Skillnad mellan versioner av "Ahlin, Lars: Tåbb med manifestet"

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
m
Rad 1: Rad 1:
Lars Ahlin: ''Tåbb med manifestet'', Tidens förlag, 1943.
+
Lars Ahlin: ''Tåbb med manifestet'', Tidens förlag, 1943. En bok om den arbetslöse yngligen Tåbb, övertygad socialdemokrat som läst ''Det kommunistiska manifestet'' fler än en gång. Är [[Lars Ahlin]]s debutroman.
  
'''Detta är en riktigt bra bok''', en gammal klassiker inom arbetarlitteraturen, som skrevs 1943. Det handlar om en tonårig arbetare som är socialdemokrat och som lusläst Manifestet och tagit till sig allt det där med materialismen. Det handlar om hans inre konflikter då han vet att samhällets produktionssätt bestämmer hur människorna tänker etc, och hur den socialistiska ideologin om att arbetarklassen ska stiga mot ljuset inte innefattar honom som arbetslös - enligt manifestet är han ju trasproletär eftersom han är arbetslös. Han är alltså inte en av arbetarna som bygger det framtida Socialistiska Paradiset, utan trasproletären som är reaktionär och svartfot.
+
=Ravens recension=
 +
'''Detta är en riktigt bra bok''', en gammal klassiker inom arbetarlitteraturen, som skrevs 1943. Det handlar om en tonårig arbetare som är socialdemokrat och som lusläst Manifestet och tagit till sig allt det där med materialismen. Det handlar om hans inre konflikter då han vet att samhällets produktionssätt bestämmer hur människorna tänker, och hur den socialistiska ideologin om att arbetarklassen ska stiga mot ljuset inte innefattar honom som arbetslös - enligt manifestet är han ju trasproletär eftersom han är arbetslös. Han är alltså inte en av arbetarna som bygger det framtida Socialistiska Paradiset, utan trasproletären som är reaktionär och svartfot.
  
Det är just sådana tankar jag själv går runt och tänker, även fast det inte är precis samma problem han ju är socialdemokrat/socialist av den gamla sorten, och därmed går runt och funderar på saker man själv aldrig kommer att fundera på. Den är alltså rätt färgad av sin tid. Dock så är det ju jävligt jobbigt rent "psykiskt" ibland (eller vad man ska kalla det) när man tänker på att man måste jobba resten av sitt liv - och "vet" att hur vi än producerar inom kapitalismen så blir alienationen alltid kvar. Att man vet att det behövs en jävla revolution för att samhället ska bli bättre, och allt det där. Det skapar ju funderingar om hur man själv som enskild person ska överleva i denna idiotiska värld. Precis det Tåbb funderar på, alltså.
+
Jag kan känna igen mig i de där tankarna, även fast de naturligtvis är färgade av tiden boken skrevs. När man tänker på att man måste jobba resten av sitt liv - och "vet" att hur vi än producerar inom kapitalismen så blir alienationen alltid kvar. Att man vet att det behövs en revolution för att samhället ska bli bättre, och allt det där. Det skapar ju funderingar om hur man själv som enskild person ska överleva i denna idiotiska värld. Precis det Tåbb funderar på, alltså.
  
Hmm, kan nog inte riktigt förmedla riktigt hur bra den är :-) En av de bättre böckerna jag läst i alla fall. Riktigt, riktigt bra. Dessutom är den jävligt bra skriven, hans språk är riktigt "mustigt", eller vad det heter. Så det är en fröjd att läsa...
+
Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska förmedla hur bra den är :-) Det är en av de bättre böckerna jag läst i alla fall. Riktigt, riktigt bra. Dessutom är den väldigt bra skriven, Ahlins språk är riktigt "mustigt", eller vad det heter. Så det är en fröjd att läsa.
 
+
PS. Och naturligtvis är det idioter som fattar nada om romanen som gjort försök att recensera. Grejen är ju att Tåbbs kval kan tas som att han "börjar tvivla på socialismen", vilket naturligtvis idioter som inte är sossar/socialister tar som intäkt på att "socialismen är fel". Tror även att om någon dogmatisk vänsterist skulle läsa boken skulle han/hon tycka att den är dålig för att den "kritiserar socialismen". Men grejen är ju att Tåbb INTE "börjar tvivla på socialismen" och det är just DÄRFÖR han lider sina inre kval.
+

Versionen från 23 maj 2007 kl. 10.57

Lars Ahlin: Tåbb med manifestet, Tidens förlag, 1943. En bok om den arbetslöse yngligen Tåbb, övertygad socialdemokrat som läst Det kommunistiska manifestet fler än en gång. Är Lars Ahlins debutroman.

Ravens recension

Detta är en riktigt bra bok, en gammal klassiker inom arbetarlitteraturen, som skrevs 1943. Det handlar om en tonårig arbetare som är socialdemokrat och som lusläst Manifestet och tagit till sig allt det där med materialismen. Det handlar om hans inre konflikter då han vet att samhällets produktionssätt bestämmer hur människorna tänker, och hur den socialistiska ideologin om att arbetarklassen ska stiga mot ljuset inte innefattar honom som arbetslös - enligt manifestet är han ju trasproletär eftersom han är arbetslös. Han är alltså inte en av arbetarna som bygger det framtida Socialistiska Paradiset, utan trasproletären som är reaktionär och svartfot.

Jag kan känna igen mig i de där tankarna, även fast de naturligtvis är färgade av tiden då boken skrevs. När man tänker på att man måste jobba resten av sitt liv - och "vet" att hur vi än producerar inom kapitalismen så blir alienationen alltid kvar. Att man vet att det behövs en revolution för att samhället ska bli bättre, och allt det där. Det skapar ju funderingar om hur man själv som enskild person ska överleva i denna idiotiska värld. Precis det Tåbb funderar på, alltså.

Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska förmedla hur bra den är :-) Det är en av de bättre böckerna jag läst i alla fall. Riktigt, riktigt bra. Dessutom är den väldigt bra skriven, Ahlins språk är riktigt "mustigt", eller vad det heter. Så det är en fröjd att läsa.