Skillnad mellan versioner av "Friedrich Nietzsche"

Versionen från 19 juli 2007 kl. 19.40

Friedrich Wilhelm Nietzsche (Oktober 15, 1844 – Augusti 25, 1900) var en tysk filosof. Hans filosofi grundar sig i hög grad på en kritik av moderniteten och kristendomen, en beundran för antikens ideal och hans stora projekt var omvärderingen av alla värden som skulle ge upphov till övermänniskan. Han är också känd för sin distinkta och nonkonforma stil, och kallas ofta för "diktarfilosof".

Nietzsche började sin karriär som filolog innan han vände sig till filosofin. Vid 24 år ålder blev han professor i klassisk filologi vid universitetet i Basel, men avgick 1879 pågrund av hälsoproblem, som skulle komma att plåga honom för resten av hans liv. 1889 visade han symptom på allvarlig mental ohälsa och levde och vårdades av sin mor och syster tills han avled 1900.

Biografi

Ungdom (1844–1869)

De första åren levde Nietzsche i den lilla staden Röcken nära Leipzig i den preussiska provinsen Saxony. Senare flyttade familjen till Naumburg där dom levde med farmodern och faderns två ogifta systrar.

Nietzsche gick först i en pojkskola och sedan i en privatskola där han visade talang för musik och poesi. Efter examen 1864 läste han teologi och klassisk filologi vid universitetet i Bonn. Efter en termin avslutade han sin studier i teologi och förlorade sin tro. Detta hände troligen pågrund av att han läst David Strauss bok om Jesu liv. Han koncentrerade sig istället på filologin och undervisades av professorn Friedrich Wilhelm Ritschl på universitetet i Leipzig. Kort därefter skrev han sina första filologiska publikationer.

1865 kom Nietzsche i kontakt med Arthur Schopenhauers verk, och han 1866 läste Friedrich Albert Lange's Geschichte des Materialismus. Han fann dess särskilt stimulerande och det motiverade honom att se bortom filologin och att fortsätta sina studier. 1867 avslutar han sina studier och möter samma år Richard Wagner för första gången.

Professor i Basel (1869–1879)

Med hjälp av Ritschl fick Nietzsche en professorspost i klassisk filologi på universitetet i Basel. Efter att ha flyttat till Basel avsade han sitt preussiska medborgarskap, och för resten av han liv förblev han officiellt sett statslös. Ändå tjästegjorde han på den preussiska sidan i det fransk-preussiska kriget 1870 till 1871 som medicinare. Under denna period ådrog han sig difteri (bakterisjukdom) och dysentri (tarminflammation).

Tillbaka på universitetet träffade han Franz Overbeck som var professor i teologi, och som förblev livslång vän. Han började besöka Wagner mer och mer och blev välkomnad in i deras närmsta krets. Wagner försvarade senare Nietzsche första bok Tragedins födelse då denna blev kritiserad för att vara allt för filosofisk spekulerande och inte strikt följde den filologiska metoden.

Mellan 1873 och 1876 publicerade Nietzsche fyra längre essäer som senare samlades i volymen Otidsenliga betraktelser. Dessa fyra essäer delade en kulturkritik, i Schopenhauer och Wagners anda, av den framväxande tyska kulturen. Nietzsche började under denna period också, under influens av Paul Rée, att överge pessimismen i sina tidigare verk. Han skulle också efter Wagners framträdande under Bayreuth festivalen 1876 att distansiera och kritisera sin tidigare vän Wagner.

Med publiceringen av Mänskligt, alltförmänskligt markerade Nietzsche sitt definitiva avsteg från Schopenhauers och Wagners tänkande och det var också det första verket där Nietzsche använde sig av aforismer för att behandla ämnen från metafysik till moral och religion bland annat. Han försökte vid denna tid också utan framgång skaffa sig en fru. Hans hälsotillstånd blev sämre och sämre. 1879 blev han sjukpensionär.

Självständig filosof (1879–1888)

Pågrund av hans hälsotillstånd reste han mycket och sökte han sig till mer lämpade klimat. Han levde som självständig författare på sin pension från Basel och med stöd av vänner. Somrarna spenderade han i Sils Maria, nära St. Moritz i Schweiz och många vintrar i de italienska städerna Genua, Rapallo, och Turin, och i franska Nice.

En av hans tidigare studenter, Peter Gast (född Heinrich Köselitz), blev en sorts privat sekreterare. Tillsammans med Overbeck var Gast var de Nietzsche närmaste och mest trofasta vänner resten av hans livs.

Denna tid kom att bli Nietzsches mer produktiva. Efter Mänskligt, alltförmänskligt 1878 kom han att publicera en bok varje år tills 1888 då han publicerade hela fem stycken.

1882 publicerade han första delen av Den glada vetenskapen. Det året träffade han också Lou Salomé, som han kom att älska och friade till. Efter att ha blivit avvisad av Salomé och den alltmer tilltagande isolationen, med återkommande självmordstankar, flydde han till Rapollo och skrev första delen av Så talade Zarathustra på tio dagar.

1886 bröt han med sin förläggare Ernst Schmeitzner pågrund av Schmeitzners antisemitism. Han betalde och publicerade Bortom gott och ont av egen kraft. Samma år gifte sig systern Elisabeth med antisemiten Bernhard Förster och de flyttade till Paraguay för att där grunda Nueva Germania, en "Germansk" koloni, något som Nietzsche svarade på med skratt. Genom korrespondens uttryckte Nietzsche sin avsky för Förster och relationen mellan brodern och systern var konfliktfylld. De skulle inte träffas igen förens efter Nietzsche kollaps.

Nietzsches hälsotillstånd blev värre och under längre perioder var han praktiskt taget oförmögen att göra någonting. Under en kort period av tillfrisknad skrev han Till moralen genealogi. 1888, hans sista verksamma år, skrev han på sin 44 födelsedag den självbiografiska Ecce Homo.

Mental kollaps och död (1889–1900)

3 januari, 1889 kollapsade Nietzsche på gatan i Turin, enligt sägen pågrund av att han försökte skydda en häst från att bli piskad. Han placerades efter denna incident på ett mentalsjukhus. Under några dagar skrev han vad som har kommit att kallas Wahnbriefe ("Vansinnesbreven") till en skara vänner. Detta fick Overbeck att förflytta Nietzsche till en psykiatriklinik i Basel. Från november 1889 till februari 1890 försökte Julius Langbehn (en tysk konsthistoriker!) behandla Nietzsche utan framgång. Nietzsche flyttades till familjens hem i Naumburg där modern Franziska vårdade honom.

Gast och Overbeck började 1889 publicera och sprida Nietzsches verk som snart började få större uppmärksamhet. 1893 kom systern Elisabeth tillbaka till Tyskland för att vårda brodern. Hon läste hans verk och började ta över kontrollen över utgivningen. Overbeck avvisades av systern men Gast började efter ett tag att samarbeta. Efter moderns död 1897 flyttades Nietzsche till Weimar där Elishabeth vårade honom till hans död 1900. Under dessa år tillåt systern folk besöka och titta på filosofen, som nu börjat få viss berömmelse.

Friedrich Nietzsche dog 25 augusti 1900 av lunginflammation.