Telemarketing - konsten att lura folk köpa saker de inte behöver

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök

Telefonförsäljare, bara ordet låter negativt. Sliskiga försäljare som ringer hem till en och slänger fram ett erbjudande som man inte ska kunna motstå. Vare sig man ser positivt eller negativt på fenomenet så är det en hel del ungdomar där ute som tar tillfälliga anställningar som telefonförsäljare.

Stressigt och enformigt

Att jobba som telefonförsäljare är stressigt, tråkigt och mer eller mindre psykiskt jobbigt beroende på ens personliga inställning till försäljandets sliskiga konst. Arbetsmiljön på arbetsplatsen är påfrestande, man sitter framför en dataskärm hela arbetsdagen med ett så kallat ”headset” som pressar på huvudet och ”kunder” som växlar mellan att tala mycket högt till att nästan viska. Runt om en på kontoret sitter en mängd kolleger (där jag jobbade var det ungefär 15-20) som pratar frenetiskt i luren vilket gör att ljudnivån höjs, man blir stressad och känner lätt press på sig att man måste sälja mer.

Datasystem och sliskiga säljmanus

På mitt kontor användes en såkallad dialer för koppling av samtal, vilket innebär att det är en dator som bestämmer vem jag ringer och så fort jag lagt på ska det komma ett nytt samtal. Likt alla datasystem så har det sina brister, titt som tätt ringer man till folk som dött, vilket blir jobbigt för psyket. Den stora missen i systemet är dock att ibland när folk blir uppringda av datorn så finns det ingen säljare ledig vilket gör att luren är helt tyst för den som blir uppringd, vilket man ofta får skit för av de man pratar med.

När man sen väl fått ett samtal så dyker det upp ett säljmanus på skärmen som talar om för en ungefär hur man ska lägga upp samtalet för att nå fram till ett ”sälj”. Dessa manus handlar om klassisk säljkonst, vara trevlig, verka som att man vill hjälpa kunden, sedan belysa alla fördelar med produkten man säljer och lämna ute nackdelarna. Om kunden är tveksam ska man debattera med henne eller honom och få denne att inse att det verkligen är nödvändigt att byta telefonoperatör, prenumerera på DN, eller vad det nu är man säljer för tillfället. Det är i det här upplägget man hamnar i ett moraliskt dilemma. Å ena sidan vill man vara ärlig mot kunden och förklara allt vad det handlar om, även de dåliga sidorna, men å andra sidan skulle man då inte kunna sälja någonting, vilket skulle leda till avsked.

Provision och nervkollaps

De flesta telemarketingföretag har provisionslön, ett system som ska fungera som en morot, för att man ska vara mer motiverad att sälja. På mitt kontor fungerade det så här: man har alltid en grundlön på 65 kr i timmen (inkl Ob-ersättning och semestertillägg) utöver dessa futtiga slantar kan man då få provision om man är en slipad försäljare. Efter varje ”sälj” får man ett visst antal poäng och provisionen sätts då beroende på hur många poäng man har när dagen är slut. Under mina två och en halv månad kom jag nog som bäst upp i 80-85 kr i timmen.

Likt många andra ”morotssystem” får även provisionslönen motsatt effekt, den blir en piska. På mitt kontor fanns det till och med en miniminivå, d.v.s nådde man någorlunda regelbundet inte upp till en viss summa poäng riskerade man uppsägning (med en uppsägningstid på fyra arbetsdagar). Det var oerhört jobbigt och stressigt när man märkte att timmarna tickade på och man behövde fler poäng, en kollega till mig fixade inte trycket och brast i gråt ett pass!

Facklig organisering?

Det finns dock ytterligare en baksida med provisionslön, det kan inge känslan av att man säljer för sin egen vinst, man får ju faktiskt mer pengar i fickan ju bättre man säljer. Detta i kombination med att det bara är ungdomar, varav många inte har någon tidigare erfarenhet av arbetslivet som anställs av företagen, gör att klassisk facklig organisering är svårt. Det verkar i stort som att ungdomar säger upp sig istället för att ta till kamp, vilket väl i och för sig kan vara förståligt på ett jobb som telefonförsäljare, själv pallade jag bara med två och en halv månad innan jag sade upp mig.

Så för att runda av det hela kan väl sägas att telefonförsäljare inte är något toppenjobb direkt. Lite pengar, jobbig miljö och etiska dilemman, men ofta har man liksom jag inget annat val, man behöver pengar! Och som ett tillfälligt jobb kan det faktiskt vara intressant att få sig en liten inblick i lurendrejeriets förlovade land, och försöka sporra kamraterna att ta sin rätt.


Av: Petter Åsander

Saxad ifrån www.sommarjobb.net.



Callcenter.jpg


Att jobba som telefonförsäljare är stressigt, tråkigt och mer eller mindre psykiskt jobbigt beroende på ens personliga inställning till försäljandets sliskiga konst.




Andra telefonslavar berättar