American Federation of Labor

American Federation of Labor (AFL) var en amerikansk fackföreningsfederation som bildades 1886. På 1950-talet slogs man samman med CIO för att bilda AFL-CIO.

Tidig historia

Samma år, som blev början till Knights of Labors fall, bildades American Federation of Labor. I denna sammanslutning av fackföreningar organiserade man arbetare efter yrke. Detta innebar att AFL till största delen organiserade kvalificerade arbetare.

264 000 arbetare var organiserade inom AFL 1897. Ökat välstånd, arbetarmilitans och måttlig tolerans mot fackföreningar gjorde att man kraftigt utökade organisationsgraden under de kommande åren. AFL önskade till en början organisera även okvalificerade arbetare men kom att uppvisa starkt motstånd mot många av dessa. Man var emot så kallade ”greenhorns” från Europa, Asien och söderifrån. Man införde restriktioner och exkluderingspolicy mot dessa grupper.

Man lyckades med att skapa starka yrkesfackföreningar på en del platser. De enskilda fackföreningarna inom AFL hade stor autonomi. Man tvingade till sig kontrakt av arbetsköpare och utvecklades mer och mer mot en köpslående fackförening.

Samtidigt frånsade man sig radikala anknytningar och bekämpade socialistiskt inflytande. AFL stod för ”pure and simpel unionism”. Det handlade om att arbetare tillsammans kämpade för högre lön, kortare arbetsdag och bättre arbetsförhållanden, inte om framtida övertagande av produktionsmedlen. Organisationen byråkratiserades och ledare skulle styra bångstyriga medlemmar.

Under andra världskriget hade man tillsammans med CIO en policy om att inte strejka. Detta hindrade inte att antalet strejkande arbetare under tiden för världskrigets slut nådde rekordnivåer.