Karnstedt, Torgny: Gnistskärmen
Gnistskärmen av Torgny Karnstedt är en roman om det unga arbetslivet i Göteborg under mitten av 1980-talet. Vi får följa den unge vuxne rörläggaren Per som lämnat rörkrökandet på varvet. Ett par av hans polare får in honom på Sävenäs lokverkstad istället. De är kommunister och vill ha in pålitligt folk. Per är inte kommunist men vet vad som gäller och har skinn på näsan. Efter en tids hundgöra får han börja som lokreparatör. Ett ganska slitigt och farligt jobb men ändå mycket bättre än på varvet.
Kommunisterna och några andra stridbara arbetare försöker återta den lokala fackklubben från sossepamparna som sitter i SJ:s knä och strider mot de egna medlemmarna. Man lyckas men får då kämpa mot de avsatta sossarna och hela övriga förbundet. Utvöver fackföreningsbyråkratin så tar man även strid emot bolaget. SJ använder med berått mod en massa olika gifter (PCB och asbest) som sakta tar livet av arbetarna. Den nya fackklubbsstyrelsen mobiliserar för och går ut i strejk. Flera hårda strider följer med framgångar, motgångar och solidaritet.
Boken är väldigt trevlig för den som bor i götet. Man får se andra människoöden i en annan tid utspelas i ens dagliga miljö (Hissingen, Gamlestaden, SKF, Olskroken, Linne). Vi får följa Per och hans vänner inte bara på jobbet utan även i övriga livet. Öldrickande, fotboll, kärlekliv, barnafödande och så vidare. Boken är också ett tidsdokument med en massa världshändelser som brusar förbi i bakgrunden. Men en sak framträder som en tydlig kuliss och det är gruvarbetarnas heroiska kamp i storbrittanien mot thacther och hennes pack.
Man märker att boken baseras i höggrad på Torgnys egna erfarenheter. Men han gjorde även ett omfattande gräv med en massa intervjuer innan boken skrevs. Att han hängt mycket med r:are blir också ganska tydligt. Trots hans sympatiska skildringar av de enskilda kommunisterna så hålls en kritisk ton mot partiet och "partiarbetet". Gnistskrämen är lite av en fristående fortsättning på slamfarmen.
