Palm, Göran: Flykten från arbetet

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
"Människan är hel och odelbar. Det moderna industrisamhällets uppdelning i skilda sektorer och livsområden är främmande för människan som biologisk och social varelse"
Utgiven i första upplaga 1977 på författarförlaget. Boken är en nedskalad och reviderad upplaga av "bokslut från LM". Bla ett av arbetarpoträtten och ett kapitel som tar upp alla de åsikter som strömmat in till Göran har fått stryka på foten. Den är lite av en "folkupplaga" som ska vara lätt att ta till sig. "Bokslut från LM" är i sin tur en analys och sammanställning av de erfarenheter som först publicerades i "ett år på LM".

På 70-talet fick plötsligt industrin ett skrikande behov efter arbetskraft. Göran som var inne i en period av skrivkramp och allmän håglöshet tog 1970 jobb vid LM-Ericsson´s anläggningar i Midsommarkransen. Inte för att skriva ett industrireportage utan för att få nya intryck och samtidigt få hyran betald. Göran berättar att mycket var som han förväntat sig men fick sig även en mängd illusioner sönderslagna. Illusioner han hadde i bageget när han som "förläst socialist" fick anställning på LM.

Första insikten var att i princip alla såg arbetet som ett deprimerande förspel till fritiden. Den tid då man vill förverkliga sig själv. På jobbet är man bara slav och "flytken från arbetet" blir den starkaste drivkraften.

Andra insikten har att göra med Görans vänsterideologiska syn på den arbetande klassen. Han verkade ha gått på myten om arbetarna som ett stort ganska sammansvetsat kollektiv med likartad kultur. På LM mötte honom en brokig skara individer, kommna från de mest olika länder, landsändar och yrkesområden, "en främlingslegion där jag själv knappast var mer avvikande än hundratals andra främlingar".

Sen verkar han också ha insett att fabriksarbetet inte alltid är ett bullrande maskinhelvete där man hetsas i sin anletes svett. Flera arbetare på avdelningarna hadde det märkbart svårt att få tiden att gå vid sina tråkiga och händelse lösa kontroll och maskinpassar jobb.

Hans beskrivning av det upslittrade, montoma och innehållslösa arbetet, ackordshetesen och diktaturen som råder på verkstadsgolvet å ena sidan och arbetarnas motstånd i form av ständigt nya flyktförsök (byta jobb, begära omflyttning, maskning, ständigt trånande efter fritiden) och motvärn (motspråk och totalt brist på engagemang) är ofta riktigt bra.

I det kapitel där Göran diskuterar sin första bok med arbetskamraten Jaako blir det riktigt intressant. Jaako är en riktig veteran inom metallindustrin. Åtta år på LM och dessförinnan sju år hemma i Finland. Jaako tycker beskrivningen är "mycke pra" (jämfört med allt annat ljug) men att den inte gåt på djuppet. Att den bara skär av blasten vid jorden men inte går ner och gräver upp potatisen. Jaako berättar om hur man "krymper som människa" efter år efter år vid det slitiga arbetet under förmännens diktatur. Hur feg man blir och den ständiga kampen mot förmännen i det lilla. Hur "morotsjävlen" (ackordet) splittrat och hetsat arbetarna mot varandra. När Jaako tar spjärn mot Görans oförställda skildring tar han sina tankar och insikt ett steg längre. Han tycker även det är bra att Göran inte kom med några förslag på förändringar i "ett år på LM". Det är jobbarnas sak.

Detta borde nog Göran lyssnat på. Den sista delen där han ger en massa förslag på förändringar är jäkligt naiv om inte dum. Efter ett år nere på golvet och ett helt liv i ett det här samhället borde han vetat bättre kan man tycka. Men nej. Göran föreslår en mängd små reformer i arbetsdelning och i fackliga rättigheter som skall skänkas till arbetarna ifrån ovan. Han vill avskaffa den rigorösa arbetsdelningen och föra samman arbetsmomenten igen så att de blir greppbara för arbetaren. Han vill införa lagarbete. Göra arbetet kollektivt. Ge arbetarna självstyre i sina arbetslag och på sina avdelningar. Han vill decentralisera fackföreningarna. Han trasslar in sig i resonemang om att arbetarna skall avstå ifrån kontant löneökningar för att istället arbeta ihop medbestämmande, förmåner och fritid på arbetet. I mina öron låter det som samma skit som pengar fast att de är låste till ett vist ändamål. Typ som matkuponger. Och arbetsledare måste det finnas fast de ska tvingas samråda. Iaf till en början. För Göran tänker sig att om arbetarna bara får lite kontroll över sina liv så kommer de kräva mer. Inte helt åt helvete kan tyckas.

Men... han börjar i helt fel ända. Problemet med hela resonemanget är att all denna kotroll skall komma som en skänk från ovan till de stackars arbetarna. Att de skall tränas till att inte vara slavar... Har man någon kontroll över sitt liv om kontrollen är en välvillig ynnest från ovan? Är man mindre slav om man låter sig tränas till att inte vara slav? Kapitalisterna har splittrat upp arbetet och gjort det till vad det är just för att få kontroll över det. Ta kontrollen från bångstyriga arbetare. Det är själva grunden i deras kamp för att kunna förmera sitt kapital, för att gå med vinst, mot arbetarna. Skall vi få kontroll över våra liv och på arbetet är det nog vi som måste görat. Vill vi bli verkligt skapande och självbestämmande varelser måste vi själva ta tag i våra liv. Varken fack, stat eller bolag har något intresse av att stärka vår makt och kontroll...

Om inte det leder till större lönsamhet! Göran har läst en massa sociologiska experiment där självstyre testats och studerat medbestämmande i det socialistiska jugoslavien. Ges arbetarna lite mer inflytande kan det leda till att de prestarar mer och jobbar hårdare. Jajamensam. Kommer bara arbetet i arbetarnas händer så kan nog vinsterna tom skjuta i höjden. Det han glömmer är ju att det fortfarande blir på våran bekostnad. Vi får helt enkelt förmånen att hetsa oss själva. Kontrollera varandra. Vi blir bara självbestämmande när det gäller våran dagliga misär på jobbet. Inte över våra liv.

Till Görans försvar skall sägas att han ser problemen med det socialistiska medbestämmandet och att när förslagen kommer från företaget så skall man vara misstänksam. Han vill ha ett medbestämmande på våra villkor men tror att stat och fackföreningar skall funka som former för att införa detta (o nej det lär ju inte hända om de inte tvingas). Men hans egna förslag faller i mångt och mycke på att han inte ser klart vad problemet med det här samhället är. Låssas vi att alla hans vackra små förslag skulle införas över en natt så står vi fortfarande där i misären. Han har ju inte tagit tag i grundproblemen. Att vi producerar för något annat (pengar, förmåner, tid... abstrakt värde som sådant) än oss själva. Att vi själva säljer oss som en vara. Resultetate blir att vi glatt står där och piskar våra egna ryggar. Jag vill ha mitt liv. Inte full makt över min död.

Boken bjuder på dimridåer. Boken bjuder på insikt.


Innehåll

  • Förord
  • Språkförbistring
Maktens språk
Arbetarnas motspråk
Det misstänkta talspråket
  • Jaako har ordet
  • Kampen fortsätter
  • Flykten
Den heliga framtiden
I som här inträden
Den egendomliga skuggan
Från fritidskrav till arbetskrav
  • Personaladministrativ utfrågning
  • Könsrollerna på LM Ericsson
  • Förslag
Avlägsna de värsta hindren...
...för lagarbete...
...på självstyrande avdelningar...
...så kan de anställda snart ta över
  • Fem citat