Källberg, Sture: Kamrat med 700 miljoner

Kamrat med 700 miljoner kom ut 1964. Under början av sextiotalet reste Sture till Kina som nyhetskorronspendent för kommunistblaskan Ny dag. Han passade på att skriva en rejäl reseskildring under sin tid i det enorma "socialistiska" landet. Den börjar redan i S:t Petersburg där Sture med frugan Ester och dottern Tove stiger i land med en grupp svenska turister. Det bär av med tåg genom hela Asien fram till Peking. Huvudparten av boken utspelar sig i olika kinesiska provinser o städer.

Sture besrkiver platser och folk samtidigt som han vevar fram historisk bakgrund och dagsaktuell politik. Självklart blir det ur utlänningen och journalistens perspektiv. De som svävar lite över allt och är rejält priviligerade i jämförelse med den vanlige kinesen. Många berättelser om ambassadpersonal, östeuropeiska sändebud och andra utländska tjänstemän som samlas i egna getton. Folk som helt plötsligt får råd att hålla sig med personliga tjänare o lyxkonsumtion.

Sture förskönar inte särskilt mycket men verkar vara ganska ur fas med arbetarnas liv. Hemma i Sverige kan han se klart på vad det innebär med kaptialism och arbete. Men nu när han är i Kina så blir han plötsligt naiv. Ingen klasskamp. Arbetet är gott. Han har visserligen arbetarfokus men det är begränsat till uppstyrda fabriksstudiebesök och en massa statistik. En hel del ganska korkade generaliseringar av den "kinesiska mentaliteten".

Trots detta så försöker han beskriva vad Kina är utan att skönmåla. Det är fattigt som fan och omekaniserat. Basen för ekonomin är jordbruket. Han går igenom hur folkrepubliken kämpat för att få igång en ordentlig kapitalförmering och industrialisering. Att det är från jordbruket pengarna fått hämtas. Rationalseringar och kollektiviseringar gick hand i hand. Den ökad avkastningen inom jordbruket kanaliserades rakt in i industrin.

Läsaren får en hel del kött på benen angående konflikten mellan Sovjet och Kina. Churstjov v.s Mao. Ett jävla manövrerande o storpolitiskt spel. Allt inom realsocialismens ramar. Intern realsocialistisk intrigpolitik helt enkelt. Så klart handlar det om att Sovjet inte kan kontrollera Kina och att den senare har en egen agenda. Två stormakter som träter. Ett resultat var att sovjet drog tillbaks allt sitt stöd och tekniska experter runt 1960. Kineserna kallar sovjets politik för revisionistisk och hyllar Stalin (mkt för att reta Chrustjov). Sovjet kallar kina efterblivet och anser att de går för fort fram.

Mycket häng med olika politruker blir det men åsså en hel del färgstarka karaktärer. Jan Myrdal är inneboende hos honom ett tag. Det var under denna tid han satt o svettades med sin kända reportagebok "Rapport från en kinesisk by". Skriven enbart på papper influget från Sverige. Vår store Kinakännare visste nämligen inte att det bara hade varit att traska ner till butiken på hörnet för att rekvidera önskad mängd papper.

Ett kul utdrag ifrån boken:

"Kina är ett bergland, mer än de flesta andra länder. Två tredjedelar av Kina ligger på över 1 000 meters höjd över havet. Det är förklaringen till att mindre stammar kunnat förbli oupptäckta ända fram till nutiden. I Yünnans otillgängliga berg har man hittat folk på ursamhällets nivå, samhällen som aldrig haft någon form av privat egendomsrätt. Jingpaws, ett sådant stenåldersfolk, åstadkom allvarlig huvudvärk hos kinesiska ganbus.

Den socialistiska principen om betalning i förhållande till vad man uträttat tyckte jingpaws var idiotisk. De hade alltid hjälpts åt med allting utan tanke på ersättning. De ansåg att skulle man införa sådana ny-modigheter som pengar då borde alla självfallet ha lika mycket betalt. För när man är ung arbetar man inte så mycket och när man blir gammal är det gränser för hur mycket man orkar. En del dagar har man ingen lust att arbeta men ser man det på lite längre sikt så arbetar varje människa ungefär lika mycket under sin livstid. Det jämnar ut sig.

Ganbus med sin stränga moral mötte andra hårresande saker hos jingpaws. Pojkarna och flickorna hade glada nätter tillsammans i jingpaws kommunala sovhus. Och var motsvarande lata på dagarna. De arbetade ett par timmar, sedan lade de sig och sov. Flitiga ganbus kunde inte göra någonting åt saken, de hade inte en gång lov att kritisera. Det är lag på att minoritetsfolkens traditioner skall respekteras. (s.100)"