Strejker på posten i Frankrike - Versionshistorik

Linnea den 20 november 2010 kl. 16.04

2010-11-20T16:04:38Z

Kurtake den 21 januari 2009 kl. 10.30

2009-01-21T10:30:21Z

SH: la till biten om storstrejken 1974 + korrat

2008-03-26T23:12:34Z

la till biten om storstrejken 1974 + korrat

SH: början på nåt nytt gammalt om franska postens strejker

2008-03-22T00:16:56Z

början på nåt nytt gammalt om franska postens strejker

Ny sida

Tack för utrymmet här, nån jävla liberal var som du misstänkte framme och pillade, redan efter några timmar...!

Strejkerna på [[Posten i Frankrike|PTT]] (Postes, télégraphes et télécommunications) är rörelser som sedan början av 1900-talet har påverkat den ”allmänna opinionen” i synnerhet. Som ett resultat av postgångens regelbundenhet föds uttrycket ”komma som ett brev på posten”. Uttrycket är globalt giltigt alltsedan postverkets födelse som ”allmännytta”. Vid en strejk som äger rum inom PTT:s administrativa gränser bryts genom Posten länken mellan avsändare och mottagare, genom misslyckandet hos den medlande länken i sociala och ekonomiska relationer. Tillväxten av andra kommunikationsmedel verkar ännu inte drastiskt förminskande på effekterna av långa arbetsnedläggelser inom denna transportsektor.

Staten, som är den offentliga servicens garant, har länge förnekat postarbetarna rätten att strejka. Att värna om allmänhetens intresse är något som ställs högre än ett, från dess synvinkel, andra rangens klagomål från postarbetarna och telegrafisterna. De som betalades av staten skulle inte kunna strejka utan att bryta den länk som skulle ha knutit den anställde genom ed till sin arbetsgivare. Detta band, detta argument gällde inte enbart för PTT:s anställda. Men, inom denna bransch av den offentliga sektorn blev det ifrågasatt och förnekat på det radikalaste sättet av de arbetande själva: genom strejken.

Här ges ett angreppssätt med vilket man kan förstå strejkerna på posten i Frankrike.

==1899-1914==
Strejken är förbjuden för alla anställda. När de väl tar till den exponerar de sig för sanktionerna som sträcker sig ända till uppsägning. Rätten till att organisera sig i fackföreningar gäller dessutom inte för statsanställda.

===Första brevbärarstrejken, Paris===
*'''18 Maj 1899:''' Den ägde rum i Paris, RP (Recette Principal, rue du Louvre). Begränsad strejk för en lönehöjning. Dåvarande statliga sekreteraren för posten Léon Mougeot tillkallade armén för att dela ut posten. 27 uppsägningar och ett flertal sanktioner.
*'''11-19 april 1906:''' Just då all press fokuserade sina artiklar på generalstrejken, som CGT hade proklamerat för första maj, så gick de parisiska brevbärarna ut i strejk. Det föregående året grundades hos dem en fackförening. De strejkande ville att ledningen erkände deras talespersoner. Rakt däremot så vägrade Louis Barthou, minister för offentliga arbeten och posten PTT, all dialog och lämnade rörelsen att självdö. Rörelsen berörde främst de yngsta brevbärarna. Fler än 300 uppsägningar skedde till sist, dock fick alla tillbaks jobbet under månaderna därefter fram till 1 November. Av fackföreningsaktivisterna på posten, här är några brevbärare som sparkades: Pangrani, Henri Grangier, Louis Simonnet. Den här strejken förblev mycket lokal och berörde inte mer än en kategori anställda (brevbärarna).

===Fackliga rättigheter nekades anställda===
*'''22 mars 1907:''' regeringen, ledd av Georges Clemenceau, föreslog några dagar tidigare en lag som berörde rätten för tjänstemän att organisera sig. Det är en restriktiv lag och ses som sådan av ”fackföreningsfolket”. 7 av dessa skriver ett öppet brev till Clemenceau i namnet av en förening för försvaret av fackliga rättigheter. Alla sju, läraren Marius Nègre, informationsanställde èmile Janvion och fem postarbetare ställs på bar backe. För de postenanställda straffas sekreteraren i LÄNK l’association générale des agents des PTT LÄNK ( ungefär ”allmänna associationen för postens anställda”), Clavier, brevbärarna Simonnet et Grangier som är utsatta för sin andra uppsägning, samt två som döms till ”ambulerande tjänster” (fr. services ambulantes: innebär sorteringsarbete på posttåg och bilar, numera en verksamhet som är helt ersatt av maskiner och t.ex. flygtransporter sedan 1995), Paul Amalric och Paul Quilici.

===Strejkerna 1909===
*'''12 mars-23 mars 1909:''' den första strejken med utbredning till hela franska posten. Telegrafister, kontorsanställda, de med ”ambulerande tjänst” (de som arbetade i postvagnar), kvinnorna anställda som telegrafister och telefonister, linjearbetarna, alla sätts de i rörelse. Trots en proklamerad fasthet, trots det stöd denna policy mottog i franska underhuset (det lagstiftande organet) genom Louis Barthou och Clemenceau, och trots mottagna sanktioner så fortsätter strejkrörelsen. Den föds i Paris och breder ut sig till andra större städer i Frankrike med starka punkter i Lyon, Marseille, Rouen och Lille. Strejken verkar vara mer åtföljd hos vanliga funktionärer (des agents) än hos brevbärarna, vid de stora servicecentren mer än i telegraferingscentralerna, sorteringskontoren vid stationerna, de ambulerande tjänsterna, huvudsakligen inom post- och telegrambefordringen och inte så mycket på arbetsplatser av mindre vikt. Regeringen finner sig tvingade att förhandla med de strejkande. De krav som ställdes i början berörde problem med intern befordran. Men till slut är det sparkandet av statliga sekreteraren för PTT Julien Simyan som blir det mål som de strejkande hoppas kunna uppnå. I Paris förekommer dagliga möten. Dessa möten framstår genom pressens ögon dra ihop viktiga folksamlingar, få vana vid sådana typer av sammankomster men som efter en tid stärker strejken. Fasthet? Clemenceau visade sin fasthet mot CGT under de senaste åren… Hursomhelst tvingades den tillbaka av omständigheterna. Det finns ett stöd hos ”allmänheten”

Källa: artikeln är en direktöversättning av [http://fr.wikipedia.org/wiki/Grèves_des_PTT Grèves des PTT]

← Äldre version		Versionen från 20 november 2010 kl. 16.04
Rad 42:		Rad 42:

	[[Kategori:Arbetare i rörelse - Frankrike]]		[[Kategori:Arbetare i rörelse - Frankrike]]
−	[[Kategori:Post ~~& packet~~]]	+	[[Kategori:Post]]

← Äldre version		Versionen från 21 januari 2009 kl. 10.30
Rad 40:		Rad 40:

	Källa: artikeln är en direktöversättning av [http://fr.wikipedia.org/wiki/Grèves_des_PTT Grèves des PTT]		Källa: artikeln är en direktöversättning av [http://fr.wikipedia.org/wiki/Grèves_des_PTT Grèves des PTT]
		+
		+	[[Kategori:Arbetare i rörelse - Frankrike]]
		+	[[Kategori:Post & packet]]

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 Tack för utrymmet här, nån jävla liberal var som du misstänkte framme och pillade, redan efter några timmar...!
-Strejkerna på [[Posten i Frankrike|PTT]] (Postes, télégraphes et télécommunications) är rörelser som sedan början av 1900-talet har påverkat den ”allmänna opinionen” i synnerhet. Som ett resultat av postgångens regelbundenhet föds uttrycket ”komma som ett brev på posten”. Uttrycket är globalt giltigt alltsedan postverkets födelse som ”allmännytta”. Vid en strejk som äger rum inom PTT:s administrativa gränser bryts genom Posten länken mellan avsändare och mottagare, genom misslyckandet hos den medlande länken i sociala och ekonomiska relationer. Tillväxten av andra kommunikationsmedel verkar ännu inte drastiskt förminskande på effekterna av långa arbetsnedläggelser inom denna transportsektor.
+Strejkerna på [[Posten i Frankrike|PTT]] (Postes, télégraphes et télécommunications) är rörelser som sedan början av 1900-talet har påverkat den ”allmänna opinionen” i synnerhet. Som ett resultat av postgångens regelbundenhet föds uttrycket ”komma som ett brev på posten”. Uttrycket är globalt giltigt alltsedan postverkets födelse som ”allmännytta”. Vid en strejk som äger rum inom [[Posten i Frankrike|PTT]]:s administrativa gränser bryts genom Posten länken mellan avsändare och mottagare, den i sociala och ekonomiska relationer medlande länken bryter samman. Tillväxten av andra kommunikationsmedel verkar ännu inte drastiskt negativt på effekterna av långa arbetsnedläggelser inom denna transportsektor.
-Staten, som är den offentliga servicens garant, har länge förnekat postarbetarna rätten att strejka. Att värna om allmänhetens intresse är något som ställs högre än ett, från dess synvinkel, andra rangens klagomål från postarbetarna och telegrafisterna. De som betalades av staten skulle inte kunna strejka utan att bryta den länk som skulle ha knutit den anställde genom ed till sin arbetsgivare. Detta band, detta argument gällde inte enbart för PTT:s anställda. Men, inom denna bransch av den offentliga sektorn blev det ifrågasatt och förnekat på det radikalaste sättet av de arbetande själva: genom strejken.
+Staten, som är den offentliga servicens garant, har länge förnekat postarbetarna rätten att strejka. Att värna om allmänhetens intresse är något som ställs högre än ett, från dess synvinkel, andra rangens klagomål från postarbetare och telegrafister. De som betalades av staten skulle inte kunna strejka utan att bryta den länk som skulle ha knutit den anställde genom ed till sin arbetsgivare. Detta band, detta argument, gällde inte enbart för [[Posten i Frankrike|PTT]]:s anställda. Men inom denna bransch av den offentliga sektorn blev det ifrågasatt och förnekat på det radikalaste vis av de arbetande själva: genom strejken.
-Här ges ett angreppssätt med vilket man kan förstå strejkerna på posten i Frankrike.
+Här ges ett angreppssätt genom vilket strejkerna på posten i Frankrike kan förstås.
 ==1899-1914==
-Strejken är förbjuden för alla anställda. När de väl tar till den exponerar de sig för sanktionerna som sträcker sig ända till uppsägning. Rätten till att organisera sig i fackföreningar gäller dessutom inte för statsanställda.
+Strejken är förbjuden för alla anställda. När de väl tar till den exponerar de sig för sanktionerna som sträcker sig ända till uppsägning. Fackföreningsrättigheter gäller dessutom inte för statsanställda.
 ===Första brevbärarstrejken, Paris===
-*'''18 Maj 1899:''' Den ägde rum i Paris, RP (Recette Principal, rue du Louvre). Begränsad strejk för en lönehöjning. Dåvarande statliga sekreteraren för posten Léon Mougeot tillkallade armén för att dela ut posten. 27 uppsägningar och ett flertal sanktioner.
+*'''18 Maj 1899:''' Den ägde rum i [[Paris]], RP (Recette Principal, rue du Louvre). Begränsad strejk för en lönehöjning. Dåvarande statliga sekreteraren för posten Léon Mougeot tillkallade armén för att dela ut posten. 27 uppsägningar och ett flertal sanktioner.
-*'''11-19 april 1906:''' Just då all press fokuserade sina artiklar på generalstrejken, som CGT hade proklamerat för första maj, så gick de parisiska brevbärarna ut i strejk. Det föregående året grundades hos dem en fackförening. De strejkande ville att ledningen erkände deras talespersoner. Rakt däremot så vägrade Louis Barthou, minister för offentliga arbeten och posten PTT, all dialog och lämnade rörelsen att självdö. Rörelsen berörde främst de yngsta brevbärarna. Fler än 300 uppsägningar skedde till sist, dock fick alla tillbaks jobbet under månaderna därefter fram till 1 November. Av fackföreningsaktivisterna på posten, här är några brevbärare som sparkades: Pangrani, Henri Grangier, Louis Simonnet. Den här strejken förblev mycket lokal och berörde inte mer än en kategori anställda (brevbärarna).
+*'''11-19 april 1906:''' Just då all press fokuserade sina artiklar på [[generalstrejk]]en, som [[CGT]] hade proklamerat för första maj, så gick de parisiska brevbärarna ut i strejk. Det föregående året grundades en fackförening hos dem. De strejkande ville att ledningen erkände deras talespersoner. Rakt däremot så vägrade Louis Barthou, minister för offentliga arbeten och posten [[Posten i Frankrike|PTT]], all dialog och lämnade rörelsen att självdö. Rörelsen berörde främst de yngsta brevbärarna. Fler än 300 uppsägningar skedde till sist, dock fick alla tillbaks jobbet under månaderna därefter fram till 1 november. Av fackföreningsaktivisterna på posten, här är några brevbärare som sparkades: Pangrani, Henri Grangier, Louis Simonnet. Den här strejken förblev mycket lokal och berörde inte mer än en kategori anställda (brevbärarna).
 ===Fackliga rättigheter nekades anställda===
-*'''22 mars 1907:''' regeringen, ledd av Georges Clemenceau, föreslog några dagar tidigare en lag som berörde rätten för tjänstemän att organisera sig. Det är en restriktiv lag och ses som sådan av ”fackföreningsfolket”. 7 av dessa skriver ett öppet brev till Clemenceau i namnet av en förening för försvaret av fackliga rättigheter. Alla sju, läraren Marius Nègre, informationsanställde èmile Janvion och fem postarbetare ställs på bar backe. För de postenanställda straffas sekreteraren i LÄNK l’association générale des agents des PTT LÄNK ( ungefär ”allmänna associationen för postens anställda”), Clavier, brevbärarna Simonnet et Grangier som är utsatta för sin andra uppsägning, samt två som döms till ”ambulerande tjänster” (fr. services ambulantes: innebär sorteringsarbete på posttåg och bilar, numera en verksamhet som är helt ersatt av maskiner och t.ex. flygtransporter sedan 1995), Paul Amalric och Paul Quilici.
+*'''22 mars 1907:''' regeringen, ledd av Georges Clemenceau, föreslog några dagar tidigare en lag som berörde rätten för tjänstemän att organisera sig. Det är en restriktiv lag och ses som sådan av ”fackföreningsfolket”. 7 av dessa skriver ett öppet brev till Clemenceau i namnet av en förening för försvaret av fackliga rättigheter. Alla sju, läraren Marius Nègre, informationsanställde Èmile Janvion och fem postarbetare ställs på bar backe. För de postenanställda straffas sekreteraren i ”allmänna associationen för postens anställda” (l’association générale des agents des PTT), Clavier, brevbärarna Simonnet et Grangier som är utsatta för sin andra uppsägning, samt två som döms till [[ambulerande tjänst]]er: Paul Amalric och Paul Quilici.
 ===Strejkerna 1909===
-*'''12 mars-23 mars 1909:''' den första strejken med utbredning till hela franska posten. Telegrafister, kontorsanställda, de med ”ambulerande tjänst” (de som arbetade i postvagnar), kvinnorna anställda som telegrafister och telefonister, linjearbetarna, alla sätts de i rörelse. Trots en proklamerad fasthet, trots det stöd denna policy mottog i franska underhuset (det lagstiftande organet) genom Louis Barthou och Clemenceau, och trots mottagna sanktioner så fortsätter strejkrörelsen. Den föds i Paris och breder ut sig till andra större städer i Frankrike med starka punkter i Lyon, Marseille, Rouen och Lille. Strejken verkar vara mer åtföljd hos vanliga funktionärer (des agents) än hos brevbärarna, vid de stora servicecentren mer än i telegraferingscentralerna, sorteringskontoren vid stationerna, de ambulerande tjänsterna, huvudsakligen inom post- och telegrambefordringen och inte så mycket på arbetsplatser av mindre vikt. Regeringen finner sig tvingade att förhandla med de strejkande. De krav som ställdes i början berörde problem med intern befordran. Men till slut är det sparkandet av statliga sekreteraren för PTT Julien Simyan som blir det mål som de strejkande hoppas kunna uppnå. I Paris förekommer dagliga möten. Dessa möten framstår genom pressens ögon dra ihop viktiga folksamlingar, få vana vid sådana typer av sammankomster men som efter en tid stärker strejken. Fasthet? Clemenceau visade sin fasthet mot CGT under de senaste åren… Hursomhelst tvingades den tillbaka av omständigheterna. Det finns ett stöd hos ”allmänheten”
+*'''12 mars-23 mars 1909:''' den första strejken med utbredning till hela franska posten. Telegrafister, kontorsanställda, de med [[ambulerande tjänst]], kvinnliga telegrafister och telefonister, linjearbetarna, alla sätts de i rörelse. Trots en proklamerad fasthet, trots det stöd denna policy mottog i [[frankrikes statsskick|franska nationalförsamlingen]] genom Louis Barthou och Clemenceau och trots sanktioner så fortsätter strejkrörelsen. Den föds i Paris och breder ut sig till andra större städer i Frankrike med starka punkter i [[Lyon]], [[Marseille]], [[Rouen]] och [[Lille]]. Strejken verkar vara mer åtföljd hos vanliga funktionärer än hos brevbärarna, vid de stora servicecentren mer än i telegraferingscentralerna, på sorteringsterminalerna liksom stationerna, de [[ambulerande tjänst]]erna, huvudsakligen inom post- och telegrambefordringen och inte så mycket på arbetsplatser av mindre vikt. Regeringen finner sig tvingade att förhandla med de strejkande. De krav som ställs i början berör problem med intern befordran. Till slut är det dock sparkandet av den statliga sekreteraren för [[Posten i Frankrike|PTT]] Julien Simyan som blir det mål de strejkande hoppas kunna uppnå. I [[Paris]] förekommer dagliga möten. Dessa möten framstår genom pressens ögon dra ihop viktiga folksamlingar, få vana vid sådana typer av sammankomster men som efter en tid stärker strejken. Fasthet? Clemenceau visade sin fasthet mot [[CGT]] under de senaste åren… Hursomhelst tvingades den tillbaka av omständigheterna. Det finns ett stöd hos ”allmänheten” för en strejk som sätter arbetare med vita kragar (tjänstemän) i första rummet som ''Tigre'' knappast kan beskriva som revolutionärer. Den är densamma för de kvinnliga telefonisterna som deltar i en strejk för första gången. Den utövar också ett starkt tryck på företagens kommunikationer som bringas ur fattningen genom den oförutsedda strejken. De officiella förhandlingarna mellan minister Louis Barthou och postarbetarfacken påbörjas. De är otillräckliga då varken tjänstemännen/de övriga anställda eller brevbärarna deltar.
 Källa: artikeln är en direktöversättning av [http://fr.wikipedia.org/wiki/Grèves_des_PTT Grèves des PTT]