Dan Berglund

Från Polkagriswiki
Version från den 20 januari 2010 kl. 04.37 av Frasse (Diskussion | bidrag)

Hoppa till: navigering, sök
"Det finns en atmosfär om att vi alla sitter i samma båt och strävar åt samma håll. Att vi är ense i allt. Vilket vi givetvis inte är. Samhället skulle må bra av en mer tydlig formulerad klasskamp."

Dan Berglund är en svensk vissångare mest känd för sina sånger om att vara nere på botten, att vara arbetare. Om hatet mot de höga herrarna och upproret. Han var bara i 20-års åldern när han skrev alla de stora klassikerna (till exempel De mördades fria republik eller Balladen om en svensk polis). Låtar man tror är skrivna av en 35-årig bitter industriproletär både vad det gäller utförande och innehåll. Trots att han var med i och gav ut sin musik genom KFML(r) på den här tiden så är låtarna förvånansvärt fria från stalinistjargong.

La stalinismen på hyllan 1980 och har nyligen tagit upp musiken igen.

Liv och leverne

1954. Föds i Helsingfors av finlandssvenska föräldrar. Emigrerar samma år till Sverige, till Kristinehamn i Värmland.

- Vi bodde där, tre personer, en schäferhund och ett gammalt malmsjöpiano i en etta med kokvrå på tjugo kvadratmeter, berättar Dan. Mamma, som var hemmafru, satt dagarna i ända vid pianot. Spelade Chopin och Rachmaninov frenetiskt. Hunden skällde, grannarna satte upp protestlistor, jag njöt av musiken.

1965 går flyttlasset till Göteborg.

1971 köper han ett slags gitarr från en postorderfirma, lär sig tre ackord och går ett år i konstskola. Husgudarna är Dylan, Cohen, Dan Andersson, Pablo Neruda, Harry Martinson, Ivar Lo-Johansson.

– Jag närde en gnagande föreställning om att jag borde tillhöra industriarbetarproletariatet, minns han. Jag ville ut i autenticiteten. Vill man förstå samhällsmekanismerna måste vinkeln vara den rätta, och den rätta vinkeln är underifrån, tänkte jag. Så jag sökte mig ut i produktionen.

Dan Berglund debuterade 21 år gammal i maj 1974 på en solidaritetskväll för de strejkande hamnarbetarna i Göteborg. Julen 1975 kom hans första LP "En järnarbetares visor" ut på KFML(r):s skivbolag Proletärkultur och väckte stor uppmärksamhet. Både publik och recensenter var förtjusta. Skivan hade 1979 sålt i över 12 000 exemplar. Skivan ledde till många spelningar, ofta på större och mindre KPML(r)-möten landet runt. 1977 arbetade Dan med att tonsätta en norsk arbetarpoet. Det resulterade så småningom i LP:n "Dan Berglund sjunger Rudolf Nilsen". C-O Evers från Göteborg stod för översättningarna. Blir lite mot sin vilja vissångare på heltid.

–Att kombinera artisteriet med att stämpla in på Söderberg & Haak klockan sju varje morgon var ogörligt, säger han.

1979 säljer han gitarren. Bryter med kommunismen. Men börjar omsider skriva vislyrik igen, får en gitarr till skänks av en kompis, och...

1987 kommer ett nytt album: ”Vildmarken”.

– Kritikerna gillade det, men det sålde inte. Min kompassnål snurrade, sammanfattar Dan.

1990-talet bjuder på sporadiska framträdanden men huvudsysslan är hemmapappans. 1999 utkommer samlingsplattan ”Mina herrar” med dängorna från 70-talet.

Utgivning

Första inspelningen av en Dan Berglund-låt gjordes lustigt nog inte av Dan själv utan av Röda Ropet 1974. LP:n kom ut 1975 och heter Spänn Bågen.

Album:

  • 1975 En Järnarbetares Visor (skivan utgiven på vinyl)
  • 1977 Sjunger Rudolf Nilsen (skivan utgiven på vinyl)
  • 1979 Den Stora Maskeraden (skivan utgiven på vinyl)
  • 1988 Vildmarken (skivan utgiven på vinyl och CD)
  • 1999 Mina Herrar (1972-1979) (skivan utgiven på CD)
  • 2007 Såna som vi. (skivan utgiven på CD)

Samlingar:

  • 1974 Stöd De Strejkande Hamnarbetarna (skivan utgiven på vinyl)
  • 1981 10 Års Kultur I Partiets tjänst (skivan utgiven på vinyl)

Utsocknes länkar

Artikeln bygger på progg.se och danberglund.com. Omslagen på de r:iga albumen hittar man här och här.