Skillnad mellan versioner av "Murray Bookchin"

Versionen från 7 juni 2015 kl. 22.02

Murray Bookchin (1921-2006) var en amerikansk anarkist, f.d metallarbetare som blev akademiker. Är mest känd för att ha skrivit en massa om människans frigörelse och hennes livsmiljö. Har skrivit ett av de bästa pionjärarbetena om den spanska anarkiströrelsen före 1936. Försökte sig under slutet av livet på att fundera ut ett nytt angreppssätt på det här med frigörelse och revolution. Resultatet blev kommunalismen.

Murray föddes i New York av landsflyktiga ryska judar. Han växte upp i Bronx med en farmor som var revolutionär socialist och närde honom med ryska revolutionens tänkande. Han gick in i den kommunistiska ungdomsrörelsen 1930 bara 9 år gammal. Läste marxism på the Workers School (kommunistpartiets egna skola där man kunde läsa fria kurser). Mot slutet av 1930-talet blev han allt mer tveksam till stalinismen och drev över till trotskismen. Gick in i Socialist Workers Party och engagerade sig som facklig aktivist/medlemsvärvare på gjuteriet där han jobbade. Som sig bör när man är trotte så var han med i nån obskyr utbrtning ur SWP när andra världskriget slutade. Han jobbade på General Motors och var medlem i UAW när den stora strejken under 1945-46 bröt ut.

Efter några års ytterligare trottande där han börjat skriva lite i en trotskistisk tidsskrift så blev han anarkist 1958. Han skrev allt mer om miljöfrågor. Hur kapitalismen förstör vår livsmiljö och hur man skulle kunna organisera samhället på ett annat sätt. En av hans första artiklar från den här tiden handlar om kemikalierna i vår mat. Något som är rejält på tapeten idag. 1962 gav han ut sin första bok Our synthetic environment, under pseudonymet Lewis Herber. Bara några månader före Rachel Carson's Silent Spring som blev väldigt omtalad. Bookchins var allt för radikal för att omhuldas på samma sätt även fast den avhandla samma tema.

Engagerade sig mot rasism och gick med i Congress of Racial Equality 1964. Var under denna tid en av de drivande figurerna i New York Federation of Anarchists. Var med och grundade tidningen Anarchos som publicerade artiklar där mänsklig frigörelse, miljö och industrikritik blandades. Artikeln "Ecology and Revolutionary Thought" var en av de mest framträdande han producerade under tiden. Han var insyltad i den amerikanska 1960-talsvänstern och kämpade förgäves mot sekt marxisternas övertagande av Students for a Democratic Society. "Listen, Marxist!" skrevs i denna veva.

Vart allt mer insyltad i den amerikanska alternativrörelsen (counterculture) och undervisade på en av dess skolor i manhattan. 1971 flyttade Murray och ett gäng polare till Burlington, Vermont för att försöka praktisera det de trodde på (nån typ av kollektiv?). Sen gick det som det brukar gå när man hänger i studentvänstern. Han erbjöds att hålla kurser på Goddard College om teknologi 1973. Detta ledda något år senare till en lärartjänst och skapandet av programmet the Social Ecology Studies och kort där efter till en egen institution, the Institute for Social Ecology, som han blev ledare för. Sedan vart det anställning på Ramapo College i Mahwah, New Jersey där han snabbt fick en full professurtjänst. Trots att han på allvar börjat resan in i de grumliga akademiska vattnen lyckas han 1977 få ur sig den fina boken The spanish anarchists där han sammanfattar ett stort gräv han var över och gjorde i Europa under slutet av 1960-talet. Engagerar sig i anti-kärnkraftsrörelsen.

1980 sa han upp sig som ledare för sitt institut och några år senare pensionerade han sig från sin professur. Engagerade sig i miljörörelsen i Burlington och blev nån typ av miljöpartist på det lokala planet. Den kommunala statsapparaten var tydligen inte lika smutsig och lite fristående från den nationella i gubbens ögon. 1995 började han kalla sig socialanarkist för att urskilja sig från den amerikanska anarkiströrelsen som han tyckte degenererat till primitivsm, invidualism, självförhävelse och allmänt trams (vilket stämmde gott, men hans miljöpartism var ju iofs inte så jävla friesch den heller). 1999 slutade han kalla sig anarkist. Kommunalist och kommunalismen vart hans nya käpphästar. Gott så.

Vart produktiv ända fram till slutet. Det sista alstret var en serie på fyra tjocka böcker under titeln The Third Revolution' som avhandlade de frihetliga rörelserna i amerikas och europas revolutioner.

(Arvet - påverkan - demokratiska alternativ miljörörelsen o så pkk då då.)

Den kurdiska gerillarörelsen i Turkiet och Syrien PKK (YPG i syrien) har lånat friskt av Bookchins tänkande. Deras överstehöns Abdullah Öcalan vart lite trött på den gamla marxist-leninismen där i sin fängelsecell och snöade på Bookchins alster. De verkar passa bra in i tiden när det gällde att putsa upp fasaden lite och bli lite mera rumsren när en ny "snällstat" ska byggas. Öcalan försökte få till en träff med den åldrade och sjuklige Bookchin 2004 men det blev inte av för att gubben var för skröpplig men han skickade ett stödmedelande till den kurdiske ledaren.