Polkagriswiki - Användarbidrag [sv]

Jan Myrdal

2023-07-17T11:01:46Z

Otis: radbrytning

'''Jan Myrdal''', född 19 juli 1927 i Bromma, död 30 oktober 2020 i Varberg, var en svensk skriftställare och kommunist. Gubben har skrivit hur många böcker som helst. Vurmar för frihetsrörelser i tredje världen men har en hel del tveksamma åsikter gällande forna kommunistregimer och deras ledare. Son till [[Alva Myrdal|Alva]] och [[Gunnar Myrdal]].

== Ytterst ofullständig bibliografi ==

* Gun Kessle och Jan Myrdal : ''Ansikte av sten'' (1968) <br>Svartvita foton av Kessle från Angkor Wat med historisk tillbakablick av Myrdal över [[Kambodja]]s medeltida historia och reflektioner över kolonialismen i svenska skolböcker. Inga uppenbara hyllningar till diktaturer.

[[Kategori:Författare|Myrdal, Jan]]
[[Kategori: Svenska kommunister|Myrdal, Jan]]

Jan Myrdal

2023-07-14T08:58:56Z

Otis:

'''Jan Myrdal''', född 19 juli 1927 i Bromma, död 30 oktober 2020 i Varberg, var en svensk skriftställare och kommunist. Gubben har skrivit hur många böcker som helst. Vurmar för frihetsrörelser i tredje världen men har en hel del tveksamma åsikter gällande forna kommunistregimer och deras ledare. Son till [[Alva Myrdal|Alva]] och [[Gunnar Myrdal]].

== Ytterst ofullständig bibliografi ==

* Gun Kessle och Jan Myrdal : ''Ansikte av sten'' (1968) Svartvita foton av Kessle från Angkor Wat med historisk tillbakablick av Myrdal över [[Kambodja]]s medeltida historia och reflektioner över kolonialismen i svenska skolböcker. Inga uppenbara hyllningar till diktaturer.

[[Kategori:Författare|Myrdal, Jan]]
[[Kategori: Svenska kommunister|Myrdal, Jan]]

Jan Myrdal

2023-07-04T09:25:55Z

Otis: avliden

Zengakuren

2022-10-03T10:05:32Z

Otis:

[[Bild:Zengakuren.jpg|frame|right]]

'''Zengakuren''' (全学連, en sammandragning av ''Zen Nihon Gakusei Jichikai Sō Rengō'' vilket kan översättas till något i stil med ''Alljapanska Federationen för Självstyrande Studentföreningar'') är en japansk studentorganisation på yttersta vänsterkanten, formellt grundad 1948. Om de är kommunister, anarkister eller kanske anarkist-kommunister känns överflödigt att dividera om. De har under åren organiserat omfattande protester i Japan mot bland annat det Japansk-Amerikanska säkerhetsavtalet. De har även lyckats med bedriften att ibland förena sig med arbetar- och jordbrukarorganisationer i sina aktioner vilket torde vara ganska unikt. Annars brukar socialistiska organisationer oftast bara företräda arbetarklassen på pappret.

Zengakuren splittrades (som alla organisationer förr eller senare tycks göra) på 1960-talet i olika falanger som var mer eller mindre lojala mot Japanska Kommunistpartiet (JCP). En av dessa avknoppningar gav till slut upphov till den blodtörstiga stadsgerillan [[Japanska Röda Armén]].

==Kuriosa==

Enligt förordet till 2002 års svenska utgåva av [[Skådespelssamhället]] av [[situationism|situationisten]] [[Guy Debord]] (ISBN 978-91-7173-140-1) ska Debord ha tagit visst intryck av Zengakurens aktiviteter.

Den "ofelbare" stuckatören i [[Rebellrörelsen]] syns på en av de få bilder som finns av honom posera offentligt i en vit hjälm. Den idén lär han ha fått av Zengakuren som gjorde den till praktisk huvudbonad i sina kravaller med japansk polis.

Även [[John Lennon]] tyckte om den här rörelsen och omslaget till hans singel ''[[Power To The People]]'' pryddes i Japan av en Hjälmbärande John med knuten näve.

==Externa länkar==
* [https://throwoutyourbooks.wordpress.com/ Throw out your books] - blogg om japansk radikal vänster
* [https://www.youtube.com/watch?v=Aa5_9_jwmOw (Youtube) Japanese Red Army: Homegrown Terror] - Mest om [[Japanska Röda Armén]] men även allmänt om studentvänstern i japansk historia efter andra världskriget.

[[Kategori:Japan]]

Wikin:Om

2022-10-03T09:56:42Z

Otis: stavning

[[Bild:Wiki-om.gif|right]]

'''Vi har en liten wiki där vi dumpar alla våra dyrköpta erfarenheter och det lilla kunnande vi lyckats kapa till oss under årens lopp. Den ser inte mycket ut för världen men har kommit att bli en vackert grönskande täppa. Full av små spröda gröna skott i en annars död och livsfientlig öken. Ett litet andningshål för slitna och upproriska själar.'''

Det är här vi odlar vår [[De skapande, de skördande,de firande|självkännedom]] och kollektiva vetande. Vi gräver fram, samlar, ordnar och korsbefruktar små frön av kunskap. Om oss och den värld vi lever i. Men samtidigt som vi påtar i kunskapens mylla vässar vi skärorna vassa. För vi ska skörda frukterna av vårt skapande och ställa till med en sjuhelvetes fest. Av aldrig tidigare skådade dimensioner. En som aldrig tar slut. Den här öknen skall ännu en gång blomma!

===DE SOM SKRIVER NYA VÄRDEN PÅ NYA TAVLOR===
Den skapande söker följeslagare och sådana som förstår sig på att vässa sina skäror. Förintare kommer man att kalla dem och föraktare av ont och gott. Men det är de skördande och de firande. Vi söker medskapande, vi söker medskördande och medfirande, vad har vi med hjordar och herdar och lik att göra...

Så... Känner du att du vill sträcka ut en hand och delta i vårt skapande så är det bara att skicka ett mail till polkagrisar@gmail.com

== Medskapare ==
[[Special:Listusers|Medlemmar på wikin]]

[[Kategori:Wikin]]

Zengakuren

2022-10-02T21:25:06Z

Otis:

[[Bild:Zengakuren.jpg|frame|right]]

'''Zengakuren''' (全学連) är en japansk studentorganisation på yttersta vänsterkanten, formellt grundad 1948. Om de är kommunister, anarkister eller kanske anarkist-kommunister känns överflödigt att dividera om. De har under åren organiserat omfattande protester i Japan mot bland annat det Japansk-Amerikanska säkerhetsavtalet. De har även lyckats med bedriften att ibland förena sig med arbetar- och jordbrukarorganisationer i sina aktioner vilket torde vara ganska unikt. Annars brukar socialistiska organisationer oftast bara företräda arbetarklassen på pappret.

Zengakuren splittrades (som alla organisationer förr eller senare tycks göra) på 1960-talet i olika falanger som var mer eller mindre lojala mot Japanska Kommunistpartiet (JCP). En av dessa avknoppningar gav till slut upphov till den blodtörstiga stadsgerillan [[Japanska Röda Armén]].

==Kuriosa==

Enligt förordet till 2002 års svenska utgåva av [[Skådespelssamhället]] av [[situationism|situationisten]] [[Guy Debord]] (ISBN 978-91-7173-140-1) ska Debord ha tagit visst intryck av Zengakurens aktiviteter.

Den "ofelbare" stuckatören i [[Rebellrörelsen]] syns på en av de få bilder som finns av honom posera offentligt i en vit hjälm. Den idén lär han ha fått av Zengakuren som gjorde den till praktisk huvudbonad i sina kravaller med japansk polis.

Även [[John Lennon]] tyckte om den här rörelsen och omslaget till hans singel ''[[Power To The People]]'' pryddes i Japan av en Hjälmbärande John med knuten näve.

==Externa länkar==
[https://throwoutyourbooks.wordpress.com/ Throw out your books] - blogg om japansk radikal vänster

[[Kategori:Japan]]

Motkraft

2021-09-16T08:34:56Z

Otis: magnetlänken till Bittorrent verkar inte funka, kolla archive.org för torrent

Motkraft

2021-09-16T08:11:57Z

Otis: torrentfix

== Motkraft ==

'''Motkraft''' var en nyhetsportal för den utomparlamentariska vänstern i Sverige. Mellan cirka 1997 och 2003 distribuerade man ett elektroniskt nyhetsbrev med nyheter om vad som hände i den politiska miljön och där folk kunde publicera pressmeddelanden om sina mer eller mindre genomtänkta aktioner.

== Externa länkar ==

* [https://web.archive.org/web/20151008162305/http://motkraft.net/ Arkiverad hemsida (2015)]
* [https://archive.org/details/motkraft Nyhetsbrevet (med luckor)] [magnet:?xt=urn:btih:c413447fd28bdf55ec3a66c8207f6841410047b6&dn=motkraft&tr=http%3A%2F%2Fbt1.archive.org%3A6969%2Fannounce&tr=http%3A%2F%2Fbt2.archive.org%3A6969%2Fannounce&tr=udp%3A%2F%2Ftracker.coppersurfer.tk%3A6969%2Fannounce&tr=udp%3A%2F%2Ftracker.opentrackr.org%3A1337%2Fannounce&tr=udp%3A%2F%2Fexodus.desync.com%3A6969%2Fannounce&tr=udp%3A%2F%2Ftracker.torrent.eu.org%3A451%2Fannounce&ws=https%3A%2F%2Farchive.org%2Fdownload%2F&ws=http%3A%2F%2Fia601402.us.archive.org%2F7%2Fitems%2F torrent]

[[Kategori: Hemsidor]]

Motkraft

2021-09-16T08:08:44Z

Otis: Skapade sidan med '== Motkraft == '''Motkraft''' var en nyhetsportal för den utomparlamentariska vänstern i Sverige. Mellan cirka 1997 och 2003 distribuerade man ett elektroniskt nyhetsbrev m...'

== Motkraft ==

'''Motkraft''' var en nyhetsportal för den utomparlamentariska vänstern i Sverige. Mellan cirka 1997 och 2003 distribuerade man ett elektroniskt nyhetsbrev med nyheter om vad som hände i den politiska miljön och där folk kunde publicera pressmeddelanden om sina mer eller mindre genomtänkta aktioner.

== Externa länkar ==

* [https://web.archive.org/web/20151008162305/http://motkraft.net/ Arkiverad hemsida (2015)]
* [https://archive.org/details/motkraft Nyhetsbrevet (med luckor)] [magnet:?xt=urn:btih:c413447fd28bdf55ec3a66c8207f6841410047b6&dn=motkraft&tr=http%3A%2F%2Fbt1.archive.org%3A6969%2Fannounce&tr=http%3A%2F%2Fbt2.archive.org%3A6969%2Fannounce&ws=https%3A%2F%2Farchive.org%2Fdownload%2F&ws=http%3A%2F%2Fia601402.us.archive.org%2F7%2Fitems%2F torrent]

[[Kategori: Hemsidor]]

Östergötland

2021-02-02T21:11:42Z

Otis: +kat

'''Östergötland''' är ett [[landskap]] i [[Sverige]].

[[Kategori:Landskap]]
[[Kategori:Östergötland]]

Användare:Otis

2021-02-02T21:09:07Z

Otis: 🙂

Hej, här är jag! 🙂

[[Fil:Otis.jpg|128px]]

Bang

2021-02-02T21:05:29Z

Otis: konkurs

'''Bang''', feministisk tidskrift grundad 1991 av en grupp studenter vid Stockholms universitet. Tidningen är uppkallad efter journalisten [[Barbro ”Bang” Alving]]. Efter att ha dragits med ekonomiska problem i flera år gick tidningen i konkurs i december 2020<ref>https://www.svt.se/kultur/tidskriften-bang-i-konkurs</ref>.

== Fotnoter ==

<References />

[[Kategori:Feminism]]
[[Kategori:tidskrifter]]

Den internationella hippiekonspirationen

2020-11-27T20:24:28Z

Otis: möblerar om

'''Den internationella hippiekonspirationen''' var ett [[meme]] som florerade inom utomparlamentarisk vänster i Sverige i början av 2000-talet. Det spreds på internet i form av ett underhållande diagram som sägs visa kopplingar mellan olika individer som de tuffingar som spred memet såg som förkastliga, bland annat en viss [[Sören]], [[Mahatma Gandhi]] och [[Gudrun Schyman]]. Bakgrunden torde vara att [[Mahatma Gandhi|pacifism]] (en typisk hippiegrej) ansågs vara fel väg, det var hårda tag som gällde. Det är dock tveksamt om någon verkligen trodde på konspirationen, t.ex. är ''blommor'' med i diagrammet.

[[Fil:Hippiekonspirationen.png|200px|thumb|right|Den internationella hippiekonspirationen]]

[[Kategori: Memes]]

Mahatma Gandhi

2020-11-27T20:21:51Z

Otis: wikilänkar

Mahatma Gandhi citeras ofta av [[Den internationella hippiekonspirationen|pacifister]] som det lysande exemplet på hur bra icke-våldslig civil olydnad fungerar. Tyvärr brukar dessa inte gå djupare in i Gandhis roll i den kampen för Indiens självständighet, och inte heller på vilken samhällsklass han var allierad med i den kampen.

1919 hade den indiska kapitalistklassen bestämt sig för att de ville vara oberoende av det brittiska styret. Men naturligtvis var britterna ytterst motvilliga, och en propagandakampanj för att britterna skulle dra sig tillbaka hade ingen effekt. Även bland indiska arbetare och bönder växte vreden. Vid en massdemonstration i Amritsar, Punjab, beordrade den brittiska generalen Dyer sina soldater att skjuta maskineld rakt in i folkmassan, med 300 döda och tusentals sårade som följd. Den indiska kapitalistklassen kom fram till att massmobilisering var nödvändigt för att uppnå självständighet. Dock var de skrämda av vad som hänt i den ryska revolutionen, som snabbt hade utvecklats från begränsade demokratiska krav till en total social revolution. De fann lösningen på sina våndor i Gandhi, som redan hade lett flera civil olydnads-kampanjer i Sydafrika mot de rasistiska lagarna.

Han hade alltså redan ett allmänt förtroende, och var inte heller knuten till någon av de olika regionerna på den Indiska halvön. Hans teorier om civil olydnad grundade sig i hinduistisk teologi. Han förespråkade klassamarbete mellan indier, de rika skulle vara ”förmyndare” åt de fattiga. Detta budskap av klassamarbete var viktigt i hans försök att bilda en allians mellan industriägarna och rika bönder. Indiska kapitalister välkomnade hans idéer entusiastiskt, och han finansierades av några av de ledande industriägarna i västra Indien, Sarabhais, textilmagnat i Gujarat, och Birla, Indiens näst största industrigrupp. Miljoner rupier gavs till honom under en tjugofemårsperiod. Bland de rika bönderna och butiksägarna var det många som aktiverade sig i hans Kongressparti.

Eftersom Gandhi hade en enkel livsstil, lyckades han även mobilisera bönder och arbetare för den indiska nationalismen, något som indiska politiker i höga hattar och dyra kläder knappast hade kunnat lyckats med. Han underlättade en klassöverskridande allians för indisk nationalism. Gandhi hade förespråkat sina icke-våldsdoktriner länge. Ändå hade inte detta hindrat honom från att stödja britterna i 1899 års Boer-krig, då ställde han frivilligt upp på deras sida och organiserade ambulanskårer åt dem. Som han sa: ”Så länge som undersåtarna är lojala mot staten, är det deras plikt att vara tillmötesgående och ge sitt stöd åt statens handlingar.” Samtidigt som Gandhi organiserade en stor marsch i Sydafrika 1913, för att ge indierna som levde där fulla rättigheter, gick de vita järnvägsarbetarna ut i strejk för högre lön och bättre arbetsförhållanden. Gandhi avbröt genast sin marsch, med motivationen att de inte skulle ta fördel av de styrandes svårigheter. När första världskriget bröt ut, värvade Gandhi aktivt folk åt britterna, trots sin ”pacifism”. När andra världskriget bröt ut förband han sig öppet att inte besvära britterna och gav moraliskt stöd åt de allierade. Alla Gandhis civil olydnads-kampanjer (1920-22, 1930-33, 1942) skedde när den brittiska kapitalismen hade svårigheter. Varje kris bröt ytterligare några kopplingar till britterna, och stärkte de indiska kapitalisterna. Visst var det bra, kan man argumentera, att attackera den brittiska imperialismen när den befann sig i kriser.

Men vad Gandhi misslyckades med var att knyta sin andra kampanj till ett massivt arbetarklassuppror och den samtidiga masskampanjen mot en kommission från brittiska parlamentet som besökte Indien (båda skedde 1928). Han tog avstånd från idén att samordna arbetarnas kamp med kampanjerna för brittiskt tillbakadragande, eftersom han förespråkade fred mellan klasserna i Indien. Gandhi ifrågasatte aldrig konceptet om laglydighet heller. Han sa åt de som stödde honom att lyda lagen och hävdade alltid att britterna hade en ”legal rätt” att arrestera dem. De beordrades att, när de blev arresterade, stänga av sig från omvärlden och passivt vänta på att bli släppta.

När indiska sjömän i april 1946 gjorde myteri i Bombay och indiska soldater vägrade att skjuta mot dem, vägrade Gandhis Kongressparti att ge dem sitt stöd, vilket effektivt tog kål på myteriaktionen. Arbetare visade sitt stöd genom masstrejker, och att arbetare och meniga soldater gemensamt agerade måste ha varit ett svårt problem för Gandhi. Gandhis användande av den hinduistiska religionen för att legitimera civil olydnad var katastrofal. Han inte bara utestängde medlemmar av de andra religionerna i Indien, framförallt muslimerna, utan han legitimerade också kastsystemet. Gandhi var motståndare till att en kast skulle förtrycka en annan, men han förespråkade aldrig kastsystemets avskaffande. Många parias, ”oberörbara”, utestängdes på detta sätt. Massakrerna som skedde efter självständigheten var åtminstone till en del en följd av Gandhis motvilja mot att inkludera muslimerna i sitt Kongressparti. Trots att Gandhi sade sig ha läst vissa frihetliga tänkare, särskilt Kropotkin, hade han mycket lite gemensamt med deras idéer. Medan Kropotkin arbetade för ett avskaffande av klassamhället, tog Gandhi aldrig avstånd från vare sig kast- eller klassamhället, och försökte aldrig nå arbetarklassen, i Indien eller internationellt. Därför, och på grund av sin puritanism och sitt motstånd mot sexualitet, har kulten av hans martyrskap mycket lite att göra med militant anarkism.

''Detta är en översatt artikel från Organise!, nummer 46 (sommaren 1997).
Organise! ges ut av den brittiska organisationen Anarchist Communist Federation.''

[[Kategori:Politiker]]
[[Kategori:Indien]]

Anarkism

2020-11-27T20:16:21Z

Otis: wikilänkar

'''Anarkism''' (från grekiskans ἀν (utan) + ἄρχειν (att styra) + ισμός (från stammen -ιζειν), "an archos", "utan härskare", är en politisk riktning med syfte att avskaffa statsmakten,<ref>Prismas Nya Uppslagsbok, ISBN 91-518-2823-5, Otava Finland 1995, sidan [31</ref><ref>Lilla Focus, Lexikon i fickformat, Stockholm, sidan 21</ref> kapitalismen och alla andra [[hierarkiska]] och [[auktoritära]] strukturer i samhället. Det finns ett flertal olika varianter av anarkism, men det gemensamma målet är ett stats- och klasslöst samhälle. Något förenklat kan man säga att anarkisterna vill organisera samhället horisontellt, inte vertikalt, och med allas jämlika medverkan. [[Staten]], [[kapitalet]] och [[klassamhället]] ses som hinder som först måste undanröjas med en social [[revolution]] för att detta ultrademokratiska samhälle ska kunna realiseras.

==Översikt==

Anarkister vill avskaffa all myndighet och ge människan fullständig [[frihet]] över sina handlingar och sitt [[arbete]]. Anarkister tror inte nödvändigtvis att människan är god av naturen, då detta inte är ett grundläggande krav för en anarkistisk samhällsstruktur.<ref>Tidens Lexikon, Koncentrerad uppslagsbok, Stockholm, sidan 90</ref> Kanske var den grekiske filosofen [[Zenon]] (333–264 f.Kr.) den förste anarkisten, som i opposition till [[Platon]]s bok ''Staten'' med kraft hävdade den fria kommunen utan [[privategendom]], [[regering]], [[pengar]], tempel, lagar och [[poliser]] i sitt arbete ''[[Zenon: Republic|Republic]]''. Förnuft och kärlek och könens lika rättigheter är fundamentet och de enda gällande lagarna är enligt Zenon naturlagarna. Här formuleras för första gången ett utkast till en frihetlig utopi många århundraden innan vare sig liberalism eller socialism var påtänkta.<ref>Jacobson, Staffan: ''Anarkismens Återkomst''. Lund 2006, s. 8-9; P.Kropotkin: ''Anarchism''. Encyclopedia Britannica 1910.</ref> Anarkismens idéhistoriska grunder har av flera inflytelserika anarkister, som [[Noam Chomsky]], [[Rudolf Rocker]] och [[Max Nettlau]], angetts vara upplysningens idéer och den klassiska liberalismen.<ref>''[http://www.zmag.org/chomsky/interviews/9612-anarchism.html Chomsky on Anarchism]'', intervju med Tom Lane 23 december 1996. Hämtat 2008-02-16.</ref> Nettlau talar om anarkismen som en del av den "liberala humaniseringsprocess" som inleddes under 1700-talet.<ref>Förordet till Max Nettlaus ''Anarkismen genom tiderna'', s. 12.</ref> Man tar dock starkt avstånd från dagens västerländska liberalism. Som politisk rörelse kom anarkismen att spela en viss politisk roll i [[Sydeuropa|Syd-]] och [[Östeuropa]] mellan 1850 och [[första världskriget]].<ref>Lilla Focus, Lexikon i fickformat, Stockholm, sidan 21</ref> Under 1900-talets senare del är [[Spanska revolutionen|Spanien 1936-39]] den viktigaste perioden, följd av det uppsving för anarkismens idéer som föddes ur [[majrevolten]] 1968. I dag är rörelsen både större och bredare.<ref>Jacobson, Staffan: ''Anarkismens Återkomst''. Lund 2006. sid.7.</ref>

Anarkism är en bred rörelse med flera underliggande teorier.<ref>[http://www.infoshop.org/faq/secA3.html An Anrchist FAQ -A.3 What types of anarchism are there?]
One thing that soon becomes clear to any one interested in anarchism is that there is not one single form of anarchism. Rather, there are different schools of anarchist thought, different types of anarchism which have many disagreements with each other on numerous issues. These types are usually distinguished by tactics and/or goals, with the latter (the vision of a free society) being the major division</ref>
Trots sitt namn är inte [[anarki]] och anarkism samma sak som [[kaos]]. Istället är anarkister ofta inriktade på lokal [[direktdemokrati]] som även skall gälla över ekonomin. Ordet "anarkism" härstammar från grekiskans ''an archos'' vilket betyder "utan härskare"<ref>[http://www.infoshop.org/faq/secA1.html#seca11 An Anarchist FAQ-A.1.1 What does "anarchy" mean?]. While the Greek words anarchos and anarchia are often taken to mean "having no government" or "being without a government," as can be seen, the strict, original meaning of anarchism was not simply "no government." "An-archy" means "without a ruler," or more generally, "without authority," and it is in this sense that anarchists have continually used the word. For example, we find Kropotkin arguing that anarchism "attacks not only capital, but also the main sources of the power of capitalism: law, authority, and the State." [Op. Cit., p. 150] For anarchists, anarchy means "not necessarily absence of order, as is generally supposed, but an absence of rule." [Benjamin Tucker, Instead of a Book, p. 13]</ref> Anarkism i politisk betydelse är således inte synonymt med kaos (anarki). Tvärtom menar anarkisterna att begreppet "anarki" och "anarkism" medvetet används av maktens män och kvinnor för att chikanera anarkismen, vilket skedde första gången under [[franska revolutionen]] 1789-1793, då högern kallade den ultraradikala gruppen [[Les Enragés]] för anarkister<ref>Woodcock, George Anarkismen, Omstörtande nihilism eller fredlig idealism?(1993), sid 8. "Anarki och "anarkist" användes första gången öppeti politisk bemärkelse under franska revolutionen. Då var de uttryck för negativ kritik och stundom för smädelse och användes av olika partier för att brännmärka deras motståndare, vanligen på vänsterflygeln. Girondisten Brissot, som krävde att Les Enragés skulle undertryckas och kallade dem anarkister...</ref>

Anarkister vänder sig emot etablissemanget och vill att samhället ska existera utan formella [[hierarki]]ska institutioner såsom [[stat]]en och [[politiska partier]].<ref>[http://www.infoshop.org/faq/secA1.html#seca15 An Anarchist FAQ-A.1 What is anarchism?]. In other words, anarchism is an expression of the struggle against oppression and exploitation, a generalisation of working people's experiences and analyses of what is wrong with the current system and an expression of our hopes and dreams for a better future. This struggle existed before it was called anarchism, but the historic anarchist movement (i.e. groups of people calling their ideas anarchism and aiming for an anarchist society) is essentially a product of working class struggle against capitalism and the state, against oppression and exploitation, and for a free society of free and equal individuals</ref>
Anarkismen betraktar [[parlamentarisk]]t arbete som oförmöget att åstadkomma ett [[klasslöst samhälle]].<ref>[http://www.lysanderspooner.org/bib_new.htm Spooner, Lysander, No Treason(1867)]. Notwithstanding all the proclamations we have made to mankind, within the last ninety years, that our government rests on consent, and that that was the rightful basis on which any government could rest, the late war has practically demonstrated that our government rests upon force --- as much so as any government that ever existed</ref>
Införandet av [[direktdemokrati]] och självförvaltning genom federerade [[arbetarråd]] med när som helst återkallbara delegater ses som ett av målen för den sociala [[revolution]]en; eller så kan detta ske genom [[kooperativ]]a organisationer representerade av individerna.<ref> [http://www.mutualist.org/id27.html A Mutualist FAQ] Co-ops are a specific form of mutualism. Look at it this way, mutualism is a set of general principles and the co-ops are one of the practical forms that these principles have taken</ref>
Samhällssynen genomsyras av en längtan till det enkla och okomplicerade livet, vilket per automatik gör rörelsen motståndare till [[centralism]], [[byråkrati]], stordrift och tvångskollektivisering.<ref>Woodcock, George Anarkismen, Omstörtande nihilism eller fredlig idealism?(1993), sid 21. Anarkisten har å andra sidan ställt stora förhoppningar till bonden. Han lever nära jorden, nära naturen, och är därför mer "anarkisk" i sina reaktioner.</ref><ref>Woodcock, George Anarkismen, Omstörtande nihilism eller fredlig idealism?(1993), sid 22. Anarkistens dyrkan av det naturliga, det spontana, det individuella ställer honom i opposition till hela den högt organiserade strukturen i det moderna industri- och statiksamhälle som marxisten betraktar som förelöpare till sitt eget utopia.</ref><ref>[http://www.yelah.net/articles/ungsoc Nordstrand, Ted ''Var ungsocialisterna anarkister?'' (1997)]
Även om anarkisterna själva, genom sin vilja att bevara den individuella friheten (så länge den inte inskränker någon annans frihet) inte skapat eller eftersträvat att skapa några stora organisationer, har de däremot aldrig varit motståndare till organisation.</ref>
I dagsläget finns flera riktningar som gör anspråk på att vara anarkistiska och konflikter i synsätt är oundvikliga.

Anarkismen anses vara en del av den [[frihetlig socialism|frihetliga socialismen]] tillsammans med [[syndikalism]]en.<ref>[http://flag.blackened.net/daver/anarchism/labadie.html Anarchism: What It Is and What It Is Not by Joseph A. Labadie]. It is said that Anarchism is not socialism. This is a mistake. Anarchism is voluntary Socialism. There are two kinds of Socialism, archistic and anarchistic, authoritarian and libertarian, state and free. Indeed, every proposition for social betterment is either to increase or decrease the powers of external wills and forces over the individual. As they increase they are archistic; as they decrease they are anarchistic </ref>
Därmed är anarkismen en självskriven motståndare till den [[leninism|auktoritära kommunismen]] och till [[kapitalism]]en; bägge betraktas som system som förutsätter klassamhällen.

==Historia==
Anarkism som modern samhällsrörelse uppkom i och med den [[industriella revolutionen]] och den gryende arbetarrörelsens framväxt. Från att först ha varit ett filosofiskt system med ([[William Godwin|Godwin]]) under den samtida franska revolutionen, övergick anarkismen till att bli en praktisk rörelse under 1820-talet i USA ([[Warren]]).<ref>Warren, Josiah [http://www.crispinsartwell.com/warren.htm ''Plan of the Cincinnati Labor for Labor Store (1829)'']</ref> Något senare i Frankrike, teoretiseras anarkismen med [[Pierre Joseph Proudhon]]s verk [[Vad är egendom?]] (1840) då den politiska ekonomin kritiserades.<ref>Proudhon, Pierre Joseph [http://etext.lib.virginia.edu/toc/modeng/public/ProProp.html ''What is Property? An Inquiry into the Principle of Right and of Government (1840)'']</ref> Efter att ha suttit i parlamentet en tid tog Proudhon avstånd från parlamentarismen, därur uppkom rörelsens motstånd mot parlamentarismen och partiverksamhet. Anarkister var delaktiga i skapandet av den första internationella arbetarrörelsen, [[första internationalen]], men uteslöts efter motsättningar mellan främst [[Marx]] och [[Bakunin]];<ref>Ericson, Johansson [http://www.skarv.se/AiK/02AiK.html ''Stridigheterna inom Första Internationalen'']</ref>

Merparten av anarkisterna gick över till en planekonomisk inriktning efter att en av Prouhdons lärjungar, [[Joseph Déjacque]], vänt sig emot marknadsekonomin i ett brev till Proudhon.<ref>Dejacque, Joseph [http://joseph.dejacque.free.fr/libertaire/libertaire.htm ''Le Libertaire (1857)'']</ref> Därefter, under 1880-talet utvecklades anarkokommunismen ([[Kropotkin]]). Under tidigt 1900-tal utvecklas den kristna anarkismen ([[Tolstoj]]) och den feministiska anarkismen ([[Goldman]]). Kulmen i den anarkistiska rörelsen före andra världskriget nåddes med [[Spanska inbördeskriget]] där anarkister lyckades genomföra en revolution.

Efter andra världskriget och med den nyupptäckta miljöproblematiken fick den anarkistiska rörelsen ny näring ([[Murray Bookchin]]).<ref>Bookchin, Murray [http://dwardmac.pitzer.edu/Anarchist_archives/bookchin/syntheticenviron/osetoc.html ''Our Synthetic Environment (1962)'']</ref> Misstron mot det moderna samhället och dess oförmåga att frigöra människan resulterade i uppkomsten av en ny gren under 1970-talen och 1980-talen ([[Grön anarkism]]). Ungdomskulturens utveckling under sena 1900-talet har i mycket anammat anarkistiska ideal i protesterna mot etablissemanget.

Sedan slutet av 1960-talet har anarkismens intima sammankoppling med arbetarrörelsen förändrats i Sverige och delar av sociala rörelser som kvinnorörelsen, miljörörelsen och så vidare gjort anspråk på att dela den anarkistiska rörelsens mål, eller arbetat utifrån horisontella och deltagande metoder vilket har skapat ett brett användande av begreppet anarkism.

Under årtiondena närmast före [[första världskriget]] begicks ett antal attentat av anarkister. Mellan åren [[1894]] och [[1901]] dödades presidenterna i Frankrike och Italien, kungen av Italien och Österrikes kejsare,<ref>Oxford Dictionary of World History, anarchism (s.21)</ref> något som felaktigt stämplat rörelsen som våldsromantisk. Några händelser där anarkistiska idéer och handlingar spelat stor roll är [[Pariskommunen]] 1871, [[Haymarketmassakern]] 1886, [[Petrogradkommunen 1905]], [[Machnoviterna]]s sovjetrevolution i Ukraina 1918-19, [[fabriksockupationerna i Turin]] 1920, [[Kronstadtupproret]] 1921, [[Spanska inbördeskriget]] 1936-39 och [[zapatisterna]]s uppror i [[Chiapas]] 1994. Andra uppror där anarkister förekommit men haft en mindre roll är den [[mexikanska revolutionen]] 1910, [[Tyska novemberrevolutionen]] 1918, [[Ungernrevolten]] 1956, [[majrevolten]] i Paris [[1968]] och [[nejlikerevolutionen]] i Portugal 1974.

==Anarkismens huvudgrenar==
===Individualanarkism===
'''Individualanarkismen''' - företräds av bland annat [[William Godwin]]s, [[Max Stirner]]s, [[Pierre-Joseph Proudhon]]s, [[Josiah Warren]]s och den nutida [[Kevin A. Carson]]s teorier. Denna rörelse sätter alltid den ''fria [[individ]]ens'' [[rättighet]]er och förmåga före alla ''[[grupp]]ers'' rättigheter.<ref>Andrews, Stephen Pearl [http://www.anarchism.net/scienceofsociety.htm ''The Science of Society (1848)''] What Socialism demands is the emancipation of the Individual from social bondage...</ref> Proudhons och Warrens idéer om fri antikapitalistisk ekonomi<ref>Gesell, Silvio [http://www.systemfehler.de/en/neo/part4/1.htm ''The Natural Economic Order (1906)''] Money is an instrument of exchange and nothing else. Its function is to facilitate the exchange of goods, to eliminate the difficulties of barter </ref> utan [[profit]],<ref>Tucker, Benjamin [http://flag.blackened.net/daver/anarchism/tucker/tucker29.html ''Economic Rent''] Liberty will abolish interest; it will abolish profit; it will abolish monopolistic rent; it will abolish taxation; it will abolish the exploitation of labor; it will abolish all means whereby any laborer can be deprived of any of his product; but it will not abolish the limited inequality between one laborer's product and anothers</ref> [[immateriell]] rätt och [[privilegier]] är en central tanke inom rörelsen. Individualanarkismen byggs därmed oftast på en [[mutualist]]isk [[ekonomi]]<ref>Spooner, Lysander[http://www.lysanderspooner.org/bib_new.htm ''Poverty: Its Illegal causes and Legal cure (1846)'']…all the fruits of his own labor, would conduce to a wore just and equal distribution of wealth than now exists…</ref> , som enligt individualanarkister kontrasteras av sin motsats; [[kapitalism]]en.<ref>[http://www.findarticles.com/p/articles/mi_m0254/is_5_62/ai_112083014/pg_15 16 ''Ingalls, Hanson, and Tucker: nineteenth-century American anarchists - Part III: nineteenth-century Americas critics'']1. Capital is a parasite feeding form of on the produce of labor on land… 3. Capitalism is the great evil preying on labor.</ref> De flesta anser att skapandet av en alternativ ekonomi, en så kallad [[kontraekonomi]], är bästa sättet att förändra samhället, vilket är en form av [[gradualism]].<ref>Carson, Kevin A. [http://www.mutualist.org/index.html]
It emphasizes the importance of peaceful activity in building alternative social institutions within the existing society, and strengthening those institutions until they finally replace the existing statist system</ref>
Individualanarkister motsätter sig inte kollektiv samverkan, men idealiserar inte kollektivet som organiserande bas. Man förordar ''spontan'' organisering för undvikandet av byråkrati och elitism.<ref>Peacott, Joe [http://www.libertarian.co.uk/lapubs/econn/econn097.htm ''An Overview of Individualist Anarchist Thought by Joe Peacott (2003)'']
The spontaneous order generated by the social and economic interactions of free individuals would produce all the structure necessary to sustain community life</ref>
Enligt individualanarkismen skall större samhällsdrift styras av frivilligt organiserade [[kooperativ]], en föreställning som i parad med federalistiska tankar ligger till grund för både social- och individualanarkism.<ref>Tucker, Benjamin Ricketson [http://www.panarchy.org/tucker/state.socialism.html ''State Socialism and Anarchism (1886)''], This brings us to Anarchism, which may be described as the doctrine that all the affairs of men should be managed by individuals or voluntary associations, and that the State should be abolished</ref>
[[Fackföreningsrörelse]], [[Mahatma Gandhi|civil olydnad]],<ref>Thoreau, Henry David [http://www.cs.indiana.edu/statecraft/civ.dis.html ''Civil Disobedience (1849)'']</ref> [[bojkott]] är andra verktyg mot makten. En del anser att [[självförsörjning]] i varierande grad och [[byteshandel]] är ett bättre alternativ än reguljär [[valutaekonomi]]. Riktningen har två ursprungliga huvudfåror, Stirners [[egoism]]/[[existentialism]] och Proudhon/Warrens [[mutualism (ekonomi)|mutualism]].

===Social anarkism===
'''Social anarkism''', även kallad '''[[Frihetlig socialism]]''' eller '''Anarkokommunism''' - företräds främst av [[Michail Bakunin]]s och [[Pjotr Kropotkin]]s arvtagare och är i huvudsak det som idag kallas ''frihetlig socialism''. Dess anhängare tenderar att framhäva ''gruppgemenskap'' i form av direktdemokratiska lokalorganisationer. Den sociala anarkismen delas in i två huvudfåror. Michail Bakunin företräder så kallad ''kollektivistisk anarkism'' medan Pjotr Kropotkin företräder så kallad ''kommunistisk anarkism''. Social anarkism har, precis som de andra huvudinriktningarna, Proudhon som anfader. Precis som sina föregångare, kritiserade Bakunin Marx för, vad han kallade, dennes centralistiska och auktoritära ideologi.<ref>Bakunin, Michail: ''Marx - socialismens Bismarck''. Libertad 1968.</ref> Vid den sociala revolutionen skall den kapitalistiska staten inte erövras utan avskaffas – genom en radikal decentralisering av beslutsrätten som sedan stannar kvar i de minsta enheterna genom utövandet av direktdemokrati. Bakunin bidrog, genom sin omfattande [[aktivism]] och smittande talekonst, till att anarkismen spreds över hela världen. Han gästade också [[Sverige]] år [[1863]]-[[1964|64]]. Den frihetliga socialismen har idag övertagit den roll i motståndet och samhällskritiken som marxismen hade på 1960-talet.

Under den senare delen av 1800-talet utvecklades en facklig variant av anarkismen, [[anarkosyndikalism]]en, vilken historiskt räknas till den anarkistiska rörelsen. [[Syndikalism]]en kan idag ses som en organiseringsform snarare än en ideologi och inom syndikalismen finns både anarkister och icke-anarkister. Största syndikalistiska organisation i Sverige idag är [[SAC]], Sveriges Arbetares Centralorganisation som organiserar ungefär 8 500 personer idag.

===Anarkafeminism===
'''Anarkafeminismen''' är en term som kom att skapas på 60-talet under den så kallade "andra vågens feminism". De flesta anarkafeminister ser [[patriarkat]]et som den största förtryckande kraften i samhället.<ref>Pia Laskar, Anarkafeminism (1992) ISBN 91-86474-09-X</ref> Detta ger enligt anarkafeminister resultat i mannens överordning och kvinnans underordning. Då anarkafeminister är emot alla former av hierarkier i samhället så motsätter de sig också staten och kapitalismen. Under det [[spanska inbördeskriget]] fanns en anarkistisk feministgrupp (Mujeres Libres) som organiserade sig för att försvara de anarkistiska idéerna, då givetvis med vad vi idag kallar en viss feministisk touch. Idag kallar sig många anarkister för feminister och naturnödvändigt finns det sådana som hävdar att de anarkafeministiska idéerna genomströmmar övriga anarkistiska strömningar. [[Ezra Heywood]] (1829-1893), [[Emma Goldman]] (1869-1940) och [[Voltairine de Cleyre]] (1866-1912) är tidiga exempel på anarkafeminister.

===Kristen anarkism===
'''Kristen anarkism''' är tron på att kristna är frivilligt underställda det godas princip (Gud) men att världsliga makter som [[regering]], [[företag]] och den etablerade kyrkan är ofrivilliga och illegitima och inte har rätt att kräva någon underkastelse. [[Pacifism]] och motstånd till alla former av maktutövande är viktiga principer inom den kristna anarkismen. Många anser att [[Leo Tolstoj]] är en av den kristna anarkismens grundare. Kopplingar och samband med den radikala reformationen och [[anabaptism]]en<ref>Vaneigem, Raoul: ''The movement of the Free Spirit''. Zone Books, N.Y. 1998.</ref> är inte heller ovanliga. En nutida framstående företrädare för den kristna anarkismen är den franske teologen Jacques Ellul.

===Grön anarkism===
'''Grön anarkism''' har sin grund i både social- och individualanarkism och till viss del i anarkafeminismen, men är en vidareutveckling med rötter bland annat i [[djupekologin]]. Grön anarkism är en bred rörelse som brukar delas upp främst i de till socialanarkismen närstående teknologioptimistska eko-anarkismen/socialekologin, och den till individualanarkismen eventuellt mer närstående grönanarkismen som förespråkar ''grön anarki'' (utan ändelsen -ism) som ibland också kallas [[anarko-primitivism]].

De teknologioptimistiska gröna anarkisterna står den klassiska socialanarkismen närmare men har ibland vissa influenser från [[teknokrati]]n. Man anser att det gröna samhället endast kan uppnås genom en utveckling mot avancerad grön teknik och man lånar organisatoriska principer från bland andra Kropotkin. I denna grupp har [[Murray Bookchin]]<ref>Bookchin, Murray: ''Ecology of Freedom''. Chesire Books, CA 1982.</ref> en framskjuten roll som främsta ideolog. Hans ideologi socialekologi är egentligen inget annat än en grön variant av klassisk anarkokommunism med analyser från andra halvan av 1900-talet.

De teknologikritiska gröna anarkisterna utmärker sig främst genom civilisationskritik mot industrisamhället, något som också förekommer i de ursprungliga anarkistiska riktningarna, speciellt inom Kropotkins polemik. Civilisationskritiken har dock hos de teknologikritiska i princip ersatt både kritik mot stat och klassamhälle, vilket skiljer ut dem gentemot de ursprungliga riktningarna. Man anser att det inte räcker (eller kanske ens är möjligt) att bara bekämpa specifika förtrycksformer såsom klassamhället, patriarkatet eller rasismen, eftersom dessa alla är produkter av civilisationen. Därför kan riktigt oberoende och jämlikhet endast uppnås utanför civilisationen. Teknologikritiken hämtar många av sina slutsatser från studier i [[antropologi]] av hur icke-civiliserade ursprungsfolk lever. Från den teknologikritiska gröna anarkismen har [[anarko-primitivism]]en utvecklats.

Till skillnad från föregångarna förkastar anarko-primitivisterna all typ av civilisation. [[John Zerzan]]<ref> Zerzan, John: ''Future Primitive''.Autonomedia 1994.</ref> och [[John Moore]] anses vara något av portalfigurer för anarko-primitivisterna. [[Anarko-primitivism]]en är på grund av sin kompromisslösa hållning gentemot alla former av institutionaliserad maktutövning kontroversiell även inom det frihetliga fältet.

==Övrig anarkism/frihetlig socialism==

[[Plattformism]], strömmning inom socialanarkismen. Utvecklades av exil-ryska anarkister som författade "De frihetliga kommunisternas organisationsplattform" 1926. Plattformen reflekterar författarnas syn på varför anarkismen marginaliseras och formulerar en organisationspositiv anarkism i en frihetlig kommunisisk tradition. Plattformen referas till som ett inspirerande dokument bland annat i nordamerikanska organisationer som Nothern Eastern Federation for Anarcho-communists och irländska Workers Solidarity Movement.

Den [[insurrektionell anarkism|insurrektionella anarkismen]] är en strömning inom anarkiströrelsen som förespråkar en permanent motsättning och konflikt ("permanent konfliktualitet") med kapitalet och staten, och en politisk verksamhet som syftar till att skapa insurrektioner. Insurrektionella anarkister tenderar att ofta använda sig av direkt aktion och agitation som lätt kan kopieras för att uppmuntra till en mer generell revolt. Anledningen till detta beteende varierar ofta bland anarkister. Många söker avsluta kapitalismen medan andra motsätter sig [[civilisation]]en (se [[primitivism]]).

[[Rådskommunism]]en ([[Anton Pannekoek]],<ref>Pannekoek, Anton: ''Workers' Councils''(1936)</ref> Herman Gorter och Paul Mattick) och den [[autonom marxism|autonoma marxism]]en ([[Cornelius Castoriadis]],<ref>Castoriadis, Cornelius: ''Political and Social Writings''. Vol. 1-3, University of Minnesota Press, Minneapolis 1988.</ref> Mario Tronti, Martin Glaberman och [[Antonio Negri]]) har mottagit inflytande från både marxism och anarkism. Dessa rörelser befinner sig teoretiskt sett utanför den anarkistiska traditionen då man i huvudsak arbetar utifrån andra principer än de anarkistiska. De har dock i praktiken mycket gemensamt med den frihetliga socialismen. [[Situationisterna]] ([[Guy Debord]], [[Raoul Vaneigem]] med flera), en annan marxistisk grupp, måste dock betraktas ur ett annat perspektiv. De kom från en konstnärlig rörelse, [[Situationistiska Internationalen]].<ref>Knabb, Ken: ''Situationist International Anthology''.Bureau of Public Secrets 1981.</ref> Föga förvånansvärt är också situationisternas kritik av det moderna samhället långt radikalare än de gamla rådskommunisternas och de autonoma marxisternas.

[[Anarkokapitalism|Anarkokapitalister]] använder anarkismen som förevändning för att förespråka en [[Kapitalism|kapitalistisk]] [[ekonomi]]. De anses dock inte som anarkister i egentlig mening eftersom de inte hör till samma ideologiska tradition. De betraktar det kapitalistiska systemet som ett redskap för att maximera friheten (jmf [[nyliberalism]]). De placerar sig på så sätt i konflikt med såväl individualanarkister som socialanarkister av olika schatteringar.

==Symboler==
Såsom inom de flesta politiska rörelser har den anarkistiska rörelsen olika symboler. De mest kända är den svarta respektive den svarröda fanan och det omringade a:et.

===Det omringade A:et===
Den kanske mest kända symbol som associeras med anarkismen är det så kallade "omringade A:et" (se ovan). Symbolen härstammar från Proudhons maxim "anarki är ordning" (A för anarki, inskrivet i O för ordning)<ref>Sheehan, Sean M.: ''Anarchism''. Reaktion Books 2003, s. 159.</ref> och förekom redan under det spanska inbördeskriget på 1930-talet och på 1950-talet som den franska organistationen Alliance Ouvrière Anarchistes symbol. Organisationen Jeunesses Libertaires (frihetlig ungdom) i [[Frankrike]] har ibland ansetts som symbolens uppfinnare då de 1964 började använda den i sin bulletin. Symbolen populariserades i Storbritannien på 1970- och 1980-talen av [[Crass]], i samband med punkrörelsen. Idag används den ofta på flaggor av anarkokommunister som inte vill bli förväxlade med syndikalister, då oftast i rött eller vitt på svart bakgrund. Svart på röd bakgrund förekommer dock ibland.

===Den svarta fanan och den rödsvarta===
Anarkismens svarta fana var från början en sorgefana. I en demonstration som hyllade de stupade kommunardernas minne och som gav sig ut i Paris 1883 för att expropiera bagerier, upptäckte man att en fana skulle behövas. Det berättas då att f. kommunarden [[Louise Michel]] tog av sin svarta sidenunderkjol och hängde den på ett kvastskaft – och så hade anarkismen fått sin egen flagga.<ref> "As Michel and the fellow anarchist Eugene Pottier had been carried a black flag at the front of the rally, police issued a warrant for her arrest." Maclellan, Nic: ''Louise Michel''. Ocean Press 2004, s.19.</ref> I Spanien 1936 manifesterade anarkisterna i FAI och syndikalisterna i CNT sitt samarbete genom en fana som delades diagonalt i ett svart fält för FAI och ett rött fält för CNT. Bägge dessa fanor används än i dag.

==Anarkism i världen==
*''[http://ayp.subvert.info/ Anarchist Yellow Pages]'', grupper och adresser över hela jordklotet
*[[Anarkistinternationalen]]
*[[IWW]] ''International Workers of the World'' (anarkosyndikalistisk fackförening, USA)
*''[http://www.crimethinc.com/ Crimethinc ex-workers collective]'' (USA)
*[[CNT]] ''Confederación Nacional del Trabajo'', Spansk syndikalistisk fackförening
*[http://www.londonclasswar.org/intro_swedish.php Class War Federation] (UK)
*[[Spanska revolutionen]]
*''[http://lacucaracha.info/ La Cucharacha]'' - texter, bilder, affischer och musik från Spanska revolutionen 1936-39
*[[Voluntary Cooperation Movement]] är ett mutualistiskt nätverk verkande i [[Storbritannien]], [[Kanada]] och [[Argentina]] för individer som vill verka [[kooperativ]]t.
*[[EZLN]] [[Zapatistarmén för nationell befrielse]]

===Anarkismen i Sverige===
I [[Sverige]] har anarkismen i vissa sammanhang varit en inflytelserik rörelse, och den anarkistiska tidningen [[Brand (tidning)|Brand]] har utkommit med varierande innehåll i mer än hundra år.<ref>''Brand 1898-1998 - hundra
år för den frihetliga socialismen!'' Yelah 1/1 1998</ref>

Den viktigaste anarkistinfluerade organisationen är den syndikalistiska fackföreningen [[SAC]], som räknar sitt ursprung till [[ungsocialisterna]], vilka en gång rymdes inom det urspungliga [[SSU|socialdemokratiska ungdomsförbundet]]. Ungsocialisterna bröt sig dock loss ur socialdemokraterna 1908 efter interna stridigheter.<ref>Nordstrand, Ted: ''Var ungsocialisterna
anarkister?'' Yelah 31/12 1997</ref>

1910, efter [[storstrejken]] stod till största delen skåneavdelningen inom ungsocialisterna (Lunda-kommittén med Gustav Sjöström) bakom bildandet av ett anarkosyndikalistiskt [[fackförbund]], [[SAC]]. SAC har de senaste åren genomgått en facklig reorganisering och radikalisering. Tidningen heter [[Arbetaren]] och förlaget [[Federativs]]. Den världsberömde trubaduren och IWW:aren [[Joe Hill]]s<ref> Rosemont, Franklin: ''Joe Hill: The IWW & The Making Of A Revolutionary Working Class Counterculture'', 2003.</ref> föräldrarhem i gamla Gefle är nu både museum och [[SAC]]:s industrisekretariat i [[Gävle]], och kallas Joe Hill-gården.

[[Syndikalistiska Ungdomsförbundet]], SUF, har anor från 1930-talet och är sedan 1993 en viktig aktör i den moderna anarkiströrelsen. Nutidens SUF skiljer sig avsevärt från 30-talets. SUF och SAC samarbetar, men SUF är fristående och alltså inte fackföreningen SACs ungdomsförbund vilket ofta misstolkats. Nämnas bör att under 1960-talet fyllde [[Syndikalistiska Grupprörelsen]] tomrummet efter SUF med utgåvor av bland annat tidskriften "Zenit" och översättningar av till exempel situationistiskt material. Under sextiotalets slut uppstod många nya grupper, som [[Provie]] (efter mönster från holländska [[Provorörelsen]]) och lokala anarkistgrupper med tillhörande Fri Press.<ref>Jmf: ''Lunds Fria Press'' 1/1969-8/1973.</ref>

[[Husockupation]] blev under flera decennier något av en frihetlig kampform<ref>''Ungdomshuset i Köpenhamn återuppstår''. Göteborgs Fria Tidning 9 april 2008</ref> och [[Punk]]-rörelsen hade anarkistiska tendenser även i Sverige. Ytterligare en organisation som bör nämnas är fångkampsgruppen Anarkistiska Svarta Hammaren (Anarchist Black Cross - Sweden). Det antirasistiska arbetet kom som en reaktion på det nynazistiska uppsvinget under tidigt 1990-tal.<ref> ''Rasistisk attack''. Sydsvenska Dagbladet 20/8 2008, s. A8.</ref> Under inledningen av [[2000-talet]] har de svenska anarkisterna exempelvis utmärkt sig via aktioner genom [[Antifascistisk Aktion]] (AFA). AFA anser sig själva inte vara någon anarkistisk organisation, utan är baserade på en bred plattform som täcker in många strömningar. Man har också jobbat på att använda [[internet]] vilket [[portal]]en [[Motkraft]], nättidningen [[Yelah]] och nätzinet Embryo är exempel på. Många grupper och organisationer kan sägas bedriva anarkistisk kamp utan att de för den skull själva kallar sig anarkister, exempelvis [[Ingen Människa Är Illegal]], svenska RTS - [[Reclaim the Streets]] eller självorganiseringskampanjen [[Osynliga Partiet]].

Den äldre svenska rörelsens förmodligen viktigaste förgrundsfigurer var [[Hinke Bergegren]]<ref>Lagerberg, Hans:
''Små mord, fri kärlek''. En biografi om Hinke Bergegren. Carlssons,
Malmö 1992.</ref> och [[Albert Jensen]],<ref>Arwid Lund: ''Albert Jensen och revolutionen''. Syndikalismens revolutionära idéer 1900-1950. Federativs förlag, ISBN 91-86474-37-5</ref> den förre främst agitator, den senare ideologisk förnyare av betydelse, båda tidvis redaktörer för den anarkistiska tidningen Brand. Bland andra kända [[frihetlig socialism|frihetliga socialister]] kan författarna [[Eyvind Johnson]], [[Stig Dagerman]], [[Moa Martinson]] och [[Folke Fridell]] nämnas, liksom Spanien-veteranen [[Nisse Lätt]] och 68-aktivisten [[Klas Hellborg]]. Bland böcker på svenska om anarkismen kan nämnas ''Anarkismens Återkomst'' av [[Staffan Jacobson]] (2006), ''Anarkisterna i klasskampen'' av [[Bengt Ericson]] och [[Ingemar Johansson (författare)|Ingemar Johansson]] (1969), ''Anarkismen - från lära till handling'' av [[Daniel Guérin]] (1964) samt ''Anarkismen'' av [[George Woodcock]] (1962).

===Anarkistiska personligheter===
* [[Ivan Aguéli]]
* [[Michail Bakunin]]
* [[Camillo Berneri]]
* [[Marie-Louise Berneri]]
* [[Bob Black]]
* [[Tony Blackplait]]
* [[Murray Bookchin]]
* [[Noam Chomsky]]
* [[Voltairine de Cleyre]]
* [[Guy Debord]]
* [[Buenaventura Durruti]]
* [[Emma Goldman]]
* [[Daniel Guerin]]
* [[Ezra Heywood]]
* [[Joe Hill]]
* [[Staffan Jacobson]]
* [[Ingemar Johansson (författare)]]
* [[Pjotr Kropotkin]]
* [[Gustav Landauer]]
* [[Nisse Lätt]]
* [[Nestor Machno]]
* [[Errico Malatesta]]
* [[Louise Michel]]
* [[John Moore]]
* [[Eric Mühsam]]
* [[Isaac Puente]]
* [[Pierre-Joseph Proudhon]]
* [[Ravachol]]
* [[Elisée Reclus]]
* [[Nicola Sacco]]
* [[Max Stirner]]
* [[Leo Tolstoj]]
* [[Benjamin Tucker]]
* [[Raoul Vaneigem]]
* [[Bartolomeo Vanzetti]]
* [[James L Walker]]
* [[Josiah Warren]]
* [[George Woodcock]]
* [[Emiliano Zapata]]
* [[John Zerzan]]

==Referenser==
Det mesta här är snott från [http://www.wikipedia.org/wiki/anarkism Wikipedia]
<references />

==Externa länkar==
*[http://skarv.se/AiK/00AiK.html Anarkisterna i klasskampen] (svenskt standardverk online)
*[http://www.infoshop.org Infoshop.org] (anarkistisk nyhetssajt)
*[http://www.infoshop.org/faq/ Infoshop.org – FAQ om anarkism]

[[Kategori:Anarkism]]

Jeavons, John: How to grow more vegetables

2020-11-27T03:03:25Z

Otis: wikilänkar

[[Bild:Jeavons_john-how-to-grow-mo.gif|frame|right]]
'''How to grow more vegetables''' med det säljande tillägget "than you ever thought possible on less land than you can imagine" är en odlingsmanual av [[Ecology action]] och [[John Jeavons]]. Den kom ut redan 1974 och är en genomgång av deras odlingsmetoder som de började ta fram vid University of California-Santa Cruz. Metoden är en kombination av den [[franska intensivodlingsmetoden]] och den [[biodynamiska]].

Den bygger till stor del på att [[dubbelgräva]] såbäddarna, för att bygga upp [[djupbäddar]], och sedan inte trampa på jorden. Den luckra jorden gör att man kan odla extremt mycket tätare. De planterar i hexagoner istället för i rader vilket utnyttjar utrymmet bättre. Bladen skall precis snudda vid varandra så att hela odlingsbädden täcks o ett gynnsamt mikroklimat skapas som håller fukt och värme. Dessutom skyddas jorden från packas och skadas av regn. Bädden skall dessutom vara som en kulle med lätt sluttande sidor.

Bäddarna skall vara runt en och en halv meter breda och tillföras stora mängder kompost. Nån marktäckning står det inte om. Annars så har metoden en del vettiga grejor och en del [[Den internationella hippiekonspirationen|hippie/biodynamiskt trams]]. Tyvärr är boken inte särskilt bra skriven. Konstigt fokus och ett ständigt flashande med metodens namn i versaler. GROW BIOINTENSIVE kallar de den. Metodnamnet vevas ständigt och känns nästan som viktigare för dem en själva odlingen. GROW BIOINTESIVE skall frälsa alla. Dessutom försöker de sälja på läsaren en massa sidolitteratur om olika tillhörande metoder. För jävla störigt att de håller inne med info för att tjäna pengar. Iaf i de senaste utgåvorna. Vi läste om boken och dess metoder i den gamla klassikern ''[[Seymour, John: Självhushållning i trädgården|Självhushållning i trädgården]]''. Denna bok beskriver de stora dragen i metoderna på ett klart bättre sätt. Så läs den istället.

Boken har ett sjukt stort register och en massa tabeller. Kan ju vara bra men det känns lite som att de smällde på med allt det bara för att fylla ut och få upp sidantalet så de kunde ta mer betalt.

== Se även ==
*''[[Israelsson, Lena: Handbok för köksträdgården]]''
*''[[Kratschmer, Harald: Jord och kompost]]''
*''[[Plöninge, Philippe: Den goda jorden]]''
*''[[Seymour, John: Självhushållning i trädgården]]''

[[Kategori:Odlingslitteratur]]

Riotte, Louise: Morötter älskar tomater

2020-11-27T03:00:38Z

Otis: wikilänkar

[[Bild:Riotte_louise-morotter_alsk.gif|frame|right]]'''Morötter älskar tomater''' är ett litet uppslagsverk där framförallt trädgårdsväxters påverkan på varandra gås igenom. Slår du på morötter får du en kort beskrivning av vilka växter den trivs med och hur de gynnar varandra men även vilka växter den inte tycker om. Detta kallas med ett litet finare ord [[allelopati]]. Till de olika växterna kommer ofta dessutom lite anekdotkatig information. Finns många tips om hur vissa växter kan göras till ogräs-, skadedjurs- och sjukdomsbekämpande medel. Det som står i boken skall tas med en nypa salt eftersom tanten som skrivit den är [[Den internationella hippiekonspirationen|hippie]] av första rang. Boken är dock granskad av Bror Tunblad som är fd byrådirektör på Statens Växtskyddsanstalt. Han har granskat källorna och säger att boken har en del att ge om man ser förbi de flummiga teorierna där de dyker upp. Man får väl lita på den gubben eftersom det inte står vart hon har hämtat sin information ifrån. Blir ju svårt att granska.

Kan ju vara något för den som är sugen på [[samodling]] i trädgårdslandet. Den som har en seriösare samlad genomgång av samodlingseffekter vid frilandsodling får gärna höra av sig.

[[Kategori:Odlingslitteratur]]
[[Kategori:Samodling]]

Den internationella hippie-konspirationen

2020-11-27T02:58:39Z

Otis: Omdirigerar till Den internationella hippiekonspirationen

#REDIRECT [[Den internationella hippiekonspirationen]]

Den internationella hippiekonspirationen

2020-11-27T02:56:39Z

Otis: +diagrammet

'''Den internationella hippiekonspirationen''' var ett [[meme]] som florerade inom utomparlamentarisk vänster i Sverige i början av 2000-talet. Det spreds på internet i form av ett underhållande diagram som sägs visa kopplingar mellan olika individer som de tuffingar som spred memet såg som förkastliga, bland annat en viss [[Sören]], [[Dalai Lama]] och [[Gudrun Schyman]]. Bakgrunden torde vara att [[pacifism]] (en typisk hippiegrej) ansågs vara fel väg, det var hårda tag som gällde. Det är dock tveksamt om någon verkligen trodde på konspirationen, t.ex. är ''blommor'' med i diagrammet.

[[Fil:Hippiekonspirationen.png|200px|thumb|right|Den internationella hippiekonspirationen]]

[[Kategori: Memes]]

Fil:Hippiekonspirationen.png

2020-11-27T02:51:30Z

Otis: Diagram över den påstådda internationella hippiekonspirationen.

Diagram över den påstådda internationella hippiekonspirationen.

Den internationella hippiekonspirationen

2020-11-27T02:49:50Z

Otis: Skapade sidan med ''''Den internationella hippiekonspirationen''' var ett meme som florerade inom utomparlamentarisk vänster i Sverige i början av 2000-talet. Det spreds på internet i for...'

'''Den internationella hippiekonspirationen''' var ett [[meme]] som florerade inom utomparlamentarisk vänster i Sverige i början av 2000-talet. Det spreds på internet i form av ett underhållande diagram som sägs visa kopplingar mellan olika individer som de tuffingar som spred memet såg som förkastliga, bland annat en viss [[Sören]], [[Dalai Lama]] och [[Gudrun Schyman]]. Bakgrunden torde vara att [[pacifism]] (en typisk hippiegrej) ansågs vara fel väg, det var hårda tag som gällde. Det är dock tveksamt om någon verkligen trodde på konspirationen, t.ex. är ''blommor'' med i diagrammet.

[[Kategori: Memes]]

Robert Aschberg

2020-10-29T17:43:27Z

Otis: fixar stavfel

[[Bild:Aschberg_robert.gif|frame|right|"''En del var rent religiösa, ville bli partiets slavar. När vi i rörelsen skulle börja ha fejkade namn tyckte jag att det gick för långt''".]]

'''Robert Aschberg''' (1952-) är en av rikets mer namnkunniga journalister, mediakapitalist och före detta [[Mao Zedong|maoist]]. Gjort sig ett namn på att vara en av [[TV-3|TV-3's]] frontfigurer. Hans stil har hela vägen gått ut på att leka provokativ högerliberal gubbe. Var med och bröt marken för dokusåporna (Baren, Club Goa och Expedition Robinson) i TV-Sverige. Annars är han mest känd för sitt sjabbiga samhällsprogram Insider. Sonson till [[Olof Aschberg]], "''den röde bankiren''".

== Den röda ungdomen ==
Farsan var under Roberts ungdom gästforskare i [[USA]] och den unge akademikerungen pluggades således i amerikansk skola. Levde det glada livet och lyckades bli relegerad från skolan på grund av sitt långa hår som han vägrade klippa av sig. Kom hem till Sverige under tidigt 1970-tal och engagerade sig under gymnasieperioden genast i Bromma [[FNL-grupp]] (tillsammans med bland andra [[Stina Dabrowski]]). Därifrån var steget kort till [[kommunism|kommunismen]] och [[KFML]]/[[Sveriges kommunistiska parti (1967)|Sveriges kommunistiska parti]]. Han arbetade på [[Oktoberförlaget]] i Göteborg där han så småningom ansvarade för skivutgivningen. Han arbetar samtidigt på tidningen [[Gnistan]] tillsammans med [[Peppe Engberg]], [[Peter Kadhammar]], [[Göran Rosenberg]] och [[Jörgen Widsell]] som alla också gjort lysande karriärer i [[mediasverige]]. Även sossekariäristen [[Marita Ulvskog]] jobbade han med.

När utsikterna för en upphöjd position i en framtida röd byråkrati och maoismens förlorat sitt rocknrollskimmer var det dags att söka karriären på annat håll. Precis som så många andra av medel- och överklassynglen som förvillat sig in i den maoistiska studentvänstern. Det här var nån gång under slutet på 1970-talet och Robert motiverar det hela så här:

<blockquote> Mitt avståndstagande från kommunismen började när Jörgen Widsell och jag var i Tjeckoslovakien och spelade in skivor med oppositionella musiker för [[Oktober Förlag|Oktobers]] räkning. Det var ju ett [[revisionism|revisionistland]], men jag såg samma mönster i vår egen organisation. I Kina var det samma sak, istället för mjölk och honung var det massvält, och det fanns alltid några som skodde sig. Efter en lång tids funderande sade jag: Jag tror inte på det här. Jag springer gärna med flygblad i en sakfråga, men om jag inte är kommunist ska jag inte vara med. Det var någon gång mot slutet av sjuttiotalet.</blockquote>

== Från tidningsslusk via ful-TV till mediakapitalist ==
1980 började Aschberg lalla runt som skribent på [[Expressen]]. Robban hade stämt i bäcken och insåg att det nu var "nyliberalismen" som var det nya heta. Det var alltså på tiden att slicka blåborgarröv och dundra ut den fria kapitalismens lov. Ett kort litet steg från att propagera för byråkratkapitalismen. Fast bra mycket bättre betalt. Han jobbade så småningom upp ett namn och fick vara åsiktsmaskin på tidskriften [[Z]] (driven av samma bolag som sedan skapade Z-TV). Mediekapitalisten [[Jan Stenbeck]] gillade "Robbans" burdusa stil och lockade över honom till TV-3.

När kulorna rullade in var det bara att själv börja leva på andras arbete. Som ett led i detta var han med och grundade det under 1990-talet mycket framgångsrika Strix Television (med bland annat Expedtion Robinson och andra dokusåpor). Det är under den här perioden Robert blir rikskänd programledare med alla sin fulproduktioner så som ''I kväll med Aschberg'', ''Aschberg, Aschbergs värld'', ''Aschberg fredag'', ''Aschbergs uppesittarkväll'', ''Baren'', ''Insider'' och ''Club Goa'' med flera. Aschberg är idag en av de tätare gubbarna i mediebranschen.

Robert gillar inte [[nazism|nazzar]] och är engagerad i [[Expo]], han är till och med dess ansvarige utgivare.

Vart lite liv runt honom när det kom fram att han skrivit ut checkar på miljonbelopp till den så kallade "Solvallakungen". Var någon skum bedrägerihärva som Aschberg förlorade tvåsiffriga miljonbelopp. Eftersom han är ett högdjur av rang var det väl ingen som pallade utreda omständigheterna runt det hela noggrannare.

Påstår sig ha varit yrkeschaufför.

== Skrivet på wikin ==
* [[Aschberg, Robert: Nyklippt|Nyklippt]], 1991.

[[Kategori:Journalister]]
[[Kategori:Svenska kapitalister]]
[[Kategori:Svenska karriärkommunister]]

Petter Nilsson

2018-11-09T12:01:08Z

Otis: Klickbar länk

[[Bild:Nilsson petter.gif|frame|right]]'''Petter Nilsson''' (även känd som "ToppPetter"), född 1983, svensk vänsterist med rötter i den utomparlamentariska vänstern, vinnare av realityserien ''[[Toppkandidaterna]]'' i Sveriges Television 2006, juridikstuderande, politisk sekreterare för Stockholms Universitets Studentkår 2007 - 2008, pressekreterare åt Vänsterpartiet i Stockholms stad Frilansskribent och debattör.

Gällande sin egen politiska tillhörighet har han sagt: "mest av allt är jag [[Marxism|marxist]], men min politiska praktik har alltid varit i den frihetliga vänstern". Det här betyder att han gärna strör en massa marxiologa-buzzwords runt sig när han befinner sig bland folk som låter sig imponeras av gamla [[skägg]]. Den politiska praktiken har väl för det mesta gått ut på att tillsammans med några andra tokar hitta "heta" initiativ och kuppa dem till mediala kampanjmaskiner.

Varit aktiv i [[Förenade pendlare]] och sedan [[Osynliga partiet]]. Han blev ett namn efter att ha vunnit SVT´s reality politiker såpa ''toppkandidaterna''. Där vann han 250 000 varav 100 000 kronor skänktes till [[Syndikalistiska ungdomsförbundet]]s kampanj Osynliga partiet, 100 000 kronor till [[Roh-Nin bokförlag]] samt 50 000 kronor till [[The Pirate Bay]].

Har efter sitt rumlande i den utomparlamentariska vänstern lyckats etablera sig som avlönad vänsterist. Först som ''politisk sekreterare för Stockholms Universitets Studentkår'' och nu som ''pressekreterare åt Vänsterpartiet i Stockholms stad''. Med rätt driv kan man gå hur långt som helst...

Skriver på den genomusla [http://www.dagenskonflikt.se www.dagenskonflikt.se].

[[Kategori:Svenska mediavänsterister]]
[[Kategori:Utomparlamentariska vänstern]]

Kommunistiska Partiet

2018-05-18T13:08:05Z

Otis: +kuriosa

[[Bild:Kommunistiska partiet.jpg|frame|right]]

'''Kommunistiska Partiet''' bildades genom en spllittring inom [[Kommunistiska Förbundet marxist-leninisterna]] (KFML) 1970 och kallade sig då [[KFML(r)]] där r:et stod för revolutionärerna. Bytte 1977 namn till först [[Kommunistiska Partiet Marxist-Leninsterna]] (KPML(r)), för att understryka att man var ett parti, och 2005 till det något mindre skitnödiga Kommunistiska Partiet. Medlemmarna kallas i folkmun för [[r:are]] eller r:or. Ungdomsorganisationen till partiet är [[Revolutionär Kommunistisk Ungdom]], RKU och deras tidning [[proletären (tidningen)|proletären]].

Ett parti som enligt [[Frank Baude]] har påbörjat en promenad ut i det "medelklassiga politiska träsket".

== Kuriosa ==
Många kända ansikten har under åren varit medlemmar i partiet. Enligt en artikel av Finn Zetterholm i tidningen Fokus nr. 19/2018 var trubaduren Fred Åkerström medlem under en period. Han anlade då marxistiskt helskägg, köpte eldröd manchesterkostym och försökte prata göteborgska.

[[Kategori:Svenska kommunistpartier]]
[[Kategori:KFML(r)]]

Maoism

2017-12-15T11:15:10Z

Otis: Lästips

'''Maoism''' är en ideologi baserad på mysfarbrorn och massmördaren [[Mao Zedong]]s tänkande. Den var statsideologi i [[Kina]] från ca 1950-talet fram till [[Deng Xiaoping]]s reformer på 1970-talet. Maoismens heliga skrift är [[Maos lilla röda]].

Maoismen har spritt sig utanför Kina till gerillarörelser i bland annat [[Peru]] och [[Indien]]. Den var också populär i Västeuropa på 1960-talet. I Sverige var de största stolpskotten aktiva under något år i [[Rebellrörelsen]].

==Kuriosa==

Maoismens pompösa framtoning har gett upphov till ett par fnissframkallande [[meme]]r så som ''ordförande ditt-och-datts suveräna tänkande'' och ''ge X 15 minuter i internationell TV''.

==Vidare läsning==
* Ingrid Wållgren : ''"Mao i Sverige : den svenska maoismen 1963-1986"'' Stockholm : Dialogos, 2017 ISBN 978-91-7504-326-5

[[Kategori:Ideologi]]

Maoism

2017-11-08T10:24:08Z

Otis:

Rebellrörelsen

2017-11-08T10:23:26Z

Otis:

'''Den s k rebellrörelsen uppstod våren 1968''' inom den nya [[maoism|maoistiskt]] influerade extremvänstern ([[KFML]], [[Clarté]], [[FNL-grupperna]]) och existerade i några månader innan den bröt ihop av sig själv. Under rörelsens topp drog den med sig över 500 medlemmar, ja kanske så många som 800. Ledda av en förläst spansk stuckatör som hängt i [[Kina]] under [[kulturrevolutionen]]s första år så angreps moderorganisationerna hårt av gormande rebeller som vevade med och läste högt ur [[Maos lilla röda]]. Till slut tågar rebellerna ur sina organisationer och bildar en egen sekt. Man isolerar sig i små celler där all individualitet utplånas och där bikt och självspäkning via "[[självkritik]]" blir medlemmarnas vardag. Rörelsen kollapsade i kaos bara några månader efter dess födelse.

Rebellrörelsen hade sitt centrum i [[Uppsala]]/[[Stockholm]] och hade allierade i [[Lund]]/[[Malmö]], vilka dock hade en mer ”intellektuell” inriktning och blev aldrig lika galna (cellbildande) som de i Uppsala/Stockholm.

Maoist-vänstern åderläts rejält med ett medlemsbortfall på uppåt 50% på vissa orter.

I dag har många forna rebeller höga positioner i stat och samhälle och har så haft i åratal. Bara mellan skål och vägg, om ens där, känner de ett trängande behov av att ventilera sitt förflutna i politiska termer. Det är lätt att förstå.

== Bakgrund ==
1967 splittrades Sveriges stora vänsterparti, [[SKP (1921)|SKP]], i två. Utbrytarna tyckte partiet blivit för mossigt och sossigt. Det var många av de unga och färska medlemmarna som ville ha nyordning. De hade drivits in partiet av den begynnande ungdomsrevolten och [[vietnamrörelsen]] (vilket även partiets radikaler kontrollerade).

Kina och [[Maoismen]] var vid den här tiden heta grejor i bland de unga och radikala i partiet. Dels hade de tagit ställning för [[sino-sovjetiska konflikten|Kina i dess käbbel med Sovjet]]. Dels så lät sig många i deras led inspireras av Maos pampiga [[kulturrevolutionen|kulturrevolution]] (1966) där betongarslen och grå byråkrater rensades ut för att ge utrymme till "nya friska krafter". Iaf på pappret. Vart ju egentligen Mao som kände sin makt kringskuren av de andra partipamparna och beväpnade radikala ungdomar i städerna och med deras hjälp röjde ut sina motståndare. Det kommunistiska studieförbundet [[Clarté]]<ref>Clarté var egentligen en tidskriftsförening, som vid den aktuella tidpunkten i praktiken var det blivande KFML:s ungdoms- och/eller studentförbund.</ref>, som radikaliserats rejält under 60-talet, anordnade vid den här tiden en resa till Kina där de besökande fick begapa spektaklet, blev frälsta och förde med sig evangeliet hem. Studieförbundet var en träffpunkt för flera av de radikala inom SKP, [[studentrörelsen]] och vietnamrörelsen.

De lite mer luttrade tyckte [[Stalin]]s regim under de tidiga åren i sovjet var the shit. Dagens Sovjet hade urartat och deras Kina vurm byggde mest på att kineserna vägrat underkasta sig Moskva. Alla som bröt sig ur var alltså inte lika nedgrävda i "Maos tänkande".

Med [[Mao]] och [[Stalin]] som stöd bröt sig alltså radikalerna sig loss och bildade, på en liten grupp ledande radikalers initiativ, [[Kommunistiska Förbundet marxist-leninisterna]] (KFML) 1967. Nu skulle ett äkta revolutionärt parti byggas. För att allt skall flyta smidigt så fixar man ett skönt sektupplägg som man kallar "[[demokratisk centralism]]". Mysigt värre. Alla får vara med o bestämma lite, typ, fast man har en järnhård styrelse med absolut kontroll på varje enskild medlem och sektion. Partiet som skall leda arbetarklassen till seger står alltså klart för start. Bara att tuta och köra! eller inte.

Den sektiga stämningen i förbundet slår nämligen över i en skenande turbomaoism. Många av akademikerna och skolungdomarna tycker inte att saker o ting är sektiga nog. De har toksnöat på kulturrevolutionen och såg att det nya förbundet inte motsvarade deras ideal.

== Förlopp ==

Historien om Rebellrörelsen börjar i januari-februari 1968. En liten grupp på fem - sex personer inom Clarté och dåvarande KFML i Uppsala började plötsligt på mötena att framföra hård kritik av den politiska linjen och den högsta ledningen. Detta var inget nytt. Det nya var deras sätt att framföra kritiken: hänsynslöst, hårt och oresonligt. (Så trodde man att de Röda Gardena i Kina uppträdde.)De kanaliserade ett missnöje som låg latent mot byråkratin i det nya förbundet. [[Francisco Sarrion]], en spansk marxist (till yrket stuckatör) som privat vistats i Kina under kulturrevolutionens mest drastiska period 1967 blev med sina retoriska skillz rebellernas frontfigur. Han blir sedan den "Den ofelbare". Gudomlig uttolkare av "Mao´s tänkande".

Folk som, enligt deras uppfattning, handlade fel, anklagades för att vara emot Mao Tsetungs tänkande och skälldes för klassfiender och fascister.

De läste högt ur Maos lilla röda och använde citaten som klubbor mot motståndarna. När någon kritiserade dem för de hårda metoderna sa de att det var idéer och inte personer som de angrep och citerade Mao: ”En revolution är inte som en tebjudning ... en revolution är ett uppror, en våldsakt varigenom en klass störtar en annan”.
Oberoende av Uppsala-rebellerna utvecklades en liknande rörelse i Lund och Malmö. De hittade snart varandra och den 7 april reste några ledande rebeller från Uppsala ner till ett KFML-möte i Lund. Där kritiserar man förbundet för att inte föra kulturrevolutionen utan istället bekämpa den, ger sig på de ledande auktoriteterna och dissar organisationen som sådan. Man avslutar med att proklamera att det borde bildas celler direkt under [[Kina Kommunistiska Parti]] (KKP) och dess allsmäktige ledare [[Mao tze tung]]. Rebellerna, fem till antalet, stormar sedan mangrant ut från mötet.

Två dagar senare gick de till aktion i Uppsala. På eftermiddagen den nionde april samlades ett 20-tal personer i Clartés lokaler. Där uttalade de högtidligt att kulturrevolutionen brutit ut i Sverige, döpte sammankomsten till ett ”revolutionärt massmöte” och antog en deklaration.

Efter mötet begav sig allihop på en missionsresa till Stockholm. Här stormade de in på KFML:s bokhandel [[Oktoberhandeln|Oktober]]. De klistrade giftetiketter på ett antal Clarténummer, stal Mao-märken och försvann.
Därefter dök de upp på FNL-kontoret. På väggen hittade de ett tidningsurklipp med en artikel om KFMLs ordförande Bo Gustafsson. Det korsades över och någon skrev: ”Ner med alla falska auktoriteter”.

Ett tredje mål blev kinesiska ambassaden. Även där upptäckte Rebellerna ”revisionistiskt ogräs”, nämligen de långa röda sammetsgardinerna i hallen. De slets ner.

Denna ursinniga och fräcka turné väckte naturligtvis stort uppseende. De flesta stod gapande av förvåning och begrep just ingenting. Somliga blev skrämda eller förbannade och fördömde aktionen. Men några rycktes med. De lockades av Rebellernas provokativa sätt. De enkla slagorden fungerade som en väckelse.

Snart hade en liten grupp ”revolutionära massor” bildats även i Stockholm. De uppträdde på alla stora Clarté- och KFML-möten, men framför allt på FNL-mötena. De vittnade om hur de varit förtryckta eller hur de själva förtryckt andra och predikade med våldsam frenesi Uppsala-rebellernas slagord: ”Rensa bort allt revisionistiskt ogräs! Ner med alla falska auktoriteter! Upprätta Mao Tsetungs tänkande som enda auktoritet! ”

Rebellerna piskade upp stämningen på mötena. De skapade förvirring. Ömsom förtalade de den politiska ledningen, ömsom kom de med uppslitande självbekännelser. De stormade mot en handfull ”byråkrater” och ”förtryckare” i toppen, i nästa stund erkände de sina egna förbrytelser.

De sökte elda på motsättning mellan medlemmarna och några få auktoriteter. Därför beskyllde de ledande KFML-are för att på skumma vägar styra FNL-grupperna. (Bakgrunden var att en hel del av de ledande FNL-arna också var medlemmar i KFML och defakto kunde kontrollera solidaritetsarbetet i stor utsträckning. De snackade sig samman inför möten och drev arbetet på ett sätt som gynnade KFML) Kritiken fick stort gehör, särskilt bland de många nya medlemmarna.

Rebellerna agerade helst i FNL-grupperna, av flera skäl. De hade till exempel en teori om att USA-imperialisterna var de verkliga härskarna i Sverige och regeringen blott en marionett. FNL-grupperna var den ledande antiimperialistiska organisationen och därför ansåg Rebellerna att det var viktigt att vinna inflytande även där. De menade dock att FNL-grupperna förde en felaktig politik – den handlade alldeles för mycket om Vietnam.

Rebellerna utvecklade en suggestiv mötesteknik. De uppträdde högröstat och med stor säkerhet, aldrig lugnt utan alltid med feberaktig iver. De läste Mao-citat i kör och brukade kritisera folk som citerade Mao ensamma. Man skulle läsa tillsammans. Rörelsen började på många sätt likna en fanatisk religiös sekt.

”Fyra rödgardister” i Uppsala delade ut ett flygblad i mitten av maj och vittnade om sin omvändelse:

<blockquote>”Vi har befriat oss från de falska auktoriteterna och upprättat Mao Tsetungs tänkande som enda auktoritet... Men Frigörelseprocessen pågår än. Det får inte bli så att de gamla auktoriteterna gör sig till enda uttolkare av Mao Tsetung. Vi måste alla lära oss att tillämpa Mao Tsetung och tillsammans gå ut och kämpa. Om man har Mao Tsetungs tänkande som enda auktoritet kommer det inte att hända fler gånger att nya auktoriteter träder fram och för massorna bakom ljuset.”</blockquote>

=== Rebellernas egen organisation (maj) ===

Rebellernas egen organisation konstitueras den 9 maj. Fyrtiofem personer väljer ett "Revolutionärt råd" som på ultrademokratiskt vis skall kunna avsättas eller delvis utbytas om massorna så kräver. Att så frimodigt inbjuda till öppen kritik mot ledningen straffar sig dock tydligen. Det klagas tydligen en hel del och den "revolutionära förtruppen" måste med våld avhysa de missnöjda.

En glidning börjar nu ske i deras målinriktning. "Det svenska folket" skall "djärvt mobiliseras" och Det Svenska Folket vidgas från att ha omfattat enbart den kommunistiska rörelsens medlemmar till hela den potentiellt revolutionära allmänheten på fabriker, kontor, skolor. Orsaken till glidningen är att man anser sig ha fullföljt kulturrevolutionen inom den kommunistiska rörelsen i Sverige (bevis: "massorna" har spontant skapat en egen organisation) och nu gäller det att på basis av de vunna erfarenheterna under Sveriges kulturrevolution sträcka ut tentaklerna till den normala befolkningen. Den "riktiga", landsomfattande revolutionen kan börja och man kallar till uppväckelsemöte i Slottsbacken.

Massmötet i Slottsbacken samlar cirka 300 åhörare och blir ett ordentligt fiasko. Rebellerna saknar all förståelse för hur man bör agitera gentemot socialismen neutrala medborgare. I stället för att på ett lättfattligt folkligt tungomål redogöra utan affekter för varför det svenska folket bör solidarisera sig med det kämpande franska folket, utför rebellerna mekaniska citatläsningar ur de heligaste skrifterna. Den neutrala publiken reagerar helt riktigt: den ömsom buar ut talarna, ömsom flatskrattar åt dem. När reaktionen från publiken visar sig negativ slänger rebellerna sin ursprungliga ide att propagera för en svensk folkresning och återvänder till den jargong de vant sig vid under de interna striderna inom yttersta vänstern: hätska, rabiata utfall mot revisionister och "Liu Shao-chis lakejer" och den sortens monster. Publiken begriper givetvis ingenting. Den anser mötet vara lika litet värdefullt som en offentlig träta mellan en alkoholist och dennes hustru.

Dagen efter så bryter [[kårhusockupationen]] ut. Rebellerna drar dit och försöker omvandla tillställningen till ett kulturrevolutionsjippo. Även detta går åt helvete och man vänder sig nu innåt.

=== Slutstadiet (Juni-juli) ===

Den 29 maj bildas på båda orterna isolerade "celler", inom vilka rebellerna tänker utveckla sig till ett avancerat kollektiv med hjälp av teoretisk och fysisk hårdträning för att när tiden mognat gå ut till Sveriges arbetare och slutgiltigt resa dem mot kapitalismens förtryck. De rigoröst fanatiska självreningstendenser som redan tidigare kommit till uttryck förstärks till maximum. Att de från yttervärlden isolerade grupperna kallas "celler" beror på att rebellerna vill utgöra Kinas Kommunistiska Partis svenska celler, de vill vara "organiskt sammanvuxna" med KKP:s stora kropp. Att benämningen "celler" sedermera skall komma att praktiskt betyda "fängelseceller" anar ingen rebell i begynnelsen.

De bröt med det gamla ”borgerliga livet”, bröt med föräldrar och vänner, skilde sig från hem och barn och isolerade sig i små grupper. Borgerliga ting som böcker (utom Maos skrifter), skivor och fina kläder slängdes. De levde asketiskt och avhållsamt. Så läste de Mao, grundligt, från morgon till kväll. De angrep varandra för ”borgerliga” avvikelser. De rannsakade sig själva och bekände alla tänkbara synder. De skulle ”piska borgaren ur kroppen”. De plågade varandra och gjorde livet så outhärdligt att många helt enkelt rymde från cellerna. Det förekom också rent fysiskt våld.

"Den ofelbare" uppträder som en den gamla tidens gymnasielektor. Han antecknar positiva och negativa sidor hos kamraterna, exempelvis: "NN bör klippa håret", "XX potentiell förrädare", "PP lojal men lättpåverkad", "RR bra kommunist", 'UJ alltför dominerande". Cellerna hålls isolerade från varandra och de har enbart kontakt uppåt med ledningen.

För att stärka fysiken har man "vapenövningar" och hård gymnastik tidigt om morgnarna i Uppsalas och Stockholms parker. övningarna har utseende av korum, där den röda fanan planteras i marken och högläsning ur den lilla röda inleder och avslutar. Vapenövningarna, som försiggår utan riktiga vapen men med käppar, syftar till att förbereda rebellerna inför den fysiska samhällsomstörtningen som av allt att döma skall bli lika blodig i Sverige som i övriga delar av världen. För det ändamålet köps hjälmar som förses med en röd stjärna på framsidan. Idén kom förmodligen från de japanska rödgardisterna, som man under sin tidningsläsartid fått rapporter om.

"Den ofelbare" upprätthåller sin makt, och därigenom hela systemet, genom att anordna rättegångar mot dem som är kritiska mot honom. Dessa går till så att medlemmarna kallas samman till möte där "den ofelbare" leder processen mot den felande som sitter på en stol i mitten och drabbas av en hagelskur av kritik från de närvarande. Alla måste delta i kritiken eftersom det uppfattas som egendomligt och misstänkt om någon inte gör det.

=== Haveriet ===

Sammanbrottet kommer i slutet av juli sedan "den ofelbare" utpekat några syndabockar som "[[vänsteravvikare]]". Syndabockarna tillhör en av de fyra cellerna i Stockholm (en av dessa celler, den minsta, innehöll endast barn - vilka sköttes av ett par vuxna rebeller) och kallas till "rättegång" på Laboremus-lokalen i Uppsala. När syndabockarna anländer till centralstationen i Uppsala mottas de på perrongen av de övriga rebellerna, som sätter på dem fåniga hattar och anklagande skyltar och driver dem genom de centrala delarna av stan bort till Laboremus. Under vägen blir syndabockarna spottade i ansiktet och översköljda med glåpord. När rättegången pågått en stund inträffar en, av rebellernas ledare oberäknad, incident: fyra gamla rebeller, som hoppat av från rörelsen redan innan cellbildningen men som ändå tillåtits närvara vid rättegången, reser sig och slår näven i bordet. De påpekar att hela verksamheten bland cell-rebellerna är ett enda kollektivt vansinne och klargör hur falskt och felaktigt hela systemet fungerar. Efter sin märgfulla attack mot ledningen tågar de ut från rättegången med uppmaningen att de ännu förnuftiga bör följa med. Genom denna hjälp utifrån kvicknar de flesta rebeller till ur sin nästan två månader långa dvala och lämnar lokalen. Endast fem personer kvarstannar vid "den ofelbares" sida. När dagen efter de revolterande rebellerna kräver ett offentligt möte där hela den gångna perioden skall skärskådas avböjer "den ofelbare" att ställa upp till sitt försvar och låser in sig på hemlig ort förebärande "trötthet". Därmed är rebellrörelsens slutskede förbi. De fem trogna som in i det sista står på ledarens sida blir övertygade om cellsystemets galenskap och dagen efter upplöses även cellerna i Stockholm.

De rebeller som varit med till det bittra slutet är i mycket dålig psykisk kondition. Några är tvungna att lägga in sig på mentalsjukhus, andra reser på långa rekonvalescenssemestrar. Det tar åtskillig tid för dem att återkomma till ett politiskt arbete av något slag. Först på våren 1969 börjar en trevande "kamratpost" utväxlas mellan de f.d. rebellerna, i vilken de tafatt försöker analysera rörelsens urartning. De rebeller som inte deltagit i cellexcesserna utan hoppat av i slutet av maj 1968 startar vid god vigör en ny verksamhet i "Svarta Clarté redan på hösten samma år, men cell-rebellerna dröjer länge med att citera Mao.

== Källor och Noter ==

En av de bästa redogörelserna finns i den på [https://web.archive.org/web/20160623140039/http://fib.se/fib_1/rebellerna.html nätet upplagda] boken [[Säfve, Torbjörn: Rebellerna i Sverige|Rebellerna i Sverige]] av [[Torbjörn Säfve]]. Den här artikeln är delvis saxad just därifrån. Det som inte är taget från Säfve har saxats eller omarbetats främst ifrån [http://www.marxistarkiv.se/sverige/fnlrorelsen/rebellerna.pdf Om rebellrörelsen i Sverige] (pdf) som är ett utdrag ur ''FNL i Sverige'' publicerad 1975 av [[DFFG]]. Finns en uppmärksammad [https://www.svt.se/dokumentarfilm/rebellerna SVT-dokumentär] om haveriet som <s>är ganska svår att få tag på</s> någon hedersknyffel laddat upp på [https://www.youtube.com/watch?v=aZTL-JRVMfQ Youtube].

* http://sv.wikipedia.org/wiki/Rebellr%C3%B6relsen
* http://www.marxistarkiv.se/sverige/kfml-skp/zenit_om_kfml.pdf

=== Fotnoter ===
<references/>

[[Kategori:Svenska kommunistpartier]]
[[Kategori:Vänstersekter]]
[[Kategori:Maoister]]
[[Kategori:1968]]

Maoism

2017-11-08T10:21:55Z

Otis:

'''Maoism''' är en ideologi baserad på mysfarbrorn och massmördaren [[Mao Zedong]]s tänkande. Den var statsideologi i [[Kina]] från ca 1950-talet fram till [[Deng Xiaoping]]s reformer på 1970-talet. Maoismens heliga skrift är [[Maos lilla röda]].

Maoismen har spritt sig utanför Kina till gerillarörelser i bland annat [[Peru]] och [[Indien]]. Den var också populär i Västeuropa på 1960-talet. I Sverige var de största stolpskotten aktiva under några år i [[Rebellrörelsen]].

==Kuriosa==

Maoismens pompösa framtoning har gett upphov till ett par fnissframkallande [[meme]]r så som ''ordförande ditt-och-datts suveräna tänkande'' och ''ge X 15 minuter i internationell TV''.

[[Kategori:Ideologi]]

Maoism

2017-11-08T10:07:58Z

Otis: Skapade sidan med ''''Maoism''' är en ideologi baserad på mysfarbrorn och massmördaren Mao Zedongs tänkande. Den var statsideologi i Kina från ca 1950-talet fram till Deng Xiaopin...'

'''Maoism''' är en ideologi baserad på mysfarbrorn och massmördaren [[Mao Zedong]]s tänkande. Den var statsideologi i [[Kina]] från ca 1950-talet fram till [[Deng Xiaoping]]s reformer på 1970-talet.

Maoismen har spritt sig utanför Kina till gerillarörelser i bland annat [[Peru]] och [[Indien]]. Den var också populär i Västeuropa på 1960-talet. I Sverige var de största stolpskotten aktiva under några år i [[Rebellrörelsen]].

Maoismens pompösa framtoning har gett upphov till flera fnissframkallande [[meme]]r så som ''ordförande ditt-och-datts suveräna tänkande'' och ''ge X 15 minuter i internationell TV''.

[[Kategori:Ideologi]]

Självkritik

2017-11-08T09:54:51Z

Otis:

'''Självkritik''', något som varje god socialist inte ska tveka att ta sig an. Det kan dock gå till överdrift, se exempelvis den [[maoism|maoistinfluerade]] [[Rebellrörelsen]] i Sverige på 1960-talet.

[[Kategori: Begrepp]]

Vänsterpartiet

2017-11-08T09:17:14Z

Otis:

'''Vänsterpartiet''' är ett svenskt socialliberalt parti som hävdar att de är nån form av socialister. Vad denna socialism går ut på är dock svårare att förstå. Rädda jobb, ökad offentlig sektor och mot kriget i Irak är "revolutionära krav" som ställs... bland annat.

Nuvarande partiledare är [[Jonas Sjöstedt]].

[[Kategori:Partier]]

Antifascistisk Aktion

2017-11-08T09:12:56Z

Otis:

'''Antifascistisk Aktion (AFA)''' är ett [[antifascism|antifascistiskt]] nätverk som var aktivt i Sverige på 1990- och 2000-talet. Numera (2017) gör de inte lika mycket väsen av sig men är fortfarande aktiva på en del orter. En del nazifoliehattar hävdade ett tag att AFA finansierades av [[Robert Aschberg]] men antifascister över hela landet frågade sig ständigt ''"- Var är pengarna?"''.

==Externa länkar==
[https://antifa.se/ Antifascistisk Aktion]

[[Kategori:Antifascism]]

Antifascism

2017-11-08T09:08:54Z

Otis: +kat

'''Antifascism''' är ihopsättningen av orden ''anti'' (=mot, att vara emot) och den politiska ideologin ''[[fascism]]''. Överlag är antifascister någon form av [[socialister]]. Annars brukas de inte benämnas som antifascister. Detta är förmodligen på grund av det likamedgörandet som gjorts mellan ''militant antifascism'' och ''antifascism'' vilket är en föreställning som förvisso inte är korrekt men som tidningarna skapat.

Till skillnad från mycket annan vänsteraktivitet så är antifascismen mycket praktisk och väldigt lite teoretisk. Det finns få ideologiska alster om man jämför med andra områden som den [[kommunistiska]]/[[socialistiska]]/[[anarkistiska]]/[[autonoma]] rörelsen intresserar sig för.

I och med att antifascismen är praktisk och en reaktion på fascisternas aktivitet framför ens egen progressiva politik är antifascistisk aktivitet hög när [[nazister]]s aktivitet är hög och låg när nazisternas aktivitet är låg.

Antifascism är självförsvar.

==Externa länkar==
*[http://www.antifa.se Antifascistisk aktion]

[[Kategori:Antifascism]]
[[Kategori:Ideologi]]
[[Kategori:Kampmetoder]]
[[Kategori:Begrepp]]

Kategori:Antifascism

2017-11-08T09:07:54Z

Otis: Skapade sidan med 'tjoff'

tjoff

Antifascistisk Aktion

2017-11-08T09:07:01Z

Otis:

'''Antifascistisk Aktion (AFA)''' är ett antifascistiskt nätverk som var aktivt i Sverige på 1990- och 2000-talet. Numera (2017) gör de inte lika mycket väsen av sig men är fortfarande aktiva på en del orter. En del nazifoliehattar hävdade ett tag att AFA finansierades av [[Robert Aschberg]] men antifascister över hela landet frågade sig ständigt ''"- Var är pengarna?"''.

==Externa länkar==
[https://antifa.se/ Antifascistisk Aktion]

[[Kategori:Antifascism]]

Antifascistisk Aktion

2017-11-08T09:06:25Z

Otis: rättar, har dålig koll tydligen

Mjölby

2017-11-08T09:02:02Z

Otis:

'''Mjölby''' är en liten ort i västra [[Östergötland]], tillika järnvägsknut.

== Politiskt och fackligt klimat==

Traditionellt har kommunen varit ett [[Socialdemokraterna|sossefäste]], detta håller dock på luckras upp med olika mer eller mindre borgerliga styren som avlöser varandra. [[Vänsterpartiet]] finns också representerat i kommunfullmäktige. Några LS av [[SAC]] har verkat i området, de är dock avsomnade sedan många år. Kommunens föreningsarkiv har protokoll från Mjölby LS av SAC mellan åren [[1938]] och [[1967]]<ref>[https://sok.riksarkivet.se/nad?Sokord=mj%C3%B6lby+lokala+samorganisation&EndastDigitaliserat=false&BegransaPaTitelEllerNamn=false&Arkivinstitution=&Typ=&Huvudkategori=&lk=Ladda+kategorier&DatumFran=&DatumTill=&AvanceradSok=False&typAvLista=Standard Riksarkivet - NAD]</ref>.

==Fascism==

Diverse bruna element finns också. En handfull SD-raggare visar sig ibland offentligt. På sin webbplats loggade tidningen [[Expo]] 17 rasideologiska händelser i Mjölby under [[2015]]<ref>[http://expo.se/hatetspolitik/rasistiska-aktivitet-per-ar-och-kommun/ Aktivitet per år och kommun - Hatets politik]</ref>. Denna aktivitet har dock bestått i nedskräpning från NMR som lusat ner ortens lyktstolpar och hundlatriner med klistermärken. Aktiviteten har avtagit den senaste tiden (2017) så förhoppningsvis har den lokale [[nazism|nazisten]] flyttat, åkt i fängelse eller tagit sitt förnuft tillfånga och självdött.

==Referenser==
<references />

[[Kategori:Östergötland]]

Antifascistisk Aktion

2017-11-08T09:00:44Z

Otis: Skapade sidan med ''''Antifascistisk Aktion (AFA)''' är/var en antifascistiskt nätverk som var aktivt i Sverige på 1990- och 2000-talet. Numera (2017) gör de inte så mycket väsen av sig. E...'

'''Antifascistisk Aktion (AFA)''' är/var en antifascistiskt nätverk som var aktivt i Sverige på 1990- och 2000-talet. Numera (2017) gör de inte så mycket väsen av sig. En del nazifoliehattar hävdade ett tag att AFA finansierades av [[Robert Aschberg]] men antifascister över hela landet frågade sig ständigt ''"- Var är pengarna?"''.

[[Antifascism]]

Zengakuren

2017-11-08T08:43:00Z

Otis: +länk

[[Bild:Zengakuren.jpg|frame|right]]

'''Zengakuren''' (全学連) är en japansk studentorganisation på yttersta vänsterkanten, formellt grundad 1948. Om de är kommunister, anarkister eller kanske anarkist-kommunister känns överflödigt att dividera om. De har under åren organiserat omfattande protester i Japan mot bland annat det Japansk-Amerikanska säkerhetsavtalet. De har även lyckats med bedriften att ibland förena sig med arbetar- och jordbrukarorganisationer i sina aktioner vilket torde vara ganska unikt. Annars brukar socialistiska organisationer oftast bara företräda arbetarklassen på pappret.

Zengakuren splittrades (som alla organisationer förr eller senare tycks göra) på 1960-talet i olika falanger som var mer eller mindre lojala mot Japanska Kommunistpartiet (JCP).

==Kuriosa==

Enligt förordet till 2002 års svenska utgåva av [[Skådespelssamhället]] av [[situationism|situationisten]] [[Guy Debord]] (ISBN 978-91-7173-140-1) ska Debord ha tagit visst intryck av Zengakurens aktiviteter.

Den "ofelbare" stuckatören i [[Rebellrörelsen]] syns på en av de få bilder som finns av honom posera offentligt i en vit hjälm. Den idén lär han ha fått av Zengakuren som gjorde den till praktisk huvudbonad i sina kravaller med japansk polis.

Även [[John Lennon]] tyckte om den här rörelsen och omslaget till hans singel ''[[Power To The People]]'' pryddes i Japan av en Hjälmbärande John med knuten näve.

==Externa länkar==
[https://throwoutyourbooks.wordpress.com/ Throw out your books] - blogg om japansk radikal vänster

[[Kategori:Japan]]

Zengakuren

2017-11-08T08:35:34Z

Otis: bättre svenska :)

[[Bild:Zengakuren.jpg|frame|right]]

'''Zengakuren''' (全学連) är en japansk studentorganisation på yttersta vänsterkanten, formellt grundad 1948. Om de är kommunister, anarkister eller kanske anarkist-kommunister känns överflödigt att dividera om. De har under åren organiserat omfattande protester i Japan mot bland annat det Japansk-Amerikanska säkerhetsavtalet. De har även lyckats med bedriften att ibland förena sig med arbetar- och jordbrukarorganisationer i sina aktioner vilket torde vara ganska unikt. Annars brukar socialistiska organisationer oftast bara företräda arbetarklassen på pappret.

Zengakuren splittrades (som alla organisationer förr eller senare tycks göra) på 1960-talet i olika falanger som var mer eller mindre lojala mot Japanska Kommunistpartiet (JCP).

==Kuriosa==

Enligt förordet till 2002 års svenska utgåva av [[Skådespelssamhället]] av [[situationism|situationisten]] [[Guy Debord]] (ISBN 978-91-7173-140-1) ska Debord ha tagit visst intryck av Zengakurens aktiviteter.

Den "ofelbare" stuckatören i [[Rebellrörelsen]] syns på en av de få bilder som finns av honom posera offentligt i en vit hjälm. Den idén lär han ha fått av Zengakuren som gjorde den till praktisk huvudbonad i sina kravaller med japansk polis.

Även [[John Lennon]] tyckte om den här rörelsen och omslaget till hans singel ''[[Power To The People]]'' pryddes i Japan av en Hjälmbärande John med knuten näve.

[[Kategori:Japan]]

Zengakuren

2017-11-07T11:42:30Z

Otis: Skapade sidan med ''''Zengakuren''' (全学連) är en japansk studentorganisation på yttersta vänsterkanten, formellt grundad 1948. Om de är kommunister, anarkister eller kanske anarkist-kom...'

'''Zengakuren''' (全学連) är en japansk studentorganisation på yttersta vänsterkanten, formellt grundad 1948. Om de är kommunister, anarkister eller kanske anarkist-kommunister känns överflödigt att dividera om. De har under åren organiserat omfattande protester i Japan mot bland annat det Japansk-Amerikanska säkerhetsavtalet. De har även lyckats med bedriften att ibland förena sig med arbetar- och jordbrukarorganisationer i sina aktioner vilket torde vara ganska unikt. Annars brukar socialistiska organisationer oftast bara företräda arbetarklassen på pappret.

Zengakuren splittrades (som alla organisationer förr eller senare tycks göra) på 60-talet i olika falanger som var mer eller mindre lojala mot Japanska Kommunistpartiet (JCP).

==Kuriosa==

Enligt förordet till år 2002 svenska utgåva av [[Skådespelssamhället]] av [[Guy Debord]] (ISBN 978-91-7173-140-1) ska Debord ha tagit visst intryck av Zengakurens aktiviteter.

Den "ofelbare" stuckatören i [[Rebellrörelsen]] syns på en av de få bilder som finns av honom posera offentligt i en vit hjälm. Den idén lär han ha fått av Zengakuren som gjorde den till praktisk huvudbonad i sina kravaller med japansk polis.

[[Kategori:Japan]]

Självkritik

2017-11-07T11:22:48Z

Otis: nämner rebellrörelsen

'''Självkritik''', något som varje god socialist inte ska tveka att ta sig an. Det kan dock gå till överdrift, se exempelvis den maoistinfluerade [[Rebellrörelsen]] i Sverige på 1960-talet.

[[Kategori: Begrepp]]

Piratpartiet

2017-11-07T10:40:03Z

Otis: Bygger ut lite.

'''Piratpartiet''' (PP) är datornördarnas parti. Grundat 2006. Tycker den viktigaste politiska frågan är att man ska få tanka. Man är också motståndare till statlig och privat övervakning i alla dess former. Har haft två mandat i Europaparlamentet men har lyckats göra sig av med båda. Påstår sig vara varken höger eller vänster men är i praktiken ett liberalt (höger)parti.

[[Kategori: Partier]]
[[Kategori: Pirater]]

Norrköpings Kommunistiska Förening

2017-11-07T10:34:55Z

Otis: +kat

'''Norrköpings Kommunistiska Förening''', NKF, förening bildad 1978. Medlemmarna kom till stor del från [[SKP]] (tidigare [[KFML]]). Gick 1980 ihop med [[Stockholms Kommunistiska Enhetsgrupp]], SKEG, och bildade [[Sveriges Kommunistiska Förbund/Marxist-Leninisterna]].

[[Kategori:Svenska kommunistorganisationer]]
[[Kategori:Norrköping]]
[[Kategori:Östergötland]]

Maos lilla röda

2017-10-31T10:23:50Z

Otis: Skriver ut hela Maos namn

''Maos lilla röda'' eller formellt ''Citat ur ordförande Mao Tse-tungs verk'' är en liten bok med slagkraftiga citat ur den berömde diktatorn och massmördaren (se [[Det stora språnget]]) [[Mao Zedong]]s skrifter. Boken var mycket populär under den kinesiska [[kulturrevolutionen]] på 1960-talet och gjorde även stort intryck på rastlösa unga revolutionärer i väst (se [[Rebellrörelsen]]).

[[Fil:Lilla röda-1.jpg|200px|thumb|right|Den lilla röda]]
[[Fil:Lilla röda-2.jpg|200px|thumb|right|Idolbild]]

[[Kategori:Ideologi]]
[[Kategori:Mao]]
[[Kategori:Maoism]]

Mao

2017-10-31T10:21:49Z

Otis: Omdirigerar Mao

#REDIRECT[[Mao Zedong]]

Mao Zedong

2017-10-31T10:17:42Z

Otis: liten -> lilla

'''Ordförande Mao Zedong''', född 26 december 1893 - död 9 september 1976. Ordförande och överstegalt för det [[Kinesiska Kommunistpartiet]] 1943–1976. Var ledare för partiet under en lång period och deltog aktivt i inbördes- och frihetskriget där Kinas kommunistparti lyckats driva ut de koloniala förtryckarna och sedan besegrade de kinesiska nationalisterna som flydde till Taiwan. Den slutgiltiga segern säkrades när Ordföranden kunde utropa [[Folkrepubliken Kina]] vid Himmelska fridens port i Peking den första oktober 1949.

En tokfan av rang som såg till att miljontals ur den Kinesiska arbetar- och bondeklassen kom att svälta ihjäl och dö under hans styre. Var initiativtagare till blodbadet som går under namnet [[Kulturrevolutionen]], där han med hjälp av radikala ungdomar säkrade sin makt inom partiet efter att den under ett par års tid hade börjat glida han ur händerna.

Under det sena 1960-talet och 1970-talet blev hans tänkande stort som attan i västvärlden. Den klämmiga lilla boken, [[Maos lilla röda]], som samlade flera av hans citat och tankar var obligatorisk läsning för alla som skulle vara hippa i 68-vänstern.

[[Kategori:Maoister]]
[[Kategori:Röda borgare]]
[[Kategori:Massmördare]]
[[Kategori:Folkrepubliken Kina]]

Kjell, Anders Johan: Minnen ur ett rallarliv

2017-10-13T09:19:21Z

Otis: +fotnot

{|style="border-spacing:8px; margin:0px -8px;"
|class="MainPageBG" style="width:75%; border:1px solid #eaeaea; background:#ffffff; vertical-align:top; color:#000;"|
{|width="100%" cellpadding="2" cellspacing="5" style="vertical-align:top; background:#FFFFF5;"

<div style="font-size:110%; border:none; margin:0; padding:1em; color:#000;">
=== Minnen ur ett rallarliv ===

'''Berättaren kom som stamanställd militär till Stockholm år 1902, under det oroliga år då arbetarna strejkade för politisk rösträtt. En snäll man gav honom och ett par kamrater en tia till öl — på ett möte i Folkets hus upptäckte de att det var [[Hjalmar Branting]]. Bland sina kamrater spred han socialistisk propaganda och befälet ansåg honom farlig.'''

Mina föräldrar var religiösa båda. Jag är född 1879. Min far var gårdsnickare men dog något över 30 år. Blev förkyld, fick lunginflammation (ingen läkare). Jag kunde redan som barn tänka lite och sade till mamma: Varför kunde inte gud ha tagit bort mig i stället för pappa så hade inte mamma haft så mycket bekymmer!
Mamma sade att så får vi inte tänka. "Han har något med allt han gör".

Jag sade inget mera, men tänkte mycket för mig själv. Vi var tre pojkar i vår fattigdom. Vi kom ut efterhand till bönderna, så fort vi kunde göra någon nytta. Ibland var arbetet över förmågan. Men det måste gå. I stället för att exercera beväring, blev jag knekt på Malmslätt. Så kom 1902 resan till Stockholm. Vi reste i oxvagnarna. Vi satt trångt på brädbänkarna, en del var fulla, en del spydde, en del satt och sov, en del vaknade och debatterade om den förbannade tillvaron.
När vi kom till Stockholm var förtreten stor, trottoarerna fulla av folk, nyfikna. Det var dom som sade: "Skall Ni hit och skjuta på oss. Nej skjut i luften eller skjut era vallhundar". Jag svarade: "Ja det vet Ni kamrater. Då fick jag ett sabelslag på min ränsel. Och en röst röt: "Tig!

Så kom vi fram till Serberska kasernen (Siewertska Kasernerna ) tror jag det var den hette där vi skulle bo. Uppställd på gården var en kapten Erensvärd eller Ehrenkrona, som var ifrån Hultersta vid Mjölby.<ref>Troligtvis Carl-Erik Hjalmar Ehrenkrona, död 1944, då överstelöjtnant.</ref> Han höll föredrag om socialismen och dess dårskap och sade till sist: Det förstår ni väl alla, att om allt skulle delas och ni fick 2000 var och en del söp opp sina pengar, då fick dom svälta ihjäl och så skulle ni bekosta deras begravning!

En knekt Kartell begärde ordet, men blev nekad. Här ska vi inte ha något diskussionsmöte. Visiten blev 3 veckor. Vi fick första dagarna bese Museum, Skansen, Panoptikon, Livrustkammaren o.s.v. En dag besökte vi slottet. En kapten var ciceron i de fina salarna. Han sade: Så fint har ni väl det inte hemma". En knekt svarade: "Ja här ser vi vart skatterna tar vägen." Det blev tyst och och snart hemgång.

En gång var vi sex man ute på promenad. Vi fick permis ibland de första dagarna. Men med uppmaning att inte tala med folket. Vi stod i en port och drack öl vi hämtat i handelsboden, då en fin herre kom in och började prata. Vi svarade inte mycket på hans frågor. Vi visste inte om han spionerade på oss. Vi hade ju ej rätt att tala med folket. Så sade han: "Tycker Ni inte att Folkets Hus skulle sprängas i luften". "Ja, i så fall är det mycket som skulle sprängas i luften". Han tog fram en tia och gav oss: "Här har ni till lite öl och ni kan ju gå in på något ölkafé och slippa stå i porten".

Några dagar därefter blev vi inbjudna till Folkets Hus att höra föredrag av Hj. Branting. Märk vår förvåning, när talaren var samme man som gav oss tian. Efter mötet tackade vi för föredraget och tian. Han skrattade och sade: "Jassa det var ni!" Han tackade och sade: "Hälsa till Östergötlands folk." Vi fick tidningen Socialdemokraten varje dag. Men en dag var det några av de äldsta knektarna, som stod vakt vid grinden och då Socialdemokraten kom, skulle vi ej få tidningen. Vi kastade undan gubbarna och tog tidningen och delade ut dem i kasernen. Under tiden blåste officerarna uppställning. Vi lydde ej förrän varenda tidning var utdelad. Efteråt blev några varningens ord men ingen straffades.

En dag lästes upp en order: "Resa på båt till Haga. Middag och två cigarrer till manskapet och 4 till officerarna. Middagen bestod av två smörgåsar med pålägg och en öl. Det blev hemresa och det var två båtar. Vi hade kommit överens om att vi skulle tända våra cigarrer och kasta dom allmänt på däck orökta. Det var rena gröna nöden. Så kom officerarna och gjorde anmärkning. Vi sade att sådant skräp kan dom röka själva. Då sade en kapten, att ni kan väl gömma dom som ett minne ifrån kungen. Vi sade inget mer men hånskrattade.

Vi hade kurirer emellan Folkets hus och oss. Folket meddelade, om det blev något. "Och om det blir någon som skjuter på er, så är det någon lejd, men den skall vi själva ta reda på. Och ta reda på dem som eventuellt skulle skjuta mot oss". Sista natten låg vi med kläderna på och skarpladdade gevär i sängen. Kl. 3 på morron kom en av de snälla officerarna och ropade: Kamrater, nu får vi resa hem. Officerarna hade talat om för oss, att vi skulle få 3 kr per dag för tiden vi låg ute. En fru i Stockholm hade skänkt 90 tusen kr. Vi fick aldrig ett öre.

När vi kom till Malmslätt, var det många som la in om avsked. Vi blev inkallade till majoren. Han sade: "Ni förstår, att regementet skulle lida för mycken manspillan, om alla fick avsked, som ville det". Jag sade: "Det står ju i kontraktet, att det beviljas avsked för dem som vill och nu gör jag inget regementsmöte mer".

När sedan mötet började och vi var uppställda fick jag anmärkning på att jag inte putsat ordentligt. Jag fick gå in och göra om det. En timma senare gick jag ut lika oputsad som förut. Kaptenen frågade: "Varför lyder inte 116 Kjell?" — "Nä, han har lagt in om avsked". — Jag fick 10 dygns arrest. — Kom ut och vägrade putsa på nytt. Kaptenen sade: "Är det så roligt i arresten?" "Ja, det är huvudsaken det blir slut på detta helvete!" Så blev det 10 dygn till. Samma visa nästa gång, men då var det bara åtta dar kvar av regementsmötet och domen blev 8 dygns arrest.

Sedan fick jag lämna in kläderna och på eftermiddagen innan knektarna rest hem, delade jag ut löpsedlar, som jag skickat efter ifrån ungdomsförbundet. Jag hade blott några kvar, (Du skall icke dräpa), då jag blev tagen och det blev majorsförhör. Jag fick order att ögonblickligen lämna Malmslätt, i annat fall häktas som lösdrivare. Jag sade: "Den gubben går inte. Jag har stenarbete i Linköping hos — och här adress till bostaden". En patrull på tre man med bajonetten på geväret fick order att följa mig till landsvägen. Så farlig blev jag för fosterlandet efter den dumma Stockholmsresan.

Men året förut inträffade en händelse som gjorde att jag fick förakt för militarismen. Gjorde en man något fel, blev hela kompaniet nerskällt. En dag gick jag vakt på kvällen utanför officersmässen och officersbostäderna. Där stod på en skylt: "Vakten får inte släppa in några obehöriga i bostäderna". Det kornen dam och skulle gå in. Jag ropade halt och bad henne presentera sig. Hon blev arg och gick bort till officermässen och kom tillbaka i sällskap med en något berusad löjtnant. Så sade hon till löjtnanten: "Säg till vakten att han skall gå lite fortare". "Vad säger du jävla L-r", sade jag. Löjtnanten började skälla på mig och lovade rapportera mig. Jag går efter instruktioner och det är tur för både dig och din älskarinna att jag inte har ammunition.

Dom gick in och jag fortsatte på mitt pass. Dagen efter kallade han på mig i kasernen. Han ville tala med mig enskilt. "Det går an sade jag". När vi kom ut, tog han fram en tia och gav mig och bad om ursäkt. Den gången skulle jag haft knektnamnet Trotsig i stället för det lugna Kjell. Jag tog annars allt lugnt och sansat.

[[Bild:Rallare1.gif|frame|right|En rallare i Uddevalla är resklar med hela väskan full av litrar.]]En gång kom jag med som tredje man i en lokal underhandling i Linköping. Vi hade en storbyggmästare, som förr varit arbetare men spelade religiös och fick låna pengar och så lade han ut för att konkurrera ihjäl de mindre byggmästarna. Ibland gick han så långt för att han skulle få bygget, men sedan tog han så mycket mera, när han förstod, att inte de mindre räknade på det. Vid underhandlingen var han så fräck, så han sade, att det visserligen står i Bibeln, att arbetaren är värd sin lön, men det står inte vad han skall ha i timmen. Som jag hade läst Bibeln två gånger började jag med: "Allt vad i viljen människorna skola göra Eder, det gören I ock dem. Vi har gjort O-n rik, vi vill inte att han skall göra detsamma mot oss. Men vi fordrar att få nio timmar i stället för tio med samma betalning, därutöver 4 öre till i timman. O-n har väl lärt att man skall inte binda till munnen på oxen, som tröskar". Och så plockade jag fram mycket ur Bibeln och bad O-n tolka Bibeln och rätta sig till det bättre och inte ha penningen till sin Gud. Det tog skruv. De andra mindre byggmästarna gillade avbasningen han fick, och vi fick majoriteten på vår sida.

Jag blev helt besjälad av socialdemokratin, offrade pengar och tid på agitation under min fritid. Jag for mycket ut på landet om söndagarna och där kunde man konstatera, hur fattigt statarna hade det. Jag skrev till Palm och en söndag hade vi ett möte på landsvägen, vid en stor gård.

Palm gick upp på mjölkbordet och skulle tala. Patron kom fram och hans två stora söner och en stor hund. Patron höjde sin knölpåk och förbjöd Palm att stå på mjölkbordet. Jag sprang till en stuga i närheten och lånade en stol. Men nu sade Patron: "Det behövs ingen socialism vid min gård och vill arbetarna ha något förbättrat, så kan dom tala vid mig". "Det tror vi inte på", sade Palm. "Nu skall vi bilda fackförening som säkerhet".

Patron sade till fjärdingsmannen att förbjuda honom tala. "Det kan jag ej", sade han. Så hade jag tagit med mig ett par kraftiga stenarbetare ifrån Linköping. Och dom gick fram och sade till Patron: "Stör du mötet, skall både du och dina söner snart bli lasarettsmässiga". Det tog skruv. Dom lommade snopna därifrån. En söndag senare var jag där och spionerade. Patron hade förbättrat bostäderna och höjt betalningarna. Men någon fackförening hade dom inte vågat bilda.
Så var jag i Vadstena på stenarbete på lasarettbygget. Jag skrev till Elmgren i Jönköping, att jag hade gjort förarbete för att bilda Arbetarekommun. Jag gick upp till borgmästaren och anmälde mötet muntligen. Det var en stor karl. Han satt i gungstolen när har röt: "Stig in!" Jag hälsade. Han sade: "Vad vill du?" När han sade du, så sade jag: "Jag vill fråga dig, om vi får hålla ett möte. Det är Elmgren ifrån Jönköping som skall tala. Vi skall bilda en arbetarekommun." Han tittade på mig, men sa inget. Då sade jag: "Nå hur blir det? Jag skulle ju lämna in skriftlig anhållan".

— Så kom det fram: "Ja visst fan får han hålla föredraget. Men det är visst en rå djävel, den där Elmgren?" — "Det vet jag inte. Jag har inte sett honom. Jag har skrivit efter honom. Men tack skall du ha, att han får hålla mötet och välkommen!"

Jag affischerade mötet men när jag gått stan runt fick jag se, att de första affischerna jag spikat opp på stolpar och staket var nerrivna. Jag gick då tillbaka andra gator för att genskjuta nidingen och träffade en gammal polis, som rev dem efter hand som han gick fram. Jag klev fram till honom och höjde hammaren och tänkte klippa till, men hejdade mig, då polisen skrek till: "Förlåt mig!"

Men jag sade: "Din djävla snut! Har du inte reda på att det är olagligt att riva ner affischerna. Om jag gjorde rätt, skulle du ha ett gott kok stryk." Men han bad åter om ursäkt, han trodde det var förbjudet att sätta upp affischer. Vi blev vänner igen och han lovade komma till mötet och gjorde det också. Även borgmästaren kom och efter mötet bildade vi kommunen.

Sedan reste jag åter hem till Linköping, men det var för tillfället inget arbete där, men då började arbetet på Centralbanan. Jag gick då dit och fick arbete. Det var stenarbete, ett brobygge över en å. På kvällen fick jag bostad i en gammal drängstuga tillsammans med fem gamla rallare ifrån Norrland.

Vid 20 års ålder kom jag ut på järnvägsarbete och kom först till Östra Centralbanan. Verkliga rallare kom dit från Gällivare-Ofoten, och det var präktiga mannar. Vi fick avlöning var sjätte vecka, och då blev det fest. Någon bonde åkte till Linköping eller Kisa efter 100 eller 125 liter brännvin. Det var frivilligt att betala för en eller flera liter, men det dracks upp gemensamt. En gång blev det beslutat, att man skulle försöka dricka omkull varandra. Jag var med på nitton supar, men sedan var jag färdig. Jag minns, att det satt sex stycken kvar vid bordet, då jag vaknade, men de flesta kamraterna låg avsomnade på golvet. Då fler vaknade, sade en av segrarna: "Nu skall vi börja!" Och han tog locket på kaminen och hällde dit en liter och med den gick han omkring och bjöd att dricka. När man sedan såg sig omkring, var alla sotiga om munnen. Vi kryade till oss så småningom och festen började på nytt, men en av kamraterna fick vi ej liv i, han låg alldeles blek som ett lik. Jag lyssnade på hans hjärta men hörde ingenting. Vi försökte på alla sätt få liv i honom, men lyckades ej. Då sade jag: "Han är död". Då sade en rallare: "Då måste vi hålla en ståtlig begravning. Ta en lykta och gå ut i vedboden. Där är djupt med sågspån och gräv en grav". När det var klart, bar vi ut honom, och utsåg begravningsförrättare samt klockare, och höll begravning med tal och sång. Sången blev högre och högre och till sist vaknade bonden och kom ut: "Pojkar, vad tar ni er till?" — "Ja, du förstår det är en som kolat å". Bonden undersökte "liket" och sa: "Bär in honom till mig". Dagen därpå kom "liket" ut till oss igen någorlunda kry och började åter deltaga i festen, men var litet försiktigare med glasen. Vi andra tog det också litet mer måttligt. Vi söp mycket vid Centralbanan. Det var inte många nykterister. Men på de andra järnvägarna jag arbetade smakade jag inte sprit eller öl. De flesta var nykterister då. Det var Bjärka-Åtvidaberg, Linköping-Ringstorp, Skimsta-Norrköping, Mjölby-Hästholmen. Jag var stenarbetare överallt utom på Skimsta-Norrköping. Där var det grusgropen-Tippen o.s.v. Att man kunde stå ut med det slitet där. Två man om varje vagn i grusgropen och det skulle gå fort att lasta. Vi blev svettiga varje gång och så fick vi sitta på de öppna vagnarna. Vi frös. Och så på tippen, lasta av fort, återigen blev vi svettiga, och sedan frös vi igen. Så gick det hela, varje dag. Ibland förkyld, så man inte kunde tala. Ingen var i sjukkassa, vi for ju omkring på olika platser och arbetade. Det var ingen som tänkte på sjukkassa. Vi gav oss inte i första taget. Men var det någon, som måste lägga sig några dagar, skramlade vi in pengar till dem. Och det var likadant om det kom resande rallare och inte fick jobb. Var dom black, så fick dom matpengar och till resan. Det var enastående gott kamratskap. Vi hade ingen fackförening. Men en gång blev det lokal underhandling på en plats på Linköping-Ringstorp. Vi var tre man utsedda därtill. Ingenjören sade nej om påökt. Då blev dalmasen vi hade med oss arg, slog knytnäven i skrivbordet och röt: "Det förstår du väl att någon ändring måste det bli. Antigen skall vi ha påökt eller avdrag, annars slutar vi jobbet". Efter en stunds resonemang fick vi påökt.
Det fanns fina drag hos en del rallare. En flicka blev i grossess med en rallare. Han bestämde att resa och sade till basen, att hans avlöning skulle sändas till den adress dit han skulle fara. Sedan mannarna i laget sagt till basen att få ut pengarna och gett dem till flickan, så fick de adressen och skrev och skällde ner honom som rest.

Han kom tillbaka och ångrade sig. Blev åter vän med flickan. Dom gifte sig och det blev bra dem emellan. Hjälp till möbler fick de av kamraterna. Vi skramlade ihop till bröllopet, där hela laget var med. Och det blev pengar över, som de gifta fick behålla, allting väl.

Det var två man i vårt lag, som hade mat och husrum hos en bondänka. Hennes son skötte gården. De hade en piga och hon dog.

En kväll kom de två rallarna till oss. Vi var sex, som bodde tillsammans. De berättade för oss en ruskig historia, men de sade, att ni får inte säga det för någon, för vi vill ej att det skall bli någon polissak ty vi har dömt honom och han har fått sitt straff (sonen). Men modern och sonen hade kommit överens om att fördriva fostret. De hade ordnat det så att dom skulle resa bort, och så lejde de en gammal gumma att sköta flickan.

Och ge oss mat som vanligt sade rallarna. Men vi misstänkte, att det inte stod rätt till, så vi frågade gumman, om vi fick tala med flickan. Det ville inte gumman gå med på. Hon sade, att hon blivit tillsagd att ej kalla på doktorn. "Då beslutade vi," sade rallarna, "att gå in och tala vid flickan där hon låg". Hon var mycket sjuk och jämrade sig. Men hon kunde berätta, att modern inte ville att de skulle gifta sig, det hade sonen sagt. Flickan sade inte mer, och besvarade inte våra frågor. Hon var mycket sjuk, och dagen därpå dog hon.

Modern och sonen kom hem den kvällen. Dagen därpå tog vi bondmoran i förhör. Hon nekade att dom hade gjort något med flickan. Men då vi sade, att vi talat med flickan, grät hon, och bad oss inte säga något för någon. Och så tog hon fram och ville ge oss hundra kr var. Men vi tog inte emot dem.
Sedan gick vi in till sonen i hans rum. Och han fick stryk, mycket stryk och god stryk, endast med knytnävarna. Vi talade med modern en kväll och hon sade att han ligger bara och gråter. Han måtte väl inte dö. Men vi sade, att det var ingen fara. En åtta dar därefter sade de till oss att doktorn konstaterat missfall, intet mera, och så hade det varit begravning, men sonen var inte med. Men sedan om ytterligare några dagar, hade sonen kommit ut och började så nätt att arbeta. En kväll kom han in i köket och ställde fram en liter brännvin på bordet och bad oss om förlåtelse. Han grät och sade: "Nu är hela mitt liv förstört. Jag kan inte heller förlåta mor. Det var hennes fel. Hon var ju så envis". Nu sade rallarna, att de tänkte flytta. "Nej det får ni inte. Stanna kvar och jag ber eder, säg inget för någon. Ni får allt vad jag äger".

De sade: "Ja då stannar vi väl. Och du kan ta det lugnt. Du är ju ung och får försöka glömma ditt brott". "Det kan jag aldrig", sade han. "Men jag vill inte komma på fängelset. Ni får vad ni vill ha bara ni inte anmäler mig". De svarade: "Nej vi vill inget ha, och ta det lugnt".
Men de sade till oss: "Vi flyttar så fort vi kan få någon annan bostad. Det är inte roligt att se dem. Varje dag ser de förgråtna ut. De har säkert stor ånger båda. Så går det, när människor har penningar till gud".

Det var vid Centralbanan. Vi rallare fiskade. Det var en stor herrgård och mindre gårdar i närheten. Där fanns statare och som vanligt då, hade dom många barn och var mycket fattiga. Det var en insjö med mycket fisk av flera sorter. Jag minns ej, om det var förbjudet att fiska, eller om statarna inte kunde eller tog sig för att fiska. Men vi lånade ett par roddbåtar och gav oss ut om söndagarna. Vi rullade ihop bollar av dynamit. Tog stubin-(råd och satte knallhatt på och stack in i bollen, tände och släppte ned i sjön. Det kom upp mycket fisk. Vi hade gjort håvar och tömde fisken i bålarna och lade rockarna över fisken, så de inte hoppade i sjön igen, när de k ryade till sig efter bedövningen. Vi yngre rallare visste inte, att det var förbjudet att fiska på det sättet.

Vi såg ibland om söndagarna att folk rodde över sjön i båtar till kyrkan. En söndag kom en båt och närmade sig vårat fiskeläger. Vi rodde i land. Och då båten kom närmare och de tänkte landa såg vi, att det var fyra man i båten. Två hade uniformer. Då började de gamla rallarna kasta sten och skrek och hotade dem. De vågade inte landa utan gav sig iväg igen. Vi fick brått att plocka fisken i säckar och gick till statarna och delade ut fisken. Vi varnade statarna att polisen kommer nog hit. Dagen därpå kom polisen till vårt lag och det blev förhör, men vi visste inget. Sedan hade de gått till statarna och de erkände att de fått fisk av rallarna, men de kunde inte följa med och utpeka någon. Statarna sade: "Vi känner ingen av dem. De är ju lika klädda alla".

[[Bild:Rallare2.gif|frame|right|Rallare vid inslaget till den 44 meter långa tunneln söder om Uddevalla. Foto 1903.]]Sä det blev inget mera av det. Men statarna blev inte utan fisk, så länge vi var där, men vi fiskade om kvällarna, när det var ruskigt väder, och så laddade vi ej så stora bollar, så skotten hördes ej så långt ikring. Statarna fick fisken gratis. Vi tyckte synd om dem.

Jag kom först till Centralbanan, när de började. Fick kvarter i en gammal drängstuga. Det var fem gamla rallare ifrån Norrland.

"Jaså, skall du börja här? Tillhör du förbundet?"

"Vilket förbund?"

"Det ludna. Är du luden på bröstet?"

"Det tror jag inte."

"Ja, då är det böter en liter brännvin vid avlöningen."

"Det betalar jag gärna för att komma i lag med gamla rallare", svarade jag.

"Ja, hade du kommit in i förbundet, hade det även kostat en liter".

Sedan blev det att prata om litet av varje på kvällen. Jag varsnade med detsamma, att det var renhåriga mannar. Och det har varit lika bra på de fem järnvägar jag arbetat. Det kunde vara någon ny som kom och var dum ibland. Men alla gamla rallare jag blev kamrat med var bra. Och till folket var förhållandena bra, såvida inte de var dumma emot rallarna. Det var rallare ifrån hela Sverige. Polis och rallare kom inte bra överens. Nästan alla rallare hatade polisen på den tiden.
Slagsmål emellan rallare förekom sällan. Och blev det någon gång, ropade de gamla endast: "En om en". Och en gång såg jag en boxning emellan två. Det var en nykommen, som kom ihop sig med en, som hade varit hos oss länge. Det var vid kortspel. Vem som hade rätt, blev aldrig utklarat, men dagen efter var de åter sams. Men vilken boxning. Det var kraftiga mannar båda vid något över 25 år. De höll på nära en halv timma. Och det var med bara knytnävarna. Ibland var de nerslagna, ibland den ena och ibland den andra, men opp igen. Mannarna skrattade och berömde dem. Hade de varit med nu för tiden i boxning, had de säker kommit långt med stort beröm.

Vi hade en gång fått hem brännvin och festade och så hade vi lagt oss. Minns jag inte fel, hette platsen Risnäs. Om en stund knackade det på dörren och fönstren. Vi tittade ut genom fönstren. Det var månljust. Det var nog en 30 man och vi voro sex man, men vi hade en skåning och en dalmas att lita på och vi andra fyra var rätt så kraftiga. Masen sade: "Klä på er fort". Vi fyra placerades vid väggarna. Tillhyggen hade vi, boxhandskar och tomma ölflaskor. Skåningen och Masen ställde sig vid var sida om dörren till rummet som var stort. Dörren öppnades och nästan alla rusade in. De ville ha brännvin. Dörrvaktarna började sopa ut dem och vi fyra arbetade friskt och rummet blev tomt. Men Skåningen, som gick först ut, fick en stor påk i skallen, så han stöp. "Freda min rygg", sa Masen "och så stormar vi dem, men håll ihop, parera och, slå vilt". Och det dröjde inte länge förrän många låg på marken och andra började springa därifrån. Vi förföljde dem. När de var slagna, gick vi tillbaka. En del låg kvar. Och vi bar då in Skåningen till bonden, som hade vaknat av oväsendet och bad honom plåstra om Skåningen och så gick vi ut till de slagna, men de kryade till sig efter hand och lommade iväg, en del blodiga. Skåningen kryade till sig och om några dagar var han i arbete igen.

Några dagar därefter besökte vi det törstiga laget. Det var ett smålandslag, f.d. stöddiga brädgårdsarbetare sommararbetade i ett schakt. En del hade plåsterlappar kvar ännu. Och då vi frågade, om de ville fortsätta striden, bad de om ursäkt. "Vi var ju inte nyktra och vi hade fått reda på, att ni hade fått hem mycket brännvin".

Det var det enda slagsmål jag var med om på de fem järnvägarna jag arbetade. Fjorton dagar efteråt var vi bjudna till laget. Där ställdes upp 10 liter brännvin och en massa öl. Vi var väl beredda och försiktiga. Vi trodde de skulle hämnas men det var frid och fröjd hela natten.

Jag såg aldrig, att rallarna ofredade någon oförskyllt. Men var det någon, som spelade dum, blev han näpst. En gång var vi utbjudna till fest. De hade byggt en provisorisk dansbana och vi skulle ta med vår klaverspelare och våra två komiker. Vi hade en, som var enastående att kunna roa folk. Han hade en sådan mimik, så bara folket tittade på honom vid uppträdena, skrattade de. Och han kunde dra verkligt roliga vitsar. Vi var en 30 man, snyggt klädda, som gick dit. De bjöd på smörgås, kaffe och sprit. Dansen började. Det var två herrar och två damer, som kom cyklande dit. Man kunde märka, att de inte hade några bekanta på platsen. De hälsade ej på någon och de verkade mycket högdragna. Rallarna beslöt, att bjuda upp damerna till dans. Den ena sade: "Nej tack". Men den andra sade: "Å hut bonde," men när hon tittade på den vanliga svarta rallarehatten, tillade hon: "rallarebuse".

Rallaren svarade: "Ursäkta min lagårdspiga, hur mycket mjölkar Rosa?"

Det blev samling och överläggning, vad vi skulle göra. Två man gick fram och tog damen under armen och ledde upp henne på dansbanan. Den ena befallde spelaren att sluta och så talade han till folket högt vad fröken hade sagt. Alla vi rallare gick upp på dansbanan. Damen blev innesluten i en ring av rallare. Och befalldes att gå i ringen och sjunga: "Rallebuse opp och Rallebuse ned aldrig skall jag säga rallebuse mer" en då välkänd refräng. Hon ville ej, men då hon fick meddelande om att hon inte slapp med mindre, föll hon till föga. De två herrarna hade försökt att befria henne men avisades bestämt. Damen gick runt i rallareringen och sjöng och folket, som stod runt omkring dansbanan, skrattade.

Och så fick herrskapet fritt att avlägsna sig och folket och rallarna hurrade och skrattade och dansen började och den glada stämningen var god och gemytlig till festens slut.

Vi var i Kisa en gång och festade. En fru stod och sålde smör. Två rallare, litet berusade, skulle köpa smör. Men frun begärde nästan dubbelt pris av oss jämfört med dem som köpt av henne tidigare.

"Varför begär frun så mycket för smöret av oss?"

"Jo för ni rallare har råd att betala och förresten super ni opp edra pengar".

Den ene rallaren sa: "Lilla frun, men får vi då göra med smöret vad vi vill?"

"Ja, det vill jag inte förbjuda", sa frun.

Och de köpte ett kilo smör, tog fast i frun, drog upp kläderna på henne och smorde henne både bak och fram med hela kilot. Hon skrek men ingen hjälpte henne. Hon packade ihop sina smörpaket och gick hem. Folket som hört ockerresonemanget skrattade och sade att det gjorde ni rätt i rallare.

En bonde, som ockrade med priserna, blev korsfäst på lagårdsväggen med spikar i rockärmarna och byxbenen. Drängarna fick hjälpa honom ned. Detta hörde jag
berättas, men träffade aldrig dem som skulle ha gjort det, så om det var sant kan jag inte garantera.

Men jag träffade rallare, som hade varit med om att korsfästa en bonde, som skulle åka till Linköping med potatis. De hade förut velat köpa potatis av honom men liksom nu begärde han dubbelt pris än han fick i stan. Rallarna spikade fast byxbenen i skrevet och rockärmarna i sätet och band opp tömmarna och lät hästen gå emot stan. Det var långt, tills han mötte folk som hjälpte honom.

Det stod också i tidningen att polisen var ute på linjen för att söka brottslingarna men fick aldrig tag i dem. Bonden kunde inte lämna säkert signalement trots att de talat vid honom förut om köp av potatis och alla kamrater, som visste, vem det var, teg.

En vinter i skogen. Vi var tre man, som tog ut sten till ett brobygge. Vi bodde i en gammal stuga ute i skogen. Öppen spisel, inte spjäll om kvällarna. Vi staplade opp stora meterslånga trän i spiselen och lagade vår mat. Det blev varmt, men om rnornarna var vattnet fruset i tvätthandfatet. Det var 30—35 grader kallt vissa dagar. I arbetet fick vi var tredje dag sitta och hålla borret, medan de två andra fick slå på borret och hålla sig varma. Middagarna gjorde vi eld i en stubbe, stekte fläsket, virade papper om fläskbiten och stack in en träpinne och satte i elden. Lika med det frusna brödet. Mjölkflaskan fick vi värma försiktigt, så den inte sprack. Det var 10 timmars arbetsdag. Nu har ju både skogsarbetare och betplockare kockar eller kokerskor och varma bostäder och rejäla sängkläder.

Vi hade ett helvete, men det gick. I kväll har jag värk och har svårt att sova. Därför sätter jag mig att skriva i natt. Och det blir om mitt trevligaste rallareminne. Ibland om det varit lite trist, har jag bara tänkt på detta och mitt glada vanliga humör har kommit åter. Jag vill först berätta lite om huvudpersonen.

Stockholmspelle var springpojk i Stockholm. Modern en snäll människa. Fadern var elak, särskilt när han var full och det var varje fredagskväll. Ibland slog han sin fru oförskyllt. Det var i fyllan. En kväll, när fadern kom hem full skällde han på Pelle, för han satt uppe och brände lyse.

Pelle svarade: "Jag lämnar vart enda öre som jag förtjänar till mamma". Modern vaknade och ville försvara Pelle. Då började fadern att slå på henne. Pelle var då tolv år gammal. Han tog ett vedträd och slog till fadern i skallen med, så fadern blev liggande på golvet.

Pelle sade till sin mamma: "Nu går jag, jag kommer i morrn". Och dagen därpå gick han hem och fadern var på arbete, så slaget hade inte blivit så farligt.

Pelle var trött, han hade ju gått brandvakt på natten och fick sova några timmar. Dagen efter skulle han börja sitt jobb, trots att han hade gått brandvakt den natten också. Han fick inte börja jobbet, de hade tagit en annan springpojk. Nu blev det svårt för honom. På dagarna gick han hem till sin mamma, fick lite mat och sov litet. Fadern hade ångrat sig och sagt till sin fru, att säga till Pelle att komma hem. Fadern hade sökt Pelle vid jobbet men fick veta, att han hade fått sluta. Men Pelle ville inte se sin far mer.

En dag kom det ett rallarelag från Norrland till Stockholm för att festa. En kväll då dom gick in på ett ölkafé, stod Pelle och tittade på dem. De hade så stora svarta hattar allesammans. En rallare sade. "Vad glor du på, grabb. Vill du ha kaffe så kom med?"

Han blev bekant med dem och talade om händelsen med sin far och om jobbet.

"Ja, då kan du vara med oss", sa rallarna. Dagen därpå var han deras sällskap och han följde med på krogar och ölkafeer, fick mat och kaffe men smakade inte sprit eller öl. Tredje dagen sade han till dem. "Skall ni inte se på stan?" De blev intresserade och han fick ledsaga dem hit och dit. Så kom dagen, då de skulle resa. Då sade de: "Du kan följa med och bli våran kock". Han var med på det, men han skulle gå hem och ta adjö av sin mamma. De följde med och lovade att väl taga vara på pojken och frun behöver inte vara rädd. Han skall inte behöva fara illa och frun gick med på det. Frun fick 20 kr och så reste de. Pelle skrev ofta hem och ibland sände han en sedel. Han fick ju avlöning av rallarna. Han köpte sig kläder m.m. och till sist hade han sparat ihop till ett dragspel och han lärde sig snart att spela. Han köpte roliga böcker och lärde sig att deklamera. Rallarna berättade historier och vitsar och dem lärde han sig. Han började uppträda som komiker för dom om kvällarna och de tyckte det var roligt. Han hade en sådan mimik. Han kunde med sitt ansiktsuttryck härma präster och krögare m.fl. Rallarna bjöd in allmänheten om söndagar och det blev lyckat. Så reste det mesta av laget till Centralbanan och han följde med. Innan for de till Stockholm och hälsade på Pelles mor, samlade in pengar och gav henne. Pelles far var död.

När de kom till Centralbanan, fick de mat och husrum hos en bonde. Pelle började arbeta, men laget hade ackord och de sade till Pelle: "Du behöver inte arbeta hårt". Pelle drog sina historier och vitsar under rasterna. Mycket diktade han själv ihop och så köpte han böcker, som han skickade efter ifrån städerna.

En dag kom ingenjören och Pelle arbetade inte så länge han var där. Det var väl en kvart. När ingenjören var gången, sade basen till Pelle: "Lat det har du varit sen du hit kom, men att du är dum, det har jag inte varsnat förrän nu. Du kunde väl ha låtsats, att du arbetade och rört på dej lite så länge ingenjören var här, och inte sitta still hela tiden".

"Ja, då är det väl bäst jag slutar", sade Pelle: "Adjö!" Och Pelle skrek till laget: "Adjö kamrater och tack för allt".

Kamraterna ropade: "Vänta Pelle vi vill tala med dig!" När alla fick reda på vad basen hade sagt, sade de: "Vi har ju ackord och vi har sagt till Pelle, att han behöver inte arbeta mer än han vill". "Det går jag inte med på efter detta," sade basen. Då sade en av laget: "Du arbetar ju inte själv och vi har fått reda på och bekräftat, att du sätter upp blindgubbar och behåller pengarna själv." Då gick basen och packade och reste därifrån. Pelle blev erbjuden arbetet som bas men ville inte. Men kamraterna sade: "Vi skall hjälpa på dig. Det skall gå bra och det gick bra".

När laget gick på krogen gick Pelle och snokade hos bokhandlarna. Och när laget gick hem hade de flesta litrar i rockfickorna och Pelle bar sitt bokpaket.

[[Bild:Rallare3.gif|frame|right|Rallarna fick tidigt en genom gruppsamhörigheten stärkt självkänsla, som ej sällan tog sig stereotypa uttryck såsom att hos fotografen arrangera olika slag av dryckeslag.]]Jag blev bekant med Pelle och han berättade allting för mig, men jag glömde meddela att angående tiden i Norrland förde han bok över utgifterna vid matlagningen. De fick god mat och var alltid belåtna. Om kvällarna var det varmt, då han hälsade dem hem. Maten var då färdig. Pelles far smakade ingen sprit efter den kvällen de hade blivit osams och han var alltid snäll mot sin fru och frågade ofta efter Pelle och innan fadern dog, fick han läsa Pelles brev. Modern och Pelle skrev aldrig något om fadern i sina brev till varandra.

Jag arbetade inte i Pelles lag, men jag hälsade på dem ibland. Och Pelle hälsade på mig. Han fick låna Frödings dikter av mig, och dem deklamerade han för laget och det intresserade dem mycket. Pelle och jag blev mycket goda vänner. Han var en verklig humanist, idealist och socialist. Var det någon gång någon av hans lag, som höll på att bli osams om kortspel eller något annat, var Pelle framme och medlade. De hade stor respekt för honom, antingen de var nyktra eller fulla. De sade: "Vi respekterar Pelle, han har rätt". Alla lydde honom.
Pelle var deras läkare ibland, när de var fyllesjuka. Pelle hade alltid hemma på lager Salubrin, Hoffmans dropp "ordekolong" o.s.v. När de var fyllesjuka, blandade han ihop soppor åt dem, tog en matsked och bjöd ut åt dem. En gång jag var där vid ett sådant tillfälle, sade en: "Soppan är klen i dag Pelle! Ta en dosa snus och strö i soppan, så blir det lite starkare!''

Nu först kommer det roliga, som jag nämnde. Pelle var stilig och alltid snyggt klädd. Han såg mycket bra ut och uppträdde intelligent, var glad och skämtsam. Men konstigt nog, var han blyg och tafatt när det gällde flickor. Men hur det var ändå, så fick han sällskap med en flicka, en stilig bonddotter, som han dansade med på en fest. Han träffade henne några gånger. Men en söndag när jag var och hälsade på laget, tyckte jag han verkade nedstämd, så jag frågade honom vad det var med den glade Pelle i dag.

"Ja, här skall du se". Och så tog han fram ett brev och sade: "Du kan läsa det högt, så kamraterna också får höra vilka kvinns det finns". Sedan började mannarna ställa frågor till honom. Och han berättade: "Sist jag träffade henne, dansade vi och hade roligt. Sedan tog vi en promenad och kom till en plats och satte oss i gröngräset. Det var en vacker härlig kväll. Vi pratade och skämtade, men så blev hon tyst. Men om någon minut sade hon: "Pelle jag är så rädd". "Vad är du rädd för?" frågade jag. "Jo, jag är rädd att du skall kyssa mig". "Jaså", sade jag och så pratade vi lite om annat. Men så började hon i viskande ton. "Oh, Pelle vad jag är rädd". "Vad är du så rädd för?" sade jag igen. "Jag, är så rädd, att du skall kyssa mig". Hon var ju så vacker och jag var så rädd om henne. Så jag sade: "Skall vi inte vänta, tills vi blir förlovade?" Hon gick genast upp och sade: "Nå nu går vi väl hem". Jag följde henne hem, men när vi kom dit, tog hon genast gonatt och gick in. Jag sade: "Skall vi inte träffas snart igen?" Hon svarade inte, och så fick jag det där brevet i dag. Nu är jag kvinnohatare. Jag skall aldrig göra sällskap med någon flicka mer."

Både jag och mannarna i laget visste att Pelle inte kunde bli arg på oss, om vi skämtade med honom. Jag sade att det fanns tusen åter. — "Nä, sa Pelle inte så vacker och snäll som hon var. Tyckte du, att det var snällt gjort av henne att ge mig korgen?"

Nu började mannarna: "Kunde du vara så dum Pelle. Du borde blygas för din blygsel. Och din dumhet", tillade en annan. Men en av de äldre sade: "Vi har ju inte lärt dig något eller talat vid dig någongång, hur flickor skall tas. Så vi har nog en liten skuld i din kärleksolycka, men det är bara att glömma. "Det är inte så lätt att glömma", sade en annan. "Tänk Pelle, om du kommer till himmelriket och får se dem där gå arm i arm, för hon blir väl gift med någon annan". Men då sade en annan rallare: "Då är hon så gammal och ful. Pelle kommer inte att känna igen henne, om han träffar henne i himmelriket". Sedan blev det några timmars diskussion om kärlek och äktenskap.

Pelle började sedan mer träna att spela på sitt klaver och öva sig som komiker. Han blev mycket anlitad på fester och skördekalas hos bönderna. Det var så att rallarna tog något fritt ibland och hjälpte bönderna med skörden och så blev dom sedan bjudna till skördekalas.

Och här kommer det roligaste jag haft någon gång. Jag fick följa med Pelle till ett skördekalas. Det var till en stor herrgård. Om jag blir hundra år glömmer jag aldrig det skördekalaset. Så roligt har inte människorna nu för tiden. Jag kommer ihåg alla ansikten, små och stora, gamla och unga. Vilken verklig glädje som rådde hela natten och hur glada och nöjda alla voro på morron, när vi skildes.

När vi kom till skördekalaset satt ett 50-tal personer i salen och drack kaffe. De hade väntat på oss och trodde inte, att Pelle skulle komma. När det var att skämta med allmänheten, då var inte Pelle blyg. Han såg, att det var en plats ledig vid bordet. Han sade: "Jag hälsar på eder alla på en gång", och så satte han sig ned och drack kaffe. Sedan ordnades en plats åt mig och dottern kom och bjöd mig och så gick hon bort till Pelle och sade: "Håll nu till godo spelman". "Nä tack sade Pelle, nu har jag jag tagit vad jag behöver och jag vill säga lilla fröken, om jag blir bjuden på något, tar jag aldrig emot. Till och med om lilla fröken Rosenknopp vill ge mig en kyss, så tar jag inte emot den ens en gång". Men så tittade han på henne och sade: "Jag tror, jag tar igen det sista jag sade" (och den fröken var nog lika vacker som den han hade varit kär i).

Så kom patron och hälsade Pelle välkommen: "Jag har hört att spelman kan roa folk också. Det blir ju roligt i natt". "Jag skall försöka" sade Pelle. Och han började redan med sina dråpliga historier och glada trevliga vitsar. Han hade en enastående makt att få folket glada. Hans mimik var enastående. Han kunde härma alla sorters människor och göra sig lik deras utseende. Alla skrattade och en fru släppte en gasbomb, så det hördes i hela salen. Frun skrattade och skrek: "Jag kunde inte hålla mig".

Pelle svarade: "Lilla frun, det är inte så lätt att hålla det man inte har i händerna". Frun skrek "Jag tror jag skrattar ihjäl mig". Pelle genmälte: "Jag vill inte lilla fruns död, jag vill ju vi skall ha roligt". Frun svarade: "Jag tror jag måste gå ut". Pelle fortsatte: "Frun, det är en del, som går ut inne".

Så tog Pelle fram klaveret och spelade. Det dukades bort och det blev dans. Och dom som inte dansade samlades hos spelman och han gjorde grimaser och det blev skrattsalvor och så höll han upp med spelet ibland och tog några vitsar.

Sedan blev det mat, men då var patron rädd, att folket skulle sätta maten i strupen, så han bad Pelle vila sig under maten. Och Pelle satt tyst och värdig som en prost och åt. Pelle var riktigt upplagd den kvällen, så när det var avdukat började han med sina roliga historier. Han kunde så många historier och vitsar, så det tog inte slut. Men han frågade om vi skall dansa. "Nej, mera roligt", sa de. Annars brukade ju folket på den tiden, som nu, vara mycket för dans. Sedan kunde han under hela natten berätta en timmas tid och när han tyckte de kunde vila ifrån skrattsalvorna, tog han och spelade en timmas tid. Patron och dottern tyckte om hans trevliga historier och vitsar. Så patron sade: "Kom till mig varje söndag en stund. Jag skall betala för det". Pelle gick dit några söndagar. Men så en dag sade han: "Söndag går jag inte dit. Dom fjäskar för mycket för mig och jag tror rara vackra flickan börjar bli kär i mig".

"Skall du nu bli dum för andra gången", sade kamraterna. Men Pelle sade: "Jag vill inte gifta mig och jag går aldrig dit mera". En tid därefter reste laget till ett annat jobb. Jag brevväxlade med Pelle några år. Men en dag fick jag brev ifrån hans kamrater. Pelle hade dött i lunginflammation. Han hade bett dem hälsa mig. Då fick jag sorg. Man kan aldrig glömma en sådan god vän och kamrat.

Jag vill nu börja med själva arbetet. Basarna gjorde upp om ackorden. En del basar lyckades bra, en del dåligt. Så var det också med ingenjörerna. Och schaktmästarna. En episod från Centralbanan. Vi sprängde oss igenom ett berg. Där använde vi björn att förslå ut de stora stenarna med till tippen. Det var inte så långt, 300—400 meter. De små stenarna m.m. lastade vi på kärror och sköt ut till tippen, på brädlandgång. Efter ett halvt år var det nästan färdigt. Det blev bråk. Basen hade "blindgubbar", det vill säga mannar uppsatta till avlöningar som inte fanns i laget. Och så behöll basen pengarna för dem. Och på det sättet blev det mindre i avlöning för oss.
Laget hotade basen med stryk, men så sade han till dem han var mest rädd för: "Gå med mig hem, så får ni brännvin, och så får vi göra upp". Dagen därpå kom inte basen och inte de kamraterna, som följt med honom hem. Och vi andra slutade jobbet.

Vid Åtvidaberg-Bjärka arbetade jag i ett berg strax vid Åtvidaberg. Vi var några som bodde i en banvaktsstuga. Den var inte målad, varken inne eller utvändigt. Det var sängar ihopspikade av vanliga bräder, en halmmadrass, en halmkudde och var sin filt. Vi låg två i varje säng. Det fanns inga gardiner eller rullgardiner. Maten fick vi laga på en kamin. Där bodde vi i sex månader. Järnvägen tog hyra, men hur mycket minns jag ej. De hade slagit upp en barack åt en del kamrater, men den var ändå sämre. Det var kallare och fuktigt, men de fick ändå betala hyra. Men vid de fem järnvägarna jag arbetade var det inte många baracker uppförda. Nästan alla inhyrdes hos ortsbefolkningen. Många hade maten hos bönderna.

Under arbetet vid Åtvidaberg hade vi långt till tippen. Vi hade tippvagnarna vi lastade på, och de gick på räls ut till tippen och en häst som drog dem tillbaka igen. Där skedde två stora olyckor, när vi sprängde. Det var storskott och flera mindre på sidorna på en gång. Då sprang vi en två hundra meter därifrån och så fick man stå och parera, när stenarna kom visslande i luften. Ibland gick en del rätt stora stenar långt. En stor stark kamrat, Nilsson, var lite för djärv och inte nog uppmärksam. Vi varnade honom ibland och en dag hände det. En sten stor som en knytnäve träffade honom i skallen. Han forslades till Linköpings Lasarett och låg där utan sans i åtta dar, innan han dog.

På våren under islossningen, så lossnade stenar på slänterna. En dag stod en kamrat böjd och skulle ta en sten och kasta opp i tippvagnen. Och i detsamma lossnade en sten på slänten och rullade ned och slog honom i ryggen. Han kom till sjukhus. Vi fick reda på att läkaren sagt, att han blev invalid för alltid. Ingen var i sjukkassa. Vi flyttade ibland och ingen tänkte på den saken. I detta fall gjorde vi som vanligt, skramlade ihop pengar åt honom. Järnvägsbolaget gav aldrig något vid olycksfall.

Lönen var mycket olika för samma sorts arbete. Det berodde på basarna, som räknade dåligt ibland vid ackordsuppgörelsen. Fattades någon man, fick man börja med detsamma. Avskedad minns jag ingen som blev. Ingen uppsägning förekom, utan vid avlöningen kunde det vara någon som slutade och gick. Och sedan var det någon som kom och fick börja.

Vid Centralbanan var det inte många, som hade en söndagskostym. Det var ett par mollskinnsbyxor, en storväst, en rallarehatt, svart med stora brätten. En del hade rock, en del inte. Men vid de andra järnvägarna var de flesta snyggt klädda om söndagarna. En del lagade kläderna själva, en del kastade dem och köpte nytt.
Gifta var inte många. Men de som var det skickade pengar till sina fruar. Det var till olika platser i landet. Det var någon, som hade sin fru med, men det var sådana som inte hade några barn.

Här skall jag berätta en ruskig historia. Vi var några som bodde i en stuga. Det var ett stort rum. Men i ett litet rum bodde en gift kamrat med sin fru. Mannen söp mycket och en natt fick han dille. Vi hörde hur frun skrek på hjälp. Vi klädde oss fort. Men när vi kom till rummet, var mannen ensam. Han hade vält omkull möblerna och höll på att slå sönder så mycket som fanns. Två kamrater tog fast honom och band armarna och benen. Så fick han ligga på golvet och våndas. Vi andra sprang ut för att leta. Vi ropade. Inget svar. Det hade snöat, så vi gick in till oss och tog en lykta och så gick vi ut och såg spår i snön. Hon hade gått barfota. Vi följde spåren och dom gick till en ladugård. Och dörren var inte låst. Då vi kom in, hittade vi frun. Hon var i bara linnet. Vi tog en rock på henne och en rock svepte vi om henne nertill och så bar vi henne till bostaden.

Frun klädde på sig. Men mannen låg där, svor, skrek och var vild. Men fram på morron började mannen gråta. Då sade en gammal rallare: "Tala inte till honom. Nu går det snart över". Vi lät honom gråta. Nu låg han stilla. Och efter en timmas tid tittade han opp och sade: "Var är Ellen? Vad har jag gjort?"

Då började frun tala med honom. Och vi talade med honom. Han började krya till sig och bad att bli befriad ifrån repen. Han bad sin fru om förlåtelse. När han fick veta, att vi hittade henne i ladugården tackade han oss, men bad att en man skulle stanna hemma ifrån arbetet, ifall han fick ett fylledille till. "Nu skall jag aldrig smaka någon sprit mer", sade han. Och så länge jag var där höll han sitt löfte. Jag träffade honom efter några år på en annan plats. Han var fortfarande absolutist.

Förhållandet till ortsbefolkningen var bra även angående kvinnfolk. Det var ingen, som försökte att få sällskap med någon flicka, när de visste, att hon hade sällskap. Knallarna, som handlarna kallades, var fräcka att ta betalt. Men rallarna kom inte åt att "slå stjärna". Ty basen fick skriva ut lappar, som vi fick handla på, när vi behövde kredit. Och basarna var skyldiga att betala knallen, innan vi fick avlöningen.

"Slå stjärna" kallades det, när vi inte betalade en skuld. En gång var jag med vid ett stjärnfall. Och det dög inte att säga: "Jag betalar", ty då hade man säkert fått smockan.

Det var en tid vi hade mat och husrum hos en bonde. En mycket snål bonde. Dåligt kvarter, dåliga sängkläder. Och till slut tröttnade de gamla bredspårarna. De sade: "Nä, nu flyttar vi ifrån den här bondtjyven och slår en stjärna". På avlöningskvällen kom bonden till matbordet och ställde två liter brännvin som vanligt vid avlöningen. "Var så god pojkar". Bonden gick in till sig.

Och vi åt och drack. Och som vanligt när vi slutat, kallade vi på bonden genom hans dotter. Bonden kom. En kamrat sade: "Ja nu skall väl vi betala. Men du får inte så mycket den här gången. Jag skall betala för kvarteret, det har ju varit så förbannat uselt, så var god!" Så lade han ett öre på bordet.

Så var det en annan, som sade: "Ja jag skall betala för maten. Men du måste väl erkänna, den har varit mycket dålig. Vi har fått köpa oss mat själva ibland. Var så god!" Så lade han ett öre på bordet. Och så blev det en skrattsalva.

Bonden gick in. Kamraterna sade till dottern: "Vad säger du om det här? "Dottern sade: "Jag har varnat pappa och bett honom, att vi skulle bättra både maten och sängkläderna. Men han har inte velat det". "Bravo!" sade en. "Kamrater, vi ger flickan en femma var men på ett villkor. Du behåller pengarna och ger inte din far dem". Det gick flickan med på, och sedan tackade vi henne och gick ut och packade och reste.

Vi arbetade vanligen 10 timmar i tungt arbete. En del var trötta och lade sig, en del läste någon bok. Tidning var det sällan någon som köpte. Några spelade kort. En del berättade historier och vitsar. På somrarna var vi ute på fester, de som hade söndagskläder.

Religiösa intressen var inte vanliga. Jag såg aldrig någon som gick till kyrkan eller till frireligiösa möten. Men de var toleranta. Det var ingen som ville såra någon som var religiös eller nykterist.

En gång bodde jag tillsammans med en kamrat. Vi hade var sin säng. Men innan han lade sig, lade han sig på golvet vid sängen på knäna och knäppte ihop händerna. Första kvällen blev jag förbluffad ty han var trevlig, skrattade och skämtade i arbetet som vi andra. Det gick flera kvällar. Han låg där en kvart eller 20 minuter.
En kväll sade jag: "Kamrat, går det inte lika bra att bedja, om du lägger dig i sängen. Det är väl hårt att ligga på golvet".

"Snälla Kjell", sade han. "Jag vill ligga på golvet och jag beder för dig också".

"Ja kamrat, det gör nog ingen nytta".

"Jo", sade han, "Gud har hjälpt mig många gånger. Och Gud skall hjälpa dig också, om du behöver hans hjälp".

"Ja tack skall du ha i alla fall. Men var och en blir salig på sin tro".

Vi bodde rätt så länge tillsamman. Han låg på golvet varje kväll och bad, men vi resonerade inte mer om det religiösa. Annars var det en god kamrat, så vi kom bra överens.

Jag får väl tala lite om mitt ungkarlsliv. Det vill jag besvara med att jag friade offentligt på ett möte i Malmö första året jag kom hit. Det var Kristliga Föreningen av unga män i Malmö, som hade ordnat med ett offentligt möte i Folkets Hus stora sal. Det var en talare ifrån Stockholm. Ämne: Religion och äktenskapet. Salen var fullsatt med mest s.k. överklass, både män och kvinnor. Talaren skällde tappert på oss ungkarlar och ungmor. Han sade bland annat: Ni skall gifta eder och bli rejäla medborgare i stället för att fara som flarn ikring.

Det var ju inte utlyst som ett diskussionsmöte. Men jag tog mig friheten att be om att få ställa ett par frågor till talaren och det beviljades. Och jag sade: "Jag tillhör dem som talaren dömer, men jag har flackat omkring på olika platser och arbetat så det har inte passat att gifta sig och sätta bo. Och jag har heller inte sagt till någon flicka att vi kunde gifta oss. Ty jag har alltid tänkt: Gifta sig och få barn och ingen fast ständig inkomst. Nej, hellre då likna Jesus. Han var ju 33 år, ogift och hade inga barn. Men jag är inte alls emot ett äktenskap. Som jag tror är det många ogifta damer här, och en del som kan försörja sig själv, så jag har inget emot, om någon anmäler sig, så vi kan rädda oss för talarens utfall emot oss. Det är inte frågan om sol och vår, ty jag kan försörja mig själv. Men jag kan inte garantera något mer". Talaren svarade att det var inget diskussionsmöte. Jag tackade för ordet och det var många som smilade och tittade på mig. Hm, men det var ingen som anmälde sig!

Vi var alltid tre stycken i sällskap. Vi var först i Motala hos grundläggare Palm. Det var vid Aspens Klädesfabriks nybygge och Motala Verkstad. Det var i Vadstena som jag förut meddelat att jag tog initiativet och bildade [[Arbetarekommun]]. Vi smakade ingen sprit någon av oss. Men så fick man gå arbetslös ibland. Vi gick för länge i Vadstena och väntade på brev. Vi hade skrivit till basar på en del platser. Inget svar om arbete.

[[Bild:Rallare4.gif|frame|right|Ett rallarlag uppställt för fotografering vid en s.k. skärning.]]De brev som kom tydde på arbetsbrist. Så var vi black, och måste ta till luffen. Men vi tiggde aldrig mer än om husrum. Ibland fick vi svälta. Vi kom denna gång till ett samhälle som hette Hellesta men fick inget kvarter. Vi hänvisades till skolläraren. Vi fick av honom nycklar till en kåk och "ved har ni i vedboden". Så fick vi polletter till handelsboden. Det blev socker, kaffe, bröd och smör. Det var ju tacksamt. Men vilket kvarter! Hopspikade bräder till sängar. Halmmadrasser och halmkudde. Svarta som sot och en filt i varje säng. Vi eldade för det var ju mycket kallt mitt i vintern. Och så undersökte vi sängarna. När det blev svart började stora löss att spatsera. De väntade väl på att vi skulle lägga oss. Men vi beslutade att lägga oss på bara golvet. En i sänder skulle vaka ett par timmar i taget och koka kaffe åt den som skulle avlösa honom. Men vi skulle ha en kopp genast och vi visste inte var källan var. En kamrat tog spännen och gick ut för att leta, men han hittade ingen källa. Det var starkt månsken och ljust. Det var en å, som gick strax förbi och han tänkte att hämta vatten där. Vi hörde ett rop och något som skramlade. Vi for ut och då fick vi se spännen flyta ute i vattnet. Och vår kamrat låg på rygg och kröp mot land. Det var glansis och brant ned till vattnet. Vattnet i ån hade sjunkit. "Tack vare mina långa naglar," sade han, "så räddade jag mig". Men hade han kommit längre ut, innan han slant på den hala isen, så kanske inte isen hållit, ty den var nog tunn därute. Det blev inget kaffe. Vi satte oss på golvet, bredde oss smörgåsar, åt och skämtade. Kamraten var ju räddad.

En annan gång var vi ute för ett äventyr. Vi hade fått brev om jobb. Vi beslutade att gå dit på natten. Det var väl en fem mil. Det började regna när vi gått ett stycke. Vi blev genomvåta. Och sedan började det att frysa på. Det var olustigt och vi blev frusna och trötta. Det fanns en bondgård. Vi gick uppför körbanan, öppnade porten som inte var låst, kröp i höbingen, tog av de frusna våta rockarna och kröp ned i höet. Isen smalt på byxorna, men vi var ju våta och kunde inte somna genast. På morron försov vi oss. Klockan var nog 8. Arbetarna hade väl sett våra rockar, som hängde på ett räck och skvallrat för bonden, ty när vi tagit på oss rockarna och kom ner för körbanan, så mötte vi bonden, som kom med en stor hund. Bonden hade en stor knölpåk. Bonden röt: "Vad är ni för luffare, som går olovandes in i min lagård?" Vi ville förklara det hela. Men bonden var arg, och skrek: "Nu får ni stanna, medan jag ringer efter ridande polisen".

Då röt en kamrat till honom: "Vi är på väg till ett arbete, men det blev så ruskigt väder i natt". "Det är lögn!" skrek bonden. "Ni får vänta tills polisen kommer". Vi hade ju inget otalt med polisen, så vi var ju inte rädda för det. Men vi hade ju gått in utan lov, så vi ämnade att gå. Då hotade bonden att bussa hunden på oss. Då höjde en kamrat sin påk och drog fram slidkniven. "Nu kan du bussa hunden, så skall han snart lukta lik, och du skall bli lasarettsmässig. Har du förstått? Det är inte vanliga luffare du har med att göra. Ge dig iväg!"

Och bonden blev rädd. Han drog sig tillbaka, och vi gick, men vi tordes inte gå stora vägen långt, utan tog av genom en liten väg. Vi tänkte kanske att bonden ringer efter polisen. Vi kom på det sättet inte fram förrän dagen därpå, utsvultna och trötta. Det var inte alltid en dans på rosor.

Men trots motigheter ibland tog vi livet glatt, och det var huvudsaken. Jag vill här berätta en liten rolig tilldragelse. Vi skulle gå ifrån Linköping till Mjölby. Arbetet skulle börja på banbygget Mjölby-Hästholmen. Vi kom nära till Mjölby, då vi gick in i en villa på kvällen och sökte kvarter. Det var två pigor i köket, och de kallade på frun. En stilig fru kom ut. Och vi framförde varat ärende.

Nej, det kan ni inte få. Vi har ingen plats. Men om herrarna går ner för backen, bor där sämre folk. Där brukar de få ligga.

"Vad säger du! Där bor väl bättre folk, eftersom vi kan få ligga där".

Frun blev nervös och sade: "Jag menar inget illa. Men vill ni ha kaffe och smörgåsar?" Vi tackade och frun befallde pigorna att servera. Och det kom fram ett riktigt dukat bord med flera sorters pålägg. Vi åt och drack kaffe. Frun kom åter ut och sade: "Håll nu tillgodo och ät er mätta!" och frun tillade: "Ordna med lite matsäck åt dem". Sedan tog hon adjö och gick in igen.

Och flickorna började breda smörgåsar. En kamrat, som var listig sade: "Ja kamrater nu är vi mätta, men våra hustrur och barn där hemma", suckade han fram, "dom har väl inget i matskåpen". Då kom tårar fram ur hennes ögon och hon sade: "Ni skall få mycket matsäck med eder, så ni kan ge dom, så dom slipper svälta". Hon tog fram fläskbitar och ost och korv. Det blev ett stort paket. Jag hade svårt att hålla mig för skratt, när jag såg på min gråtmilde kamrat. Jag måste tacka och gå ut. Och de andra kom snart efter. Och så gick vi ner för backen till det s.k. sämre folket. "Visst får ni ligga här", sade de "men på golvet. Och vi har lite sängkläder, men de är rena för ohyra". Vi tog upp matpaketet och gav frun: "Ge nu barnen så mycket de vill ha". Det var sex barn. Det blev fest och glädje.

Rallarna var mycket kallblodiga till exempel vid olyckor. Var det någon som dog var det ingen som talade om det dagen efter. De ville väl glömma allt tråkigt. Men var det någon kamrat som kom till skada gjorde de allt för att hjälpa honom.

Jag vill här berätta om tre dödsolyckor. Vi förde ut stora stenar ifrån berget bort till ett kärr och tippade ner för en slänt. Det var ett riskabelt arbete. En dag stod en kamrat till mig med ena benet på var sida om en sten och skulle med spettet lossa de stenar som var oppöver. Jag sade: "Tag bort det benet som du har på den övre sidan om stenen, ifall det rasar". Han svarade: "Jag hinner nog att dra benet därifrån, om det rasar." Jag räcker ju inte med spettet annars."

[[Bild:Rallare5.gif|frame|right|Kortspel hemma hos en rallare i Göteborg, då det pågick bangårdsarbeten där.]]"Jag varnar dig kamrat." Men han lydde ej. Om några minuter rasade fyra, fem stenar och han fick benet emellan som jag var rädd för. Jag ropade på kamraterna. De kom i hast hela laget, och började spetta undan stenar. Åtta till tio man tog med händerna och fick efter hand bort den ena stenen efter den andra. Men det var också djärvt gjort. Det kunde blivit nya ras och fler, som kommit i kläm. Mannen som var fast, var vid full sans trots att benet var krossat. Blodet rann och jag höll hans kropp rätt. Han blev mer slapp och blek. När de fick undan den sista stenen, viskade kamraten: "Adjö med dej Kjell." Hälsa mer kunde han inte. Om någon minut var han död. Jag forskade och vi fick reda på ett brev han hade i bostaden. Det var ifrån hans bror. Jag skrev till honom omedelbart och han kom och hämtade liket. Jag framförde då den hälsning, som inte kamraten kunde säga.

Här om en olycka som kamraterna skrattade åt. Det var två kamrater, som hade permis. Dom var i Linköping och festade. När de kom hem hälsade dom på i laget där vi arbetade. De hade fyra liter brännvin i rockfickorna, en i varje ficka. Och en del i laget sade: "Skall ni inte bjuda på en sup?" Vi jobbade med brobygge över en å, det var visst Stångån tror jag. Schaktlaget rallade ut jord och fyllde ut. Strömmen i ån hade därigenom blivit starkare, så det var rätt svårt att ro över. Det var en eka på var sida nu. De två kamraterna steg ner i ekan. En satte sig och tog i och rodde. Den andra stod rätt opp i ekan och han tog en liter och vinkade med till oss. De var lite, men inte helt berusade. Men den som stod vinglade till och ramlade på ekans ena sida, så den vippade. Båda föll i vattnet. Dom sjönk omedelbart. Nu skrattade nästan hela laget. En sade: "Nu fick de kallsupar, så de blir fulla, men det var fan så dumt att vi inte tog litrarna ifrån dem".

När det blev kväll, fick vi skrika och kalla på folk, som sedan kom med den andra ekan ifrån andra stranden, och med den fick vi ro över. Det dröjde ju dubbelt så länge, innan alla kom över, men även då skämtades och skrattades det åt dom drunknade. Man vågade ju inte säga något till dem. Några dagar efteråt hade de hittat liken uppflutna långt därifrån . Det är det ruskigaste minnet jag har från rallarelivet. Ett bevis på hur kalla och orädda rallarna var.

En bas skulle gå till kuren, där vi hade redskapen. Basen hade även där dynamit, knallhattar och stubintråden. Den dagen gick åskan mycket hårt. Basen hade en två-tre meter kvar, då åskan slog ned i kuren. Spett, spadar, släggor yrde i luften. Men basen stod still, och svor så alla hörde det: "Det var en djävul till att vara närgången." Kuren gick sönder, brädstumpar låg vida omkring. Men det var som ett under att inte basen träffades av något föremål. Ja, så fick vi hjälpas åt att spika upp en ny kur. Men att inte dynamiten exploderade var det vi mest talade om. Ja sådana kallblodiga basar ranns det.

En annan lite skojig olycka hände vid brobygget. De som rallade ut jord till fyllningen hade sågat en meter bred vak i isen men lång så att tio man kunde ralla ut på en gång och tippa i vaken. Det var lera och det hände att någon tappade kärran, som gick till botten. Det var en liter i böter för sådant . En Stockholmskalie skröt med att han skulle inte tappa någon kärra, för det var bara slarv. Lastarna kom överens om att lasta Kalles kärra med riktigt blöt lera och den sög sig fast i kärran. Så när Kalle kom ut till tippen, släppte intet av leran. Han var stark och höll fast, men trots allt följde han med kärran ner. Hatten blev liggande på vattnet. "Nu blev han där", sa basen. Men Kalle kom. En arm kom först. Han var säker simmare och som han sedan sa, hittade han den smala vaken. Han slängde ut sina långa armar och kastade sig vigt opp på isen. Och sedan stod han där och svor, när de andra skrattade och hånade honom: " Du Kalle, du skulle inte släppa någon kärra, har du glömt det eller är du inte nykter Kalle, eller är du sjuk?"

Kalle kunde inte försvara sig. Basen sade, "Skall du inte gå hem och torka kläderna." Kalle var ilsken. Han röt: "Ja det beror på, om du skriver fullt för dan." "Ja, det är klart", sa basen. Och Kalle tog sig hem, våt och arg. På kvällen, när vi kom hem låg Kalle i sängen och la patiens. Kläderna hängde på stolar med stora vattenpölar på golvet. Men då var ilskan över, och det var samme alltid glade Kalle. Och då lastarna talade om, hur dom gjort skrattade Kalle och sade: "Era jävla busfrön."

På en annan arbetsplats skulle vi sätta sten och ett lag rallade undan jorden. Men det var mycket kallt. Det blev en meter tjäle och mannarna korpade på sidorna och inunder och fick stora block lösa, som de rullade bort på björnen. Men en gång gick de för långt. På sidorna var det ingen risk men att ligga långt inunder och korpa var ju stor risk. Om blocket sprack och ramlade ner, då var ju den såld, som låg under och korpade. Dom brukade slå ner kilar och lossa blocket på det sättet. Jag varnade dem att inte vara för djärva. Och en dag hände det. Blocket sprack och ramlade ner på den som låg under. Han vart platt som en pannkaka. Vi försökte med spett och slanor lyfta blocket, men det gick inte alls. Då sade basen: "Borra hål i blocket. Vi spränger det med dynamit, han är ju i alla fall död." Och vi plockade bort bitarna och drog fram den döde. Han var gift och bodde tillsammans med sin fru på platsen. Det blev dyrt för oss med, begravningen och sedan pengar till resan för henne och möblerna och pengar till hennes uppehälle en tid. Hon reste till släktingar.

Rallarna kom bra överens med befolkningen. Men var det någon, som bar sig dumt åt mot rallarna, så blev de straffade lämpligt. Likadant var det oss rallare emellan. En gång då vi spelade kort varsnade vi, att en spelade falskt. Han bodde inte hos oss. Men vi hade kommit överens att gemensamt bevaka honom nästa gång han kom. Och han kom åter till oss och ville spela. Då vi lite var såg, hur han smusslade med korten, reste alla sig och utan att någon sade ett ord, fick han en riktig smocka så han stöp. Och sedan blev han befalld att lägga upp vinsten på bordet, även det han vunnit förut. Han lydde tillsägelsen och pengarna delades oss emellan lika. Sedan fick han inte vara med och spela. Även där han bodde, fick de reda på detta. De hade märkt detsamma men inget sagt till honom, mer än att sluta spela. Men nu fick han även där befallning att betala det han skojat ifrån dem.

Lika var det en annan gång. Vi hade maten hos en bonde. Och en rallare var dum mot en av pigorna. Den gången blev det inget. Men han fortsatte sedan. Och då flickan grät och frågade: "Jag har väl inget gjort eder, så ni behöver vara oförskämd." Då de andra frågade, om han hade velat få sällskap med henne. "Ja" svarade hon. Då sade kamraterna: "Nu ber du henne om ursäkt och lovar att inte mer trakassera henne". Han lydde. "Sedan går du med ut, så gör vi opp med dig". Och utkomna på gården fick han av ett par bra med stryk. Men endast med knytnävarna. På kvällen stack han därifrån. Jag såg aldrig honom mer. Han reste nog till en annan bana.

De rallare, som kom ifrån Norrland, sade allmänt, att det var bättre betalt där. På Centralbanan tog fyllan överhand. Men på de andra fyra järnvägsarbetena var de flesta nyktra och vi sparade pengar. Men så blev vi arbetslösa ibland. Då gick det sparade åt. Och lika blev det för dem som råkade ut för sjukdom. Avlöningen var för det mesta liten. Det var inte många, som stannade kvar och gifte sig och fick anställning vid banorna.

Det fanns idealister bland mina rallarekamrater, men inte så många. Men jag vill här berätta lite om en som var verklig idealist. Jag kunde sitta flera timmar ibland om kvällarna och tala med honom om allt. En kväll sade han: "Det är en sak, som jag aldrig kan förlåta mig för. Jag var cirka 10 år och hade en bror, som var två år yngre. Jag hade gått ett ärende och fått 5 öre. Jag köpte karameller. När jag kom hem, ville min yngre bror smaka, men jag sade nej. Vilken egoist jag var. Jag har många gånger gett honom både pengar och annat sedan. Men kan ändå inte glömma eller, förlåta mig".

När det var frågan om polisen, då var de flesta rallarna individuella anarkister. Deras glädjeämne var att tala om, hur dom slagits med poliser. En dag kom ett nytt lag och en kväll kom några av dem och hälsade på. De var bekanta och hade varit tillsammans på andra järnvägsbyggen. De talade mycket på kvällen, mest om poliserna. Det var vid ett industrisamhälle. En kamrat hade tagits av polisen och fått stryk. "Kommer ni ihåg när vi straffade bylingen? Vi gick ner till bryggeriet som låg vid ån. Vi begärde flera sängar öl ut på gården och stod och drack. Vi hade tagit några snapsar innan, så stämningen var hög. Så till sist kom polisen och även den som slagit vår kamrat. När vi omringat poliserna, så tog den slagne ett vedträd och skulle slå den polis i skallen som slagit honom, men jag nappade vedträet i luften och tog det ifrån honom. Sedan tog jag fast i den polisen, som slagit honom. Och så sade jag till den slagne: "Nu kan du pissa på snuten", och han gjorde det! Sedan frågade jag: "Skall vi skjuta eller dränka honom?" Polisen föll på knä och bad oss förlåta honom. Han fick några smockor och sedan fick poliserna gå. Vi festade ju på natten och på morron kom det poliser och häktade mig. — "Det kommer jag ihåg", sade en annan. "Jag var med i ditt spellag. Vi satt och spelade kort när de kom inpekandes med sina revolvrar och lade bojorna på dig. Du svor och sade att skall man bli hindrad av såna djävlar. Jag som skulle gå till kyrkan i dag. Polisen skrattade, men sade inget. Du fick visst 3 månader för det där sedan".

Man kan konstatera att nästan alla rallarna var polishatare på den tiden. Orsaken?

Man hörde aldrig att rallarna stal eller tiggde. Men en gång fick rallarna skulden för att de hade stulit höns för en bonde. Rallarna utsåg tre man, som tog fritt en dag för att spela detektiver. Dom gick omkring och frågade barnen, om de ätit hönsmat, och till sist lyckades det. De fann dom, som sade, att de fått höns att äta. Rallarna visiterade och fann slaktade höns. Mannen erkände och de gick till bonden med honom. Men de sade till bonden: "Mannen är fattig och vi kommer hit och betalar för hönsen. Men du får inte anmäla honom för polisen. Ty då blir vi inte sams med dej, allt får bli tyst". Och det blev tyst.

Man kunde inte säga, att någon rallare var alkoholist. På Centralbanan söp de nog mycket, men det var ju vid avlöning och det var sex veckor för de flesta lagen. Dessemellan var det inte många som smakade en öl. Så man kan ju säga, att det var avlöningsperiodssupning.

Jag minns en gång då vi var i Linköping. Det var två kamrater, som stod på torget och bytte byxor med en liter i bytet. Två poliser stod ett stycke ifrån, men sade inget. Folket skrattade. Polisen hade överseende, men det var väl, att vi var en 50 man i stan, så det kunde ha blivit bråk. Men det visade ju att inte polisen var så svår mot rallarna. De visade förståelse, att inte ställa till bråk i onödan.

I julnumret av Signalen har Henry Kjellvard framkallat några verkliga typer av rallare. Det var inte som i den Rallarefilmen, som visades på 1940-talet. Där var det endast Viktor Sjöström som kunde presenteras som rallare. Filmen var för övrigt mycket dum. Till exempel de blyga, tafatta kvinnorna, som kom till rallarna. Å nej, de kvinnor som kom var inte blyga och tafatta.

[[Bild:Rallare6.gif|frame|right|Rallaren Krok-Jon tillsammans med två piteå-töser 1889.]]Och mannen som slog på borret! Så dumt finns det nog ingen bonddräng som bär sig åt. Och slagsmålen, ja det var som en skock skolpojkar skulle tumlat om i det fria. I sin helhet var hela filmen idiotisk.

På tal om slagsmål meddelade jag visst inte om orsaken till att Skåningen och Dalmasen blev ilskna och befallde oss andra fyra i rummet att klara deras ryggar och slå så mycket vi kunde, när smålandslaget stormade oss. Innan vi var klädda och kunde öppna, så kom knytnävarna in igenom fönsterrutorna. Varken Skåningen eller Masen eller vi andra fyra var för slagsmål utom vid överfall till försvar.

Jag får passa på att berätta ett par händelser på Centralbanan. När den var nästan färdig och räls utlagd, var det en fyllning, som skulle göras. Det var för långt att ralla med kärrorna. Det kom ett lok och några vagnar och de lastades med jord som skulle tippas i kärret. Jag arbetade vid bron, som då nästan var färdig. Och jag hörde och såg det hela.

Det var stockar nerpålade och rälsen lades på dem i luften och där skulle tåget gå fram och lasta av. Lokföraren stannade och sade till ingenjören: "Det här går inte. Det håller inte och för övrigt skulle loket gå sist. Det är ju tyngre än vagnarna". "Det garanterar jag för att det håller", sade ingenjören. Rallarna som skulle lasta av, det stod två i varje vagn, började också protestera mot ingenjören och sade att det går åt helvete.

Ingenjören var envis, men då tåget gick, hoppade rallarna efterhand ned ifrån vagnarna. Och då tåget kom ut, brast ställningen. Loket och en del vagnar syntes ej. Och lokföraren kom opp till vattenytan men syntes inte klara sig utan skrek på hjälp. Då var det två rallare som kastade av sig rock och väst och ut och hjälpte honom. Han hade fått ett slag i huvudet, så han var lite omtöcknad men kryade till sig. Och så började han och sade till ingenjören: "Nå var fan har du nu garantien din jävla, idiot".

De var hatiska förut på ingenjören, så nu passade det bra att få skälla. "Och sen om vi skall stanna kvar och arbeta, vill vi ha timpenning". Ingenjören skämdes och gick med på deras krav. Och tog upp 20 kr och gav dem till öl "och så får ni fritt för i dag med betalning, och efter timpenning som ni vill ha hädanefter". Så lugnade sig rallarna och lokföraren och skrattade åt det hela.

Vid Åtvidaberg-Bjärka hade vi ifrån ett berg vi gick igenom långt till tippen. Vi hade tippvagnar och det var utför och sedan en häst som drog vagnarna tillbaka.

För att reglera farten utför var det en bromsare med. Men en gång var det många vagnar och vi sade till basen: "Det här går inte att ta alla tippvagnarna ned. Det håller inte bromsen." Bromsaren hade klagat förut, att han hade det svårt, när det var för många vagnar. Så många som nu hade han aldrig haft.

Basen var envis. Och då tippvagnarna kom ett stycke, brast bromsinrättningen. Bromsaren hoppade av och tippvagnarna for ut med en stor fart utför tippen. Basen ville påstå, att bromsaren var skulden och inte ville bromsa. Vi gick för att undersöka och då vi kom till den plats där bromsaren hoppat av hittade vi delar av bromsinrättningen och vi sade till basen: "Nå vad säger du nu?" Han teg. Då sade vi: "Nu får du be bromsaren om ursäkt, i annat fall väljer vi en annan bas!" Han bad om ursäkt och så betalar jag för 5 liter brännvin om ni ser ut en man som hämtar det. Vem som helst kan ta fel. Men jag var nog för mycket envis. Men jag hoppas vi inte behöver vara ovänner för det."

Vi hurrade för basen, men det blev inte förrän brännvinet kom. Då hurrade vi och sade till basen: "Du får vara envis flera gånger, så mycket du vill". Han skrattade och vi med förstås. Det var ju en olycka med glädjefest efter.

Jag får avsluta med att meddela, att nästan varenda rallare var djurvän. Det hände ju ibland att bönder anlitades att köra något åt oss. Men var det någon bonde eller dräng, som slog hästarna, var det alltid någon rallare som röt: "Hördu bondjävul, du låter bli att slå hästarna för då skall du få med oss att göra."

En gång var det en rallare, som retade en hund, men det ångrade han sedan. Det var en bondgård som låg intill landsvägen, och där förbi måste vi gå till handelsboden. En kväll kom den stora hunden ner till landsvägen och rallaren kastade sten på hunden. Rallaren fick då sina byxor sönderrivna.

När han kom hem, skrattade alla åt honom, och sade: "Då har du väl retat honom. Han rör ingen, bara skäller". Sedan ville rallaren alltid ha sällskap till handelsboden. Men trots sällskapet var hunden och nappade i byxorna, men rörde inte de andra. Jag sade en kväll: "Jag skall följa med och göra dig vän med hunden".

l lunden kom och jag gick emot honom och pratade med honom och efter en stund fick jag klappa honom. "Nu kan du komma och klappa honom". Men det gick inte alls. Hunden morrade och visade tänderna. Men han rörde inte rallaren sedan, antingen denne var i sällskap eller ensam, hunden vart go vän med rallarna. Han skällde inte mera, men så fick han en korvbit ibland, och så följde han oss ett stycke på vägen tills vi sade: "Nu lår du gå hem", och han lydde. En dag kom han till oss i arbetet och hälsade på. Vi pratade och klappade om honom. Men när hans fiende försökte klappa honom, visade han tänderna och morrade. Han kunde inte förlåta rallaren.

Jag bodde ensam en gång hos ett folk och hade eget rum. En dag fick jag se en vacker katt, som drack mjölk ur en skål, som stod utmed väggen. Jag försökte närma mig katten. Jag talade vid honom, men han var rädd och sprang bort. Sedan sade jag: "Det är en mycket vacker katt ni har, men så rädd". "Ja", sade frun, "det är en vildkatt". Jag köpte sedan knackkorv och gav honom om kvällarna. Han blev efterhand djärvare och jag öppnade dörren och lade korven på golvet. Han satt länge, men jag pratade vid honom. Så kom han in en kväll. När jag öppnade dörren, sprang han in och jag stängde dörren. Han verkade fortfarande rädd, men till slut fick jag ta honom i famnen och smekte honom. Vi blev goda vänner. Han hälsade på mig varje kväll och var det ruskigt väder fick han stanna inne och ligga vid fötterna. Och han spann belåtet. Jag brukade ställa väckarklockan, men en gång låg jag stilla. Och katten reste sig och kom sakta på mitt bröst och med sin tass killade den mig på näsan. "Jassa, det var bra Pelle att du väckte mig". Jag berömde och smekte honom. Det var som han förstod att jag var tacksam mot honom. Om söndagarna, när det var vackert väder, gick jag till skogen. Och katten följde med mig som en hund. I skogen lade jag mig på rygg och sade till Pelle att hoppa över mig. Och han tog väldiga hopp. Så lade jag mig på magen: "Nu får du hoppa på min rygg". Och han tog långa skutt och hamnade på min rygg. Och när jag berömde honom, blev han belåten. Djur är kloka och goda vänner. Jag har ibland matat fåglar och man kan få dem mycket djärva.

[[Bild:Rallare7.gif|frame|right|Vid ett småländskt järnvägsbygge.]]När jag flyttade, måste jag dessförinnan göra katten govän med barnen. Och det gick. Han fick namnet "rallarekatten" och dom fick smeka honom. Men jag saknade katten länge.

Det var en präst som hälsade på oss i laget ibland. Prästen blev mer och mer bekant med en av våra kamrater, "Socialistkalle." Kalle sade "du" till prästen och prästen duade igen. Dom hade på sista tiden rätt långa samtal. Ibland hörde vi på dem men ibland inte. Vi fick ju sköta vårt arbete.

En gång blev vi bjudna av prästen till en skola. Det skulle bli föredrag och kaffeservering. De olika lagen dryftade frågan, om vi skulle gå. De som inga helgdagskläder hade, sade: "Ja om alla går dit i vardagskläderna, då går vi dit". Det var en söndag. Skolsalen blev fullsatt av rallare. Det var några av bygdefolket komna, men de lämnade platser åt rallarna. Så när mötet öppnades, var det bara rallare och några kvinnor, som skulle servera kaffet. Prästen höll tal. Han såg ut som en bonde, enkelt klädd. Men han höll ett bra tal, som intresserade alla rallarna. Han valde texten om den fattige mannen enligt bibeln. Men sedan övergick han till orättvisorna i samhälle!. Han gisslade orättvisorna hos arbetarna och hos överklassen och han gav överklassen beska piller, så rallarna ibland skrek bravo och applåderade. Vi förstod orsaken en tid efteråt, då vi fick reda på, att han hade varit mycket rik genom arv mm. men blivit lurad genom sin villighet att leva på växlar och privat utlåning, så nu var han mycket fattig.

Efter prästen var det en annan talare. Vi fick reda på att han var ifrån en annan plats. Men han mest skällde på fritänkare. Han nämnde en amerikanaren som hade utgivit bibeln mot bibeln.

Så var det Dr. Nyström från Stockholm. Och en pastor Ljungdal och en del andra. Detta var bara skäll. När han slutat steg "Socialistkalle" fram och tog ordet oombedd. Vi blev beundrare av Kalle. Han höll ett enastående fint tal. Han hade bra talförmåga och utan att titta på något manuskript.

Han tackade prästen för hans föredrag. Men den sista talaren varnade han för: "Här skall vi bemöta dig med ordets makt, men du kan komma till de rallarlag, som begagnar knytnävarna och det kan gå så du blir lasarettmässig en tid. Du skällde på [[Hinke Bergegren]]. Den känner jag personligen, och hade han varit här, hade jag inte behövt ta ordet. Ty han hade plockat sönder ditt föredrag till intet värde. Och du skäms väl inte över en del lögner du serverar om Hinke. Du är en religiös hycklare!" Kalle var en beläst man och plockade fram en hel del ur de böcker, utgivna av de nerskällde männen.

Vi hurrade allmänt för Kalle och då kaffet serverades hade den andre talaren smitit. Kalle frågade prästen varifrån han var. Men han sade: "Kalle du får ha överseende med mig ty jag vill inte meddela något om honom". "Nå väl", sade Kalle och sedan blev det ett livligt samtal emellan prästen och Kalle. Och vi andra skämtade om den andre talaren och vad han sagt.

Vi hade ingen fackförening på de fem järnvägarna där jag arbetade. Det var någon nykterhetsförening [[Verdandi]] bildat på några håll.

På den plats som jag skrivit om bildade vi en diskussionsklubb, eftersom vi hade en sådan som Kalle. Han inledde nästan alltid våra möten över olika ämnen. Det var om söndagskvällarna. Och vi kunde hålla på mer än halva natten ibland. En gång kommer jag ihåg, var det om kyrkogårdarna. Det blev enhälligt beslut, att de skulle bort. Det var, som en sade, klasskillnad efter döden, och som han sade: "De skall väl inte ha med sig sina fina gravställen till himmelriket. Nä, bränn liken och kasta askan för vinden!"

En kväll debatterades om städerna. Det blev också enhälligt beslut: "Bort med städer, bygg husen vid landsvägarna och fabrikerna vid sjöstränderna där det är ofruktbar jord. Nu förstör de en del fin jord, som folket har brukat opp under flera århundraden".

En kväll var det om sanning och lögner, om folket skulle sluta upp att ljuga. "Det går inte", sade en del, men det var många som höll på att man inte skulle ljuga. Då sade en: "Hur fan skulle det gå. Tänk på äktenskapen, affärsmannen o.s.v. och jag skall bekänna för er, att jag varsnat många gånger, att jag har ljugit för mig själv." Här blev inget beslut fattat. Debatten fortsatte i arbetet dagen därpå.

Här lite om det materiella på denna plats. Vi hade maten för oss själva var och en. Men på söndagarna var det gemensamt raggmunk och fläsk. Vi hade skaffat en stekpanna och rivjärn. En del mannar fick skala den råa potatisen, ett par man hjälptes åt att riva, en blandade och en stekte. En fläskbit följde med varje pannkaka, delades ut i tur och ordning. Vi hade en storätare ibland oss och en gång tog han pannkakan för den som stekte. "Du kan äta sedan, när du slutat steka". Nästa gång hade han som stekte bara stekt pannkakan på en sida och knappt det, men när han ställde den på bordet, var storätaren framme igen och så gick det undan för undan. Men ett tu tre började storätaren få knip i magen. Då gapskrattade stekaren. Storätaren började mer och mer jämra sig. Då sade de: "Ge dej ut och lufta dig ett par timmar". Då talade stekaren om hur han gjort. Då skrattade alla och storätaren fick heta "Raggmunken". En annan söndag var det filbunke i stora kastruller, som vi lånat av bonden. Vi åt två ur varje kastrull. Storätarens kamrat tyckte, att han åt så fort och så mycket. Då spottade han i kastrullen och storätaren slutade äta och alla skrattade. Så i jobbet frågades ibland: "Skall vi ha raggmunk eller filebunk på söndag?" Då skrattades det.

Det var ett berg vi skulle gå igenom. Jag var med de första som kom dit. Och vi var sex man, som fick bo i en byggd banvaktstuga, som sedan kallades lilla baracken. Den var byggd av timmer med en riktig murad skorsten, med en bra kamin, så vi kunde laga mat. Köket var låst. Vi bodde i rummet, tre sängar hopspikade av plank och sex stolar utan ryggstöd (kallade pallar), ett bord. Vi låg två i varje säng. En halmmadrass och var sin halmkudde och var sin filt. Inget var målat varken utvändigt eller inne, inga gardiner, ingen källa. Vi hämtade vatten ifrån ett folk, som bodde tio minuters väg därifrån. Vi hade köpt två spannar och en stor diskbalja.

Söndagarna bar vi hem vatten. Men på kvällarna, när det var mörk och ibland mycket snö, då sparade vi på vattnet. Då tvättade vi oss ej, och ibland tömde vi inte baljan förrän på söndan. Vattnet var svart. Vi diskade bort det mesta. Vi var inte petiga, men liknöjda blev vi. Vi lagade mat, åt och sedan lade vi oss och släckte fotogenlampan, som stod på bordet. Sedan berättade vi vitsar och historier. Vi hade ingen tidning. Vi hade en kamrat Svensson som kunde ljuga, så han trodde det själv. Vi kallade honom Sven Lögn.

En kväll sade jag, till honom: "Denna gång du ljuger tror jag dej. Men nästa gång du ljuger, då tror jag dej inte". Han blev arg, for upp ur sängen, och skulle bort till mig. Jag var inte rädd, för jag hade säkert klarat honom. Jag var både stark och vig på den tiden. Men jag lugnade honom. "Du förstår väl att jag skojar, du har ju varit ute mer än jag". Så kröp han till kojs igen och började ljuga, och de andra gamla lodarna skrattade.

Och vi tyckte alla det var roligt att höra på honom. Han kunde berätta de mest otroliga historier, som han hade varit med om. Och han kunde fler glada vitsar än vi andra tillsammans.

Men en kväll klockan elva, sade en kamrat: "Du Sven, du slår med käften som en glad varg, men nu måste vi sova". Men jag hörde han låg en timmas tid, och pratade och ljög för sig själv. Sedan började han snarka, för han kunde den konsten också. Och det var fler än han, så det blev svårt att somna ibland för mig.

Vi hade bara träskor, så det var mycket därför vi ej ville hämta vatten om kvällarna när det var snödrivor. Men till julen köpte jag stövlar och sedan bar jag vatten. En kväll frågade jag, om jag skulle skura golvet, det var ju svart som sot. — "Vi ger fan i golvet. Om tre månader är jobbet slut".

En söndag gick en kamrat med mig. Vi skulle se baracken, som våra kamrater svor så mycket över, där de bodde. Det var en ruskig syn. Den glömmer jag aldrig. Och det var inte att undra på, när kvällen kom och de skulle gå hem, att de svor på den djävla ladan och önskade att tre månader till snart skulle gå, ty då beräknade vi jobbet vara färdigt där. Några stockar var lagda på jorden, och stockar resta på sidorna och gavlarna, därpå slanor och därpå grova plank, opp och ner på det ribbor för att täta de mesta springorna emellan planken. Allting omålat. Plank på taket och därpå spåntak. Så det regnade inte ner, men det drog ifrån tak, väggar och golv! Två fönster på var sida, inget på gavlarna. En dörr på den ena gaveln. Utvändigt hade de skottat snö högt opp på väggarna för att hindra blåst och köld. Invändigt sängarna och pallarna som våra och två bord, en fotogenlampa på varje bord. Vid ena sidoväggen stod en stor kamin. Röret gick genom taket. Plåt på väggen och där röret gick igenom taket, så inget skulle fatta eld, ty det eldades skarpt till sent på kvällen, innan alla fick lagat sin mat. Och på söndagarna eldades det hela dagen.

[[Bild:Rallare8.gif|frame|right|Ett rallarlag från linjen Morgårdshammar-Nybergs gruvor på utflykt i trakten av Smedjebacken, Dalarna, 1912.]]Elda och hämta vatten och hugga ved gick i tur och ordning. Det var över 20 man. Sängarna stod ifrån väggarna utåt rummet. Huvudgärden var utåt golvet, ty det var kallast vid väggen, där de hade fötterna. Ingen vind fanns, man kunde stå vid väggarna och räcka taket. Taket var nästan platt. En stor halmmadrass gemensamt, med var sin halmkudde, och var sin filt. Vid de två borden fick alla plats att sitta. En del satt i sängen med maten på pallen.

Inga skåp, och inget klädskåp och det behövdes inte. Alla hade bara de kläder de gick och stod i. Många låg om nätterna med kläderna på, en del lade storvästen på fötterna och rocken på kroppen. Nästan alla hade byxorna på om natten. På ena sida stod två pallar och därpå handfat och två spannar att ha vatten i. Sällan var det någon som tvättade sig.

Maten bestod av smörgås med pålägg och kaffe om morron. En del hade mjölk i stället för kaffet. För de allra flesta var det detsamma till middagen. På kvällen fläsk, sill, potatis, smörgås och mjölk. Något annat var det sällan.

Det var glada mannar de flesta, som tog allting lätt.

En av kamraterna berättade sedan för mig, hur det var i baracken. När de skulle laga mat, svor de och skällde som om de vore riktigt osams. Det var ju svårt att komma till kaminen, de voro ju så många. Men osams var ingen. När det var regn och ruskigt väder, och de kom hem våta, hängde de upp rockarna på stora spikar, som de slagit in i väggarna. Någon luftventil fanns ej. Ej heller öppnades något fönster. Matos m.m. gick ut genom springorna i väggarna. Det var härdade mannar alla, men om de lever än är de nog fulla av värk. Jag har även ont av det. Det kommer igen på gamla dar.

Var det någon som diskade, så var det att gno bort det mesta i en snödriva. De hade långt efter vatten. Arbetarna har ju nu fått det mycket bättre som väl är. Men det finns bortskämda som gnäller blott för bagateller.

En måndag i arbetet berättade min kamrat ifrån baracken. "I går hade vi fest i "Hotell Blåsut", tio liter brännvin och en del öl. De flesta av oss har fått nya namn. Du kommer nog att höra de nya namnen i jobbet för endast de skall tillämpas hädanefter". Och det blev också mycket snack om de nya namnen. Pettersson hette Snuspelle. Han hade ofta bett om en pris snus. "Kött och bro" fick en heta. Han åt mest bara kött och bröd. En annan, som talade mycket om att han skulle spara och bygga sig en kåk, fick heta "Kåken". En Olsson som släppte mest gasbomber om nätterna, fick heta "Skitolle" o.s.v. o.s.v. Den som kunde hitta på de bästa namnen fick en extra sup. Den som fick namnet fick också en sup extra. Den som var bäst att hitta namn som blev godkända, blev full och salig innan de tio litrarna var slut. Han gick och lade sig, men innan festen började skulle "Hotell Blåsut" storstädas. En man tog sopborsten med det långa skaftet, och sopade ned så mycket smuts som möjligt i golvspringorna och resten sopades bort emot väggarna. Så kontrollerade mannarna det hela, och det blev godkänt. Med tacksamhet. Han fick en sup extra!

==Noter==
<references />

</div>

|-
|}

|class="MainPageBG" style="width:25%; border:1px solid #eaeaea; background:#ffffff; vertical-align:top"|
{| width="100%" cellpadding="2" cellspacing="0" style="vertical-align:top; background:#ffffff;"

<div style="font-size:75%; border:none; margin:0; padding:1em; color:#000;">
[[Bild:Rhenberg_mats-jag_kan.gif|center|frame]]

En livsberättelse ur ''[[Rehnberg, Mats: Jag kan berätta!]]''

</div>
|}
|}

[[Kategori:Rallare]]

Upproriska hemsidor

2017-10-01T18:55:55Z

Otis:

'''Upproriska hemsidor''' är bara ett arbetsnamn för en långa radda hemsidor som började dyka upp under 2000-talets första hälft.

==2001==
* [[Planka.nu]]

==2002==
* [[YOMANGO]]
* [[Asocialstyrelsen]]
* [[44an]]

==2003==
* [[Vanligtfolk.com]]
* [[Högdalen Business School]]
* [[Piratbyrån]]
* [[Snatta.nu]]
* [[Motarbetaren (gamla)]]

==2004==
* [[polkagris.nu|Polkagrisar]]

==2005==
* [[Maska.nu]]
* [[Sommarjobb.net]]
* [[Arbetsförnedringen]]
* [[Diagnos]]

==2006==
* [[Förenade vårdare]]
* [[Motarbetaren]]

==2017==
Börjar bli lite glest nu när "alla" har dumpat alternativen för fejjan:
* [https://raddle.me Raddle] - Vänsteralternativ till reddit, har ett forum att prata bl.a. svenska i under [https://raddle.me/f/scandinavia f/scandinavia]
* [https://gatorna.info/ Gatorna - En revolutionär infoportal]

[[Kategori:Hemsidor]]

Maos lilla röda

2017-09-28T13:12:55Z

Otis: typo

''Maos lilla röda'' eller formellt ''Citat ur ordförande Mao Tse-tungs verk'' är en liten bok med slagkraftiga citat ur den berömde diktatorn och massmördaren (se [[Det stora språnget]]) [[Mao]]s skrifter. Boken var mycket populär under den kinesiska [[kulturrevolutionen]] på 1960-talet och gjorde även stort intryck på rastlösa unga revolutionärer i väst (se [[Rebellrörelsen]]).

[[Fil:Lilla röda-1.jpg|200px|thumb|right|Den lilla röda]]
[[Fil:Lilla röda-2.jpg|200px|thumb|right|Idolbild]]

[[Kategori:Ideologi]]
[[Kategori:Mao]]
[[Kategori:Maoism]]