Hermansson, C.H.: Monopol och storfinans - de 15 familjerna

Den gammle räven C.H. Hermanssons Monopol och storfinans - de 15 familjerna, utgiven på Tema 1965, är en förkortad och reviderad version av hans bok "Monopol och storfinans" från 1962. Ungefär en tredjedel av materialet är borta. Främst tabeller och exempel från olika områden har fått stryka på foten.

Vi får en detaljrik genomgång av hur koncentrationen av kapital har utvecklats fram till och ser ut på 50-talet. C.H. riktar in sig främst på ägandestrukturer och dess förändringar, så en mängd andra företelser som hör samman med den här utvecklingstendensen får stå åt sidan

Resultatet av gubbens undersökningar är iaf att det svenska kapitalet har koncenterats till ett fåtal storbolag centrerade runt en handfull stora banker och 15 finansfamiljer. Större delen av den svenska ekonomin och dess kapitalrörelser styrs alltså av en liten klick finanskapitalister och storbolag. Detta kapital-, och därmed maktkoncentration för med sig monopolbildningar. Dvs att ett eller ett fåtal stora bolag slukar sina konkurrenter och delar upp marknaden mellan sig. På så sätt kan de undvika konkurrens, slippa slösa kapital i kampen med andra företag på reklamens och distrubutionens slagfält, slipper lägga lika mycket resuser på att rationalisera prouktionen, kunna sätta priserna själva och därmed sälja varor till överpriser, osv. Allt detta leder till att de kan ta ut något C.H. kallar monopolvinster. Vinster de inte skulle kunna gjort under fri konkurrens. Detta slår mot konsumenterna eftersom de kan tvingas betala överpriser. Han glömmer dock orda om att dessa konsumenter i många fall är de som knegar i de monopolistiska företagen. En allt mer stegrande konkurrens ger å ena sidan billigare varor men går även ut över deras löner. För det är främst arbetskraftens konstnader som kapitalisterna måste ge sig på för att kunna producera mer varor billigare än sina konkurrenter. I sverige leder detta till att färre får producera mer. Detta leder till arbetslöshet och högre tempo vid maskinerna. Ja ni förstår.

Stora delar av boken är exemplifiering han rotat fram. Blir ju ganska tradigt i längden men är också intressant och gör att man inte tvingas acceptera hans resonemang som några abstrakta trossatser. Det går att med fördel att läsa bara ett fåtal av alla exempel för att sedan helt enkelt hoppa vidare i analysen. Bortser vi från hans vänsterindignation över att kapitalisterna är få och maktfullkomliga (de kan ju inte betee sig på något annat sätt) så är den matnyttig.