Colombianska jordbruket

Kolonialt...

Mitten av 1940-talet - Ökad industrialisering och export (Latinamerika gynnades av andra världskriget) = Högre efterfrågan på jordbruksprodukter vilket ledde till modernisering och utveckling av jordbruksproduktionen. Sen svepte la violenica fram. Fullt krig inom härskarklasserna (gamla jordägaroligarkin mot de nya nationalisterna) och mellan dessa och de arbetande klasserna (bönderna främst). Gaitan blev representant för de nationalistiska strävandena som lutade sig mot böndernas missnöje. Lovade jordreform mm. Blev fiende med folk från både sitt eget liberala parti och det konservativa. Fullskaligt klasskrig. Konservativa mit friends (landägarna) plockar fram vapnen. Bussar snutarna på bönder och upprättar paramilitär (dödskvadroner).

Militären försöker "hålla sig neutral".

Bogatazzo - Stort uppror i Bogotá som sprider sig till hela landet (Gaitan mördas). Svårt att slå ner och det konservativa våldet möts mer eller mindre spontant organiserad gerillakrigföring. - Fram till 1953 då general Pinilla tar makten backad liberala partiet och moderata konservativa (båda partierna repre ibland samma grupper; inhemsk industri, inhemsk handel o import/exportsektorn).

Liberalerna drev på för en klasskompromiss i den nationella utvecklingens intresse som skulle leda till moderinsering av ekonomin. Små jordreformer med omfördelning av land var tänkt att stimulera modernisering och kapitalisering av jordbrukssektorn. Jordfördelningen skulle sätta press på storgods (hacienderna) att nytja marken effektivare.

De konservativa stod på landägande oligarkierna mot småbönderna.

Penilla stod för ordning i kaoset o stöddes av de båda partierna och landets härskarklasser... Tills han började genomföra sitt eget populistiska nationalistprojekt. Han hotade därmed båda landets egna härskarklasser och utlänska ekonomiska intressen. Störtades därmed 1957. I den här processen enades landets storkaxar i de liberala o konservativa partien i en "folkfront". Ett monopol på statsmakten där de turades om att hålla i dirigentpinnen. (49-58 180,000 mördade i klasskriget fram till 62 hela 200 000).

Trots "stabilisering" med militärdiktatur och folkfront så upphörde aldrig striderna på landsbygden. Ur kampen om jorden och landets skriande stora klassklyftor uppstår och frodas gerillorna FARC - ELN - EPL.

80% av folkfrontstiden fortgick under undantagstillstånd. Stålklack mot fack o sociala rörelser. Valdeltagande minimalt och gerillakrig.

Omfördelning av jorden. Gods och markägare kände sig tvingade att sälja sin jord i områden hårt drabbade av striderna. Markpriserna och hyrorna sjönk. Priserna på jordbruksprodukterna gick i taket vilket ledde till att de mäktigaste och största ägarna kunde håva in stora profiter. Dessutom kunde de lägga sig en massa billig mark under sig för en spottstyver. Klasskriget bröt upp den gamla ordningen och öppnade upp för ett mer vinstdrivande och modernt jordbruk, kapitalistiskt. Lantarbetarproletariatet växte lavinartat när småbönder drevs ifrån jorden. Med en massa villiga arbetare och våld kunde lönerna pressas ner med 15% mellan 1948 - 1958

Jordbrukskapitalisterna hade alltså glada dagar. Låga löner, billig bördig mark och höga priser på jordbruksprodukter = Höga profiter och ackumulation.

Från 1950-talet så ersätter det industrialiserade/kapitalistiska jordbruket allt mer det boskapsfixerade hacienda-systemet. Jordbrukskapitalisterna intensivodlade exportgrödor och kommersiella grödor.