The Free Voice of Labour - The Jewish Anarchists

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Omslaget till AK-press relase där The Free Voice of Labour - The Jewish Anarchists är med.

The Free Voice of Labour - The Jewish Anarchists är en dokumentär från 1980 av Steven Fischler och Joel Sucher om judiska anarkister framförallt kring tidningen Ferie Arbeiter Stimme (jiddish: פֿרייע אַרבעטער שטימע, engelska: The Free Voice of Labor) och kring de amerikanska fackföreningarna.

AK-press gav ut filmen igen 2006 i sin dubbel-DVD Anarchism in America.

Följande artikel är en recitering av filmen.

Immigration och början

Historien börjar kring 1880 när judiska anarkister från Östeuropa kommer till USA (med sången Ellis Island i bakgrunden) och sen fortsätter med intervjuer av gamla anarkister om varför de blev det och hur de agerade kring att skapa en anarkistisk och jiddish-kultur.

Judar sågs inte bara som en religiös grupp i Östeuropa utan också en nation och behandlades som en nationell grupp. De judiska anarkisterna blev kända som just det, på samma sätt som folk från Spanien eller Frankrike blev kända som "spanska anarkister" eller "franska anarkister"

Skapande av motkultur

1880 och 1890 var anarkismen den största radikala rörelsen bland judarna. Immigranterna var besvikna över ojämlikheterna som mötte dom när de kom till USA. Oskar Hanlin skrev "The uprooted" om att judarna lämnade ett ställe, "uprootade" sig, för att komma till ett ställe som där arbetsförhållandena var, om möjligt, än värre än där de kom från. Sweatshopsen i USA var inte bättre än de fabriker i de städer de kom från. De blev äcklade av "kapitalismens etik" som de fann i New York, Philadelpia, Baltimore, Boston och andra ställen de bosatte sig i utöver Lower East Side. Det de försökte göra var att ersätta det kapitalistiska USA med en "motvärld". En motkultur om man så vill. De skapade en "anarkistisk kultur" en "anarkistisk miljö" som de levde i.

Freie Arbeiter Stimme

Header för tidningen

4 Juli 1890 startade de "Ferie Arbeiter Stimme" som var en tidning på jiddisch. En anarkistisk tidning som spred idéerna om ett samhälle utan stat och tvång. Den första uppgiften blev att engagera sig i fackföreningsrörelsen, för att göra något åt den ekonomiska situationen, och att skapa en jiddisch kultur med jiddisch -poesi, -litteratur och -teater med mera. Tidningen var navet i allt. Så fortsatte det till 25 november 1977. Det var så länge tidningen fanns. I 87,5 år.

Ahrne Thorne var sista redaktören. Den senaste utgivningen var på 1700 exemplar. Men det gick inte runt ekonomiskt för de tog bara 7 dollar om året för en prenumeration men kostnaderna för produktion och porto var dubbelt så mycket men de kunde inte ta mer eftersom många inte kunde betala mer.

Det fanns andra anarkistiska tidningar, på spanska och franska och sådär men de gav upp fortare.

Kooperation och filosofi

De judiska anarkister var mycket för att skapa kooperativ, de var aktiva i facken.

Deras anarkism var en filosofi som motsätter sig alla sorters maktpåtryckningar. Det är den enda rörelse och tanke som ville ta bort makten NU… det ville socialister och kommunister också, men inte direkt.

FRIHET NU - anarkistiska slogans. Kyrkan och staten är ondskans syskon för förtrycket. Utöver att de vill ta bort staten är de också för att decentralisera makten och samhället. De såg 1900-talets politiska trender med mer centralisering och stora hierarkier där individen förlorade sin individualitet och makt till staten, både ekonomiskt och politiskt.

Anarkisterna var individualister (inte i dagens mening kanske ska tilläggas) och federalister och förespråkade decentraliserade samhällen. De var antistaten och de var antimilitarister. Passionerat mot krig, förespråkade fred och kärlek och mot hat.

Arbetarkamp och självuppoffring

You talkin´ to me?

De flesta som skapade tidningen fortsatte att stödja den till slutet. Samma folk som organiserade olika arbetare. De var väldigt "självuppoffrande" för kampen. De offrade sin tid, energi och hälsa för arbetarkampen. De var beredda att gå ut på strejkvakt när som helst. Dag som natt. Det fanns inga problem att skaffa folk till aktiviteter. Socialister, anarkister och radikaler fanns där. De var goda exempel för andra arbetare.

Vid ett tillfälle ledde Irving Abrams en strejk i flera veckor. Vid flera tillfällen på nätterna kom det män beväpnade till strejvakten. Det var inte lika soft då som det är nu med strejkvakter.

I och med en annan strejk så blev han svartlistan och han åkte till Chicago men fick inget jobb. Inte heller i S:t Louise. Men när han kom tillbaka till Chicago fick han jobb på ett klädföretag. 1915 var det strejk och han blev gripen 39 gånger. Bohh, fucking hooo, för SAC som får lite pepparsprej på sig (även om principen förvisso är densamma).

Vid strejker så blev det ibland bråk med "scips" (?) men eftersom grisen såg på så kunde man inte nita på dom med händerna så strejkvakterna körde tjyvnypen: knäa dom. Då såg inte grisen. Detta hände ofta.

Kaféer, föreläsningar och insamlingar

Det fanns olika kafeér folk gick till. Det fanns "litteratur-kaféerna" som de judiska författarna brukade gå till. Det fanns "Cafe Royal" som teaterfolket gick till. Sen fanns det kaféer där den stora massan gick till. På 2nd Avenue och Saint Marx-place fanns det såna ställen.

Tempel 40th street (hör inte riktigt) var ett ställe full med liv. Emma Goldman och Alexander Berkman brukade föreläsa där. Andra som föreläste var Flores Magon, Robert Minor, Wm. McDevitt, B. Nikolayeff, J. Shaffer, Luigi Galleani och S. Shulberg. Varje fredagskväll var det föreläsningar och på lördagar var det dans.

Anarkisterna var mycket aktiva. De jobbade hela dagen men hade ändå energi att springa på föreläsningar på kvällarna. Dagen som de var lediga hölls det anarkistiska picknicks eller anarkistiska danser. De anordnade insamlingar på dessa danser och tillställningar för saken.

En insamling som hölls gick under namnet "Arrestanten Ball" där de samlade in pengar för fångar i tsarens Ryssland. De skickade mycket pengar över dit genom The Anarchist Red Cross. På en annons (eller kanske affisch) står:

The
Anarchist Red Cross
will have a
Benefit Performance
for the
Political Prisoners
at the
Jewish Art Theatre
27th St. and Fourth Avenue
on the
12th of November

Saul Janovsky och kultur i tidningen

Saul Janovsky (kan höra fel) var någon form av kulturredaktör på tidningen och alla Jiddishanvändande kulturarbetare (novellförfattare, poeter, författare, dramatiker med flera) visste att om man gick till honom så får man veta om man har minsta talang för det man gör. I varje nummer av Freie Arbaiter Stimme hade han en kolumner bara dedikerad åt att recensera olika kulturarbetare. Om han dissade någon fick man veta att man inte borde syssla med det och gå och skaffa ett annat arbete. Men om man däremot var bra så publicerades de inskickade alster och man uppmanades att fortsätta. Många personer som nämns i Lexicon of Yiddish Literature (8 eller 9 volymer) har någon gång recenserats av Janovsky.

Ferrerskolan

The Ferrer Modern School i Stelton i Newy Jersey var en skola som fanns mellan 1915-1951. Ferrerskolan var en experimentell anarkistisk skola inspirerad av Fransisco Ferrer och hans arbete i Spanien. Anarkister i USA och andra länder organiserade sådana skolor. Eleverna var inte tvungna att göra det som lärarna sa åt dom att göra utan de gjorde det de ville. Skolan funkade olika för olika perioder under tiden som skolan existerade. Men en sak som man försökte hela tiden var att hålla isär skolan från religion och politik. Skolan styrdes av eleverna och de vuxna tillsammans, bland annat genom stormöten. Det fanns inte den generationsklyfta som finns i många andra skolor. Lärarna tilltalades med förstanamn. Man tvingades inte att gå till lektioner med mera. Man valde själva. Auktoriteten kom från eleverna själva och skolgemenskapen.

Tanken bakom var att om ungar kom bort från det restriktiva och krävande samhälle som "missbildade" och sattes i ett fri sammanhang skulle de utvecklas naturligt och naturligt lära sig, så länge det fanns möjligheter till att lära sig. Att leva är att lära och att lära sig var något som barn naturligt gjorde.

Kommunistiska partiet i USA

Communist Party USAs logga

1919 när kommunistiska partiet skapades i USA var det ett hårt slag mot Jiddishanarkisterna och tidningen. Det som hände var följande. Precis som i Ryssland började partiet använda sig av anarkistiska slogans: "Fabriken till arbetarna", "Jorden till bönderna" och "All makt till Sovjeterna". Anarkisterna nämnde i dessa slagord inte staten eller "proletariatets diktatur". Anarkister attraherades av det dom hörde och i början samarbetade de med bolsjevikerna, precis som i Ryssland. Men i USA hände något, Janovsky sa att bolschevikerna aldrig kommer att förverkliga slagorden. Det är bullshit. De snackar bara, staten kommer äga allt. Han var emot att joina kommunisterna. Men de flesta unga anarkisterna bröt sig loss från jiddishanarkisterna och gick med i partiet och blev ryggraden i partiet.

Första världskriget

När kriget kom gick saker och ting åt helvete. Borgmästaren (vilken är oklart, kanske New York) förbjöd i princip färgen rött, mobbar jagade anarkister på gatorna, grisen gjorde tillslag mot personers hem och anarkisternas och radikalers lokaler där de pajjade maskiner och så och personer blev gripana av ingen anledning alls (typ som vi har det vid toppmöten fast dom hade det on-day-to-day-basis).

Anarkisterna kallades "internationalister". De vägrade ta ställning för någons sida. I alla fall de flesta amerikanska anarkister, Kropotkin, i England, ställde sig för kriget mot tyskarna. Men anarkister i USA tog inte ställning för någon sida. De såg kriget som kapitalisternas krig där arbetare användes som kanonmat imperialismen och för profiten.

Plakat på demo:

WAR WHAT FOR?
FOR PROFITS
OF COURSE!
Emma Goldman propagerade mot att ta värvning

Anarkisterna lät sig inte värvas. Vissa var pacifister och andra skulle aldrig gått ut i krig för någon stat över huvud taget. De agiterade mot kriget också. Emma Goldman, Alexander Berkman och andra ordnade manifestationer mot kriget i syfte att uppmana människor att inte låta sig värvas. Till slut åtalades de. En hel del lagar instiftades och många Wobblies, anarkister och andra radikaler åtalades, dömdes och utvisades. Vid ett lass 1919 (där bland andra Emma Goldman fanns med) var det 250 anarkister som skeppades bort till Ryssland.

Många anarkister gick också under jord.

Folk som är med i filmen

Om inte annat anges är de anarkister:

Franz Fleigler, Fanny Breslow, Ahrne Thorne, Sonia Farber, Sara Rothman, Charles Zimmerman (socialist), Paul Avrich (historiker), Irving Abrams, Clara Larsen, Abe Bluestein (Ferrerstudent), James Dick (Ferrerstudent), Emma Cohen Gilbert (Ferrerstudent), Sam Dolgoff, Joe Conason (reporter, barn till anarkistledare),

Media

Låtar

Go låt om hur fegisar bör förhålla sig till strejker

Forward brothers in the ranks
Placards out in front:
Masses marching, marching, marching
Forwards in the struggle for victory
Masses marching, marching, marching
Forwards in the struggle for victory
One who fears or is frightened
and won´t join us in the struggle
was born a slave
and should stay at home

Peppande låt med uppmaning om att befria sig

How long, oh, how long. Will you remain enslaved
Bearing the shameful shackles?
How long can you create magnificent riches
For him who robs you of your bread?
How long will you stand stooped-back
Downtrodden, homeless, in pain?
It´s dawn already! Wake up! Open your eyes!
Recognize your strength of steel!

De hatar verkligen tsaren

Everywhere you go, the streets are full of strikes
Boys and girls, family and friends are talking better wages
Enough of breaking back, brothers, and still having to borrow
Call a strike! Brothers, let´s free ourselves
Brothers and sisters, let´s muster our strength
and crush the rule of little Nicky
Hey, hey, down with the police! Down with autocracy in Russia
Brothers and sisters, let´s do it together
let´s bury little Nickolai along with his mother
Hey, hey, down with the police! Down with autocracy in Russia
Only yesterday he was wushing a garbage cart
and now he´s become a capitalist

Dikt

A world where no one shall govern
over another´s labor and toil
every heart and mind shall be free
this is anarchy
A world where freedom will bring good fortune to all –
the eak, the strong, the "he" and "she"
where "yours" and "mine" will opress none
this is anarchy

Externa länkar

The Free Voice of Labour - The Jewish Anarchists