Voltairine de Cleyre

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
"There is one common struggle against those who have appropriated the earth, the money, and the machines."

Voltairine de Cleyre (född 17 november 1866 i Leslie, Michigan, död 20 juni 1912 i Chicago, Illinois) var en Amerikansk anarkist. Poet, författare, översättare och föreläsare. Hon började verka som anarkokommunist, men övergav rörelsen för individualanarkismen, vilket hon senare också övergav efter meningsmotsättning med Benjamin Tucker, i vars tidning Liberty hon skrev flera artiklar. Därefter kallade hon sig bara för anarkist utan för- eller efterbeteckning. Hon skrev flera texter och essäer där hon avhandlade allt från anarkismens historia i USA, feminism, avskaffandet av fängelsesystemet, om sexuell frigörelse också vidare.

Hon växte upp i ett fattigt arbetarhem i Leslie, Michigan. När hon var 12 år gammal blev hon skickad till ett kloster av sina föräldrar. Skolan fick henne tidigt att bli en övertygad ateist och hon kom senare att beskriva sin tid som att "det var som att korsa dödens dal, och det finns vita ärr på min själ, där okunnighet och vidskepelse brände mig med sin helvetets eld under dessa kvävande dagar". Vid ett tillfälle försökte hon rymma den 27 kilometer långa vägen hem till fots, men blev tagen av några vänner till familjen.

Hon kom att ange hängningen av haymarket martyrerna 1887 som en av de definitiva orsakerna till att hon blev anarkist. "Tills dess hade jag trott på det väsentliga rättvisa med den amerikanska lagen om juryrättegång, efteråt kunde jag aldrig göra det igen", skrev hon i en självbiografisk essä.

Hon hyllades av Emma Goldman men är relativt okänd idag, även inom anarkistiska kretsar. Hennes ofta plågsamma och mödosamma liv kretsade kring vad hon kallade "Den Dominanta Idén", men hon var också en mycket sammansatt person, oerhört känslig och obestridligt intellektuellt begåvad. Hon var som Emma Goldman tidig anarkafeminist.

Hon var, skriver Goldman, "en underbar själ...född på någon avlägsen plats i Michigan, och hon levde i fattigdom i hela sitt liv, men av ren viljestyrka tog hon sig upp ur en levande grav, befriade sitt sinne från mörker och vidskepelse – vände sitt ansikte mot solen, tog till sig ett storslaget ideal och spred det med stor beslutsamhet till sitt lands alla hörn...ibland låter den Amerikanska myllan sällsynta växter gro".

Hon sköts och sårades allvarligt av en före detta anhängare 1903 men vägrade att åtala gärningsmannen. Istället åkte hon på en föreläsningsturné där hon propagerade för avskaffandet av fängelser.

Hon dog 1912 av en hjärnhinneinflammation, bara 45 år gammal.

Litteratur