Fria Proteatern

Från Polkagriswiki
(Omdirigerad från NJA-gruppen)
Hoppa till: navigering, sök
Friaproteatern.gif
Fria Proteatern, eller NJA-Gruppen som de hette från början, bestod till viss del av musikerna Rolf Adolfsson, Anders Forsslund, Gunnar Idering och Stefan Ringbom från 60-tals popgruppen Mascots.

Mascots var ett en populär popgrupp i stil med Tages och Shanes och som mellan 1963-1969 släppte 20 singlar och 2 LP och var förband åt både Beatles och Beach Boys. Bandets medlemmar som fortfarande gick i skolan fortsatte dock sin skolplikt istället för att helt satsa på musiken och kunde därför bara spela på helgerna och på sommarlovet till skillnad mot de andra grupperna. Deras skolgång bromsade deras kommersiella framfångar vilket också kan ha vart anledningen till att bandet inte ”sögs in i branschen”. Hösten 1966 hade alla utom Rolf gått ut skolan och ville därför satsa helt på musik. Skivbolaget ville dock att de skulle rocka upp ”bä bä vita lamm” och liknande saker vilket stod i kontrast till vad de fyra musikerna ville göra. Sent på sommaren 1967 efter arbetslöshetsperioder och skivbolagsbyten så kom de av en slump i kontakt med Dramaten som sökte popmusiker till en pjäs om Vietnam vilket Mascots nappade på.


Mascots->NJA-Gruppen
Efter Vietnampjäsen gick gruppen arbetslösa ett tag med fick hösten året därpå ackompanjera en ny fristående teatergrupp som skulle sätta upp en zigenarpjäs. Zigenarpjäs blev en framgång och våren 1969 skulle gruppen sätta upp en ny pjäs. Pjäsen kom att handla om ett normalstort svensk industriföretag med varken liten eller stor facklig verksamhet. Valet föll därför på Norrbottens Järnverk AB i Luleå. NJA. På våren 1969 reste då gruppen från Stockholm till Luleå.


I Musikens Makt 4 -73 säger gruppen i en intervju:
”- Och det var då: När vi kom upp till Luleå. Och började ringa runt till arbetare på verket och fråga om vi fick komma hem och snacka. Som man satt där vid köksbordet... Det var då jag fattade:
- Och det slog ner som en bomb i oss.
Här var allting: Hela verkligheten. Gubbarna berättade och berättade. Och vi frågade. Och dom berättade. Och det var bara att riva av hela rasket: Göra scenförslag, göra låtar. Ta av allt man lärt sej tidigare. Gräva ur sina erfarenheter. ösa på. Och få fram så mycket som möjligt av allt det vi hörde.”

Redan innan pjäsen haft premiär blev de angripna av pressen, LO, Industriförbundet, facket och verkstadsledningen på NJA. Pjäsen blev även fälld i radionämnden och sågades i pressen varannan vecka men blev ändå (eller kanske tack vare detta) en publikframgång.

Musiken i pjäsen var lugnare än den elektriska pop Mascots tidigare spelade men upplevdes ändå revolutionerande i jämförelse med vad som då annars förkom på teaterscener. Fri Proteatern var dom första att gå ut till arbetare och med deras hjälp göra teater och musik. Gruppen har även slagit spelrekord för politisk teater både med NJA-Pjsäsen på Dramaten (som hade 125 föreställningar) och Volvo-pjäsen hos Riksteatern (Mest besökta pjäs 1971). Pjäsen om Norrbotten (1972) och Typern och Draken (1973) har spelats 110 respektive 140 gånger runtom i landet.


NJA-gruppen->Proteatern->Fria Proteatern

Fria proteatern.jpg
Då NJA-gruppen utan tillstånd rest upp till Kiruna för att spela under en strejk blev de utslängda från Dramaten. De blev då erbjudan att spela hos Riksteatern istället. De tog namnet Proteatern (ett kort tag hette de även Volvogruppen) medan de satte upp pjäsen ”Strejken på Volvo” men fick snart kicken även från Riksteatern. De startade då den fristående organisationen Folkets Teater och döpte så också om sig till Fria Proteatern. Allt detta mellan första och andra LPn. Fria Proteatern var en av storsäljarna inom proggen och de lyckats till och med få med en av låtarna från deras andra LP på svensktoppen i flera veckor. Deras första plattan ”Hör upp allt folk" har dessutom sålts i över 15’000 exemplar!

Under 1972 blev chilensk musik stort i Sverige och då främst Victor Jara och Quilapayan. Fria Proteatern hämtade även dom inspiration från den chilenska musik vilket kan höras på deras tredje LP i låten ”Det nya livet” som är skriven just av Quilapayan.

1977 släppte de sin näst sista platta och kom 10 år senare med ”Sånger Av Vysotskij” (Ryssen som sjöng för de små. Inte bara för de skötsamma utan också tjuvarna och hororna, ja alla de som Lenin väl skulle definierat som tillhörande trasproletariatet) som blev mycket populär. 2003, i samband med att samlingen ”Valda Verk 1969-84” skulle släppas återförenades gruppen och gjorde en del förställningar med material från flera av deras pjäser.

Hade starka kopplingar till SKP.


Saxat från progg.se

Skivor i urval