nävar idag
Det är idag mycket svårt att få tag på deras plattor och man får ge ett par hundralappar om man väl hittar dem. Som tur är finns allt på mp3 och går att hitta i de större fildelningsnätverken. Söker man på "kampen mot högeravvikelser" så brukar en samling med alla bandets låtar dyka upp. Gruppen är idag mer populär än någonsin trots/på grund av sina texter om kommunism, hyllningar till Stalin och sossehäcklande. Deras båda LP trycktes på sin tid i kanske tusen exemplar, deras singlar ("Hallå där bonde", "Richard Dollarhjärta" med flera) ännu färre. Intresset idag är alltså inte proportionerligt mot intresset då.
Skivor
- 1971 - Internationalen & Andra Revolutionära Arbetarsånger (album)
- 1972 - Vi slåss för vår framtid (dubbelsingel)
- 1972 - De ljuger (singel)
- 1973 - De svarta listornas folk (album)
