Wernström, Sven: Trälarnas döttrar

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
-Jag tänker på demonstrationen, sa Hurtig. Tänk att så inihelvetes många människor kan göra så inihelvetes lite!
Trälarnas döttrar är tredje boken i Sven Wernströms serie om träl- och arbetarungdom i Norrköping och Sverige. Han skriver Sveriges historia ur de fattiga och utsugnas perspektiv.

Bokens första del utspelar sig under 1800-talets mitt och huvudpersonen är den unga arbetaren och pigan Kristin. Hennes ser till att hon kommer från den hemska spinnfabriken till ett välmående disponenthem. Det visar sig att disponenten är van vid att ta vad han vill ha och nu vill han ha flickans kropp. I överklasshemmets isolerade miljö är det svårt att försvara sig. Disponenten har sin egen fysiska styrka och legojonstadgan på sin sida. Kristin är lite och utsatt. Men inte helt ensam. Vänskap utanför arbetsplatsen hjälper henne att resa sig.

Den andra delen har tagit oss fram till hungerns och revolutionernas år 1917. Nu är Jonna, hennes vänner och familj i huvudrollen. Vi följer med till brödkön, gatans lekar, fabriken, fattigsjukhuset, 1-maj demonstrationen, Ungsocalistiska möten (där man läser Einar Håkansson högt).

Boken igenom innehåller arbete, slit, släp och böjda ryggar. Men också människor som står upp för varandra och ögonblick av uppror. Från barnpigan som vägrar att återigen låta sig våldtas av husbonden och det är arbetare som tar bröd och kött under hungerkravallerna 1917.

Wernström baserar boken på verkliga händelser och frekventa klipp från olika tidningar förekommer.


Föregås av:


och följs av:


Citat

"Det var en gång en kapitalist som hette Davidsson. En kapitalist är som bekant en som köper andra människors arbetskraft och sedan behåller värdet av det de skapar med sitt arbete. Eftersom detta liknar tjuveri, vill de flesta kapitalister inte kallas sig så. Den här föredrog att kalla sig fabrikör."

---

"Även vid kaffebordet grät fru Kindbom.

-Ska det det aldrig bli nån ändring? sa hon. Ska det alltid var så här?

-Jag tänker på demonstrationen, sa Hurtig. Tänk att så inihelvetes många människor kan göra så inihelvetes lite!

-Gråt inte Alma! sa Kindbom irriterat"