Hetekivi Olsson, Eija: Ingenbarnsland

Från Polkagriswiki
Version från den 12 juni 2017 kl. 21.17 av Kurtake (Diskussion | bidrag)

(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Ingenbarnsland.jpg
Självbiografisk roman av Eija Hetekivi Olsson. Berättelsen utspelar sig i Gårdsten, Göteborg under 1980-talet. Huvudpersonen är Miira och vi följer henne från de första skolåren fram till slutet av högstadiet. Miiras morsa knogar som städerska och farsan jobbar på Volvo. De kommer från Finland och det präglar Miiras uppväxt. Familjens vänner och många av grannarna är finnar eller barn till finnar. I skolan går hon från lågstadiet till högstadiet, i en särskild Fi-klass med en stor del av undervisning på finska.

Det är en berättelse om en jävlig miljö men med en stark och svårböjd huvudperson. Miira vägrar ta skit, hon sitter inte tyst och lyder. Låter sig inte tafsas på, vill inte acceptera nedsättande eller sexuella kommenterar från pojkar eller vuxna. Hon säger emot, slår ifrån sig och blir betraktad som en bråkstake. Skoltiden blir i mycket en kamp, lärare som försöker sätta sig på henne och hon som svarar med stolta små uppror. Till jävligheterna på skolan kommer en fritid utan någonstans att vara (förutom ensam hemma) eller göra. Bristen på givande aktiviteter kombineras med kaxigheten, och upprorsandan, i allt från små upptåg och skadegörelser till harmlösa bombhot mot skolan. När hon blir äldre och behöver först godis sedan kläder, ciggaretter och sprit lär hon sig skaffa det genom att snatta i butikerna. Och hon ser inte varför det skulle vara fel att ta från dom som har när de ändå tagit från hennes föräldrar. I bakgrunden finns hela tiden föräldrarnas slit, klass-samhället, fattigdom och unga pundare i drivor.

Under uppväxten lär hon sig att samhället - Lärarna, Skolan, Gunnared (Förvaltningen i Angered-Gårdsten-Rannebergen) och hela svenska etablisemanget står emot henne. Men hon försöker också ta hand om sina vänner, är kär, åker utomlands, och till Finland, drömmer om att bli läkare (och får sämre betyg än hon förtjänat för att hon är finne). I slutet av boken flyttar familjen till Bergsjön och Miira knogar extra som trappstädare.


Citat från boken

  • Det var det hon visste. Ingenting var gratis. Hon ville inte veta på vilket sätt de andra hade varit snälla. Men visste det med. På samma sätt som de om fick guldstjärnor i skolan. Genom att vara tysta och göra som de blev tillsagda.
  • Hon hade sett en jamesbondbil utanför. Den var hans. Han kunde gå nu. Ta sin skrytbil och ställa den i Örgryte där de andra rika i Göteborg bodde. Det hade Ali sagt. Hur Jagsomägerhuset kunde stå här utan att skämmas röven av sig när han hade köpt bilen med skäggtantens pengar fattade hon inte. Bitar av hans hjärna måste vara avlägsnade. Bilen var säkert värd en halv miljon