Harman, Chris: A people's history of the world

A people's history of the world är en svepande genomgång av världshistorien ur ärketrotten Chris Harmans perspektiv. 730 sidor tar det honom att gå igenom den mänskliga historien från stenåldern tills 2000-talets inbrott. Från ur-kommunistiska samhällen utan klasser och herrar via de första klasssamhällena som uppstår efter jordbrukets genomslag till kungamakternas och de mäktiga kejsarnas intåg. Vidare via feodalismen till kapitalismens födelse.

Gubben försöker vända historien upp och ner. Han anlägger en materialistisk analys där historien drivs framåt av härskarklassernas utsugning av bönder, slavar, hantverkare och arbetare. Gött att slippa alla dumheter om stora kungar och hjältar. Han visar också hur historien så klart även drivs framåt av kampen mellan klasserna. För de arbetande massorna låter ju inte alltid sig stilla tigande hunsas. Strejker vid pyramidbyggen, slavuppror, bonderesningar och arbetare i rörelse.

Gubben är klarsyntare än de flesta historiker men långt ifrån on spott. Skildringen lider gravt av Harmans trångsynthet. Upproren blir mest bakgrunder när han letar efter organisationer att analysera. Varje misslyckande förklarar han helt sonika med att det fattades en välorganiserad minoritet med de rätta insikterna som kunde driva massan i rätt riktning. Han tillämpar alltså sin trotskistiska världssyn på hela historien. Samma ton som alla hans andra böcker lider av.

Kapitlen om kapitalismens framväxt blir gravt felaktiga och tom med förljugna. Ryska revolutionen lyckas han helt förvränga. Bolsjevikernas kontrarevolution blir till revolutionen. Han förtiger eller rakt ut ljuger om de stora väpnade upproren mot sovjetregimen. Självklart var allt jätte bra tills gud fader själv, Trotsky, körs på porten av Stalin. På samma sätt fortsätter det till bokens slut. Man blir mest förbannad av denne religöse dåres dumheter.

Trots all idioti så är bokens stora behållning all skit som höga herrar och historiska profiler får + den breda genomgången som ger en en ganska bra ytlig allmänbildning. Han dissar även den gamle stalinisten Eric Hobsbawm så fort möjlighet yppar sig. Kul.