Polkagriswiki - Användarbidrag [sv]

Diskussion:Militanta arbetsplatsundersökningar

2007-06-26T21:37:24Z

Tattarn:

Är det inte många som använt begreppet millitant arbetsplatsundersökning om undersökningar som påförs av utomstående? Har för mig att många av de tidiga Italienska automarxarna gjorde just detta. Dök upp utanför arbetsplatser med penna och formulär och försökte sammanfatta arbetarkamper för att sedan återföra erfarenheterna. Eller har jag fel? Dessa var ju inte bara akademiker även om många av dem säkert var dessa också. Har läst nån text nån stanns som problematiserar detta med att komma utifrån och härja ska leta efter den.

Tänker mest på att det kanske blir en förenklad syn att säga att det inte är en militant undersökning om den inte utförs av de arbetande (även om det oftast blir minder haveri om man gräver där man står).

:Jo det stämmer. Men jag tycker vi ska problematisera begreppet. Hur har det använts i sverige? I vilka sammanhang? Jag tycker hela begreppet är jävligt problematiskt. Nästan lika problematiskt som begreppet självundersökningar (även fast detta är bra mycket bättre uttryck som inte använts lika åt helvete fel). Det stinker nämligen sociologi lång väg. Tycker nog inte man kan klumpa samman berättelser med de båda överstående uttrycken. Berättelser har inte alls en lika låst metod. Berättelser kan ju ineffatta alla möjliga uttryck för att dela erfarenheter medan undersökningarna har tagit formen av metodologiskt strukturerande av erfarenheter. Att man ska plocka fram de här o de här faktan. Är väl inget fel i det men detta har uppenbarligen slagit över i gräsrotssociologi alla tokholm/autonomist haveri. Där arbetarklassen skall fås att tala så att polittrukerna kan organisera dess kamper i "rätt rikting". OP - Vår makt - osv --[[Användare:Kurtake|Kurtake]] 23 juni 2007 kl. 14.08 (CEST)

Visst ska vi problematisera. Men vill nog ändå trycka på att haveritendensen (militanta undersökningar påförda arbetare av tokautonomister) tas upp i redogörelsen över militant arbetsplatsundersökning efter som begreppet ändå användts om just båda tendenserna. Så ja ja ska göra det i morn när jag fått sova lite. [[Användare:Tattarn|Tattarn]] 26 juni 2007 kl. 23.37 (CEST)

Diskussion:Militanta arbetsplatsundersökningar

2007-06-26T21:32:28Z

Tattarn:

Är det inte många som använt begreppet millitant arbetsplatsundersökning om undersökningar som påförs av utomstående? Har för mig att många av de tidiga Italienska automarxarna gjorde just detta. Dök upp utanför arbetsplatser med penna och formulär och försökte sammanfatta arbetarkamper för att sedan återföra erfarenheterna. Eller har jag fel? Dessa var ju inte bara akademiker även om många av dem säkert var dessa också. Har läst nån text nån stanns som problematiserar detta med att komma utifrån och härja ska leta efter den.

Tänker mest på att det kanske blir en förenklad syn att säga att det inte är en militant undersökning om den inte utförs av de arbetande (även om det oftast blir minder haveri om man gräver där man står).

:Jo det stämmer. Men jag tycker vi ska problematisera begreppet. Hur har det använts i sverige? I vilka sammanhang? Jag tycker hela begreppet är jävligt problematiskt. Nästan lika problematiskt som begreppet självundersökningar (även fast detta är bra mycket bättre uttryck som inte använts lika åt helvete fel). Det stinker nämligen sociologi lång väg. Tycker nog inte man kan klumpa samman berättelser med de båda överstående uttrycken. Berättelser har inte alls en lika låst metod. Berättelser kan ju ineffatta alla möjliga uttryck för att dela erfarenheter medan undersökningarna har tagit formen av metodologiskt strukturerande av erfarenheter. Att man ska plocka fram de här o de här faktan. Är väl inget fel i det men detta har uppenbarligen slagit över i gräsrotssociologi alla tokholm/autonomist haveri. Där arbetarklassen skall fås att tala så att polittrukerna kan organisera dess kamper i "rätt rikting". OP - Vår makt - osv --[[Användare:Kurtake|Kurtake]] 23 juni 2007 kl. 14.08 (CEST)

Vill nog ändå trycka på att haveritendensen (militanta undersökningar påförda arbetare av tokautonomister) tas upp i redogörelsen över militant arbetsplatsundersökning efter som begreppet ändå användts om just båda tendenserna. Så ja ja ska göra det i morn när jag fått sova lite.~�~~

Diskussion:Militanta arbetsplatsundersökningar

2007-06-23T11:44:05Z

Tattarn: Ny sida: Är det inte många som använt begreppet millitant arbetsplatsundersökning om undersökningar som påförs av utomstående? Har för mig att många av de tidiga Italienska automarxarna gj...

1912 - Lawrence

2007-06-23T11:20:46Z

Tattarn:

Lawrence, Massachussets var ett av USA:s största textilcentrum. Av 85 000 invånare arbetade 35 000 i fabrikerna, de flesta var immigranter och italienare dominerade. Lönerna var usla och arbets- och levnadsvillkoren likaså.

I Januari 1912 införde delstaten en ny arbetstidlagstiftning. Arbetstiden minskades från 56 till 54 timmar i veckan. Textilföretagen svarade med att sänka lönen i motsvarande grad samtidigt som man höjde tempot på maskinerna för att kompensera den minskade produktionen.

Lönesänkningen var inte stor men den var tillräckligt stor för att textilarbetarna skulle vända upp och ner på Lawrence. Dagen efter lönesänkningsbeskedet kom de flesta arbetarna till jobbet, de var sura men de kom. De skulle dock inte stanna allt för länge. Efter några minuter började några springa ”Strejk! Strejk! Alla ut!”. Rörelsen spred sig blixtsnabbt, från rum till rum, från fabrik till fabrik. Efter någon timme var 10 000-tals textilarbetare på gatorna. Kyrkklockorna lät göra hörd upprors alarmet.

[[Joe Ettor]] tillhörde [[IWW]] och deltog i organiserandet av strejk kommittén. IWW:s bidrog med kunskap och taktik till strejken. Arbetarna kontrollerade den. Diskussioner fördes på en uppsjö olika språk.

Möten hölls, en delstatsmilis anlände, en mindre kravall bröt ut. 30-talet strejkande greps. I slutet av Januari sköts en strejkande arbetare till döds av Polisen. Joe Ettor och [[Arturo Giovannitti]], en annan italiensk socialist, greps för dådet. Det var ett försök att knäcka strejken från dess ledning. Det lyckades inte. Flera erfarna [[wobblies]] anlände för att bidra till strejkansträngningarna. [[Bill Haywood]] den namnstarkaste men också [[Elisabeth Gurley Flynn]] var välkänd av många.

Strejken blev till ett uthållighetstest. För att underlätt överlevnaden organiserade men transport av strejkandes barn till New York, Boston, Vermont osv. Det lättade bördan och uppmärksammade arbetarnas hårda förhållanden. I slutet av februari angrep Polisen en konvoj av barn på väg till tåget, beslag tog dem, misshandlade mödrar och fängslade ett 30-tal personer. Detta ledde till moralisk indignation i annars ganska svår indignerade sällskap. Trycket på textilbaronerna ökade.

Den 12 Mars avblåstes strejken. Man hade vunnit 25% löneökning och ansåg att man kunde återgå till arbetet.

Rättegången mot Ettor och Giovannitti drog ut på tiden. Ett stort stödarbete för deras frisläppande organiserades och de räddades eventuellt från fängelse av [[IWW]] hotet om generalstrejk i textilregionen.

Läs mer: [[Louis Adamic|Adamic, Louis]]: ''[[Adamic, Louis: Dynamite: A Century of Class Violence in America 1830-1930|Dynamite: A Century of Class Violence in America 1830-1930]]''.

Riff-raff

2007-06-17T19:03:07Z

Tattarn:

Svensk teoretisk tidskrift. Finns på [http://www.riff-raff.se nätet]. Presentation hämtad från hemsidan.

Riff-raff är en tidskrift för en teoretisk diskussion om kommunism som verklig rörelse. Vi intresserar oss för alla aspekter av arbetarklassens självständiga kamp och organisering, kapitalets negation och möjliga överskridande.

Vi hämtar inspiration från strömningar som vänsterkommunism och operaism men strävar efter att gå bortom dessa genom att återvända till Marx i sökandet efter en ny syntes.

De flesta av oss i redaktionen har vår bakgrund i den utomparlamentariska vänstern som växte fram under 90-talet, men har försökt att orientera oss bortom aktivismen. Riff-raff startades upp 2001 i den dåvarande rådssocialistiska organisationen Folkmakts regi, men står från och med nummer 3-4 organisatoriskt obunden. Då hade bland annat folk från den mer autonomistiskt inspirerade kommunistiska gruppen Kämpa Tillsammans! gått in i redaktionsarbetet. Riff-raffs målsättning idag är inte att bevara eller skapa någon politisk ideologi, utan snarare att diskutera och bidra till en öppen, kritisk och sammanhängande teori om kapitalismen och dess möjliga överskridande.

För oss är teori och praktik två moment av samma samhälleliga helhetsprocess. Vi befinner oss inom och mot kapitalet och tvingas därför att kämpa, reflektera och teoretisera. Vi gör det för oss själva, som på ett eller annat sätt delaktiga i klasskampen i det kapitalistiska samhället på 2000-talet, den »verkliga rörelsen», den »inför våra ögon pågående historiska rörelsen». Men samtidigt menar vi att vår kritik i och med detta även har sin giltighet för andra i samma situation. Vi vill inspirera och bli inspirerade.

Riff-raff

2007-06-17T19:01:24Z

Tattarn:

Svensk teoretisk tidskrift. Finns på [http://www.riff-raff.se nätet].

Riff-raff är en tidskrift för en teoretisk diskussion om kommunism som verklig rörelse. Vi intresserar oss för alla aspekter av arbetarklassens självständiga kamp och organisering, kapitalets negation och möjliga överskridande.

Vi hämtar inspiration från strömningar som vänsterkommunism och operaism men strävar efter att gå bortom dessa genom att återvända till Marx i sökandet efter en ny syntes.

De flesta av oss i redaktionen har vår bakgrund i den utomparlamentariska vänstern som växte fram under 90-talet, men har försökt att orientera oss bortom aktivismen. Riff-raff startades upp 2001 i den dåvarande rådssocialistiska organisationen Folkmakts regi, men står från och med nummer 3-4 organisatoriskt obunden. Då hade bland annat folk från den mer autonomistiskt inspirerade kommunistiska gruppen Kämpa Tillsammans! gått in i redaktionsarbetet. Riff-raffs målsättning idag är inte att bevara eller skapa någon politisk ideologi, utan snarare att diskutera och bidra till en öppen, kritisk och sammanhängande teori om kapitalismen och dess möjliga överskridande.

För oss är teori och praktik två moment av samma samhälleliga helhetsprocess. Vi befinner oss inom och mot kapitalet och tvingas därför att kämpa, reflektera och teoretisera. Vi gör det för oss själva, som på ett eller annat sätt delaktiga i klasskampen i det kapitalistiska samhället på 2000-talet, den »verkliga rörelsen», den »inför våra ögon pågående historiska rörelsen». Men samtidigt menar vi att vår kritik i och med detta även har sin giltighet för andra i samma situation. Vi vill inspirera och bli inspirerade.
 
''Teoretisk kritik och praktisk omstörtning är ... oskiljbara aktiviteter, inte i någon abstrakt mening utan som en konkret och reell förändring av det borgerliga samhällets konkreta och reella värld.'' 
Karl Korsch
 
Vi tar gärna emot artiklar från utomstående, liksom synpunkter som vi i mån av utrymme och relevans publicerar. Vi tar även tacksamt emot tips på artiklar från internationella tidningar som vi kan översätta, eller ännu hellre som redan är översatta (vi skulle bli mycket glada för hjälp med översättningar från och till engelska, franska, italienska, persiska m.m). Slutligen tar vi gärna emot ekonomiskt stöd då vi (ekonomiskt och politiskt) står och faller med oss själva.

Mest av allt, kanske, önskar vi hjälp med spridningen av tidningen. Återförsäljare får 20 % rabatt. Snacka även med ditt lokala bibliotek.

Fångar får riff-raff gratis.

Presentation hämtad från [[Riff-raff]]:s egen hemsida.

Riff-raff

2007-06-17T19:00:40Z

Tattarn:

Svensk teoretisk tidskrift. Finns på [http://www.riff-raff.se nätet].

Riff-raff är en tidskrift för en teoretisk diskussion om kommunism som verklig rörelse. Vi intresserar oss för alla aspekter av arbetarklassens självständiga kamp och organisering, kapitalets negation och möjliga överskridande.

Vi hämtar inspiration från strömningar som vänsterkommunism och operaism men strävar efter att gå bortom dessa genom att återvända till Marx i sökandet efter en ny syntes.

De flesta av oss i redaktionen har vår bakgrund i den utomparlamentariska vänstern som växte fram under 90-talet, men har försökt att orientera oss bortom aktivismen. Riff-raff startades upp 2001 i den dåvarande rådssocialistiska organisationen Folkmakts regi, men står från och med nummer 3-4 organisatoriskt obunden. Då hade bland annat folk från den mer autonomistiskt inspirerade kommunistiska gruppen Kämpa Tillsammans! gått in i redaktionsarbetet. Riff-raffs målsättning idag är inte att bevara eller skapa någon politisk ideologi, utan snarare att diskutera och bidra till en öppen, kritisk och sammanhängande teori om kapitalismen och dess möjliga överskridande.

För oss är teori och praktik två moment av samma samhälleliga helhetsprocess. Vi befinner oss inom och mot kapitalet och tvingas därför att kämpa, reflektera och teoretisera. Vi gör det för oss själva, som på ett eller annat sätt delaktiga i klasskampen i det kapitalistiska samhället på 2000-talet, den »verkliga rörelsen», den »inför våra ögon pågående historiska rörelsen». Men samtidigt menar vi att vår kritik i och med detta även har sin giltighet för andra i samma situation. Vi vill inspirera och bli inspirerade.
 
''Teoretisk kritik och praktisk omstörtning är ... oskiljbara aktiviteter, inte i någon abstrakt mening utan som en konkret och reell förändring av det borgerliga samhällets konkreta och reella värld.''
Karl Korsch
 
Vi tar gärna emot artiklar från utomstående, liksom synpunkter som vi i mån av utrymme och relevans publicerar. Vi tar även tacksamt emot tips på artiklar från internationella tidningar som vi kan översätta, eller ännu hellre som redan är översatta (vi skulle bli mycket glada för hjälp med översättningar från och till engelska, franska, italienska, persiska m.m). Slutligen tar vi gärna emot ekonomiskt stöd då vi (ekonomiskt och politiskt) står och faller med oss själva.

Mest av allt, kanske, önskar vi hjälp med spridningen av tidningen. Återförsäljare får 20 % rabatt. Snacka även med ditt lokala bibliotek.

Fångar får riff-raff gratis.

Presentation hämtad från [[Riff-raff]]:s egen hemsida.

Riff-raff

2007-06-17T19:00:05Z

Tattarn:

Svensk teoretisk tidskrift. Finns på [http://www.riff-raff.se nätet].

Riff-raff är en tidskrift för en teoretisk diskussion om kommunism som verklig rörelse. Vi intresserar oss för alla aspekter av arbetarklassens självständiga kamp och organisering, kapitalets negation och möjliga överskridande.

Vi hämtar inspiration från strömningar som vänsterkommunism och operaism men strävar efter att gå bortom dessa genom att återvända till Marx i sökandet efter en ny syntes.

De flesta av oss i redaktionen har vår bakgrund i den utomparlamentariska vänstern som växte fram under 90-talet, men har försökt att orientera oss bortom aktivismen. Riff-raff startades upp 2001 i den dåvarande rådssocialistiska organisationen Folkmakts regi, men står från och med nummer 3-4 organisatoriskt obunden. Då hade bland annat folk från den mer autonomistiskt inspirerade kommunistiska gruppen Kämpa Tillsammans! gått in i redaktionsarbetet. Riff-raffs målsättning idag är inte att bevara eller skapa någon politisk ideologi, utan snarare att diskutera och bidra till en öppen, kritisk och sammanhängande teori om kapitalismen och dess möjliga överskridande.

För oss är teori och praktik två moment av samma samhälleliga helhetsprocess. Vi befinner oss inom och mot kapitalet och tvingas därför att kämpa, reflektera och teoretisera. Vi gör det för oss själva, som på ett eller annat sätt delaktiga i klasskampen i det kapitalistiska samhället på 2000-talet, den »verkliga rörelsen», den »inför våra ögon pågående historiska rörelsen». Men samtidigt menar vi att vår kritik i och med detta även har sin giltighet för andra i samma situation. Vi vill inspirera och bli inspirerade.
 
''Teoretisk kritik och praktisk omstörtning är ... oskiljbara aktiviteter, inte i någon abstrakt mening utan som en konkret och reell förändring av det borgerliga samhällets konkreta och reella värld.''
Karl Korsch
 
Vi tar gärna emot artiklar från utomstående, liksom synpunkter som vi i mån av utrymme och relevans publicerar. Vi tar även tacksamt emot tips på artiklar från internationella tidningar som vi kan översätta, eller ännu hellre som redan är översatta (vi skulle bli mycket glada för hjälp med översättningar från och till engelska, franska, italienska, persiska m.m). Slutligen tar vi gärna emot ekonomiskt stöd då vi (ekonomiskt och politiskt) står och faller med oss själva.

Mest av allt, kanske, önskar vi hjälp med spridningen av tidningen. Återförsäljare får 20 % rabatt. Snacka även med ditt lokala bibliotek.

Fångar får riff-raff gratis.

Presentation hämtad från [[Riff-raff]]:s egen hemsida.

Riff-raff

2007-06-17T18:57:08Z

Tattarn: Ny sida: Svensk teoretisk tidskrift. Finns på [http://www.riff-raff.se nätet]. Riff-raff är en tidskrift för en teoretisk diskussion om kommunism som verklig rörelse. Vi intresserar oss för...

Svensk teoretisk tidskrift. Finns på [http://www.riff-raff.se nätet].

Riff-raff är en tidskrift för en teoretisk diskussion om kommunism som verklig rörelse. Vi intresserar oss för alla aspekter av arbetarklassens självständiga kamp och organisering, kapitalets negation och möjliga överskridande.

Vi hämtar inspiration från strömningar som vänsterkommunism och operaism men strävar efter att gå bortom dessa genom att återvända till Marx i sökandet efter en ny syntes.

De flesta av oss i redaktionen har vår bakgrund i den utomparlamentariska vänstern som växte fram under 90-talet, men har försökt att orientera oss bortom aktivismen. Riff-raff startades upp 2001 i den dåvarande rådssocialistiska organisationen Folkmakts regi, men står från och med nummer 3-4 organisatoriskt obunden. Då hade bland annat folk från den mer autonomistiskt inspirerade kommunistiska gruppen Kämpa Tillsammans! gått in i redaktionsarbetet. Riff-raffs målsättning idag är inte att bevara eller skapa någon politisk ideologi, utan snarare att diskutera och bidra till en öppen, kritisk och sammanhängande teori om kapitalismen och dess möjliga överskridande.

För oss är teori och praktik två moment av samma samhälleliga helhetsprocess. Vi befinner oss inom och mot kapitalet och tvingas därför att kämpa, reflektera och teoretisera. Vi gör det för oss själva, som på ett eller annat sätt delaktiga i klasskampen i det kapitalistiska samhället på 2000-talet, den »verkliga rörelsen», den »inför våra ögon pågående historiska rörelsen». Men samtidigt menar vi att vår kritik i och med detta även har sin giltighet för andra i samma situation. Vi vill inspirera och bli inspirerade.
Teoretisk kritik och praktisk omstörtning är ... oskiljbara aktiviteter, inte i någon abstrakt mening utan som en konkret och reell förändring av det borgerliga samhällets konkreta och reella värld.
Karl Korsch

Vi tar gärna emot artiklar från utomstående, liksom synpunkter som vi i mån av utrymme och relevans publicerar. Vi tar även tacksamt emot tips på artiklar från internationella tidningar som vi kan översätta, eller ännu hellre som redan är översatta (vi skulle bli mycket glada för hjälp med översättningar från och till engelska, franska, italienska, persiska m.m). Slutligen tar vi gärna emot ekonomiskt stöd då vi (ekonomiskt och politiskt) står och faller med oss själva.

Mest av allt, kanske, önskar vi hjälp med spridningen av tidningen. Återförsäljare får 20 % rabatt. Snacka även med ditt lokala bibliotek.

Fångar får riff-raff gratis.

Presentation hämtad från [[Riff-raff]]:s egen hemsida.

Antonio Negri

2007-06-17T18:49:06Z

Tattarn:

Autonom marxistisk teoretiker som tillsammans Med Michael Hardhs klämt ur sig den ökända tegelstenen [[Imperiet]] och efterföljande [[Multitude]].

I [[Riff-raff]]:s nummer #2, samt även på nätet [http://www.riff-raff.se/2/negkla.php (här)], finns en redogörelse över Negris teoretiska bagrund följd av en emenent recension av [[Imperiet]] [http://www.riff-raff.se/2/huremp.php (här)].

En annan superb recension av Imperiet finns att tillgå i [[Aufheben]] nr: #14 2006

Antonio Negri

2007-06-17T18:47:48Z

Tattarn:

Autonom marxistisk teoretiker som tillsammans Med Michael Hardhs klämt ur sig den ökända tegelstenen [[Imperiet]] och efterföljande [[Multitude]].

I [[Riff-raff]]:s nummer #2, samt även på nätet [http://www.riff-raff.se/2/negkla.php (här)], finns en redogörelse över Negris teoretiska bagrund följd av en emenent recension av [[Imperiet]] [http://www.riff-raff.se/2/huremp.php här].

Kritisk recension av Imperiet nämda verk finns att tillgå i [[Aufheben]] nr: #14 2006

Och även i [[Riff-raff]]:s nummer #2 och på nätet [http://www.riff-raff.se/2/negkla.php här]

Antonio Negri

2007-06-17T18:45:51Z

Tattarn:

Autonom marxistisk teoretiker som tillsammans Med Michael Hardhs klämt ur sig den ökända tegelstenen [[Imperiet]] och efterföljande [[Multitude]].

I [[Riff-raff]]:s nummer #2 även på nätet[http://www.riff-raff.se/2/negkla.php här]. Finns en redogörelse över Negris teoretiska bagrund följd av en emenent recension av [[Imperiet]] [http://www.riff-raff.se/2/huremp.php här].

Kritisk recension av Imperiet nämda verk finns att tillgå i [[Aufheben]] nr: #14 2006

Och även i [[Riff-raff]]:s nummer #2 och på nätet [http://www.riff-raff.se/2/negkla.php här]

Antonio Negri

2007-06-17T18:36:08Z

Tattarn:

Autonom marxistisk teoretiker som tillsammans Med Michael Hardhs klämt ur sig den ökända tegelstenen [[Imperiet]] och efterföljande [[Multitude]].

Kritisk recension av åvan nämda verk finns att tillgå i [[Aufheben]] nr: #14 2006

Och även på [[Riff-raff]]s

Antonio Negri

2007-06-17T18:34:04Z

Tattarn: Ny sida: Autonom marxistisk teoretiker som tillsammsns Med Michael Hardhs klämt ur sig den ökända tegelstenen Imperiet och efterföljande Multitude. Kritisk recension av åvan nämda ve...

Autonom marxistisk teoretiker som tillsammsns Med Michael Hardhs klämt ur sig den ökända tegelstenen [[Imperiet]] och efterföljande [[Multitude]].

Kritisk recension av åvan nämda verk finns att tillgå i [[Aufheben]] nr: #14 2006

Aufheben

2007-06-17T18:20:01Z

Tattarn:

En brittisk grupp som mycket klarsynt analyserar aktuella rörelser och händelser. Med jämna mellanrum ger de ut en tidning med articklar rörande allt från personliga reflektioner över deltagande i kamper till recensioner av snåriga teoreitska tegelstenar. Återkommande är också analyser av olika strömmningar inom kapitalet i ett försök att förstå den värld vi tvingas leva i.

Mycket läsvärd.

Aufhebens [[http://www.geocities.com/aufheben2/ hemsida]]

Diskussion:Toyotism

2007-06-06T21:25:46Z

Tattarn:

Går in och ändrar lite detaljer bland annat ordet "ersätter" i inledningen då toyotism i själva verket utvecklar/kompletterar än ersätter fordismen.
Tar bort det där om ojämn hastighet efter som det bara rör till.

Sedan är jag lite tveksam till att det bara står "Decentralisering av produktionen", som en punk utan förklaring. Man går ju på en senare punkt in på hur produktionen utlokaliseras på underleverantörer vilket i sig kan ses som en decentraliseing. Min fråga är då kan man inte skippa den där Decentraliseringen av produktionen eller gömmer det sig nått mer bakom de mystiska orden? Och i så fall vad?

Sedan skrev jag Kämpa till sammans som läs mer istället för källa efter som de inte direkt citeras längre när jag nu härjat runt.

----

: Ey verkar som ändringarna inte kommit med? KT! står fortfarande som källa. O sen borde man nog problematisera det hära lite gran. Låter ju lite av artikeln som att det är något allmänt gällande. I verkligheten är det jävligt få företag som praktiserar det hära. Det handlar om ett ideal o kanske om en trend. --[[Användare:Kurtake|Kurtake]] 6 juni 2007 kl. 21.27 (CEST)

Jepp hade tänkt skriva något utvecklande men det får komma senare eller på nån annans initiativ. Alltså delvis har ju faktiskt mycket av det där fått genomslag. På Volvo är det ju i mångt och mycket så det ser ut. Kanske bortsett från sexismen kanske också för att jag inte riktigt förstår det som står skrivcet om det i den här texten

Sedan är det nån som vet vad "Trikon" betyder? Det borde nog taggas om det ska vara kvar. --[[Användare:Tattarn|Tattarn]] 6 juni 2007 kl. 23.22 (CEST)

Diskussion:Toyotism

2007-06-06T21:22:16Z

Tattarn:

Går in och ändrar lite detaljer bland annat ordet "ersätter" i inledningen då toyotism i själva verket utvecklar/kompletterar än ersätter fordismen.
Tar bort det där om ojämn hastighet efter som det bara rör till.

Sedan är jag lite tveksam till att det bara står "Decentralisering av produktionen", som en punk utan förklaring. Man går ju på en senare punkt in på hur produktionen utlokaliseras på underleverantörer vilket i sig kan ses som en decentraliseing. Min fråga är då kan man inte skippa den där Decentraliseringen av produktionen eller gömmer det sig nått mer bakom de mystiska orden? Och i så fall vad?

Sedan skrev jag Kämpa till sammans som läs mer istället för källa efter som de inte direkt citeras längre när jag nu härjat runt.

----

: Ey verkar som ändringarna inte kommit med? KT! står fortfarande som källa. O sen borde man nog problematisera det hära lite gran. Låter ju lite av artikeln som att det är något allmänt gällande. I verkligheten är det jävligt få företag som praktiserar det hära. Det handlar om ett ideal o kanske om en trend. --[[Användare:Kurtake|Kurtake]] 6 juni 2007 kl. 21.27 (CEST)

Jepp hade tänkt skriva något utvecklande men det får komma senare eller på nån annans initiativ. Alltså delvis har ju faktiskt mycket av det där fått genomslag. På Volvo är det ju i mångt och mycket så det ser ut. Kanske bortsett från sexismen. --[[Användare:Tattarn|Tattarn]] 6 juni 2007 kl. 23.22 (CEST)

Toyotism

2007-06-06T21:18:23Z

Tattarn:

En modell för organiserandet av produktionen som fått sitt namn efter företaget Toyota. Med Toyotismen utvecklas den tidigare produktionsmodellen, [[fordism]]en.

Toyotismen byggdes i Japan upp på ryggen av en försvagad och nedtryckt fackföreningsrörelse. Det japanska bilarbetarfacket Zenji krossades på 50- talet efter hårda konflikter, och nya företagsanknutna fackföreningar startades på initiativ av företagen själva.

Toyotismen baseras på en kombination av högteknologiska arbetsprocesser och en högmotiverad mindre grupp arbetare med stor mobilitet. Toyotismen präglas av:

* Nya former av intern organisation med lagarbeten, team-work, med arbetare som är multifunktionella och är medbestämmande angående utveckling, rationaliseringar, kvalitet och underhåll.
* Målstyrning istället för strikt hierarkiska direktiv och orderstyrning.
* Förtäckt repression genom intern konkurrens mellan arbetslag (och slutligen mellan enskilda arbetare), som omväxlande förhåller sig till varandra som kunder och leverantörer i ett slags marknadssystem.
* S.k. ”kaizen” som innebär att alla standardmoment i arbetsprocessen skrivs ned eller ritas upp, alla små rationaliseringar som därefter utvecklas arbetas kontinuerligt in i föreskrifter, för att på så sätt bränna bort mikropauser.
* Mager produktion, ”lean production”, vad gäller produkter i arbete, antal arbetare, antal tjänstemän i arbete och använd arbetstid.
* ”Just-in-time”-system för transporter och leveranser istället för lagerhållning, vilket ställer enorma prestationskrav.
* Flexibilitet och förmåga till snabba omställningar både på golvet och på kontoren.
* Decentralisering av produktionen.
* En teknologisk offensiv som bl.a. baseras på informationsteknik.
* Marknadssignaler ska släppas in på alla nivåer för att ställa kundbehoven i centrum.
* Flexibel lön beroende på profitens storlek.
* Synliga och enkla flöden och strukturen i produktionen, ”genomskinlighet”.
* Korporativ lojalitet mot företaget.
* Elitistisk hierarkisering av arbetarna inom produktionsledet, där den lilla relativt privilegierade gruppen av arbetare domineras av ”den nya medarbetaren”: ung, lojal man av inhemsk härkomst. Arbetsrelationerna är alltså elitistiska, sexistiska och rasistiska.
* Större företag har konkurrensutsatt utlokaliserat produktion med ett nätverk av underleverantörer.
* På internationellt plan intensifieras utnyttjandet av skillnaderna mellan produktionsförhållandena med hjälp av flexibilisering av finans- och kapitalcirkulationen och utlokalisering av mekanik, sammansättning och råvaruproduktion till Trikont och produktion av högteknologi (t.ex. läkemedelsindustrin) i centrumländerna. Denna arbetsdelning är kärnan i den s.k. [[globaliseringen]].

Se även ”[[Fordism]]”. (Källa: Kämpa Tillsammans!)

Industrial Workers of the World

2007-06-06T17:58:26Z

Tattarn:

''Industrial Workers of the World''. Amerikansk fackföreningsfederation och social rörelse. Bildades 1905 av ett antal [[industriella fackföreningar]] med målet att skapa "one big union". Detta för att effektivare kunna kämpa tillsammans för bättre villkor idag men också för att bygga morgondagens samhälle i skalet av det nuvarande. Man satte upp mål om lönearbetets och kapitalismens avskaffande. Medlemsavgifterna var låga och indrädeskraven minimala och man strävade aktivt efter att organisera immigranter, svarta och kvinnor. IWW lyckades ofta organisera arbetare som var oönskade eller "oorganiserbara" enligt [[AFL]].

Medlemsinflytande och intern demokrati var viktigt. Fackföreningen skulle vara arbetarnas egen och inte kontrolleras av pampar. Till en början var man partipolitiskt obunden men utvecklades i en anti-parlamentarisk riktning. Arbetarnas situation skulle förbättras av arbetarna själva - strejker, maskning, sabotage och boykotter. IWW hade ofta en våldsam retorik men tvingades av omständigheterna ofta praktisera icke-våldsmetoder.

Från starten utgjorde [[WFM|Western Federation of Miners]] en stor del av organisationen. IWW organiserar runt 60 000 arbetare. Under de första åren minskar medlemsantalet. Man organiserar främst skogs-, gruv- och textilarbetare. Den rörliga arbetskraften utgör en viktig del. Rörelsen in och ut ur organisationen är stor. IWW utvecklas mot att vara lika mycket en mentalitet som en fackförening. [[Little red songbook|Sånger]] runt lägereldar och en mängd tidningar ([[Industrial Worker]] som den största).

IWW hamnade under 10-talet i flera uppmärksammade yttrandefrihetsstrider. Det lokala borgerskapet ville av naturliga anledninar inte ha [[wobblies]] agiterandes och organiserandes i sina städer. Detta ledde till fängslanden, bortföranden och övergrepp. IWW svarade, delvis beroende på att många var just migrerande arbetskraft, med att fylla staden med stojande medlemmar som myndigheterna var tvungen att slösa resurser på att gripa. På detta sätt vann man rätten att tala på flera platser.

Under 1910-talet, fram till 1917-19, växer IWW stadigt och organiserar större grupper jordburks-, skogs-, gruv- och hamnarbetare. Strejkerna i [[1912 - Lawrence|Lawrence 1912]] och [[1913 - Paterson|Paterson 1913]] är förmodligen de mest kända. 1915 genomfördes ett antal spektakulär jordbruksarbetarstrejker och 1916 var IWW inblandade i stora gruvarbetar strejker. 1917 paralyserades stora delar av [[1917 - Skogsarbetarstrejker | skogsindustrin av massiva IWW strejker]].

Strejken i [[1912 - Paterson|Paterson]] kan tjäna som ett gott exempel på hur IWW fungerade under den här tiden. Strejk utbröt i textilstaden Paterson. IWW:s lokalavdelning hade först 900 medlemmar men ökar snabbt till över 10 000 under strejkens gång. Organisatörer och agitatörer reste in från andra platser. Till namnet var det en IWW strejk men fackföreningen dominerade den inte, majoriteten av medlemmarna i strejkkommittén var inte medlemmar i IWW. Ett år efter strejken var endast 1500 kvar i lokalavdelningen.

1917-18 hade medlemsantalet ökat till mellan 100 000 och 250 000 medlemmar och man utgjorde ett allt större hot mot den dagliga produktionen och däför också mot företagare och USA:s krigsinsatser. I öster ståtade den [[ryska revolutionen]] och arbetaruppror svepte över världen.
IWW i synnerhet och organiserade arbetare i allmänhet mötte under den här perioden särksilt kraftig repression från stat och borgarskap. Fientligt inställda domstolar, polis, medborgargarden, strejkbrytare, svartlistning, företagsspioner, avvisningar från delstater, utvinsingar, mord, kidnappningar, yttrandefrihetskränkningar. Lokaler stormades och brändes. Mängder av wobblies, socialister och andra militanta arbetare hamnade i fängelse. Organisationen desimerades och återvann aldrig sin tidigare styrka. Men mycket av traditionen, kulturen, som skapats och spridits runt IWW levde kvar. Den stora strejkvågen under 1930-talet, som ledde fram till bildandet av [[CIO]], kännetecknades av den självverksamhet och direkta aktion som IWW stod för.

IWW behöll styrka på lokala nivå under en period men förde sedan en tynande tillvaro. Idag har man ca: 1200 medlemmar av varierande karraktär.

'''Texter:'''

[[Elisabeth Gurley Flynn|Gurley Flynn, Elisabeth:]] [http://www.polkagris.nu/index.php?sida=text&id=27 Sabotage]

'''Personligheter:'''

[[Elisabeth Gurley Flynn]]

[[Joe Ettor]]

[[Bartolomeo Vanzetti]]

[[Bill Haywood]]

[[Joe Hill]]

'''Länkar:'''

[http://www.iww.org IWW]

Industrial Workers of the World

2007-06-06T17:57:03Z

Tattarn:

''Industrial Workers of the World''. Amerikansk fackföreningsfederation och social rörelse. Bildades 1905 av ett antal [[industriella fackföreningar]] med målet att skapa "one big union". Detta för att effektivare kunna kämpa tillsammans för bättre villkor idag men också för att bygga morgondagens samhälle i skalet av det nuvarande. Man satte upp mål om lönearbetets och kapitalismens avskaffande. Medlemsavgifterna var låga och indrädeskraven minimala och man strävade aktivt efter att organisera immigranter, svarta och kvinnor. IWW lyckades ofta organisera arbetare som var oönskade eller "oorganiserbara" enligt [[AFL]].

Medlemsinflytande och intern demokrati var viktigt. Fackföreningen skulle vara arbetarnas egen och inte kontrolleras av pampar. Till en början var man partipolitiskt obunden men utvecklades i en anti-parlamentarisk riktning. Arbetarnas situation skulle förbättras av arbetarna själva - strejker, maskning, sabotage och boykotter. IWW hade ofta en våldsam retorik men tvingades av omständigheterna ofta praktisera icke-våldsmetoder.

Från starten utgjorde [[WFM|Western Federation of Miners]] en stor del av organisationen. IWW organiserar runt 60 000 arbetare. Under de första åren minskar medlemsantalet. Man organiserar främst skogs-, gruv- och textilarbetare. Den rörliga arbetskraften utgör en viktig del. Rörelsen in och ut ur organisationen är stor. IWW utvecklas mot att vara lika mycket en mentalitet som en fackförening. [[Little red songbook|Sånger]] runt lägereldar och en mängd tidningar ([[Industrial Worker]] som den största).

IWW hamnade under 10-talet i flera uppmärksammade yttrandefrihetsstrider. Det lokala borgerskapet ville av naturliga anledninar inte ha [[wobblies]] agiterandes och organiserandes i sina städer. Detta ledde till fängslanden, bortföranden och övergrepp. IWW svarade, delvis beroende på att många var just migrerande arbetskraft, med att fylla staden med stojande medlemmar som myndigheterna var tvungen att slösa resurser på att gripa. På detta sätt vann man rätten att tala på flera platser.

Under 1910-talet, fram till 1917-19, växer IWW stadigt och organiserar större grupper jordburks-, skogs-, gruv- och hamnarbetare. Strejkerna i [[1912 - Lawrence|Lawrence 1912]] och [[1913 - Paterson|Paterson 1913]] är förmodligen de mest kända. 1915 genomfördes ett antal spektakulär jordbruksarbetarstrejker och 1916 var IWW inblandade i stora gruvarbetar strejker. 1917 paralyserades stora delar av [[1917 - Skogsarbetarstrejker | skogsindustrin av massiva IWW strejker]].

Strejken i [[1912 - Paterson|Paterson]] kan tjäna som ett gott exempel på hur IWW fungerade under den här tiden. Strejk utbröt i textilstaden Paterson. IWW:s lokalavdelning hade först 900 medlemmar men ökar snabbt till över 10 000 under strejkens gång. Organisatörer och agitatörer reste in från andra platser. Till namnet var det en IWW strejk men fackföreningen dominerade den inte, majoriteten av medlemmarna i strejkkommittén var inte medlemmar i IWW. Ett år efter strejken var endast 1500 var i lokalavdelningen.

1917-18 hade medlemsantalet ökat till mellan 100 000 och 250 000 medlemmar och man utgjorde ett allt större hot mot den dagliga produktionen och däför också mot företagare och USA:s krigsinsatser. I öster ståtade den [[ryska revolutionen]] och arbetaruppror svepte över världen.
IWW i synnerhet och organiserade arbetare i allmänhet mötte under den här perioden särksilt kraftig repression från stat och borgarskap. Fientligt inställda domstolar, polis, medborgargarden, strejkbrytare, svartlistning, företagsspioner, avvisningar från delstater, utvinsingar, mord, kidnappningar, yttrandefrihetskränkningar. Lokaler stormades och brändes. Mängder av wobblies, socialister och andra militanta arbetare hamnade i fängelse. Organisationen desimerades och återvann aldrig sin tidigare styrka. Men mycket av traditionen, kulturen, som skapats och spridits runt IWW levde kvar. Den stora strejkvågen under 1930-talet, som ledde fram till bildandet av [[CIO]], kännetecknades av den självverksamhet och direkta aktion som IWW stod för.

IWW behöll styrka på lokala nivå under en period men förde sedan en tynande tillvaro. Idag har man ca: 1200 medlemmar av varierande karraktär.

'''Texter:'''

[[Elisabeth Gurley Flynn|Gurley Flynn, Elisabeth:]] [http://www.polkagris.nu/index.php?sida=text&id=27 Sabotage]

'''Personligheter:'''

[[Elisabeth Gurley Flynn]]

[[Joe Ettor]]

[[Bartolomeo Vanzetti]]

[[Bill Haywood]]

[[Joe Hill]]

'''Länkar:'''

[http://www.iww.org IWW]

Industrial Workers of the World

2007-06-06T17:55:02Z

Tattarn:

''Industrial Workers of the World''. Amerikansk fackföreningsfederation och social rörelse. Bildades 1905 av ett antal [[industriella fackföreningar]] med målet att skapa "one big union". Detta för att effektivare kunna kämpa tillsammans för bättre villkor idag men också för att bygga morgondagens samhälle i skalet av det nuvarande. Man satte upp mål om lönearbetets och kapitalismens avskaffande. Medlemsavgifterna var låga och indrädeskraven minimala och man strävade aktivt efter att organisera immigranter, svarta och kvinnor. IWW lyckades ofta organisera arbetare som var oönskade eller "oorganiserbara" enligt [[AFL]].

Medlemsinflytande och intern demokrati var viktigt. Fackföreningen skulle vara arbetarnas egen och inte kontrolleras av pampar. Till en början var man partipolitiskt obunden men utvecklades i en anti-parlamentarisk riktning. Arbetarnas situation skulle förbättras av arbetarna själva - strejker, maskning, sabotage och boykotter. IWW hade ofta en våldsam retorik men tvingades av omständigheterna ofta praktisera icke-våldsmetoder.

Från starten utgjorde [[WFM|Western Federation of Miners]] en stor del av organisationen. IWW organiserar runt 60 000 arbetare. Under de första åren minskar medlemsantalet. Man organiserar främst skogs-, gruv- och textilarbetare. Den rörliga arbetskraften utgör en viktig del. Rörelsen in och ut ur organisationen är stor. IWW utvecklas mot att vara lika mycket en mentalitet som en fackförening. [[Little red songbook|Sånger]] runt lägereldar och en mängd tidningar ([[Industrial Worker]] som den största).

IWW hamnade under 10-talet i flera uppmärksammade yttrandefrihetsstrider. Det lokala borgerskapet ville av naturliga anledninar inte ha [[wobblies]] agiterandes och organiserandes i sina städer. Detta ledde till fängslanden, bortföranden och övergrepp. IWW kunde, delvis beroende på att många var just migrerande arbetskraft, vid flera fall svara med att fylla staden med stojande medlemmar som myndigheterna var tvungen att slösa resurser på att gripa. På detta sätt vann man rätten att tala på flera platser.

Under 1910-talet, fram till 1917-19, växer IWW stadigt och organiserar större grupper jordburks-, skogs-, gruv- och hamnarbetare. Strejkerna i [[1912 - Lawrence|Lawrence 1912]] och [[1913 - Paterson|Paterson 1913]] är förmodligen de mest kända. 1915 genomfördes ett antal spektakulär jordbruksarbetarstrejker och 1916 var IWW inblandade i stora gruvarbetar strejker. 1917 paralyserades stora delar av [[1917 - Skogsarbetarstrejker | skogsindustrin av massiva IWW strejker]].

Strejken i [[1912 - Paterson|Paterson]] kan tjäna som ett gott exempel på hur IWW fungerade under den här tiden. Strejk utbröt i textilstaden Paterson. IWW:s lokalavdelning hade först 900 medlemmar men ökar snabbt till över 10 000 under strejkens gång. Organisatörer och agitatörer reste in från andra platser. Till namnet var det en IWW strejk men fackföreningen dominerade den inte, majoriteten av medlemmarna i strejkkommittén var inte medlemmar i IWW. Ett år efter strejken var endast 1500 var i lokalavdelningen.

1917-18 hade medlemsantalet ökat till mellan 100 000 och 250 000 medlemmar och man utgjorde ett allt större hot mot den dagliga produktionen och däför också mot företagare och USA:s krigsinsatser. I öster ståtade den [[ryska revolutionen]] och arbetaruppror svepte över världen.
IWW i synnerhet och organiserade arbetare i allmänhet mötte under den här perioden särksilt kraftig repression från stat och borgarskap. Fientligt inställda domstolar, polis, medborgargarden, strejkbrytare, svartlistning, företagsspioner, avvisningar från delstater, utvinsingar, mord, kidnappningar, yttrandefrihetskränkningar. Lokaler stormades och brändes. Mängder av wobblies, socialister och andra militanta arbetare hamnade i fängelse. Organisationen desimerades och återvann aldrig sin tidigare styrka. Men mycket av traditionen, kulturen, som skapats och spridits runt IWW levde kvar. Den stora strejkvågen under 1930-talet, som ledde fram till bildandet av [[CIO]], kännetecknades av den självverksamhet och direkta aktion som IWW stod för.

IWW behöll styrka på lokala nivå under en period men förde sedan en tynande tillvaro. Idag har man ca: 1200 medlemmar av varierande karraktär.

'''Texter:'''

[[Elisabeth Gurley Flynn|Gurley Flynn, Elisabeth:]] [http://www.polkagris.nu/index.php?sida=text&id=27 Sabotage]

'''Personligheter:'''

[[Elisabeth Gurley Flynn]]

[[Joe Ettor]]

[[Bartolomeo Vanzetti]]

[[Bill Haywood]]

[[Joe Hill]]

'''Länkar:'''

[http://www.iww.org IWW]

Diskussion:Toyotism

2007-06-06T17:47:55Z

Tattarn:

Diskussion:Toyotism

2007-06-06T17:47:11Z

Tattarn:

Diskussion:Toyotism

2007-06-06T17:22:37Z

Tattarn:

Diskussion:Toyotism

2007-06-06T17:21:03Z

Tattarn: Ny sida: Går in och ändrar lite detaljer bland annat ordet "ersätter" i inledningen då toyotism i själva verket utvecklar/kompletterar än ersätter fordismen.

Går in och ändrar lite detaljer bland annat ordet "ersätter" i inledningen då toyotism i själva verket utvecklar/kompletterar än ersätter fordismen.

Moishe Postone

2007-06-06T17:16:49Z

Tattarn:

Tysk nutida marxister som ägnat sig åt en omläsning av Marx och Kapitalet.

Det finns en bra kritisk recension av Moishe Postunes verk [[ Postone: Moishe: Time, Labour and social domination|Time, Labour and social domination ]] i [[Aufheben]] nummer 15 - 2007.

Moishe Postone

2007-06-06T17:16:29Z

Tattarn: Ny sida: Tysk nutida marxister som ägnat såig åt en omläsning av Marx och Kapitalet. Det finns en bra kritisk recension av Moishe Postunes verk [[ Postone: Moishe: Time, Labour and social domi...

Tysk nutida marxister som ägnat såig åt en omläsning av Marx och Kapitalet.

Det finns en bra kritisk recension av Moishe Postunes verk [[ Postone: Moishe: Time, Labour and social domination|Time, Labour and social domination ]] i [[Aufheben]] nummer 15 - 2007.

Arbetslösas Kamporganisation

2007-06-06T16:53:50Z

Tattarn:

På våren 2005 bildades nätvärket Arbetslösas KampOrganisation som ett resultat av en föreläsning om [[Osäkra anställningar och arbetslöshet]] i Göteborg. I nätverket ingick medlemmar från [[Stubin]], [[Götebors LS]] av [[SAC]] och fria aktivister.

Förutom besök med flygbladsutdelning på arbetsförmedlingar valde man inom AKO att reagera mot bildandet av ett arbetscenter i Göteborgsförorten Biskopsgården. I arbetscentret som gick under namnet Äpplet skulle 500 socialbidragstagande arbetslösa tvingas utföra i princip heltidsjobb för att erhålla sitt bidrag. Tidigare erfarnheter från bland annat [[AUC]] i Malmö och liknande arbetscenter i Skärholmen i Stockholm gjorde att man snabbt ville reagera för att bromsa utveckligen. Genom hot om att de tvångsplacerade arbetslösa skull sabba och förstöra samt lyckat media genomslag lycades man redan från öppningsdagen reducera de 500 platserna till knappa 50-talet. AKO fortsatte senare under sommaren med att ordna Arbetslöshetskafér åter igen i Biskopsgården. AKO som nätverk somnade efter sommaren 2005 in.

För mer läsning kan [http://akogbg.blogspot.com AKObloggen]. Sedan länge inaktiv blogg men med några texer om vad som gjordes inom AKO.

Arbetslösas Kamporganisation

2007-06-06T16:47:24Z

Tattarn:

Osäkra anställningar och arbetslöshet

2007-06-06T16:24:53Z

Tattarn: Ny sida: '''Arbetslöshet och osäkra anställningar''' ''Text som sammanfattar delar av föredraget som hölls i Göteborg 2005-04-08. Ledde fram till biladet av nätverket AKO.'' '''Situ...

'''Arbetslöshet och osäkra anställningar''' 
''Text som sammanfattar delar av föredraget som hölls i Göteborg 2005-04-08. Ledde fram till biladet av nätverket [[AKO]].''

'''Situationen idag''' 
Hur hög arbetslösheten är idag verkar ingen kunna ge några säkra siffror på. Ams hävdar att 5.5 % av Sveriges arbetsföra befolkning är öppet arbetslösa. I Ams siffror är bara öppet arbetslösa inräknade. De har medvetet utestängt stora grupper arbetslösa för att snygga till siffrorna. Nyligen rapporterades det i radioprogram Front på P3, att arbetsförmedlingen har fixat fram korta anställningar till arbetslösa innan rapport om antal arbetslösa skall presenteras. Återigen för att snygga till siffrorna. Vissa kritiska källor hävdar att arbetslösheten kan vara så hög som 16-20%.

Men att mörklägga den egentliga arbetslöshetssiffran är bara en av många metoder som arbetsförmedlingen använder sig av för att osynliggöra, splittra, tysta och psykiskt misshandla arbetslösa. Men varför ser det ut så här och vad är egentligen Arbetsförmedlingens roll i allt detta? Och varför kallar vi den för arbetsförnedringen?

'''Riksdagen och företagens syn på arbetslöshet''' 
Det finns ett begrepp som kallas ”jämviktsarbetslöshet” eller Nairu på ekonomispråk. De som förspråkar jämviktsarbetslöshet vill inte att alla ska kunna få ett jobb, de vill ha arbetslöshet. Med jämviktsarbetslöshet menar de att alla arbetslösa i Sverige har en viktig uppgift. De ska hålla inflationen låg. Det uppnås genom att många slåss om jobben. Då kan arbetsgivarna sänka lönerna vilket ger högre vinster och i teorin lägre priser (dvs lägre inflation). I teorin blir alltså svenska exportvaror billigare och statens exportinkomster ökar. Staten och företagen tjänar pengar på arbetslösa, och så ser det ut i dagens Sverige.

I genomsnitt finns det 21 sökande per varje ledig tjänst som ligger på Ams platsbank.

Sossarna vill inte öppet erkänna att de tillämpar jämviktsarbetslöshet. De försöker oftast plocka politiska poäng på att säga att de ska sänka arbetslösheten. Men i praktiken är det så det ser ut och arbetslösheten verkar inte minska. De ljuger oss rakt upp i ansiktet när de säger att Arbetsförmedlingens pengar går till att skapa arbetstillfällen. Arbetsförmedlingens roll är inte att hjälpa folk in i arbete utan snarare trycka ner arbetslösa. Arbetsförmedling kan inte trolla fram jobb.

Företagens organisation, Svenskt näringsliv, har sagt att svenska företag inte har några planer att nyanställa personal så jobben kommer inte heller att komma. Trots detta läggs skulden på arbetslösa som pressas allt hårdare och kallas lata. Trots att inga jobb finns tvingas man hela tiden söka.

'''Vem tjänar på arbetslösheten?''' 
Företagen är nöjda, de kan välja och vraka bland sökande. Företagen kan inte bara pressa ner lönerna utan även, under hot om uppsägning, ställa högre krav på dem som faktiskt har jobb. Allt fler blir arbetslösa medan allt färre får utföra mer jobb. Arbetslösa sitter i åtgärdsprogram medan arbetare sliter ut sig på arbetsplatser. Företagens vinster ökar på arbetare och arbetares bekostnad. De rikare blir rikare och vi sliter hårdare.

'''Orsakerna till arbetslösheten?''' 
Högern och socialdemokraterna hävdar att det finns en koppling mellan arbetslöshet och inflationen. Det finns en koppling men det är ingen naturlag, och det ger definitivt ingen förklaring till varför arbetslösheten ständigt ökar. Det är ungefär som att säga att det blir blött när det regnar och utifrån det förklara varför människor drunknar i badkar.

En bättre förklaring är att vi lever i ett ekonomiskt system där de fås vinst sätts före de mångas välstånd.

Företag och offentlig sektor har som vi nog alla vet rationaliserat. Med rationalisering menas att folk får sparken och de kvarvarande får jobba hårdare man skall spara-spara-spara och i företagens fall tjäna-tjäna-tjäna på vårt slit. Självklart leder detta till arbetslöshet och eftersom alla företag och offentliga arbetsplatser följer samma trend, blir de nya arbetstillfällena få och hårda. Denna rationalisering är inte till för oss, vi tjänar inte på dem. Ett fåtal rika är det som tjänar på denna utveckling. Flertalet, vi, är förlorarna med sämre löner, osäkrare anställningar, arbetslöshet, tillfälliga anställningar, sjukskrivningar och försämrad välfärd. Lista kan göras lång.

En annan orsak till arbetslösheten är att arbetstillfällen försvinner till låglöneländer. Det senare leder också till att arbetare tvingas gå ner i lön under hot om att jobben annars flyttar. Gränserna har öppnat sig för företagen medan människor får allt svårare att komma in i Sverige. Detta används för att spela ut arbetare i olika länder mot varandra. GM:s utspel mot Saab i Trollhättan och Opel-fabriken i Rüsselsheim är ett tydligt exempel på hur företagen spelar ut arbetare i olika länder mot varandra.

Makthavarna försöker lura oss att se oss som svenskar i stället för att se oss som arbetare och arbetslösa. Arbetare och arbetslösa i Sverige har, vad de än försöker lura i oss, samma intressen som arbetare och arbetslösa i Tyskland, Polen, Kina eller vilket land som helst. Vi vill alla ha högre löner, kortare arbetstid och trevligare arbetsförhållande. Mot oss står företagsägarna. Vi får aldrig glömma detta. Även i Sverige används samma taktik för att splittra oss. Människor med invandrarbakgrund diskrimineras systematiskt i arbetslivet och får överlag svårare att få jobb och när de väl får det är det oftast ett sämre jobb. Staten och företag utnyttjar på detta sätt vissa grupper extra hårt. För att lyckas med detta drar man sig inte för att med rasistiska utspel försöka splittra våra gemensamma intressen. Nationalitet påförs oss för att göra fortsatt utsugning möjlig. Solidaritet över och inom gränser är enda sättet för oss att göra motstånd.

'''Osäkra anställningar - En effekt av arbetslöshet''' 
Men som vi innan nämnt är det inte bara arbetslösa som drabbas av den ”nya” situationen med en redan hög men fortfarande stigande arbetslöshet. Vissa arbetare tvingas till att jobba övertid medan andra bara får en underbetald halvtidstjänst. Vissa sliter ut sig medan andra inte kan leva på sin lön. Situationen har blivit ännu allvarigare eftersom människor idag tvingas till något som kan liknas med slavarbete. Praktik via Arbetsförmedlingen betyder inte att man hjälper människor att få jobb utan snarare att man hjälper företagen att slippa betala löner och slippa anställa. Man gör det helt enkelt svårare för människor att få jobb.

Alla arbetsköpare utnyttjar denna situation. Även de som försöker framställa sig som seriösa. Volvo har nästan fördubblat arbetstempot utan att nyanställa personal. Posten skapar sin egen vikariepool genom att stora skaror visstids- och deltidsarbetare tvingas jaga extra timmar för att överhuvudtaget kunna leva på sin lön.

''”När folk frågar mig vad jag arbetar med brukar jag svara ’lite av varje’. Under några få år på arbetsmarknaden har jag arbetat som tidningsbud, reklamutdelare, varit anställd på ett antal butiker, jobbat som Bingovärd och kombinerat detta med komvuxstudier. Min ekonomi har varit regelbundet dålig.”'' - Robert Halvarsson

I denna nya tid är det knappt möjligt att få en fast anställning vilket betyder att många hoppar mellan olika jobb och korta osäkra anställningar. Vill man ha jobb gäller det att lyda företagen minsta nyck. Utvecklingen gör det allt lättare för företagen att utnyttja och trycka ner arbetare.

Trots att vi producerar mer och företagens vinster är högre än de någonsin får vi allt mindre del av kakan. Vi får idag lika stor del av vinsten som arbetarna i början 1900-talet fick: Detta betyder att de rika blir snuskigt mycket rikare på vårt slit.

'''Arbetsförmedlingen idag''' 
”När du blir arbetslös, klassas du som andra klassens medborgare. Alla dina mänskliga rattigheter tas i från dig. Du blir behandlad med förakt och misstänksamhet” skriver Rita Laukka.

Arbetsförmedlingens riktiga uppgift är inte att hjälpa in arbetslösa i arbete och definitivt inte att bekämpa arbetslöshet. Styrelsen för Arbetsförmedlingen har idag erkänt att de ställer sig bakom den jämviktsarbetslöshet eller Nairu som jag tidigare nämn. Arbetsförmedlingen hävdar alltså att de vill ha arbetslöshet. Arbetsförmedlingen agerar idag nästan helt och hållet på företagens uppdrag. Detta uppdrag kallar Arbetsförmedlingen för arbetslinjen. Med arbetslinjen ska de se till att arbetslösa fyller företagarnas krav. Företagen vill ha desperata, tacksamma, nedtryckta och rädda arbetare, arbetare som accepterar vilket skitjobb som helst, och detta skall arbetsförmedlingen förse dem med. Till sin hjälp för att skrämma arbetslösa till lydnad använder arbetsförmedlingen en mängd metoder.

Den mest kända är kanske att förnedra arbetslösa. Arbetslösa målas upp som arbetsskygga och lata. I media sprids det lögner om arbetslösa som lever i överflöd på bidrag och arbetare som sjukskriver sig trots att de är friska. Detta är inget annat än en förtalskampanj riktad mot arbetslösa och arbetare. De vill få oss att må dåligt och skämmas för vår situation. De förnedrande utbildningarna som Arbetsförmedlingen anordnar fyller samma funktion. Men arbetslösheten är inte de arbetslösas fel.

En annan metod Arbetsförmedlingen använder sig av är att splittra arbetslösa. På Arbetsförmedlingarna sitter arbetslösa en och en tysta och bevakade av förmedlarna. Denna tystnad är till för att se till att Arbetsförmedlingen inte ska bli den knytpunkt som förenar arbetslösa. Arbetsförmedlingen är rädd för vad skulle hända om arbetslösa börja diskutera sina upplevelser på Arbetsförmedlingen. Förr ordnades caféer och andra mötesplatser för arbetslösa, dessa stängdes med hjälp av Aktivitetsgarantin (AGA:s i folkmun).

Det starkaste vapnet Arbetsförmedlingen har till sitt förfogande är hot om indragen ersättning. Genom detta maktmedel kan Arbetsförmedlingen straffa arbetslösa som är för kritiska. Ett färskt exempel är en 52-åring i Malmö som blev avstängd från sin ersättning eftersom han varit ”missbelåten”.

Arbetsförmedlingens skriver också om verkligheten. Människor som inte släpps in på arbetsmarknaden på grund av bland annat etniskbakgrund eller handikapp kallas ”icke anställningsbara”. På detta sätt lägger man skulden på den arbetslösa individen och inte de diskriminerande och rasistiska företagen som inte anställer.

'''Arbetsförmedlingen imorgon''' 
Idag befinner vi oss i en något absurd situation. Företagens vinster är allt högre och arbetare och arbetslösa får det allt hårdare. Men det behöver inte vara så. Om vi inte accepterar deras skitjobb kan de inte använda arbetslösheten emot oss. Företagen är beroende av en Arbetsförnedring eller en Kontrollenhet eller vad man nu väljer att kalla denna myndighet. Företagen, staten och Arbetsförmedlingen är rädda för arbetare och arbetslösa som inte vill finna sig i den här situationen. Deras rädsla är befogad. Men vi måste organisera oss för att kunna kämpa till oss ett bättre samhälle. Tillsammans är vi starka och dörren till framtiden står öppen.

Arbetslösas Kamporganisation

2007-06-06T16:09:15Z

Tattarn:

På våren 2005 bildades nätvärket Arbetslösas KampOrganisation som ett resultat av en föreläsning om [[Osäkra anställningar och arbetslöshet]] i Göteborg.

Arbetslösas Kamporganisation

2007-06-06T16:08:48Z

Tattarn: Ny sida: På våren 2005 bildades nätvärket Arbetslösas KampOrganisation som ett resultat av en föreläsning om [Osäkra anställningar och arbetslöshet] i Göteborg.

På våren 2005 bildades nätvärket Arbetslösas KampOrganisation som ett resultat av en föreläsning om [Osäkra anställningar och arbetslöshet] i Göteborg.