Partido Comunista Colombiano

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Pccc.gif
Partido Comunista Colombiano, PCC, (Colombias kommunistiska parti), Sovjettroget marxist-leninistiskt parti.

Ungdomsförbundet heter JUCO

Precis som stalin så organiserade man sitt parti med makten koncentrerad i en femmanna verkställande kommitté.

Organiserade kommunistiska solidaritets kommittéer i städerna som sammlade in vapen, medecin och kläder till FARC.


Bekämpade Gaitan för att han snodde deras potentiella proselyter. Allierade sig med hans fiender. Sågs som sellouts av befolkningen i stort. Det var under denna tid de blev marginaliserade. Det pågick även stridigheter inom partiet. Pamparna i partiledningen som ville att de intellektuella marxisterna skulle leda och delegera arbetet för "revolutionen" medan arbetare och bönder stod för själva stridandet på gator och landsbyggd. Den andra fraktionen ville ha arbetar- och bondekontroll över partiet. Jakob Arenas som senare skulle bli en av gerillans ledare stod på den här sidan. De intellektuella vann och motståndarna förblev lojala mot partiet under 50- och 60-tal.

Även fast de var marginaliserade efter sin kamp med Gaitan så lyckades de klara sig igenom La violencia. Till stor del tack vare att de bildade egna "självförsvarsgrupper" och hjälpte andra beväpnade grupper.

Kämpade mot Pinillas militärdiktatur under 50-talet efter att först ha sökt samarbete med generalen och fick därmed arméoffensiv efter arméoffensiv mot sig o sina "självförsvarsgrupper" + förföljelse av sina medlemmar.

Ville även vara med i folkfronten (Colombia) 1958 men vart dissade av konservativa och liberaler.

De självständiga republikerna... I provinsen Tolima hade partiet nämligen kontroll över fem små samhällen med sympatisörer. Folk levde ett lugnt liv med lite boskap och några träskjul i sin ägo. En och annan röd fana vajade från flaggstängerna. De här små samhällena kallades för ”de självständiga republikerna” av vettskrämda politiker som planerade för likvidering av svulsten som hotade deras makt. (förföljdes inte partiet inne i städerna? Låter motsägelsefullt... eller?)

FARC blev 1964 kommunistpartiets väpnade gren och kontrollerades i stor mån av partiledningen. Gerillan var nämligen beroende av resurser från partiet i städerna. Vapen, medicin, kläder och annat viktigt samlades in genom av partiet drivna "solidaritets kommittéer". Partipamparna ville hålla FARC på landsbygden. Städerna var deras och det var fortfarande partiet som skulle leda revolutionen. Men det ville inte ledningen i FARC. Det var delvis samma strid som tidigare rasat inom partiet som åter bubblade upp till ytan. Men den här gången hade bönderna en massa vapen och trupper att backa upp sina argument med. Sakta men säkert manövrera Manuel "sureshot" Marulanda och de andra gerillaledarna för att göra sig självständiga från partiet.

Under 1970-talet så etablerar rivaliserande kommunistgrupper gerillor i städerna. Motvilligt går partiledningen med på att FARC får ta sig in i städerna och upprätta gerilla celler. Efter bara en kort tid får partiet kalla fötter (man var rädda att bli av med sin "legalitet") och beordrar gerillan tillbaks på landsbygden. Många av de i statsgerillan revolterar då och bildar istället M-19 1974.