Skillnad mellan versioner av "Formell underordning"
Zerkalo (Diskussion | bidrag) (Ny sida: '''Formell underordning''' (eller subsumtion) är ett begrepp myntat av Karl Marx i ''Kapitalets'' så kallade opublicerade sjätte kapitel ("Den omedelbara produktionsprocessens re...) |
Zerkalo (Diskussion | bidrag) |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | '''Formell underordning''' (eller subsumtion) är ett begrepp myntat av [[Karl Marx]] i ''[[Kapitalets]]'' så kallade opublicerade sjätte kapitel ("Den omedelbara produktionsprocessens resultat"), och betecknar den inledande fasen av kapitalets disciplinering av arbetskraften. | + | '''Formell underordning''' (eller '''subsumtion''') är ett begrepp myntat av [[Karl Marx]] i ''[[Kapitalets]]'' så kallade opublicerade sjätte kapitel ("Den omedelbara produktionsprocessens resultat"), och betecknar den inledande fasen av kapitalets disciplinering av arbetskraften. |
Formell underordning innebär att kapitalet fångar in existerande, förkapitalistiska former av produktion och får dem att fungera kapitalistiskt. Till exempel börjar äldre former av arbetsdelning och organisation, som skråhantverk eller traditionellt självförsörjande jordbruk, att lyda under kapitallogiken (hantverksmästaren blir chef och gesällerna blir anställda, bonden blir ägare av mark och försäljare av spannmålsprodukter, etc). | Formell underordning innebär att kapitalet fångar in existerande, förkapitalistiska former av produktion och får dem att fungera kapitalistiskt. Till exempel börjar äldre former av arbetsdelning och organisation, som skråhantverk eller traditionellt självförsörjande jordbruk, att lyda under kapitallogiken (hantverksmästaren blir chef och gesällerna blir anställda, bonden blir ägare av mark och försäljare av spannmålsprodukter, etc). | ||
Versionen från 23 maj 2007 kl. 12.11
Formell underordning (eller subsumtion) är ett begrepp myntat av Karl Marx i Kapitalets så kallade opublicerade sjätte kapitel ("Den omedelbara produktionsprocessens resultat"), och betecknar den inledande fasen av kapitalets disciplinering av arbetskraften.
Formell underordning innebär att kapitalet fångar in existerande, förkapitalistiska former av produktion och får dem att fungera kapitalistiskt. Till exempel börjar äldre former av arbetsdelning och organisation, som skråhantverk eller traditionellt självförsörjande jordbruk, att lyda under kapitallogiken (hantverksmästaren blir chef och gesällerna blir anställda, bonden blir ägare av mark och försäljare av spannmålsprodukter, etc).
Den formella underordningen bygger på produktionen av absolut mervärde genom kontinuerlig förlängning av arbetsdagen, dvs den tidsmängd varje arbetare investerar i produktionen. Detta sker genom upprättandet av speciella platser där mervärde utvinns, platser som är utvecklingar av tidigare produktionsformer: fabriken blir en jättelik verkstad, det moderna jordbruket blir en industrialiserad version av det småskaliga lantbruket, etc. På så vis existerar fortfarande en arbetets autonomi från det övriga samhället - det är något som sker på tydligt avgränsade arbetsplatser och bygger på individers fysiska produktion av materiella produkter.
Det är ur dessa förhållanden ett väl definierat industriproletariat uppstår och formulerar sig. Arbetarklassen blir en aktiv subjektivitet i det kapitalistiska samhället, vilket möjliggör ökad militans i klasskampen och en utvecklad organisering - arbetarrörelsen är en produkt av den formella underordningen.
