Visa källa för Johansson, Erik: Lasse från Rosenfors

[[Bild:Johansson E Lasse från Rosenfors.jpg|frame|right]]

Roman av [[Erik Johansson]]. Lasse från Rosenfors växer upp i en barnrik statarfamilj och ser sina nära och kära plågas till döds av bönder stöttade av det monstruösa ekonomiska systemet. När hans far dör i en arbetsplatsolycka får familjen ett hårt slag. De äldre barnen skickas att arbeta hos bönder medan modern och de yngsta hamnar i fattigvårdens våld. Lasse är en av de äldre och går från gård till gård och tjänar dräng. En del bönder är riktiga svin som ska suga ut drängarna till sista droppen och knappt vill se dem äta sig mätta. Lasses syster våldtas och misshandlas av sin arbetsköpare tills hon tillslut inte ser någon annan utväg än att ta sitt liv. Lasses mor dör också, av fattigdomen och slitets effekter, samtidigt som småsyskonen hungrar i smutsen. Det kanske låter underligt, men samtidigt som Lasse kämpar sig fram i misären, och avskyr systemet och dess tyranner, ser han hela tiden glädjen och skönheten i det lilla. Han uppskattar naturen - gräset, blommorna, insekterna - och gemenskapen med sin familj, vänner och flickvänner. Och alla bönder är inte usla utsugare. På en gård trivs Lasse, där behandlas han med respekt, får rikligt med mat och känner något av en arbetsglädje. 

När tiden är inne för fattigvårdssystemet att flytta honom till en annan gård bestämmer han sig för att rymma till staden med en kamrat. De luffar fram genom Sverige, tigger och plockar på sig det de behöver för att överleva (''"tog tillbaka lite av maten [[bondeförbundarna]] snålade in på oss"''). Så småningom kommer de till Göteborg, får snabbt jobb och gör sig hemma stadda. Han deltar i fackföreningsarbetet, läser om [[August Palm]] och vill bygga en proletär gemenskap. Samtidigt har han svårt för småsintheten, och den bristande acceptansen för olikheter, bland arbetskamraterna.

Men Lasse trivs och planerar sitt liv med flickvännen Charlotte då hon plötsligt mördas. Och inte nog med det, Lasse döms oskyldig för mordet. Han hamnar i fängelse. Men inte ens i fängelset tappar han sin livsgnista. Han studerar och läser mycket i fängelset (detta är vid den "humana" fångvårdens födelse), han kartlägger och målar av växter som viltsått sig inom fängelset murar. Trots att han är inspärrad, då och då misshandlas av vakterna och till och med blir våldtagen av några medfångar, slutar han inte att känna glädje över det vackra i tillvaron. 

Så småningom släpps han fri. Börjar åter knoga i Göteborg. Men ryktet om hans fängelsevisteles sprider sig. Han blir snart kvinnomördare på arbetsplats efter arbetsplats. Ingenstans får han ro, och ingen vill tro på honom eller acceptera honom. Han träffar en tjej men hon lämnar honom när en illasinnad före detta arbetskamrat på en teater springer fram och "avslöjar" Lasse som kvinnomördare. Lasses misstro mot småsinta människor växer men samtidigt möter han också vänliga kamrater. Detta håller honom vid liv, och bevarar hans inre lugn. Genom en fängelsekamrat får han pengar efter ett rån denna gjort, och med dessa möjligheten nedteckna sina erfarenheter. Han skriver en bok som ges ut, i den kritiserar han fängelset och människor som pissar på varandra. Genom boken blir han åter accepterad i samhället, hans flickvän kommer tillbaka till honom och han verka äntligen få lite lugn. Lasse fortsätter tro på socialismen men kritiserar också klasskamraternas småsinthet (som han på egen hand så ofta upplevt).

Gud återkommer med jämna mellanrum i boken. Författaren verkar på något sätt basera glädjen och naturen i gud. Kristliga värderingar verkar vara något positivt samtidigt som kyrkan, med rätta, beskrivs som herrskarklassens tjänare. Huvudpersonen, och författaren, må vara mild men kritiken av ett orättfärdigt samhällssystem som förgör och böjer människor finns hela tiden närvarande. 

[[Kategori:Böcker]]
[[Kategori:Arbetarlitteratur]]
[[Kategori:Fängelse]]
[[Kategori:Göteborg]]