Roman av den norska författaren, antroposofläraren och senare (kanske) anarkisten
Jens Bjørneboe. Boken är en kritik av skolan och efterkrigstidens norska samhälle. Huvudpersonen är en liten pojke, Jonas, som får livsgnista och sans bankad ur sig av lågstadieskolan. Han har svårt att lära sig läsa. Läraren möter det genom att, framför de andra barnen, tvinga honom att misslyckas dag efter dag. Och på avstånd hotar särskolan och bekräftelsen på att han inte passar in. Jonas slutar sova, kissar ner sig och får talproblem. Tillslut flyr han till sjöss, kommer tillbaka men hamnar på en Steiner-skola där han tillslut blommar upp. Runt huvudpersonen finns några lärare som vill något annat än att mäta elever i skolan, starka och svaga barn, och ett modern norska karriärsamhälle med tydligt auktoritära inslag. Boken gör också nedstick i Weimar- och Nazistyskland, efterkrigstidens kulturdebatte i Norge och innom ett litet gäng nihilistiska ungdomar alldeles innan Andra världskriget.
