Jennings, Kaiser, Reynolds: Marine Fisheries Ecology
En lärobok på Universitetsnivå om Fiske-ekologi. Den tar delvis upp fiskars form, beteende och ekologi men fokuserar på förvaltning. Fiskemetoder, bifångster, selektiva redskap, beståndsuppskattningar, politik och ekonomi. Boken innehåller, förutom den nämnda väldigt intressanta orienteringen i fiske, några matnyttiga tabeller över fisket och dess ekonomi.
En intressant parantes i boken är hur man beskriver fiskets relation till räntan. Pengar ska ju som bekant bli mera pengar. En populär lösning på utfiskningen av haven är att ge fiskarna/kapitalisterna äganderätten/brukande rätten av delar av havet. På så sätt ska fiskarna (kapitalisterna) ges ett intresse i havet, se det som en garanterad framtida profit, och därmed inte fiske slut på fisken utan låta den reproducera sig i stabila populationer (maximera uttaget). Dock. Om fisken reproducerar sig långsammare än pengarna på banken, om det maximala hållbara uttaget är mindre än räntan (eller profiten i annan bransch)? Ja, då är det ju bara att ta upp alltihopa och låta pengar bli mer pengar nånannanstans. Så mycket för den långsiktigheten...
Än mer uppenbart är marknadsmekanismernas oförmåga att hålla fisket inom hållbara gränser under det fria fisket. Några idioter pratar ju om hur ett marknadsanpassat fiske skulle ge en balans och göra utfiskning omöjligt. Alltså veck med alla subventioner. Ja, många bestånd skulle kanske repa sig, eller kanske inte. Allt beroende på efterfrågan. En ovanligare fisk blir ju också dyrare om folk fortfarande vill ha den (och det visas ju med både torsk och tonfisk). Till detta kommer, vad Universitetsfolket envisas med att kalla Allmänningens tragedi, att om inte jag tar fisken tar någon annan den. Man måste fiska ut, sparar man och låter bestånden tillväxa riskerar man att istället för att maximera uttag få ingenting. Men det är väl lika mycket en profitens tragedi som en allmänningens.