Kimeldorf, Howard: Battling for American Labor
Hamnen i Philadelphia har länge varit en hamn utan fackföreningar, den är etniskt blandad, och arbetsköparna spelar på konflikter mellan arbetare. Månaderna innan strejk utbryter 1912 har den stämplats som oorganiserbar av AFL. Arbetarna söker upp IWW, IWW kastar sig in bland arbetarna. Snart finns en stor etniskt blandad fackförening. Förtroendeposter delas mellan svarta och vita. Man håller ihop. Man vinner bättre arbetsförhållanden, kortare arbetstid och tar makten över anställningar (för att anställas krävs medlemskap i fackföreningen). Men det här är ingen vanlig fackförening. När erkännande krävs är det inte för fackföreningen utan för en tillfällig kommittée och man skriver inte avtal. Makten ligger i arbetarnas självaktiviet. De strejkas, ibland lugnt och stilla och ibland mera våldsamt.Årsdagen av bildandet utropas till helgdag och arbetarna festar istället för att jobba (arbetsköparna hotar förgäves). Men kritiker saknas inte. Fackklubben får kängor av IWW centralt, de är "reformister", de "förbereder inte för revolutionen". När trycket från arbetslösa hamnarbatera ökar väljer man att höja inträdesavgiften från 2 till 20 dollar. Detta strider mot IWW:s principer om låg inträdesavgift och leder också till knyssel. De internta stridigheterna når sin kulmen när hamnarbetarna lastar stridmedel till det Vita Ryssland, även om klubben efter en seg start beslutar att vägra göra det. Mitt i de interna stridigheterna ökar från 1917 den statliga repressionen. Militanter fängslas, lokaler stormas, strejkbrytare importeras. Klubbens styrka minskar, snart är den i spillror. Men när IWW akterseglas av AFL-förbundet är det med en båt byggd efter Wobblie mönster. Industriell organisering, direkt aktion, solidaritet. Men utan revolutionära slagord.
I New York är utvecklingen en annan. Restaurangarbetarnas kamper för dem mellan en rad olika organisationer. Slagkraften ligger i den direkta aktionen - strejken och solidariteten. IWW följs av två militanta och fristående fackförbund. En tradition av direkt aktion, självaktivitet och vägran att skriva avtal följer. AFL-förbundet står vid sidan av, försöker störa, ibland organisera. När AFL når dominans beror det på samgående med det industriellt organiserade förbundet. Detta har gjorts möjligt (även om den kanske direkta orsaken var folkfrontsorder från Moskva som fick den kommunistiskt dominerade styrelsen att söka sammanslagning) genom att AFL-förbundet tvingats anpassa sin organisation och struktur efter industriella linjer, med mer taggar utåt.