Buenaventura Durruti

Från Polkagriswiki
Version från den 14 juni 2009 kl. 11.20 av Kurtake (Diskussion | bidrag)

Hoppa till: navigering, sök

Buenaventura Durruti, spansk syndi­kalist, ryktbar som revolutionär aktivist, som "farlig bandit" enligt den borgerliga pressen, och till sist som krigshjälte under inbördeskriget 1936. Född i Leon. Fadern var garveriarbetare och aktiv inom arbe­tarrörelsen. Durruti gick i skola till 14 års ål­der arbetade sedan som lärling i en me­kanisk verkstad och utbildades till svar­vare - ett yrke han återvände till så snart han hade möjlighet under sitt växlingsri­ka liv. Tillhörde "metallarbetarunionen", senare "järnvägsmannaunionen", anslutna till UGT (socialdemokratiska LO). han ute­slöts ur det sistnämnda förbundet 1917 för "bristande disciplin" efter aktivt deltagan­de i en rad strejker. Till CNT (den syn­dikalistiska organisationen) anslöt han sig 1919.

Durruti förde sedan den av polisen ständigt jagade aktivistens rörliga liv. Han drogs in i kontraterrorn mot myndigheternas utrotningsaktioner mot den spanska syndikalismen, anklagades för delaktighet i at­tentatet mot kardinal Soldevila 1923, flyd­de till Frankrike och dömdes till döden i sin frånvaro. Blev ambulerande emi­grant i Frankrike, Belgien, Latinamerika, Tyskland, utan möjlighet att legalisera sin tillvaro någonstans på jordklotet, fram till republikens utropande 1931 då han kunde återvända till Spanien efter amnesti.

Durruti blev en drivande kraft inom det expanderande CNT, gjorde en avgörande insats under försvaret av Barcelona vid fascistgeneralernas resning i juli 1936, valdes in i revolutionskommitten för Katalonien, men lämnade denna för att bege sig till Aragonien med en av de första miliskolonnerna. Durruti-kolonnen kalla­des sedan till undsättning vid försvaret av Madrid, och där stupade Durruti den 19 november 1936. Hans begravning i Barce­lona blev ett stort evenemang, då de tio­tusentals människor som mötte upp orsa­kade totalt kaos i staden.

Durruti var en man med klara idéer, stor handlingskraft och organisatorisk be­gåvning. Eftervärlden har fått vänta länge på den första stora biografin om honom. Den kom först 1972 med "Durruti, le peup­le en armes" (Durruti, ett folk i vapen) av Abel Paz (på franska). Samma år gav den tyske författaren Hans Magnus En­zensberger ut sin "Der kurze Sommer der Anarchie, Buenaventura Durrutis Leben und Tod" (Anarkins korta sommar. B D:s liv och död).


saxat från Gröndahl, Britta: Här talar Syndikalisterna.