Visa källa för Gorkij, Maksim: Mina universitet

Tredje delen i [[Maksim Gorkij|Maksim Gorkijs] självbiografiska trilogi om livet i Ryssland under slutet av 1800-talet. Huvudpersonen går in i vuxenlivet. Boken handlar om arbeten, platser, natur men framförallt möten med människor, historier, diskussioner och handlingar. Gorkij drar till staden vid Volga med hopp om att kunna studera på Universitetet. Planerna skiter sig och han börjar knoga på ett bageri/hemlig möteslokal. Han kommer i kontakt med radikala studenter, deltar i diskussioner, studiecirklar, läser. Ser upp till men kommer att ifrågasätta studenterna. Drar vidare till en mindre by tillsammans med en radikal som söker organisera bönderna. Jobbar i hans butik samtidigt som han läser, diskuterar, studerar. Huvudpersonen möter nya människor, får nya insikter. Men frågorna är de samma. Varför slår nedtryckta människor på varandra, varför accepterar folk all denna skit, varför är livet så här? 


== Citat från boken ==

En studiecirkel i de radikala studenkretsarna:

''"Jag hade tråkigt hos honom. Jag hade inte något nöje av att läsa Mills böcker - ty jag fann snart att nationalekonomins grundprinciper var välbekanta för mig. Jag hade tillägnat mig dem genom direkt kontakt med livet . de var skrivna på min hud och jag kunde inte förstå att man behövde skriva en tjock bok full av svåra ord om något som är fullkomligt klart för var och en som anstränger sina krafter för en annan människas lycka och bekvämlighet. Det var endast med största övervinnelse jag kunde sitta ett par timmar i den håla som var inpyrd med lukten av lim och se hur gråsuggorna kröp på den smutsiga väggen.''
''En dag kom vår lärare för sent, och vi som trodde att han inte skulle komma alls ordnade en liten fest till vilken vi köpte en butelj brännvin, bröd och gurkor. Men plötsligt skymtade vår lärares gråa ben hastigt förbi fönstret, och vi hann nätt och jämt gömma brännvinet under bordet innan han uppenbarade sig bland oss och började förklara Tjernysjevkijs visa slutledningar"''


En diskussion om "kärlek till folket":

''- Att älska, fortsatte hn med övertygelse, betyder att ge sitt samtycke, att visa överseende, att inte märka vissa ting, att förlåta. Sådana egenskaper bör man ha när man har med kvinnor att göra. Men hur kan man undgå att märka folkets okunnighet, hur kan man gilla villfarelserna hos deras förnuft, överse med alla deras gemenheter, förlåta brutaliteten? Det går inte."''



[[Kategori:Ryssland]] [[Kategori:Arbetarlitteratur]]