Skillnad mellan versioner av "Arne S. Lundberg"

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
(Skapade sidan med ''''Arne Sören Lundberg''', född 14 maj 1911 i Luleå, död 20 januari 2008 i Stockholm, var en svensk journalist, företagsledare, [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|sosse]...')
 
Rad 1: Rad 1:
'''Arne Sören Lundberg''', född 14 maj 1911 i Luleå, död 20 januari 2008 i Stockholm, var en svensk journalist, företagsledare, [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|sosse]] och diplomat. Under åren 1957-1976 var karln verkställande direktör vid [[LKAB]]. Han var alltså bolagets VD före, under och efter [[Vilda_strejken_vid_LKAB|den stora gruvarbetarstrejken 1969]]. Ett av de första kraven som formulerades av gruvarbetarna i Malmberget på deras första stormöte (och som stod kvar till strejkens slut) var att han skulle bort från bolaget. Detta lyckades man inte driva igenom. Från 1956 var han även envoyé i disponibilitet och hans öknamn bland arbetarna var "envojjen" med svenskt uttal.  
+
'''Arne Sören Lundberg''', född 14 maj 1911 i Luleå, död 20 januari 2008 i Stockholm, var en svensk journalist, företagsledare, [[Socialdemokratiska Arbetarpartiet|sosse]] och diplomat. Under åren 1957-1976 var karln verkställande direktör vid [[LKAB]]. Han var alltså bolagets VD före, under och efter [[Vilda_strejken_vid_LKAB|den stora gruvarbetarstrejken 1969]]. Ett av de första kraven som formulerades av gruvarbetarna i Malmberget på deras första stormöte (och som stod kvar till strejkens slut) var att han skulle bort från bolaget. Detta lyckades man inte driva igenom. Ända från gruvstrejkens första dag krävde arbetarna att få ett samtal med LKAB-ledningen. I första hand med storgalten själv. Men vid en omröstning krävde en mycket stor majoritet att få tala med hela LKAB-styret. Men det gick nu inte. LKAB-höjdarna höll sig förmodligen för goda för att tala med jobbarna. De föredrog skinnfåtöljerna hemma i Stockholm framför att stå i en talarstol framför sina 5.000 kollektivanställda. I strejkens första skede tillfrågades Arne S. Lundberg om han inte kunde resa upp till Kiruna eftersom ”hans” anställda krävde det.
 +
 
 +
Då skrattade han och sa:
 +
- Dom får väl göra revolution däruppe i Kiruna.
 +
Det lär vara Sveriges dyraste skratt.
 +
 
 +
Nåväl, efter sju långa strejkveckor fann envojen för gott att resa upp till Kiruna och samtala med de strejkande. Om han gjort det på eget bevåg eller på order från högre ort, ska vi låta vara osagt. De övriga styrelsegubbarna stannade däremot hemma. Trots påtryckningarna från arbetarna. Från 1956 var han även envoyé i disponibilitet, därav hans öknamn bland arbetarna "envojjen" med svenskt uttal.  
  
 
[[Kategori: LKAB]]
 
[[Kategori: LKAB]]
 
[[Kategori: Svenska chefer]]
 
[[Kategori: Svenska chefer]]

Versionen från 17 oktober 2018 kl. 17.16

Arne Sören Lundberg, född 14 maj 1911 i Luleå, död 20 januari 2008 i Stockholm, var en svensk journalist, företagsledare, sosse och diplomat. Under åren 1957-1976 var karln verkställande direktör vid LKAB. Han var alltså bolagets VD före, under och efter den stora gruvarbetarstrejken 1969. Ett av de första kraven som formulerades av gruvarbetarna i Malmberget på deras första stormöte (och som stod kvar till strejkens slut) var att han skulle bort från bolaget. Detta lyckades man inte driva igenom. Ända från gruvstrejkens första dag krävde arbetarna att få ett samtal med LKAB-ledningen. I första hand med storgalten själv. Men vid en omröstning krävde en mycket stor majoritet att få tala med hela LKAB-styret. Men det gick nu inte. LKAB-höjdarna höll sig förmodligen för goda för att tala med jobbarna. De föredrog skinnfåtöljerna hemma i Stockholm framför att stå i en talarstol framför sina 5.000 kollektivanställda. I strejkens första skede tillfrågades Arne S. Lundberg om han inte kunde resa upp till Kiruna eftersom ”hans” anställda krävde det.

Då skrattade han och sa: - Dom får väl göra revolution däruppe i Kiruna. Det lär vara Sveriges dyraste skratt.

Nåväl, efter sju långa strejkveckor fann envojen för gott att resa upp till Kiruna och samtala med de strejkande. Om han gjort det på eget bevåg eller på order från högre ort, ska vi låta vara osagt. De övriga styrelsegubbarna stannade däremot hemma. Trots påtryckningarna från arbetarna. Från 1956 var han även envoyé i disponibilitet, därav hans öknamn bland arbetarna "envojjen" med svenskt uttal.