Alexandersson, Eric S.: Utblick från Masthugget

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Utblick fran Masthugget.jpg

Tredje delen i en självbiografisk romansvit av Eric S. Alexandersson. Huvudpersonen befinner sig i gränslandet mellan barndom och ungdom, han lever ömsom på en internatskola ("fattigskola") i Kungälvstrakten och ömsom med sin familj i arbetarstadsdelen Masthugget i Göteborg.

Författaren berättar om vardag och upptåg för en kille i 13 års åldern i 30-talets Göteborg. Allt från allmän avsky mot nazister, klass-känsla och kristendom (familjen är kristen) till Zigenarbesök, lantliga utflykter och huvudpersonens egna diktar- och författardrömmar.

Boken genomsyras av miljöer och platser bekanta även för dagens göteborgare.

Boken föregås av Heja Masthugget och Revolt i Masthugget och följs av Änglarna i Masthugget.

Utdrag ur boken

Lastbilen stod parkerad strax intill ett plank. Spruta, Evy och en flock karlar trängdes omkring dem. En barhuvad karl med blont vågigt hår, stövlar, spetsbyxor och brun tröja rotade i något på flaket. En schäfer följde hans rörelser. Plankskvättaren gick med en spann och en affisch mot planket och verkade alldeles oberörd av de nyfikna bakom sig. Hunden flämtade svårt och stod vänd mot flocken som om den tänkte anfalla. Det kom flera karlar och ville titta. Och barfotabarn med stora undranögon och kletiga knäckäpplen i nävarna. Hunden verkade nervös nu, såg oroligt åt alla håll, och öronen visste inte hur de skulle bete sig. Karlen strök ut affischen på planket med en borste. I nästa stund satt hakkorset på planket. Det hela hade gått så smidigt och kvickt att ingen hunnit reagera. Tills en lång, mager karl med pipa i käften och silverhår stultade fram till plankskvättaren och fräste: -Jasså, de e tell å vara tidit ute! Ja trodde de däringa va nattjobb annas! Eller har i kanske börjat gå i skeft?

Plankskvättaren låtsades inte om förolämpningen. Han fortsatte smeka affischen med borsten. Han gjorde det förstrött och meningslöst. Det hemska korset satt där som det skulle. Hunden fortsatte morra. Ett stort sorl omringade plankskvättaren. Äntligen vände han sig om. Hans ansikte hade mustasch och ögonen var oroliga. Bakom honom satt hakkorset och sträckte ut sina klor. Hunden slutade morra och rörde sig ängsligt. En liten gubbe med käpp gick emot plankskvättare och skrek: - Du är inte lite fräck du! E de inte bättre å stecka te trakter där du e mera välkommen!

- Jag tror att det gör sig alldeles utmärkt just här, svarade plankskvättaren och gjorde en gest åt hakkorset.

Vi stod alla förstummade inför hans fräckhet och frimodighet. Han log skevt. Hunden trängde sig mot honom utan att morra. Jag väntade spänt. Alla väntade. Han med silverhåret och pipan gick närmare. Han spottade och fräste: - Att du har mage å komma hit me skiten mett på självaste löda. Se å få bött de däringa å de kveckt.

Plankskvättaren stod med hund, spann och borste och låtsades som om han inte hört. Han vände sig mot hakkorset på nytt. Jag stod mellan Spurta och Evy. Spurta sade: - Nu kommer de å bli cirkus. Jag känner igen den där fan. Ja har sett'en nere ve kaja när ja har dratt kärra. De finns flera som höller på i dom här knutanna, men ja har allri sett någen så fröck som den där...

- Se å få bött djävulskapet! fräste han med silverhåret.

- Vi har e flagga mä ett köss i förut. sade han med käppen och flinade.

Flocken närmade sig plankskvättaren. Nu tycktes han äntligen rädd. Hunden började skälla. Han med silverhåret skrek: - Du får två minuter på dig att slita ner skiten å stecka!

- Den sitter bra där den sitter, svarade plankskvättaren och tittade konstigt på hunden. Så såg han rakt på flocken och tillade: - Och den gör sig bra mot andra symboler.

De andra symbolerna var hammaren och skäran. De satt lite varstans i Masthugget och accepterades. Hakkorset däremot fick sällan sitta ifred. Ibland hade Spruta och jag gått på jakt efter dem. Vi slet ner dem från stolpar, bergknallar och plank. Ibland hade Spruta tagit kniven till hjälp för att kunna lösa det hemska giftet. Men vi hade tröttnat på hakkorsjakten. Det kom ständigt nya kors som skrämde och retade. Fast så fort vi såg ett hakkors saboterade vi det av hjärtats lust.

Nu gick hela flocken mot plankskvättaren. Hunden skällde och hela gatan bråkade. Plankskvättaren försökte komma undan och vred sig oroligt. Hunden höll flocken tillbaka. Plötsligt for den mot en av karlarna och bet honom i benet. Den angripne skrek till och sparkade sig loss. Hunden for mot planket och fortsatte att skälla. Karlen med silverhåret trängde mot plankskvättaren och gav honom ett slag över ansiktet. Han tappade spann och borste och dråsade ihop men reste sig illa kickt. Hunden skällde och gjorde häftiga angrepp mot alla. Spurta trängde fram, svor och skällde. Plankskvättaren blödde näsblod. Han strök sig över ansiktet. Karlen med käppen rev ner hakkorset. Han fick hjälp av Spurta. De rev och slet och några applåderade dem..