Skillnad mellan versioner av "Hans Hergin"

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
 
Rad 39: Rad 39:
 
*Brännoffer: en komposition (Rabén & Sjögren, 1964)
 
*Brännoffer: en komposition (Rabén & Sjögren, 1964)
 
*I nattens tecken: roman (Rabén & Sjögren, 1966)
 
*I nattens tecken: roman (Rabén & Sjögren, 1966)
*Hergin, Hans: Bryta sigill|Bryta sigill]] (Rabén & Sjögren, 1968)
+
*[[Hergin, Hans: Bryta sigill|Bryta sigill]] (Rabén & Sjögren, 1968)
 
*Catherine (Rabén & Sjögren, 1970)
 
*Catherine (Rabén & Sjögren, 1970)
 
*Du min trädgård (Rabén & Sjögren, 1971)
 
*Du min trädgård (Rabén & Sjögren, 1971)

Nuvarande version från 21 november 2020 kl. 20.36

Hans Hergin (1910-1988), från början Hans Håkansson, var född i Döderhults socken, Kalmar län. Fadern, Alfred, var stenarbetare, och står upptagen i Svenskt Författarlexikon som ”lägenhetsägare”. Hergin började själv arbetade som stenhuggare vid 14 års ålder.

Han började tidigt skriva berättelser. I flera år var han lokalredaktör för den socialdemokratiska tidningen Östra Småland i Vimmerby. 1930 debuterade han som författare med romanen Deras livsuppgifter på ett lokalt förlag.

Mest känd blev Hergin för sina romaner om stenarbetare i Småland, främst Hård klang från 1937. Här skildras ett stenbrott med ett stensprängarlag. Den tyske ägaren vill stänga brottet och en strejk utbryter. Boken filmades också.

Flera av hans böcker utkom sedan på Tidens förlag, vars arkiv förvaras på ARAB. Så till exempel Tack – det reder sig (1935), Henne fick jag aldrig möta (1940), och Din är elden (1949). De utkom också på 1950- och 60-talet i Folket i Bilds serie Folkböcker.

Hergin skrev också flera pjäser för scen och radio. Så fjärran, så nära (1962) blev hans sista arbetarroman, senare böcker, utgivna på förlaget Rabén och Sjögren, kan hellre karakteriseras som psykologiskt realistiska relationsromaner. I Så fjärran, så nära skildras två bröders, söner till en stenarbetare, kärlek till samma kvinna.

I romanen Vinden vill jag jaga (1946) tar han avstånd från den politik som fördes under kriget av den svenska regeringen, främst avseende de judiska flyktingarna. Romanen kan ses som ett avståndstagande från det politiska partiväsendet och en uppgörelse med arbetarrörelsens värderingar.

Hergin blev efter kriget författare på heltid, han flyttade till Stockholm och bosatte sig i Täby kyrkby. Han var gift med Astrid Lindgrens syster Stina. Inte långt från honom, i Vallentuna bodde Jan Fridegård, som skulle bli en god vän genom livet.

Hans sista roman, Du, min trädgård , utkom 1971. Han utgav sammanlagt 18 prosaböcker och ett antal pjäser.

saxat från http://www.arbark.se/ur8aktuellt_ursamlingar.htm

Bibliografi

  • Deras livsuppgifter: roman (Svenska allmogeförlaget, 1930) (som Hans Håkanson)
  • Tack - det reder sig nog: roman (Bonnier, 1935) (som Hans Håkanson)
  • Hård klang (Schildt, 1937) (som Hans Håkanson)
  • Henne fick jag aldrig möta: roman (Bonnier, 1940) (som Hans Håkanson)
  • Henri: roman (Geber, 1942) (som Hans Håkanson)
  • När natten är slut: roman (Geber, 1943) (som Hans Håkanson)
  • Berg - öppna dig: roman (Geber, 1944)
  • Vinden vill jag jaga: roman (Geber, 1946)
  • Glissando: noveller (Geber, 1947)
  • Din är elden: roman (Tiden, 1949)
  • Betala ditt pris: roman (Tiden, 1951)
  • Du ropar i natten: skådespel (Tiden, 1952)
  • Bergaland: berättelser från Korsa (Tiden, 1955)
  • O, sköna Tasmanien!: komedi (Tiden, 1956)
  • En blomma till Ida: komedi i tre scener (Svedala: Föreningsvaror, 1956)
  • Stormsång: ett spel om ärones väsen (Föreningsvaror, 1957)
  • Si jägarens öga: drama (Tiden, 1958)
  • Gränstema: noveller (Tiden, 1960)
  • Så fjärran, så nära: roman (Tiden, 1962)
  • Brännoffer: en komposition (Rabén & Sjögren, 1964)
  • I nattens tecken: roman (Rabén & Sjögren, 1966)
  • Bryta sigill (Rabén & Sjögren, 1968)
  • Catherine (Rabén & Sjögren, 1970)
  • Du min trädgård (Rabén & Sjögren, 1971)