Skillnad mellan versioner av "Nordiska museet: Kommunalarbetarminnen"
Från Polkagriswiki
Kurtake (Diskussion | bidrag) m |
Linnea (Diskussion | bidrag) |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | [[Bild:Kommunlarbetare.gif|frame|right]]'''Kommunalarbetarminnen''' är en en del i ett projekt som Nordiska museet drev under 1950-talet för att sammla in minnen från olika yrkesgrupper. Ett riktigt folkhemsprojekt. I denna del verkar det vara [[kommunalarbetarförbundet]] som skrammlat fram berättelser. Ganska välkammat och tillrättalagt med andra ord. Det är ju under denna period folkhemmet byggdes. Trots detta glimmar det till ibland med någon mer eller mindre klarsynt individ eller rolig anekdot. I "Då busschauförens yrke var nytt" berättar en arbetare om hur hans farsa körde med den fina devisen " | + | [[Bild:Kommunlarbetare.gif|frame|right]]'''Kommunalarbetarminnen''' är en en del i ett projekt som Nordiska museet drev under 1950-talet för att sammla in minnen från olika yrkesgrupper. Ett riktigt folkhemsprojekt. I denna del verkar det vara [[kommunalarbetarförbundet]] som skrammlat fram berättelser. Ganska välkammat och tillrättalagt med andra ord. Det är ju under denna period folkhemmet byggdes. Trots detta glimmar det till ibland med någon mer eller mindre klarsynt individ eller rolig anekdot. I "Då busschauförens yrke var nytt" berättar en arbetare om hur hans farsa körde med den fina devisen "'Inget krus i Gustvafssons hus" (s. 47) vilket innebar fullständig respektlöshet gentemot chefen och andra högdjur. I samma berättelse får vi veta hur några arbetargrabbar på söder tog lastkärror med järnstöttor på och körde mot den ridande polisen i de s.k [[hungerkravallerna på Gustav Adolfs torg]]. |
| − | Trots att boken är gaggig | + | Trots att boken är gaggig får man intressanta glimtar från historien. Mycket miljöer från Göteborg och Stockholm. Men inget att sätta högst upp på läslistan direkt om man inte är specialintresserad. |
== Se även == | == Se även == | ||
Nuvarande version från 13 maj 2012 kl. 13.23
Trots att boken är gaggig får man intressanta glimtar från historien. Mycket miljöer från Göteborg och Stockholm. Men inget att sätta högst upp på läslistan direkt om man inte är specialintresserad.
