Antonio Negri

Antonio (Toni) Negri är italiensk marxist, en av operaismos stora namn. Negri var med och bildade Potere Operaio (Arbetarmakt) 1969 och var en av ledarna i Autonomia Operaia, och skrev för de operaistiska tidskrifterna Quaderni Rossi och Classe Operaia.

Han blev i slutet av 70-talet anklagad för att vara ideolog för Röda Brigaderna, som var involverade i kidnappningen och senare mordet på Aldo Moro, ledare för Italiens kristdemokratiska parti. Även fast han inte hade några förbindelser med Röda Brigaderna blev han dömd för "association and insurrection against the state" (hur översätts det?). Negri flydde då till Frankrike och undervisade på Université de Vincennes och Collège International de Philosophie i Paris, tillsammand med Jacques Derrida, Michel Foucault and Gilles Deleuze. 1997 återvände han frivilligt till Italien och avtjänade sitt straff. Idag lever han i Padua, Italien.

Antonio Negris arbete spänner över filosofi, politisk teori och kulturkritik. Negri har läst och kommenterat arbeten av Marx (Marx Beyond Marx), Lenin (Trenatre lezioni su Lenin) och Spinoza (The Savage Anomaly). En av hans viktigaste bidrag är den "sociala arbetaren", ett postfordistiskt subjekt som är arvtagare till den fordistiska "massarbetaren". Han menar att då kapitalet var tvingad att expandera produktionen och sin dominans över samhället i sin helhet, blir grupper som studenter, hemmafruar och arbetslösa intressanta som nya subjekt i en revolutionär strategi. Hans arbete ändrar inriktning från det sena sjuttiotalet till nittiotalet, då han anammar poststrukturalismen, och börjar förkasta behovet av en "extern" kraft för att mobilisera arbetarklassen. Hans fokus på revolutionär subjektivitet ändras från idén om massarbetaren till det självorganiserade multituden, ett koncept som kommer från Spinoza.

(Har använt denna för stycket ovan: http://affinityproject.org/theories/negri.html)

Se också

Bibliografi och länkar till Antonio Negri