Anselmo Lorenzo
Anselmo Lorenzo, föregångare inom den spanska syndikalismen. Född 1841 i Toledo ("i en fattig familj" säger hans biograf Federica Montseny utan precisering). Utbildades till typograf. Lorenzo tillhörde den lilla grupp radikala liberaler och socialister som italienaren Giuseppe Fanelli träffade i Madrid 1869, när han kom till Spanien för att agitera för Internationalen. En sektion av Internationalen bildades och den fick snart stadga genom anslutning av textilarbetarorganisationer i Katalanien. Lorenzo hade olika uppdrag inom den nybildade organisationen och utgav tidningen "Solidaridad". Sedan organisationen förbjudits 1874 fortsatte arbetet i illegaliteten. Perioden 1876-1896 bodde han i Barcelona och fortsatte det fackliga arbetet de tider som organisationen hade möjlighet att verka. (Först 1911, då CNT bildades, tre år före Lorenzos död, inträffade den revolutionära fackföreningsrörelsens verkliga återuppståndelse).
År 1896 inspärrades Lorenzo i fästningen Montjuich tillsammans med ett hundratal anarkister efter ett attentat som troligen var en provokation med polisens medverkan. Händelsen fick stor publicitet genom att fall av ohygglig tortyr avslöjades för världsopinionen. Några av de inspärrade avrättades, men Lorenzo blev deporterad till Paris. Där lärde han känna Francisco Ferrer, skaparen av den antikatolska, antiauktoritära "Moderna skolan" i Spanien. Sedan Lorenzo återvänt till Spanien efter amnesti blev han anställd vid "Modernas skolans" förlag i Barcelona och fortsatte med detta arbete till sin död 1914 (även efter de spanska myndigheternas justitiemord på Francisco Ferrer 1909).
Hans minnen "El proletariado militante" (Det kämpande proletariatet) i två delar, innehåller ett stort antal dokument och är huvudkällan för kännedom om den spanska arbetarrörelsens tidiga historia.
Saxat från Gröndahl, Britta: Här talar Syndikalisterna.
