Sveriges syndikalistiska ungdomsförbund

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
SSUF´s symbol. Ringen symboliserade den revolutionära röda ungdomens hållfasta sammanslutning.
Denna artikel behandlar ett politiskt ungdomsförbund som upphörde på 1950-talet. Se även det nutida Syndikalistiska ungdomsförbundet

Sveriges syndikalistiska ungdomsförbund (SSUF) var Sveriges arbetares centralorganisations (SAC) ungdomsförbund på 1930- till 1950-talet. Bland medlemmarna fanns till exempel Axel Österberg, Nisse Lätt och Stig Dagerman. Förbundet utgav tidskriften Storm. SSUF upplöstes efter andra världskriget, framför allt på grund av den ideologiska förvirring som uppstod efter anarkosyndikalismens nederlag i Spanska inbördeskriget.

Början till början

1920-talet var konflikternas årtionde för SAC med avskedanden, lockouter, blockader, strejker samt skärpta motsättningar gentemot LO. Den mer ideologiska debatten och bildningen sköts åt sidan av dagsfrågor. Tanken på en syndikalistisk ungdomsrörelse levde under hela 1920-talet och i slutet av 1920-talet diskuterades frågan flitigt inom de lokala samorganisationerna (LS:en) och i SAC:s tidning Arbetaren samt i utbrytarorganet Arbetare-Kuriren (Syndikalistiska Arbetarefederationens tidning).

Till SAC:s kongress 1929 kom en motion från Västerås LS om att SAC skulle arbeta för att bilda syndikalistiska ungdomsklubbar. Motionen föranledde en kort debatt då vissa ombud var rädda för att ungdomsklubbarna skulle vara ekonomiskt betungande för SAC och att dessa skulle bäras upp av samma personer som var aktiva inom LS:en och därför innebära en kraftförlust för den syndikalistiska rörelsen. Argumenten för var att det var nödvändigt att ha en särskild organisation för att värva ungdomar eftersom det vanliga LS-arbetet kanske inte attraherade ungdomar då det fanns för lite plats för mer ideologiska diskussioner och lättsammare verksamhet såsom musik och dans. Kongressen beslöt att bifalla motionen. Detta beslut hade otvivelaktigt samband med ett annat avgörande. Kongressen röstade nej till förslag om att SAC skulle uppgå i LO. Man ville fortsätta som självständig organisation och förstod att det då skulle komma att behövas nya, unga krafter.

Beslutet var välkommet men bekräftade bara en redan påbörjad utveckling. 1928 hade en ungdomsklubb startats i Västerås och 1929 bildades Stockholms syndikalistiska ungdomsklubb. Man insåg att en samordning av klubbverksamheten var nödvändig och Stockholm åtog sig uppgiften.

Konstituerande kongress

Sveriges Syndikalistiska Ungdomsförbund, SSUF, höll sin konstituerande kongress i juni 1930. 17 klubbar med 300 medlemmar hade sänt ombud. Stadgar fastställdes och en centralstyrelse med verkställande utskott som hade till uppgift att styra mellan kongresserna valdes. I den första programförklaringen (principförklaringen) sägs det att förbundets främsta uppgift ska vara att skola arbetarungdomarna och genom intensiv propaganda rikta deras uppmärksamhet på de ekonomiska faktorernas avgörande betydelse.

Kongressen 1933

Ssuf kongress.gif
På kongressen 1933 diskuterades frågan om våld i klasskampen och man beslutade att ansluta sig till Internationella arbetarassociationens (IAA) principuttalande om att folket hade rätt att försvara en eventuell samhällsomvandling, revolution, med väpnat våld om de blir angripna och motarbetade. Det hade också kommit in en motion om att SSUF borde inta en konsekvent antiparlamentarisk inställning men den röstades ned och man beslöt att ansluta sig till SAC:s enbart utomparlamentariska ståndpunkt. Senare tillkom en stadgeskärpning i frågan om att SSUF:s medlemmar inte kunde vara partipolitiskt engagerade, detta sträckte sig nu även till kommunpolitiskt. Vidare beslutades på kongressen 1933 att SSUF skulle, när förutsättningarna ansågs bra, verka för en syndikalistisk barnrörelse, en sammanslutning för arbetarbarnens fria, socialistiska fostran. Kongressen beslöt även förorda distriktsammanslutningar av SSUF-klubbar och antog också stadgar för distrikten. I maj 1935 fanns tolv distrikt.

Man beslutade också att SSUF skulle få en egen symbol och genom en tävling utsågs den röda ringen, oftast avtecknad mot svart botten. Ringen symboliserade den revolutionära röda ungdomens hållfasta sammanslutning.

Medlemsvärvning

Ssuf cyklar.gif
Under hela 1930-talet var ett av SSUF:s främsta medlemsvärvare de så kallade cykelpatrullerna. Det var SSUF:are som cyklade Sverige runt för att hålla möten, sälja tidningar, sprida propaganda, sjunga och spela teater. Patrullerna visade sig vara ett effektivt sätt att värva medlemmar. 1933 började SSUF:s egen tidning Storm komma ut. 1935 började den komma ut som månadstidning med en upplaga på 7 000 - 10 000 exemplar. Det var bland annat de här två faktorerna som gjorde att SSUF:s idéer spreds och årsskiftet 1935 - 1936 hade man gått från 300 till 4 000 medlemmar i nu 142 klubbar.

Vid årsskiftet 1934 - 35 var 42,6% av SSUF-medlemmarna organiserade i SAC eller andra syndikalistiska kamporganisationer. Antalet kvinnor inom SSUF var 25,4%.

Kamp mot fascism

Slutet av 1930-talet och fram till mitten på 40-talet hängde de dominerande frågorna inom SSUF ihop med andra världskriget och dess förspel. 1936 bröt inbördeskriget ut i Spanien och SSUF stödde aktivt och på alla plan syndikalisterna och andra antifascistiska krafter i Spanien. Flera SSUF:are reste ner och deltog i de anarkosyndikalistiska milisförbanden. Fascismen växte överhuvudtaget i Europa och SSUF engagerade sig starkt i kampen mot den. Anti-militarister som de var uppstod det en diskussion angående om man skulle gå in i armén och kämpa mot fascismen eller hålla på sina principer.

De flesta ansåg att kampen mot fascismen var viktigast och valde att göra militärtjänsten, vilket innebar en ganska stor förlust av medlemmar för SSUF. I kampen mot fascismen i Sverige användes olika former av direkt aktion, man angrep bland annat en nazistlokal i Stockholm genom att med hjälp av vattenglas klistra fönster och väggar fulla med anti-nazistiska affischer. En annan gång saboterade man ett nazistmöte genom att blåsa nyspulver över publiken. Ruttna apelsiner kastades även mot spanska ambassaden. Parallellt med att SSUF engagerade sig i olika frågor bedrevs hela tiden den ekonomiska kampen och, speciellt för de som även var anslutna till SAC, den fackliga, dagliga kampen.

Kamp mot Sovjetunionen och interna splittringar

När Sovjetunionen anföll Finland gav SSUF sitt stöd till Finland genom ekonomisk hjälp och flera SSUFa:re deltog på Finlands sida som frivilliga. Man var dock inte eniga i den här frågan; många inom både SAC och SSUF tyckte att det blev för mycket. Det blev en uppslitande konflikt som, enligt Ekengren, var en av de främsta orsakerna att det sedan gick utför för SSUF i slutet av 40-talet. En annan anledning verkar vara att en del äldre män inom SAC stoppade försöken, som bland annat kom från SSUF, att modernisera rörelsen och ta lärdom av vad som hänt i Spanien och under andra världskriget. SAC som helhet och Arbetaren ansåg dock fortfarande att SSUF var viktigt och att den kunde tjäna som en plantskola för framtida SAC-medlemmar.

Slutet

För att få SSUF mer aktivt igen gjordes en ordentlig satsning på Storm. 1944 bestod SSUF av 2 000 medlemmar i 102 klubbar och medlemsantalet blev allt lägre samtidigt som aktiviteten avtog. 1952 hölls SSUF:s åttonde kongress och under året hade man bland annat sänt ut en cirkulärskrivelse till SSUF-klubbar och LS att verksamt arbeta för den syndikalistiska ungdomsrörelsen. Storm kom ut med ett nummer under året som hade en upplaga på 5 000 exemplar. Trots detta fortsatte medlemstalen att sjunka och 1953 fanns endast sju klubbar med cirka 100 medlemmar. En agitationsturné genomfördes och en propagandafolder trycktes i 5 000 exemplar. Sista uppgifterna om SSUF är daterade till 1955.

Som syndikalistiskt ungdomsförbund efterträddes SSUF av Syndikalistiska Grupprörelsen, som var verksamt mellan cirka 1958 och 1970.

Källor

  • sufs hemsida varifårn hela klabbet är snattat och lätt omarbetat.